tisdag 15 november 2016

Riggat för mer övervakning.

Är idag oerhört besviken på alltför många aktörer i den kulturella sfären. Det beror delvis på min egen missbedömning, då jag utgått från att de, som är verksamma inom den kulturella sektorn i lägre grad än andra skulle låna sig till övervakning av oss alla inför utsikten att kunna avslöja en och annan internetanvändare som snyltgäster i den kulturella djungeln - ett ekosystem där allt mänskligt förekommer och ger upphov till något för alla att livnära sig på. Men, jag tvingas nu att revidera min hittills odlade uppfattning att kulturella utövare och deras publik skulle styras mindre av girighet än andra. En marknad, inte minst den digitala, tycks förutsätta att människans sämsta egenskaper måste ges spelrum.

Detta sagt mot bakgrund av Regeringens och EU-kommissionens samt Ministerrådets projekt #SingleDigitalMarket eller på svenska En digital inre marknad i EU. Det sjösattes på Regeringens webbplats strax före midsommar 2015 och är nu inne i fasen för Nya och/eller ändrade Direktiv samt Nya och/eller ändrade Lagar i Sverige bland andra LEK (Lagen om elektronisk kommunikation) Jag har tidigare berättat om detta här, här, här, här och härGenom Regeringens smarta upplägg att involvera hela Sveriges kulturella sfär med dess uppsjö av intresseorganisationer i ett remissförfarande har det svenska folket i övrigt hållits ovetande medan försvarsställningarna har riggats och nu bemannas.

Men, inte ens i min vildaste fantasi hade jag kunnat tro att Svenska Pens Ola Larsmo skulle låna sig till detta, vilket SVT Kultur berättat om och som bekräftas av debattinlägget i SvD "Många vill tjäna pengar på så kallat näthat" skrivet av Anya Alenberg, nätvettsexpert och integritetsombudsman hos internetföretaget Bahnhof. Genom att jag googlat hade jag fått klart för mig att EDRi.org hade lämnat Europa Digital Forum eftersom deras företrädare upplever att det förslag som nu lagts är att gå allför många steg på det sluttande plan, som leder bort från det demokratiska samhället. 

Att Ola Larsmo - av alla människor - lånat sig till detta är i mitt sinne mer eller mindre oförlåtligt. Att inte tro att det finns andra sätt att stärka de krafter, som behövs för en fredlig samvaro, än att skälla människor för att vara obildade idioter och därför förtjänta av att övervakas och stängas av från internet det är verkligen ett fattigdomsbevis. Såg att någon tog illa upp på grund av att Bahnhofs Anya Alenberg talat klarspråk, själv vill jag tvärtom ge henne en eloge för hennes klarsyn och mod. Själv tyckte jag mig se att här förelåg ett klart fall av bestickning och tagande av muta för att förmå en aktad person att gå ärenden åt mycket mörka krafter, och twittrade "En parasit uppsöker en livsform och livnär sig på den", något som min klarsynte make Guy lärde mig att se, i en tid då jag trodde mig om att kunna försvara precis allt som då frodades inom den statliga sektorns domäner.

Det är ingen tillfällighet att detta med #HateSpeech eller på svenska #Hatpropaganda placerats i samma låda som Åtgärder mot Terrorism och Våldsbejakande Extremism, då det därmed kan bli föremål för EU-direktiv och gå ärenden åt stater, vars politiker vill slippa besväret att hålla sig till eller att utveckla mera demokratiska metoder för att kunna regera i en fredligare miljö. Efterspelet till valet i USA är - för den som vill se - en lektion i konsten att förföra ett folk, som inbillar sig att politiker ska ordna allt till det bästa och att etablerade mediers journalister inte har någon del i det som sker, utan tror sig kunna komma undan med att lägga all skuld på de sociala medierna. Politiker, som vill vinna val, går dit vinden för dem och just nu är det framkomligt att inbilla den äldre befolkningen att allt blir bra genom att lägga skulden på Internetanvändarna - allt var så mycket bättre innan Informations- och Kommunikationstekniken med Internet togs i bruk, inbillar man både sig själv och andra. 

Men så är det inte alls: Vad tekniken bidrar till är att den tydligare än någonsin tidigare visar vår oförmåga att se oss själva och vår egen roll i det, som sker, samt vår enastående förmåga att fly från det egna ansvaret och lägga skuld på andra. Vi behöver långt fler som Birgitta Jónsdóttir. Under Skavlans intervju klarade hon av att sätta en överhetsperson på plats utan att tillgripa #HateSpeech - när medverkar Kultur-Sverige i den folkbildningen.


fredag 11 november 2016

Intressant med demokratiska beslut i vårt ställe ...

Före valet i USA har jag roat mig med att översätta en artikel, som visar vad som är på gång i Europa. Det är en artikel ur The Hollywood Reporter daterad 2016-09-14 som i översättning lyder som följer:

