lördag 31 december 2016

Nyårsbrev från mig och Open Rights Group.

Det kom ett intressant och angeläget nyårsbrev från Open Rights Group, som jag tagit mig tid att översätta. Även om Storbritannien röstat för att lämna EU är deras ståndpunkter baserade på att de just nu tillhör EU och i likhet med Sverige berörs av det som pågår här. Detta angår oss alla och måste vara tillgängligt för alla mina vänner - även de, som tycker att det kan vara jobbigt, eftersom innehållet kan vara nog så knepigt att ta till sig även på svenska.

"Kära Gun!
2016 har varit ett år att minnas eller möjligen ett att glömma! Politiska omvälvningar och kändis- dödsfall åsido, vad betydde 2016 för digitala rättigheter?

Det var året då ....

Theresa May fick sin "spionstadga".
Medan politiker, media och allmänheten var distraherad av Brexit, genomförde det brittiska parlamentet den mest extrema övervakningslagen i en demokrati - lagen Investigatory Powers (IPA). ORG har kämpat hårt för att begränsa dess stränga åtgärder, men bara liberaldemokraterna, De gröna och SNP föreslog seriösa ändringar, som Tories och Labour avvisade.

Men domstolarna säger att lagen måste skrivas om
År 2014, ingrep ORG i ett fall i fråga om lagring av uppgifter, som väckts av parlamentarikerna Tom Watson och David Davis. ORG hävdade att total lagring av uppgifter stod i strid mot skydden som anges i en tidigare dom i Europadomstolen (CJEU). Dessa argument - inklusive det olagliga bibehållande av total datalagring - vann dagen och accepterades av domstolen. Förra veckan meddelade Europadomstolen, bland annat, att total lagring av uppgifter inte är tillåtet. Detta innebär att regeringen kommer att behöva ändra IPA eller se fram emot en annan rättslig utmaning. Motståndskampen börjar!

Regeringen beslutade att den ville blockera porr.
The Digital Economy Bill, som för närvarande behandlas i parlamentet, kommer att tvinga webbplatser för porr att kontrollera att deras användare är över 18 år. Förslagen, som inte innehåller integritetsskydd, är i stort sett ogenomförbart eftersom utländska porrsidor kan vägra att följa den. Avskräckt, har regeringen nu föreslag om att tvinga internetleverantörer att blockera webbplatser, som inte tillämpar ålderskontroll - potentiellt kan detta leda till blockerande av tusentals juridiska webbplatser i Storbritannien. Och så sent som förra veckan bekräftade de att Twitter-konton, som länkar till blockerade webbplatser, också skulle kunna blockeras.

ORG arbetar för att få regeringen att ändra the Digital Economy Bill så att rätten till privatliv skyddas. Över 18.000 personer har redan skrivit på vår petition mot web blockering och detta kommer att vara en av våra stora fajter under 2017.

Admiral´s app sänktes.
Admiral Insurance trodde det kunde vara en bra idé att erbjuda nyblivna förare rabatt i utbyte mot att få analysera deras Facebook-flöden. ORG ökade medvetenheten i media och Facebook klargjorde att detta var en kränkning av deras plattformspolicy och blockerade Admiral´s app.Det finns verkliga risker i att låta finans- eller försäkringsbranschen att basera ekonomiska beslut på våra aktiviteter i sociala medier. ORG kommer att fortsätta att uppmärksamma när företag försöker göra detta.

Fängelsestraff föreslogs för fildelare.
Tidigare under året skrev nästan 1000 ORG anhängare till Intellectual Property Office för att säga nej till förslag, som kunde leda till att människor, som begår upphovsrättsintrång på nätet, kunde få tio års fängelse. Trots detta motstånd, framträder förslagen fortfarande i The Digitala Economy Bill. Men vi arbetar med Labour för att ändra lydelsen av lagen, så att sådana domar endast kommer att ges till dem som gjort sig skyldiga till allvarliga intrång i upphovsrätten.

Nätneutraliteten skyddades.
Denna sommar, säkrade ORG supportrar tillsammans med Internet-användare från hela Europa några av de starkaste skydden för nätneutraliteten i världen. BEREC, organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation, sätter upp starka riktlinjer för hur regler för den europeiska nätneutraliteten ska upprätthållas av nationella regleringsmyndigheter inom telekom som Ofcom i Storbritannien. Vi kommer att hålla utkik efter eventuella brott mot nätneutraliteten i Storbritannien under 2017 och därefter.

Storbritannien röstade för att lämna Europa.
Efter det att Storbritannien röstade för att lämna EU, varnade vi för att det skulle bli allvarliga konsekvenser för digitala rättigheter eftersom många europeiska lagar tillämpas. Vi vet fortfarande inte vilken form Brexit tar men detta bör bli tydligare i 2017 och kommer att vara något som kraftigt påverkar vårt arbete.

Dataskyddet måste bli bättre.
Europeiska unionen behandlade the General Data Protection Regulation (GDPR) i april i år. ORG, Edri och andra grupper för digitala rättigheter har argumenterat för starkare dataskyddslagar under de senaste fem åren. Tillsammans med Europaparlamentet har vi arbetat för att stoppa branschens ansträngningar att vattna ur förslagen. När det träder kraft 2018, kommer det att ge människor nya rättigheter, inklusive rätten att få en elektronisk kopia av dina data, radera data och att invända mot automatiska beslut som påverkar dina rättigheter. Företagen kommer också att mötas av högre böter om de bryter mot lagen. Trots Brexit har den brittiska regeringen bekräftat att den kommer att anta förslagen i GDPR - till stor del eftersom det annars skulle skada brittiska affärsintressen.

Europeiska kommissionen föreslog filtrering av Internet.
Europeiska kommissionen offentliggjorde sitt förslag angående Upphovsrättsdirektivet, vilket inkluderar planer på att tvinga Internet-företag att "filtrera" allt som vi laddar hem ifall det strider mot upphovsrättslagar. Detta skulle få en enorm inverkan på hur vi alla använder Internet eftersom fotografier, låtar, bilder och till och med memes, kan kontrolleras och censureras som upphovsrättsbrott. Över 3000 ORG anhängare skrev till IPO om dessa planer och vi kommer att fortsätta att utmana dem under 2017.

Vi blev alla trumfade.
"Om det fanns en kris i förhållandet mellan Storbritannien och USA, vilka risker skulle våra gemensamma underrättelse arrangemang utgöra?" Vi ställde denna fråga i vår 2015 rapport om Snowdens läckor. Vi kan vara på väg att hitta svaret. Snowden dokumenten visar att Storbritanniens GCHQ och USA:s NSA arbetar mycket nära varandra. De är integrerade på ett sätt som innebär att det är svårt för parlamentet att hålla GCHQ ansvarigt. Vi förlitar oss så mycket på USA:s teknik och data att vår suveränitet kan ifrågasättas. Är det säkert att dela med sig av brittiska medborgares "bulkdata" med en Trump-regering? Kommer Trump hota Storbritannien med avlägsnandet av nyckelteknik, om vår regering går utanför linjen? Kommer han pressa Storbritannien till att ta allt större risker och intrång till priset för denna nära relation? Tillsyn av detta tillstånd av beroende mellan Storbritannien och USA är bedrövlig i Storbritannien. Om vi vill att vår framtid ska vara säker, är det hög tid att tänka om hur övervakningen styrs och övervakas.

Tack alla från Open Rights Group!
Ett särskilt tack till våra lokala grupparrangörer i Aberdeen, Bristol, Birmingham, Cambridge, Cardiff, Leeds, London, Manchester och the North East som har satsat på några särskilt berömvärda arrangemang i år. Tack till alla som har undertecknat en petition, mejlat parlamentsledamöter, twittrat om oss, deltagit i ett arrangemang eller följt oss på sociala medier.
Vänligen överväg att gå med i ORG och hjälp oss att kämpa för dina rättigheter under 2017.
Gott Nytt År från alla hos ORG
Jim Killock
VD
Open Rights Group"


Följ på Facebook och på Twitter samt YouTube

Behöver knappast säga vad jag viger mitt liv åt för närvarande - Fair Dealing Rights :-)
Gott Nytt År önskas er alla!


onsdag 21 december 2016

Några dagar före jul i Norrtälje ...