"Nya förslag skulle möjliggöra all-europeiska video-on-demand, att stärka immateriella rättigheter för journalister och förläggare, och tvinga YouTube att använda tekniken för att automatiskt upptäcka upphovsrättsligt skyddade verk. EU-kommissionen, verkställande organ i EU, har presenterat sina nya, mycket kontroversiella planer på att se över och harmonisera upphovsrätten tvärs över sina 28 medlemsländer. Förslagen, som på onsdagen presenterades i ett tal av EU ordförande Jean-Claude Juncker, skulle göra det lättare för video-on-demand-tjänster (VOD) att sända program i hela EU; stärker nätets upphovsrättsligt skydd för journalister och tidnings- och tidskriftsförlag; samt introducerar striktare tillsynskrav för online plattformar som YouTube. Alla förslag är kontroversiella och har skarpt kritiserats. Vissa delar av kommissionens planerade utkastförslag hade redan läckt ut och drog på sig eld från alla sidor. Kritiker säger att det allvarligt kan skada både äldre medieföretag och internet-uppstickare. Förslagets utkast kommer nu att läggas fram för EU-parlamentet för översyn och godkännande innan det skickas till de enskilda medlemsstaterna för ratificering. För underhållnings-industrin , är ändringar i licensregler för VOD streaming av största intresse. För närvarande förvärvar europeiska tv-nät licenser till programvisning, sådana som amerikanska filmer och TV-serier, enbart i det egna landet. De nya förslagen kommer, enligt Juncker, att innehålla en rättslig mekanism för att göra det lättare för programföretagen att strömma deras sändningar i hela EU med onlinetjänster, liknande BBC: s iPlayer. Detta "kommer att ge fler valmöjligheter för konsumenterna", sade Juncker. Men innehålls-producenter hävdar att en sådan europeisk tillgång allvarligt kan skada deras affärsmodell, som ofta förlitar sig på att använda exklusiva gränsöverskridande licenser för att generera högre intäkter. Tidigare i sommar, varnade chefer från 15 kommersiella TV-företag, däribland Storbritanniens ITV och Sky, Frankrikes Canal Plus och RTL i Tyskland, för att förändringar, som tillåter en all-europeisk licensiering skulle ha en "dämpande effekt på innehålls- investeringar" över hela kontinenten. En rädsla är "köp en, få 27 gratis-effekt": att programföretag från mindre europeiska länder kan förvärva en lokal licens för en film eller tv-serie billigt och sedan strömma visningen i hela EU, därmed underminera försäljning till större nationer. Men vissa programföretag, välkomnade onsdagens förslag. "Detta är ett snävt inriktat förslag som kommissionen själv säger "kommer att ha en begränsad inverkan på upphovsrätten" och är inte avsedd att hindra licensiering av innehåll på en" territoriell "basis", sade Sky i ett uttalande. "Vi ser fram emot arbeta med Kommissionen för att se till att dess förslag fungerar för kunder och branschen som avsett, för att bibehålla de förhållanden under vilka fortsatta investeringar i innehållsproduktion och distribution kan blomstra". Juncker sade att det nya direktivet om upphovsrätt också skulle stärka rättigheterna för nyhetsförlag gentemot nätets aggregatorer, som Google News och av musik- och videoproducenter gentemot video-delningsplattformar som YouTube och Dailymotion. Ett förslag kommer att fordra att online-plattformar använder teknik för att automatiskt upptäcka "låtar eller audiovisuella verk" vilka identifierats av rättighetsinnehavare, som plattformarna då kommer att krävas att antingen godkänna, och kompensera rättighetshavare för, eller att ta bort (min markering). Kommissionen föreslår också att tidnings- och tidskriftsförlag ska ges rätt till upphovsrättsskydd, som liknar de som gäller för europeiska film- och musikproducenter. Detta skulle innebära att sajter, som Google News, skulle behöva betala för att använda originalartiklar tagna från europeiska nyhets-webbplatser. I sitt tal gick Juncker inte in på detaljer om den nya planen, men utkastet, som läckte ut tidigare denna månad, har förslag om att ge tidningar och andra journalistiska skrifter en 20-årig upphovsrätt online och kräver online-aggregatorer att förvärva en licens från upphovsrätts-innehavaren innan publicering även av ett par meningar ur artikeltexten. Denna idé - att införa en så kallad sidoupphovsrätt för journalistiskt arbete - har prövats på nationell nivå i både Tyskland och Spanien och misslyckats båda gångerna. Men, Günther Oettinger, EU-kommissionär för Digital ekonomi och samhälle, sade att en pan-europeisk strategi skulle fungera. "För Google kan kanske klara sig utan en enskild marknad som Spanien, men inget globalt företag har råd att verka utan marknaden i hela Europeiska unionen. ... Och om de vill göra affärer här, måste de uppträda med våra regler." Vice kommissionär Andrus Ansip, sade emellertid att förslagen inte innehöll text om att "beskatta hyperlänkar", avfärdande spekulationer om att nya regler skulle innebära att företag och privatpersoner skulle behöva betala endast för att länka till upphovsrättsskyddat material. Mindre kontroversiell är upphovsrättsöversynens tredje plattform, vilket skulle göra digitalt material lättare att komma åt och använda för studenter, lärare och synskadade i hela Europa. Kommissionen skulle vilja lägga till undantag från EU: s upphovsrättslag att tillåta utbildnings-institutioner att använda upphovsrättsskyddat material i online-kurser, för att göra det lättare för europeiska forskare att använda så kallade datamining för att analysera stora datamängder från hela kontinenten, och låta kulturarvsinstitutioner göra digitala kopior av verk för att bevara dem för framtida generationer. Kommissionen föreslår också lagstiftning för att öka antalet publicerade arbeten för blinda eller på annat synskadade att "se till att upphovsrätten inte utgör ett hinder för full delaktighet i samhället för alla medborgare." Upphovsrättsöversynen är en del av EU: s bredare övergång till vad man kallar en digital inre marknad (min markering), ett försök att undanröja hinder för online-handel mellan EU-länder. Som ett led i detta arbete, meddelade Juncker på onsdagen förslag för att förbättra tillgång till Internet för europeiska medborgare. EU: s mål, sade han, är att alla europeiska hushåll ska ha tillgång till onlinetjänster med en nedladdningshastighet på minst 100 Mbps och att alla tätorter samt större vägar och järnvägar, bör ha oavbruten 5G täckning, den femte generationen av trådlösa kommunikationssystem. Juncker sade att 5G tjänster bör vara kommersiellt tillgängliga i åtminstone en stor stad i varje EU-land 2020."

Som synes handlar det inte om att vi nätmedborgare ska ha tillgång till kulturdomänen Online. Nu är jag uppriktigt nyfiken och vill veta hur många av mina vänner och följare, som är medvetna om att detta är på gång. Själv sitter jag med 69 pdf-filer med svar på den svenska regeringens remiss i saken. Regeringen har bland annat frågat företrädare för Sveriges kulturelit (ursäkta ordvalet Reidar Carlsson, Norrtelje Tidning) och domstolsväsende om deras syn i denna sak. Behöver jag säga att Wikimedia inte tillhört de utvalda, men valt att i likhet med mig själv att tränga sig på. 

Däremot finns Wikipedia omnämnt som källa hos Stadsnätsföreningen. På det här stadiet noterar jag att i fråga om sådant, som politikerna inte klarar av att stå för - ansikte mot ansikte - inför oss medborgare, där kommer de att luta sig mot grundlagsändringarna 2010, där vi medborgare gav dem mandat att i EU-sammanhang besluta i vårt ställe. Det innebär att politikerna i skydd av EU-kommissionen och Ministerrådet utformar direktiv, som de sedan kan luta sig mot för att förändra nationella lagar t ex LEK - Lagen om Elektronisk kommunikation. Det gäller att vi håller i minnet att det är Stefan Löfven (s), Alice Bah Kuhnke (mp), Ann Linde (s), Morgan Johansson (s) och Mikael Damberg (s) som är de tunga instanserna i den här saken. Sedan finns det ett knapptryckarkompani, som sitter i Europaparlamentet, men jag har mina tvivel på att de har en mer framtidsinriktad syn på saken. 



söndag 6 november 2016

I Kulturprofitörernas värld ...

... är vi alla bara kunder, som gillar att köpa grisen i säcken.