... mötte jag på Tullportsgatan två unga män - Äldste Johansson och Äldste Olsson ute på uppdrag, som de frivilligt åtagit sig av Jesu Kristi Kyrka av sista dagars heliga. Jag lovar - jag var garanterat äldst av oss tre! De såg ut att vara mellan 20 och 30 på sin höjd. Av informationen, som de delade med sig av, stod det klart att de - ättlingar till utvandrade svenskar - kommit hit från mormonbältet i USA till Sverige för att sprida budskapet om Jesus - Ett LJUS för VÄRLDEN. Upptagna, som de var, av sin mission hade de noterat att jag hade ett klistermärke på min handväska, som berättade om mitt engagemang för Internet,vilket med tanke på min ålder och min rollator väckte deras intresse. Vill man sprida budskapet om Jesus som världens ljus, kan man inte förakta Internet! tänkte jag.

Eftersom min pappa under en tid i sin ungdom, i sällskap med en av sina bröder, hade cyklat runt i socknarna där hemmavid i Södra Lapplands inland och med hjälp av sång till gitarr vittnat om härligheten, kändes det inte alls främmande att möta dessa grabbar, som var ute i sin mission att synliggöra Jesus och hans betydelse för julen både i Norrtälje och annorstädes. Även om pappa, som avfälling, inte varit odelat positiv till den frikyrka, som han hade tjänat, hade hans tid i den tillvaron ändå rustat honom med insikter om värdet av att med hjälp av liknelser förklara världen för både stora och små. Något som jag burit med mig och haft nytta av allt sedan dess.

Grabbarna och jag fick en mycket givande pratstund där på Tullportsgatan. Osökt kunde jag berätta om min barndoms präst, som åkte runt i Stensele socken den 6 december - St Nikolausdagen - och delade ut gåvor till de fattiga barnen och deras familjer och hur det ledde till att min mamma började brevväxla med en "välgörenhetstant" i Dalarna och hur det långt senare har påverkat mig när det gäller de romer, som tigger vid en del butiker i vår stad.

Bara för att ta ett exempel - romer från Rumänien kan inte räkna med att få hjälp i sitt hemland förrän alla andra fattiga i Rumänien kommit på grön kvist, vilket är bakgrunden till att jag inte kan gå förbi dessa tiggare utan att dela med mig av det lilla jag har. Eftersom min mamma var same men aldrig ville prata om sin barndom och uppväxt, vet jag att svenska folket en gång i tiden såg på sin ursprungsbefolkning som "lappdjävlar" värda förakt. 

Ann Heberlein må ursäkta - det är inte för att tillgodose mitt ego, som jag ger en slant då och då. Det är enbart av någon slags solidaritet med de utstötta. Jag minns hur det var att ses som "ett fattigt norrlandsbarn" då i början och mitten av 40-talet och idag är jag glad över att det fanns "välgörenhetstanter", som gjorde livet uthärdligt för min mamma. 

En känsla som följt mig genom åren, när jag varit engagerad i politiken. Till att börja med hos Socialdemokraterna när orden "Av var och en efter förmåga - Åt var och en efter behov" var ledstjärnor. Men, numera som pirat, sedan det visat sig att Socialdemokraterna struntar i den personliga integriteten och tycker att det är OK med övervakning av oss alla på nätet. Dessutom har jag kunnat notera att politiska uppdrag blivit något av en födkrok, samtidigt som många i den politiska klassen undrar varför medborgarna blivit allt mer kritiska mot deras sätt att sköta de uppdrag som vi gett dem möjlighet att förse sig med.

Det är i den här jordmånen som grabbarna Johansson och Olsson i Mormonkyrkan är i Norrtälje för att tala med oss om Julens budskap. Med tanke på många journalisters förkärlek att framhålla hur nätet används för "hatprat" måste jag erkänna att jag kände mig en aning upprymd av att de gav mig en pytteliten folder med webbadressen Mormon.org och texten Ett ljus för välden. De har verkligen förstått det sjyssta förhållningssättet om man insett innebörden i sentensen "Det Du sätter fokus på får Du mera av." När de etablerade politikerna fokuserar på Hate Speech fokuserar Mormonerna på Jesus - Ett ljus för Världen! Det är inte utan att jag vill sätta en Ingmar Bergman på Mormonerna och Jesus!




tisdag 15 november 2016

Riggat för mer övervakning.