Det pågår ett arbete i EU om en digital inre marknad där upphovsrättsindustrin är på tårna, naturligtvis uppbackade av opinionsbildning här hemmavid bl a i gårdagens DN. Där finns bland de andra även en talesperson för Rättighetsalliansen. Det påminde mig om något jag såg den 28 okt., där Henrik Ponthén uttalade sig, varför jag kollade närmare på denna hans nya skepnad. Kunde då konstatera att han numera är ledamot i styrelsen för Rättighetsalliansen Europa AB, ett bolag, som bildades 2011-04-29 för ändamålet Konsultverksamhet inom juridik, it och teknik, med Svensk NäringsgrensIndelning - SNI : 62020 - Datakonsultverksamhet och 69101 - Advokatbyrå-verksamhet. Jo, jo, det finns tydligen en marknad ...

Ur askan av Svenska Antipiratbyrån har det likt fågel Fenix stigit fram en ny skapelse, förkunnande att staten måste vara alliansens beskyddare mot de fortfarande så förfärligt tjuvaktiga fildelarna. Och de lyckas, eftersom ledande politikers rådgivare i immaterialrätt och marknadsrätt vid främst våra universitet och branschens advokater alldeles ostörda kunde fila på lagändringar i skydd av intresseorganisationer för anhängare av upphovsrätt och äganderätt/civilrätt. Detta eftersom de lyckades invagga ledande politiska talespersoner i föreställningen att Immateriell rätt handlar om Äganderätt till en fysiskt existerande pryl, som t ex en gräsklippare, istället för att vara ett tidsbegränsat monopol för nyttjande av något, som tillhör den allmänna kulturdomänen när skyddstiden löpt ut.

Alla, som skapar något, är influerade eller inspirerade av andra människor och livet omkring dem eller av vad andra har skapat före dem. I takt med teknikutvecklingen har dock skyddstiden förlängts i stora kliv fram till idag den rent absurda tiden en upphovspersons livslängd + 70 år. Om företagen inte på olika sätt finner sätt att förnya verken, så att skyddstiden förlängs ytterligare några decennier. Något som i ett rättssamhälle borde ha betraktats, som närmast kriminellt med tanke på att den allmänna kulturdomänen därigenom berövats nytt innehåll för generationer. Sorgligt att kulturskaparnas organisationer inte inser vad de lånar sig till.

Att trackern the Pirate Bay bidrog till att många film-, video- och musikintresserade kunde sålla fram det material, som de fann vara värt att lägga sina pengar på i olika former, det nådde inte fram till alla dessa branschaktörer genom mediebruset. Och deras advokater hade knappast något intresse av att ta in den informationen, utan där satte man en ära i att knäcka grabbarna, som skötte driften av trackern. Jag antar att det till stor del berodde på att även mediebranschen befolkas av människor, som själva ser sig som upphovspersoner och därför likt många andra i den gruppen har snöat in på att de måste hjälpas åt att hålla "snyltgästerna" i herrans tukt och förmaning. Till nöds kan de måhända tillstå att Spotify och Netflix, som sent omsider såg dagens ljus, var sprunget ur nödvändigheten att göra kulturellt innehåll lättillgängligt på nätet och att TPB kunde ha bidragit till det. Men när det gäller Dagspressen, den bransch där journalisterna själva verkar, där har utvecklingen gått i stå även om grunden håller på att rasa. Där byggs betalväggar och få inser att de slagit in på en väg, där snålheten kommer att bedra visheten. 

Till detta ber jag att få återkomma, eftersom Medieutredningen kommer att offentliggöras i morgon måndag och det ska bli intressant se vilka förslag som kommer från det hållet. Men, innan dess vill jag dock passa på och beröra en händelse för några dagar sedan när jag kom in i en diskussion på nätet om journalistik och mediepolitik utifrån en ledare i Helsingborgs Dagblad om filterbubblor och värdet av att betala för att läsa det som filtrerats av proffs på tidningsredaktioner. Rubriken var "Filterbubblor inte något som sociala medier infört i våra liv." skriven av Per Grankvist. I tråden till den diskussionen dristade jag mig till att ha synpunkter utifrån mina erfarenheter av att betala dyrt för en tidning utan möjlighet att kunna dela en och annan artikel, som jag var intresserad av att diskutera med mina vänner. Fick då av Joakim Jardenberg en länk till en artikel där - döm om min förvåning - precis det, som jag hade yrat om i månader "möjligheten för en som prenumererar att dela innehåll med icke prenumeranter" faktiskt existerade!!! Och dessutom med den intressanta rubriken Strategic insights Surviving in a Post-Truth, Post-Data, Post-Reason World av Thomas Baekdal, där det framgick att jag fått en inbjudan av prenumeranten Joakim Jardenberg med en inbjudan om att läsa, men där fanns också en inbjudan om att själv prenumerera. 

När jag översatt artikeln helt och fullt (det jobbet gör att jag förstår innehållet så mycket bättre), då tar jag mig en funderare på om jag har tid och ork att prenumerera även på denna produkt av innovativa människor, som insett att livet Online erbjuder ännu fler möjligheter till livet Offline. Gillar dessutom igenkänningsfaktorn, eftersom jag ända sedan barnsben har använt mig av möjligheten att kopiera för eget bruk för användning både i egna inre kunskapsprocesser, men också i det politiska arbetet och i umgänget med mina vänner. Minns att jag redan som barn var med om att bilda kamratgäng, där vi slet och gnetande för att få ihop pengar, turades om att köpa stenkakor för 2:95 kr/st till byns enda vevgrammofon, och texthäften med kända schlagers för (om jag minns rätt) 15 öre, som vi sedan skrev av för hand i flera ex för att kunna lära oss texten tillsammans med melodin med målet och sjunga tillsammans. Psalmverserna fick konkurrens. Minns också under realskoletiden, då jag var med i ett kamratgäng, där vi turades om att för sparade veckopengar köpa Biggles-böcker, som sedan gick runt i kamratkretsen. 

Vi stal verkligen inte något från någon kulturskapare - vi hushållade med våra pengar samtidigt som stillade vår läslust, men dessutom var vi med och skapade ett intresse för författarnas och förläggarnas produkter, som höll i sig genom åren och kom såväl biblioteken som andra författare till del. Att hålla ett intresse vid liv det är, om något, en marknads grundfundament. Märkligt förresten att ingen under vägs kommit på att beskatta papper och penna, kalker- och karbonpapper, färgbandet och skrivmaskinen, stencilen, spritduplikatorn och stencilapparaten för att inte tala om kopiatorn - på samma sätt som nu görs med USB-minnen och datorers lagringsmedia?!. Undrar just hur lång tid det ska ta innan alla Kulturprofitörer, som lever gott på industrins pengar och gör det, som de tycks älska (att med EU:s och Riksdagens hjälp jaga ungdomar och andra, som privat delar innehåll med varandra) kommer att bli avslöjade som de kulturens dödgrävare de i verkligheten är. I deras värld är vi alla bara kunder, som gillar att köpa grisen i säcken. 