Är idag oerhört besviken på alltför många aktörer i den kulturella sfären. Det beror delvis på min egen missbedömning, då jag utgått från att de, som är verksamma inom den kulturella sektorn i lägre grad än andra skulle låna sig till övervakning av oss alla inför utsikten att kunna avslöja en och annan internetanvändare som snyltgäster i den kulturella djungeln - ett ekosystem där allt mänskligt förekommer och ger upphov till något för alla att livnära sig på. Men, jag tvingas nu att revidera min hittills odlade uppfattning att kulturella utövare och deras publik skulle styras mindre av girighet än andra. En marknad, inte minst den digitala, tycks förutsätta att människans sämsta egenskaper måste ges spelrum.

Detta sagt mot bakgrund av Regeringens och EU-kommissionens samt Ministerrådets projekt #SingleDigitalMarket eller på svenska En digital inre marknad i EU. Det sjösattes på Regeringens webbplats strax före midsommar 2015 och är nu inne i fasen för Nya och/eller ändrade Direktiv samt Nya och/eller ändrade Lagar i Sverige bland andra LEK (Lagen om elektronisk kommunikation) Jag har tidigare berättat om detta här, här, här, här och härGenom Regeringens smarta upplägg att involvera hela Sveriges kulturella sfär med dess uppsjö av intresseorganisationer i ett remissförfarande har det svenska folket i övrigt hållits ovetande medan försvarsställningarna har riggats och nu bemannas.

Men, inte ens i min vildaste fantasi hade jag kunnat tro att Svenska Pens Ola Larsmo skulle låna sig till detta, vilket SVT Kultur berättat om och som bekräftas av debattinlägget i SvD "Många vill tjäna pengar på så kallat näthat" skrivet av Anya Alenberg, nätvettsexpert och integritetsombudsman hos internetföretaget Bahnhof. Genom att jag googlat hade jag fått klart för mig att EDRi.org hade lämnat Europa Digital Forum eftersom deras företrädare upplever att det förslag som nu lagts är att gå allför många steg på det sluttande plan, som leder bort från det demokratiska samhället. 

Att Ola Larsmo - av alla människor - lånat sig till detta är i mitt sinne mer eller mindre oförlåtligt. Att inte tro att det finns andra sätt att stärka de krafter, som behövs för en fredlig samvaro, än att skälla människor för att vara obildade idioter och därför förtjänta av att övervakas och stängas av från internet det är verkligen ett fattigdomsbevis. Såg att någon tog illa upp på grund av att Bahnhofs Anya Alenberg talat klarspråk, själv vill jag tvärtom ge henne en eloge för hennes klarsyn och mod. Själv tyckte jag mig se att här förelåg ett klart fall av bestickning och tagande av muta för att förmå en aktad person att gå ärenden åt mycket mörka krafter, och twittrade "En parasit uppsöker en livsform och livnär sig på den", något som min klarsynte make Guy lärde mig att se, i en tid då jag trodde mig om att kunna försvara precis allt som då frodades inom den statliga sektorns domäner.

Det är ingen tillfällighet att detta med #HateSpeech eller på svenska #Hatpropaganda placerats i samma låda som Åtgärder mot Terrorism och Våldsbejakande Extremism, då det därmed kan bli föremål för EU-direktiv och gå ärenden åt stater, vars politiker vill slippa besväret att hålla sig till eller att utveckla mera demokratiska metoder för att kunna regera i en fredligare miljö. Efterspelet till valet i USA är - för den som vill se - en lektion i konsten att förföra ett folk, som inbillar sig att politiker ska ordna allt till det bästa och att etablerade mediers journalister inte har någon del i det som sker, utan tror sig kunna komma undan med att lägga all skuld på de sociala medierna. Politiker, som vill vinna val, går dit vinden för dem och just nu är det framkomligt att inbilla den äldre befolkningen att allt blir bra genom att lägga skulden på Internetanvändarna - allt var så mycket bättre innan Informations- och Kommunikationstekniken med Internet togs i bruk, inbillar man både sig själv och andra. 