Läs även:
Näringslivets roll i samhället, tidigare publicerad 2015-11-05 och/eller
En kultur bara för producenter, tidigare publicerad 2010-06-09


lördag 5 november 2016

Har EU all makt i vår del av världen?

Det är helt uppenbart att det finns en avgrund mellan hur riksdag och regering tolkar sitt uppdrag och hur folket tolkar den lagliga grunden och upplever riksdagens och regeringens verkställande av detta uppdrag. Därför har det varit nödvändigt att gå till källan Regeringsformen

 Av dess 1:a kapitel 1:a § framgår att "all offentlig makt i Sverige utgår från folket" och att den "förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse" samt att den "offentliga makten utövas under lagarna". Dess 2:a § stadgar bland annat att "den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde" och för "den enskilda människans frihet och värdighet och att den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten" samt att "det allmänna ska verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden samt värna den enskildes privatliv och familjeliv".

Regeringsformens 10:e kapitel utgör regelverk för Regeringens och Riksdagens rättigheter att ingå och godkänna internationella överenskommelser och Överlåtelse av beslutanderätt inom EU-samarbetet och utanför EU-samarbetet samt dessutom även Framtida ändringar i internationella överenskommelser samt Statliga myndigheters underrättelseskyldighet. Detta kapitel synliggör att Sveriges Regering och Riksdag redan har överlåtit beslutsrätt till EU och kan göra det även fortsättningsvis.

I likhet med andra länder har Sverige ett visst inflytande i EU-kommissionen, EU:s ministerråd och EU-parlamentet. Av information hos EU-upplysningen framgår att EU:s direktiv och lagar gäller framför svensk lag. Detta genom en anpassning, som skett etappvis, med bland annat förändringar av Sveriges grundlag genom Riksdagens beslut före och efter valet 2010. När direktiv, som ska styra medlemsländernas nationella lagstiftning, tas fram, då sker detta i en process där Kommissionen presenterar ett arbetsprogram, som styrdokument för dess arbete fram till dess att förslag föreläggs Ministerrådet och Parlamentet för beslut. Vid oenighet förhandlar dessa parter fram till dess att en samsyn kan nås.

I EU-kommissionens arbetsprogram för 2017 som presenterades i oktober 2016, sägs bl a "I arbetsprogrammet har EU-kommissionen samlat de förslag till nya EU-lagar och regler som den planerar att lägga fram under 2017. Kommissionen kommer bland annat att föreslå åtgärder för att hantera migration och den pågående flyktingkrisen, genomföra en digital inre marknad (min markering, minska utsläppen från fordon och resor, bekämpa terrorism, skapa jobb och ekonomisk tillväxt, underlätta handel samt fördjupa den ekonomiska och monetära unionen." De politiska riktlinjerna presenterades redan 2014.

Det är således här vi kan finna underlag för det arbete med a DigitalSingelMarket - En digital inre marknad, vilket offentliggjordes på regeringens webbplats strax före midsommar 2015 och som sedan dess pågått i olika arbetsgrupper inom Kommissionen samt här i Sverige under ledning av berörda departement fram till i oktober i år, när det - i vart fall för mig - stod klart att något genomgripande var på gång i fråga om upphovsrättsindustrins möjligheter att med lagstiftningens hjälp stärka sin makt över de närstående rättigheter i frågan om tolkning och tillämpning FN:s Allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, och dess Artikel 27, där det de facto är det enskilda landet d v s Sverige, som har ansvar för att det råder en rimlig balans mellan varje enskild människas rätt "att fritt delta i det kulturella samhällslivet, att njuta av konsten samt att bli delaktig av vetenskapens framsteg och dess förmåner" i förhållande till upphovsmännens rätt till skydd för sina "moraliska och materiella intressen, som härrör från vetenskapliga, litterära eller konstnärliga verk till vilka han är upphovsman.".

Att företag, som genom köpeavtal förvärvat upphovsrätt i form av närstående rättigheter, skulle kunna trumfa alla människors rätt till en skälig tillgång till kulturdomänen online, torde strida mot allt det som vetenskapligt har belagts om människan som biologisk, social och skapande varelse genom årtusenden. Här berörs inte enbart tolkning och tillämpning av upphovsrätten i förhållandet mellan enskilda individer online och skapare av olika verk, utan en bedömning av rimligheten vad gäller monopoltiden för företagens närstående rättigheter samt frågan huruvida handelsavtal ska innehålla avsnitt, som handlar om immateriella rättigheter så länge som dagens absurt långa skyddstider är rådande.

Det är således i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna som svenska medborgare för närvarande måste söka för att finna stöd för sina mänskliga rättigheter. Och där lyser människans rättigheter enligt Artikel 27 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheter med sin frånvaro. I Europastadgan ses immateriella rättigheter som en egendomsrätt och inte en grundläggande mänsklig rättighet. I dess Artikel 17 sägs: "Rätt till egendom 1. Var och en har rätt att besitta lagligen förvärvad egendom, att nyttja den, att förfoga över den och att testamentera bort den. Ingen får berövas sin egendom utom då samhällsnyttan kräver det, i de fall och under de förutsättningar som föreskrivs i lag och mot rättmätig ersättning för sin förlust i rätt tid. Nyttjandet av egendomen får regleras i lag om det är nödvändigt för allmänna samhällsintressen. 2. Immateriell egendom ska vara skyddad." Här visas ingen insikt om den Immateriella rättens särställning både som en tillgång för alla människors tillblivelse, varande och utveckling och som en tidsbegränsad rättighet att nyttjas på en marknad av den, som skapat verket.

Här talar enbart den snöda vinningen, vilket kommer att straffa sig. Om inte annat genom att den begränsar möjligheten att vinna insikt. Något som bonden Martin Moreus kommit fram till och skriver om på sin blogg Bonde på riktigt i tidningen Land.


måndag 24 oktober 2016

Vara sent ute ...

... eller leva med att vara en kuvad undersåte?