Men så är det inte alls: Vad tekniken bidrar till är att den tydligare än någonsin tidigare visar vår oförmåga att se oss själva och vår egen roll i det, som sker, samt vår enastående förmåga att fly från det egna ansvaret och lägga skuld på andra. Vi behöver långt fler som Birgitta Jónsdóttir. Under Skavlans intervju klarade hon av att sätta en överhetsperson på plats utan att tillgripa #HateSpeech - när medverkar Kultur-Sverige i den folkbildningen.


fredag 11 november 2016

Intressant med demokratiska beslut i vårt ställe ...

Före valet i USA har jag roat mig med att översätta en artikel, som visar vad som är på gång i Europa. Det är en artikel ur The Hollywood Reporter daterad 2016-09-14 som i översättning lyder som följer:

"Nya förslag skulle möjliggöra all-europeiska video-on-demand, att stärka immateriella rättigheter för journalister och förläggare, och tvinga YouTube att använda tekniken för att automatiskt upptäcka upphovsrättsligt skyddade verk. EU-kommissionen, verkställande organ i EU, har presenterat sina nya, mycket kontroversiella planer på att se över och harmonisera upphovsrätten tvärs över sina 28 medlemsländer. Förslagen, som på onsdagen presenterades i ett tal av EU ordförande Jean-Claude Juncker, skulle göra det lättare för video-on-demand-tjänster (VOD) att sända program i hela EU; stärker nätets upphovsrättsligt skydd för journalister och tidnings- och tidskriftsförlag; samt introducerar striktare tillsynskrav för online plattformar som YouTube. Alla förslag är kontroversiella och har skarpt kritiserats. Vissa delar av kommissionens planerade utkastförslag hade redan läckt ut och drog på sig eld från alla sidor. Kritiker säger att det allvarligt kan skada både äldre medieföretag och internet-uppstickare. Förslagets utkast kommer nu att läggas fram för EU-parlamentet för översyn och godkännande innan det skickas till de enskilda medlemsstaterna för ratificering. För underhållnings-industrin , är ändringar i licensregler för VOD streaming av största intresse. För närvarande förvärvar europeiska tv-nät licenser till programvisning, sådana som amerikanska filmer och TV-serier, enbart i det egna landet. De nya förslagen kommer, enligt Juncker, att innehålla en rättslig mekanism för att göra det lättare för programföretagen att strömma deras sändningar i hela EU med onlinetjänster, liknande BBC: s iPlayer. Detta "kommer att ge fler valmöjligheter för konsumenterna", sade Juncker. Men innehålls-producenter hävdar att en sådan europeisk tillgång allvarligt kan skada deras affärsmodell, som ofta förlitar sig på att använda exklusiva gränsöverskridande licenser för att generera högre intäkter. Tidigare i sommar, varnade chefer från 15 kommersiella TV-företag, däribland Storbritanniens ITV och Sky, Frankrikes Canal Plus och RTL i Tyskland, för att förändringar, som tillåter en all-europeisk licensiering skulle ha en "dämpande effekt på innehålls- investeringar" över hela kontinenten. En rädsla är "köp en, få 27 gratis-effekt": att programföretag från mindre europeiska länder kan förvärva en lokal licens för en film eller tv-serie billigt och sedan strömma visningen i hela EU, därmed underminera försäljning till större nationer. Men vissa programföretag, välkomnade onsdagens förslag. "Detta är ett snävt inriktat förslag som kommissionen själv säger "kommer att ha en begränsad inverkan på upphovsrätten" och är inte avsedd att hindra licensiering av innehåll på en" territoriell "basis", sade Sky i ett uttalande. "Vi ser fram emot arbeta med Kommissionen för att se till att dess förslag fungerar för kunder och branschen som avsett, för att bibehålla de förhållanden under vilka fortsatta investeringar i innehållsproduktion och distribution kan blomstra". Juncker sade att det nya direktivet om upphovsrätt också skulle stärka rättigheterna för nyhetsförlag gentemot nätets aggregatorer, som Google News och av musik- och videoproducenter gentemot