Valet var rätt enkelt - förskräckt, som jag var över att jag så totalt hade missat EU:s och Regeringens projekt En inre digital marknad, hade idén om att skriva ett brev i saken till de fem närmast berörda ministrarna slagit rot. Med ordspråket "Bättre sent än aldrig", som motor. tog jag mig an uppgiften. Sedan föregående blogginlägg för drygt en vecka sedan, har jag varit tvungen att lära mig en hel del om FN och dess arbete för Mänskliga Rättigheter och hur FN arbetat med näringslivets roll i det hela. Hoppas kunna bidra till folkbildningen genom att dela med mig: 

Det började med en resolution 2005/69, när dåvarande FN:s Kommission för mänskliga rättigheter (UNCHR), även kallad MR-kommissionen, fick i uppdrag av FN:s Högkommissarie, att årligen i samarbete med Generalsekreterarens Särskilda Representant (SRGS) sammankalla till samråd med chefer från en viss bransch för att diskutera de problem med mänskliga rättigheter, som sektorn stod inför. SRGS under åren 2005 - 2011 var John Ruggie, USA. En mycket valrenommerad herre inom bland annat American Academy of Arts and Science.

Under hans tid i FN hade MR-kommissionen år 2006 ersatts av FN:s Råd för Mänskliga Rättigheter (UNHRC) och den 18 juni 2008 "välkomnade" UNHRC enhälligt det ramverk för "Skydda, respektera och åtgärda", som föreslagits av SRGS John Ruggie i hans slutrapport under mandatet fram t o m 2005, vilket därefter förlängdes till 2011. Ramverket var ett resultat av arbetet med "Business and Human Rights" och består av tre grundprinciper: 1. Statens skyldighet att skydda mot kränkningar av de mänskliga rättigheterna från tredje part (inklusive företag) genom lämpliga politiska beslut, lagstiftning och domstolsprövning; 2. Företagens ansvar att respektera mänskliga rättigheter, vilket innebär att agera skyndsamt för att undvika intrång på andras rättigheter; och 3. Offrens behov av större tillgång till effektiva åtgärder - rättsliga och utomrättsliga.

Med utgångspunkt från detta ramverk har Högkommissionärens kontor (OHCHR), med stöd av SRSG och sedan 2011 - en särskild arbetsgrupp - arbetat med Business och Human Rights. Förutom samråd med berörda parter har OHCHR skapat verktyg för att underlätta rådgivning m m och i Sverige har bland många andra Etikrådet visat hur de implementerar arbetet i vårt land. Och över alltihopa lyser WTO (World Trade Organisation) och Överenskommelsen om TRIP (Trade-Related aspects of Intellectual Property). Det senare är bindande för alla länder som vill vara medlemmar i WTO och trädde i kraft den 1 januari 1995.

Kommen så här långt tänker jag på den tyske poeten Paul Fleming (1609-1640) som myntade sentensen "Medan flugorna sover bättrar spindeln på sitt nät". I brist på gott minne och dålig källkritik har jag tidigare påstått att dessa ord är Ian Flemings, vilket med tanke på hans agent James Bond och genre kunde vara rimligt att anta. Men, icke! Med denna rättelse visar jag här och nu bot och bättring.

Medan flugorna sover ... I åratal har jag argumenterat för rätten att kopiera för privat bruk även på nätet, utan att känna till det s k TRIPs-avtalet och dess starka koppling till WTO samt Mr John Ruggies arbete inom FN och Rådet för Mänskliga Rättigheter. Och bara f-n vet om inte Sveriges expert John Rosén, ordförande för Institutet för Immaterialrätt och Marknadsrätt, också har haft ett och annat finger med i allt detta arbete?! Som bekant spelade han en avgörande roll i rättssamhällets jakt på grabbarna, som skapade fildelningstrackern The Pirate Bay. Jag var nog inte ensam om att se det, som anmärkningsvärt, att rådgivare till lagstiftare i regering och riksdag var medlemmar i samma intresseorganisation som advokater, vilka arbetade på uppdrag av Upphovsrättsindustrin det vill säga SFIR (Svenska Föreningen för Immaterialrätt), samt att lagarna skärptes steg för steg under de år, som rättsprocessen pågick och att detta av riksdag, regering och rättssamhället sågs som helt OK. Men, inte alls att undra på med en sådan uppbackning från FN och dess Världshandelsorganisation WTO samt Rådet för mänskliga rättigheter. 

Detta råd har dock endast en rådgivande roll, medan avtal har en starkare ställning, vilket krävs i avtal mellan företag och kund för att affärslivet ska fungera. Men, det enskilda medlemslandet i FN har att ta ett eget ansvar för de lagar, som dess lagstiftande församling ställer sig bakom. Det är också det enskilda landets riksdag, som ska se till att balansen mellan olika intressen är rimlig. Tar mig här friheten att referera till en föreläsning under rubriken Lagstiftarens ansvar? som ingick i en serie föreläsningar om Offentlighet och Upphovsrätt arrangerad av Nätverkstan Kultur i Väst år 2010 och som idag finns tillgänglig för högskoleutbildning hos UR.Skola. Då visades den offentligt under vinjetten UR Samtiden, men idag har jag som bloggare inte laglig rätt att länka till detta material, trots att vi med våra skattepengar betalat för dess produktion. I föreläsningen Lagstiftarens ansvar? medverkade Katarina Renman Claesson, forskare i rättsinformatik och immaterialrätt vid Stockholms universitet. Där betonar hon det, som har varit och fortfarande är min arbetshypotes: Ingen politiker kan gömma sig bakom FN:s rådgivning ifall de låter företagens intressen trumfa medborgarnas mänskliga rättigheter vid en avvägning mellan företagens och medborgarnas intressen. Här avtalar politikerna bort mina och andras rättigheter till en skälig tillgång till den kulturella domänen enligt God sed även på nätet, om de inte tar detta i beaktande i det övergripande direktivet för En inre digital marknad i Europa.

Med den kunskapen i bagaget var det inte svårt att skriva brev med ett yttrande i en bilaga angående En inre digital marknad i Europa och adressera detta till Statsministern, EU- och Handelsministern, Demokrati- och Kulturministern, Justitieministern och Näringsministern samt att åka in till Kungl. Huvudstaden och leverera detta till regeringens gemensamma postmottagning på Mäster Samuelsgatan. Jag ville bland annat göra dem uppmärksam på att de vill göra mig och andra till enbart kunder när vi vistas på nätet. Trots att vi i själva verket är biologiska, sociala och skapande varelser i behov av tillgång till den kulturella domänen - även när vi är på nätet samt att vi i vår egenskap som medborgare är beroende av all den information som behövs för ett aktivt medborgarskap. Hemma igen kunde jag sova gott efter väl förrättat värv.

Men, redan dagen därpå - fredagen den 21 oktober - fångade några tweets mitt intresse - CETA det så kallade handelsavtalet mellan Canada och EU hade strandat på grund av att en pyttliten region med 3,6 miljoner -  Vallonien - hade haft mage att säga Nej till avtalet och därmed kunde inte Belgien, på grund av sin konstitution, säga Ja. WOW! För mig, som vid det här laget visste att det i CETA-avtalet mellan Kanada och Europa, i likhet med TTIP och andra transnationella avtal, finns tolkningar och tillämpningar, som följer med på köpet (mot bakgrund av "TRIP-savtalet"), blev närmast euforisk. Med CETA och TTIP kommer en förkortning av skyddstiden för företagens "närstående rättigheter" med koppling till Upphovsrätten, att vara hart när omöjlig, eftersom tvistelösningsmekanismen i så fall kommer att utlösa hela denna industris samlade attack mot det land som bara skulle våga försöka att ta på sig en sådan uppgift. En industri, som idag kan låsa in kulturellt material uppemot 150 år, kommer inte vara nådig att tas med om politikerna skulle drista sig till att formulera EU-direktiv med en förkortning ner till 20 år för företagens närstående rättigheter. 

Deras lobbyister häckar redan i Bryssel och annorstädes där något sådant kan tänkas föras på tal. EU-kommisionären Günther Oettinger visade från talarstolen hos tyska Tidningsarbetsgivarnas kongress den 27 september 2016, vilka krafter vi har emot oss, eftersom Oettinger har ansvaret att hantera saken i Junkers prestigeprojekt - en inre digital marknad - och där WTO och TRIPs råder, där får våra mänskliga rättigheter enligt Artikel 27 moment 1 stryka på foten. Politiker klarar inte av att fixa en rimlig balans till förmån för nutidsmänniskans utveckling, beroende av tillgång till den kulturella domänen såväl offline som online. Journalister ska upp på barrikaden, enligt kommissionär Oettinger - vilka ska då ge nätmedborgarna en ärlig chans? Artikel 27 lyder: 1. Var och en har rätt att fritt delta i det kulturella samhällslivet, att njuta av konsten samt att bli delaktig av vetenskapens framsteg och dess förmåner. 2. Var och en har rätt till skydd för de moraliska och materiella intressen som härrör från vetenskapliga, litterära eller konstnärliga verk till vilka han är upphovsman.

Dagens politiker ser inte hur de bidrar till att skapa djupa klyftor mellan de, som har resurser, och de, som är beroende av att på nåden få en skälig tillgång enligt God sed till det samhällsliv som speglas i material skyddat av upphovsrätten, även på nätet. Sedan undrar politikerna och deras handgångna tjänstemän varför förtroendet för dem dalar. "Varje kultur bär på ett frö till sin egen undergång", är en sentens myntad av Augustinus och travesterad av bl a T. Burns, och kan som här ingå i en föreläsning om Organisationsteori vid Stockholms Universitet. Tål att tänkas på för att kunna förebygga missväxt.


torsdag 13 oktober 2016

Förslag om en inre Digital marknad i Europa ,,,

... är på väg att utarma den kulturella domänen, där människors icke kommersiella användning av immateriella verk är en grundbult för oss som biologiska, sociala och skapande varelser. Därför har jag ett förslag till en aktivitet i andra stycket från slutet - men tiden är knapp - det måste ske före den 21 oktober 2016!

För drygt en vecka sedan skrev jag tillsammans med Markus Berglund en debattartikel i Norrtelje Tidning under rubriken Medborgarna förtjänar en modern upphovsrätt. För min del var detta angeläget, sedan jag hade kollat på kommissionären Günther Oettingers brandtal vid de tyska tidningsförläggarnas kongress den 26 september 2016, där han uppmanar tidningshusens företrädare att kommendera ut sina journalister till fronten för att försvara hans förslag om att begåva tidningshusen med likartade rättigheter, som andra producenter av digitalt innehåll.

När jag började söka på vems uppdrag detta skett, stötte jag på ett Fakta-PM, där EU-Kommissionens, Ministerrådets, samt Sociala kommitténs och Regionkommitténs "En strategi för en inre digital marknad i Europa" offentliggjordes Riksdagens hemsida den 11 juni 2015. Eftersom jag tidigare totalt hade missat detta projekt gogglade jag för att se vilka media, som berättat om detta. Hittar ingenting - inte en tidningsartikel så långt ögat och googles sökmotorer kan nå, trots sakens stora betydelse för landets och medborgarnas möjligheter till utveckling!

Julia Reda, som i november 2014 utsågs till föredragande för parlamentets översyn av 2001 års Infosoc-direktiv (Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället) fick se sig överkörd. Den 16 juni 2015 godkände Europaparlamentets Rättsliga utskott, hennes rapport med ett tillägg; oaktat att Info-Soc-direktivet borde ingå i det storstilade projekt, som EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker hade sjösatt månaden innan, den 6 maj 2015 enligt en pressrelease som jag gogglat fram. 

Där såg jag att han har till sin hjälp kommissionären Günther Oettinger med följande ansvarsområden enligt EU:s webbpresentation :
Att förbereda ambitiösa lagstiftningsåtgärder mot en kopplad digital inre marknad genom att bryta ner de nationella silos i telekomreglering, i upphovsrätt och dataskyddslagstiftning, i förvaltningen av radiovågor och i tillämpningen av konkurrenslagstiftningen; Lägga mer ambition i fråga om den pågående reformen av EU: s telekomregler och utveckla en gemensam strategi för att hantera radiospektrumanvändningen i hela EU; Modernisera upphovsrättsregler; Utveckla åtgärder för att göra online-kommunikation och data säkrare; Stöd till utbyggnaden av en hög kvalitet i digital infrastruktur. Inte illa pinkat av en trähäst, som utmärkte sig redan från start. Något som IDG.se kan berätta om.

Allt detta torde bäst kunna förklaras med att för de marknadsfixerade politikerna och tjänstemännen är upphovsrätt detsamma som äganderätt och därmed enbart en civilrättslig fråga, medan den för oss medborgare också har en folkrättslig dimension med tanke på våra grundlagsskyddade rättigheter.

Samtidigt tänker jag: - Vem har kraften att tala om medborgares rättigheter med den gunstige Junker? Och Oettinger? Fick närmast en svindel-känsla när jag läste om Junkers stora prestige-projekt "Den digitala inre marknaden från teori till praktik - kommissionens 16 initiativ" Taggat med TeamJunkerEU och DigitalSingleMarket. Pressreleasen innehåller en rad styrdokument och tidplan ”Kommissionens projektgrupp för den digitala inre marknaden presenterar resultaten inom de här områdena i slutet av 2016. Med hjälp från parlamentet och rådet satsar man på att fullborda den digitala inre marknaden så snart som möjligt.”

I slutet av 2016 - där är vi nu! När jag under sökandet efter tidningsartiklar sett alla länkar till remissvar förstår jag att det har jobbats för högtryck i de företag, tidningshus, hos myndigheter, i olika föreningar och intresseorganisationer och bland mellanhänder som insamlingsorganisationer, där upphovsrätten och de så kallade närstående rättigheterna ses som en handelsvara. Här några exempel KLYS och Copyswede länk till pdf-fil; SAMI pdf-fil; IT- och Telekomföretagens yttrande. Intresserad av flera? Sök på En inre digital marknad i EU och du kommer att finna :-) Där fann jag även ett brev daterat 11 maj 2015 - pdf-fil från KLYS till Justitieminister Morgan Johansson och för kännedom till Kultur- och Demokratiminister Alice Bah Kuhnke samt Näringsminister Mikael Damberg.

Minns att jag blev rejält upprörd när jag den 8 september 2016 i SVT såg Kultur- och Demokratiministern Alice Bah Kuhnke i sällskap med lobbyisten, f d näringsministern, Björn Rosengren, där hon utan att blinka utlovade leverans. En demokratiminister, som inte tänker ett skvatt på medborgarnas behov av att även i den digitala tillvaron kunna blogga och dela innehåll med sina vänner, har jag svårt att känna respekt för. En kulturminister borde bättre än flesta vara införstådd med att människan ända sedan ap-stadiet inspirerats och/eller influerats av andra artfränder i sitt skapande inom vilket område de vara må. Inom litteraturvetenskapen används begreppet Intertextualitet när en forskare söker efter vilka andra författare, som ser ut att ha inspirerats/influerats av den författare, som forskaren intresserat sig för eller omvänt. 

Det torde finnas behov av en liknande term för skapande inom andra områden som musik, film, TV, spel m m. Jag vågar frankt påstå att inget skapande kommer ur tomma intet! Därför borde alla kreatörer inse nyttan av att människor tillåts dela med sig av innehåll för att kunna föra samtal med sina vänner och bekanta - att dela för icke kommersiellt bruk på sociala medier är dessutom en icke föraktlig del i den interaktion, som leder till att kreatörer blir synliggjorda för en bredare publik,som består av individer beredda att betala för det som de gillar att uppleva eller att äga.

Läste i Copyswedes nyhetsbrev #4-2016:
"Den svenska regeringen har givit bland annat Copyswede och KLYS möjlighet att lämna yttranden över kommissionens förslag inför de kommande EU-förhandlingarna. Remissvaren ska vara inne senast den 21 oktober och Copyswede kommer tillsammans med KLYS att lämna in yttrande till regeringen." 

Där fick jag en idé - även om vi inte erbjudits att komma in med ett remissyttrande, borde vi ta oss friheten att under beteckningen KOM (2015 -2016) En digital inre marknad vända oss till:
Statsminister Stefan Löfven e-post sb.registrator@regeringskansliet.se
Kulturminister Alice Bah Kuhnke e-post kulturdepartementet.registrator@regeringskansliet.se ; Näringsminister Mikael Damberg e-post n.registrator@regeringskansliet.se
Justitieminister Morgan Johansson e-post ju.registrator@regeringskansliet.se samt
EU- och Handelsminister Ann Linde epost utrikesdepartementet.registrator@regeringskansliet.se Det är för övrigt hos Ann Linde, som den tidigare utsända skrivelsen KOM(2015) 192 till remissinstanserna var diarieförd. Men det kan inte vara fel om vi även vill bli registrerade hos berörda departement då det bland annat är dessa ministrar som i EU:s ministerråd ska fortsätta processen fram till dess att Europaparlamentet slutligen ska behandla Kommissionens och Ministerrådets paket.

Bäst är om var och en på ett artigt sätt framför sin mening om det som ligger varmast om hjärtat. I mejlet kan vi väl också länka till Piratpartiets förslag En reformerad upphovsrätt av Christian Engström och Rick Falkvinge, så att de med egna ögon kan se att vad Piratpartiet har för uppfattning,

Sist och slutligen:
Om min bror hade levt och haft hälsan, skulle vi idag ha firat hans födelsedag. Ingen dag kan vara lämpligare än denna, att skriva detta blogginlägg om hur politiker och tjänstemän i EU, men också i Sverige är på väg riva Internet i trasor därför att den industri, som lever på Upphovsrättens så kallade närstående rättigheter, tjänar så mycket pengar att de kan avlöna advokater och andra för att häcka i Bryssel och andra ställen, där de kan påverka politiker att stifta lagar till deras favör.

Min bror, själv ingenjör, var en bland de första i Ludvika, som under 1970-talet ordnade kurser på fritid för metallarbetare i datoranvändning, eftersom Metall då motsatte sig att detta skulle kunna ske på betald arbetstid, vilket arbetsgivaren var positiv till. Genom företaget fick han sedan möjlighet att delta i datautbildning utomlands för att förkovra sig och blev senare involverad i företagets olika projekt för kraftförsörjning runt om i världen. Tänker att han skulle ha blivit stolt om jag kunnat berätta för honom om mitt engagemang för Informations- och KommunikationsTekniken och med den Internet. Sänder honom en tacksamhetens tanke för allt som han oegennyttigt delade med sig av till mig och andra.



fredag 9 september 2016

Lusten att dela med oss …

... påverkar vår egen och andras mentala miljö och detta påverkar oss. Om endast den, som betalar, ska ha möjlighet att dela med sig, till andra (som också betalar), sker på nytt en uppdelning av oss i olika sociala och kulturella klasser. Jag vet inte hur Queen Anne resonerade när hon år 1710 införde The Statute of Anne och tidsbegränsade den till sju år med möjlighet till förlängning med ytterligare ett antal år med hänsyn tagen till tiden för produktion, marknadsföring och försäljning. Men, nog är det rimligt anta att hon såg statuterna som ett intrång i något av betydelse för landet och därmed folket? Vad var det som krävde en begränsning av den enskildes intressen i förhållande till rikets intressen? Det enkla svaret: - Det som krävdes för att skapa de alster, som skulle tryckas: Ord formulerade med hjälp av bokstäver och siffror samt Illustrationer. Hon levde, som bekant, under Upplysningstiden ;-)

Efter den groteska förlängning av skyddstiden, som skett sedan dess, framförallt under senare delen av 1900-talet, när tekniken förkortat tiden från idé till produktion och försäljning, kan vi alla verkligen undra vad eller vilka, som förhäxat politikerna, så till den grad att de traskat patrull med alla de intressegrupper, som lobbat för en sådan utveckling. Alla som kämpar för en rimligare lagstiftning kan nu inte sitta tysta och bara titta på, när det råder ett krig mot vår medborgerliga rätt till ”fair use” även på nätet.

Igår visade SVT Kultur ett inslag med Kulturminister Alice Bah Kuhnke och den tidigare näringsministern m m Björn Rosengren, socialdemokrat, idag rådgivare i Kinneviks koncern och därmed en av lobbyisterna i den sfär, där stora internationella Film- och TV-bolag verkar. Det visar att hon medvetet eller omedvetet är en spelpjäs i det upplägg som denna bransch bedriver under namnet Spridningskollen.se 

Du har nog hört eller läst om Spridningskollen.se? Om inte, kan jag berätta hur de själva presenterar sig på webben: Syftet sägs vara att minska den illegala fildelningen i Sverige, där Gothia Law deltar på uppdrag av rättighetsinnehavare i TV- och Filmbranschen. Förutom en s k info-kampanj träffar de avtal med företag, som genom köp förvärvat rättigheter och gjort dem till sina egna, för att – utan föregående beslut i domstol – begära skadestånd av dem, som de anser vara illegala fildelare.

Gothia Law står inte att finna på nätet. Däremot Gothia Inkasso, en del i Arvato, som har en tydlig koppling till Bertelsmannkoncernen i Tyskland, med flera bolag verksamma i en bransch som lever på närstående rättigheter, vilka de förvärvat av andra upphovsmän och gjort till sina egna. Enligt Kulturnytt i Sveriges Radio den 2 september 2016 står Scanbox, Noble entertainment, Atlantic och Crystalis entertainment bakom Spridningskollen.se Deras och Goothia Inkassos affärsidé är att sluta avtal med producentföretag, som äger upphovsrätt till de produkter, som de erbjuder mot betalning, för att sedan hos olika leverantörer av Internetuppkoppling ISP (Internet Service Provider) ta reda på från vilka IP-nummer, som bolagens produkter har spritts. Den, som står för abonnemanget meddelas och uppmanas att betala 2.000 kronor i skadestånd. Inkassoföretaget ser i detta förfaringssätt möjligheten till ett förenklat tvistemål i en domstol i händelse av att IP-abonnenten bestrider betalningen.

För att kräva skadestånd måste bolaget Gothia Inkasso först bevisa att den, som står för abonnemanget, verkligen har gjort sig skyldig till det som sägs. Den, som inte bestrider utan låter sig skrämmas att betala för att undvika obehaget att hamna i en segdragen och kostsam rättsprocess, avstår samtidigt från en rättssäker prövning och har de facto i samma stund, som de betalat, erkänt sig skyldiga till det som anklagelsen gäller. Bolagen, som anlitat Gothia Inkasso är parter i målet och kan i en rättsstat inte ha en ensidig rätt att bedöma såväl skuld som ifall de lidit skada och skadeståndets storlek. Därför ska den, som vet med sig att han/hon inte är den individ, som använt abonnemanget för fildelning, bestrida kravet. Hur det förhåller sig med en förälders betalningsansvar för något barnen kan ha gjort i ett civilmål av detta slag, bör man rådfråga någon juridiskt kunnig t ex hos LAWLINE.se 

Regler om föräldrars ansvar redovisas av regeringen här och där talas om personskada och sakskada samt skada genom kränkning. Beslutet i Riksdagen finns här. Lagarna finns i föräldrabalken (FB) 6 kap. 2 § och regler om förälders skyldighet att betala skadestånd finns i Skadeståndslagen (SkL) 2 kap. 1 – 4§§ och 3 kap. 5 §. Har inte ork att kolla om där finns någon slamkrypare om föräldrars skyldighet att förhindra fildelning, som lobbyn med fixering vid fildelare lyckats peta in med hjälp av Civilutskottet eller personer som Björn Rosengren. Någon annan som vet? I så fall – tacksam för en upplysande kommentar.

Spridningskollen.se ger sken av att jakten på illegal fildelning ska ge rejäla inkomster och av deras redovisning framgår hur de avser att fördela dessa. Ungefär en tredjedel till upphovsrättsinnehavarna (d v s bolagen bakom Spridningskollen och andra i den utsträckning som dessa bolag delar med sig till dem, som befinner sig längre ner i näringskedjan) medan återstående två tredjedelar går till att driva Spridningskollen med dess Administration och Juridiska kostnader samt Ersättning till ISP:arna för leverans av begärda uppgifter. Det sista förbryllar. Framgår det verkligen av IPRED-lagen att ISP har rätt till ersättning för ett sådant utlämnande? Känner stor olust om det är så att dessa bolag, som paketerat sitt innehåll helt eller delvis med hjälp av andra upphovsmäns och -kvinnors verk, getts laglig rätt att agera både polis och åklagare med hjälp av ett inkassoföretag. I likhet med HAX hoppas jag att så många som möjligt sätter sig in i det som pågår – gäller det inte en själv kan det gälla vänner.

Jag förstår VD Jon Karlung, Bahnhof. Han förefaller vara helt ensam, bland leverantörer av internetuppkoppling, om att informera om det som pågår samt ta en rejäl fight för abonnenternas integritet. Han är noga med att enbart bistå polis enligt Lagen om Elektronisk kommunikation (LEK). Här förklarar Karlung hur Bahnhof ordnat detta. Han reagerar på att de aktuella bolagen, istället för att ta fram modeller för strömmad media, fortsätter att kriga med dylika metoder. Alla, som gillar film, vet att film är bäst på bio. Hur klokt är det att ge sig på presumtiva biobesökare, som vill förvissa sig om ifall de filmer, som görs, verkligen är värda en biobiljett. Själv undrar jag om inte dessa bolag ska ses som Jätten Gluff-Gluff, som äter upp mindre bolag och småföretagare, vilka anser sig tvungna att ”hyra in sig” under deras beskydd. Dessa företagare vill ägna tid, pengar och kreativitet åt att skapa film och TV-program istället för att bygga plattformar för en smartare distribution. Men att de lever i symbios med bolag, som använder sig av dylika metoder har också ett pris, vilket de nog kommer att bli varse.

Men, intet ont, som inte kan föra gott med sig. Nu tvingas folket att ännu en gång ta kamp för sina rättigheter - denna gång i den digitala miljön. Självklart ska kreatörer skyddas av en Upphovsrätt, men den måste bli en bättre balans mellan egennyttan och allmännyttan! Därför har jag valt att gå med i Piratpartiet. där Christian Engström väckt frågan under sin tid i Europaparlamentet. VD Jon Karlungs beundransvärda, ståndaktiga kamp kan ses som en fördel för oss, som valt Bahnhof till vår leverantör – när lobbyisterna förvridit huvudet på lagstiftarna, som fixat en snårskog av lagar för att knäcka en viss teknik, som en del av oss använder för att dela filer med vänner. Nu finns åtminstone ett företag – Bahnhof – vars VD läser på och håller sig ajour med vad Europadomstolen kommit fram till i de fall, som prövats rättsligt, och i övrigt inte lägger sig platt inför dessa bolags krav, vilket berättas om här.