video-delningsplattformar som YouTube och Dailymotion. Ett förslag kommer att fordra att online-plattformar använder teknik för att automatiskt upptäcka "låtar eller audiovisuella verk" vilka identifierats av rättighetsinnehavare, som plattformarna då kommer att krävas att antingen godkänna, och kompensera rättighetshavare för, eller att ta bort (min markering). Kommissionen föreslår också att tidnings- och tidskriftsförlag ska ges rätt till upphovsrättsskydd, som liknar de som gäller för europeiska film- och musikproducenter. Detta skulle innebära att sajter, som Google News, skulle behöva betala för att använda originalartiklar tagna från europeiska nyhets-webbplatser. I sitt tal gick Juncker inte in på detaljer om den nya planen, men utkastet, som läckte ut tidigare denna månad, har förslag om att ge tidningar och andra journalistiska skrifter en 20-årig upphovsrätt online och kräver online-aggregatorer att förvärva en licens från upphovsrätts-innehavaren innan publicering även av ett par meningar ur artikeltexten. Denna idé - att införa en så kallad sidoupphovsrätt för journalistiskt arbete - har prövats på nationell nivå i både Tyskland och Spanien och misslyckats båda gångerna. Men, Günther Oettinger, EU-kommissionär för Digital ekonomi och samhälle, sade att en pan-europeisk strategi skulle fungera. "För Google kan kanske klara sig utan en enskild marknad som Spanien, men inget globalt företag har råd att verka utan marknaden i hela Europeiska unionen. ... Och om de vill göra affärer här, måste de uppträda med våra regler." Vice kommissionär Andrus Ansip, sade emellertid att förslagen inte innehöll text om att "beskatta hyperlänkar", avfärdande spekulationer om att nya regler skulle innebära att företag och privatpersoner skulle behöva betala endast för att länka till upphovsrättsskyddat material. Mindre kontroversiell är upphovsrättsöversynens tredje plattform, vilket skulle göra digitalt material lättare att komma åt och använda för studenter, lärare och synskadade i hela Europa. Kommissionen skulle vilja lägga till undantag från EU: s upphovsrättslag att tillåta utbildnings-institutioner att använda upphovsrättsskyddat material i online-kurser, för att göra det lättare för europeiska forskare att använda så kallade datamining för att analysera stora datamängder från hela kontinenten, och låta kulturarvsinstitutioner göra digitala kopior av verk för att bevara dem för framtida generationer. Kommissionen föreslår också lagstiftning för att öka antalet publicerade arbeten för blinda eller på annat synskadade att "se till att upphovsrätten inte utgör ett hinder för full delaktighet i samhället för alla medborgare." Upphovsrättsöversynen är en del av EU: s bredare övergång till vad man kallar en digital inre marknad (min markering), ett försök att undanröja hinder för online-handel mellan EU-länder. Som ett led i detta arbete, meddelade Juncker på onsdagen förslag för att förbättra tillgång till Internet för europeiska medborgare. EU: s mål, sade han, är att alla europeiska hushåll ska ha tillgång till onlinetjänster med en nedladdningshastighet på minst 100 Mbps och att alla tätorter samt större vägar och järnvägar, bör ha oavbruten 5G täckning, den femte generationen av trådlösa kommunikationssystem. Juncker sade att 5G tjänster bör vara kommersiellt tillgängliga i åtminstone en stor stad i varje EU-land 2020."

Som synes handlar det inte om att vi nätmedborgare ska ha tillgång till kulturdomänen Online. Nu är jag uppriktigt nyfiken och vill veta hur många av mina vänner och följare, som är medvetna om att detta är på gång. Själv sitter jag med 69 pdf-filer med svar på den svenska regeringens remiss i saken. Regeringen har bland annat frågat företrädare för Sveriges kulturelit (ursäkta ordvalet Reidar Carlsson, Norrtelje Tidning) och domstolsväsende om deras syn i denna sak. Behöver jag säga att Wikimedia inte tillhört de utvalda, men valt att i likhet med mig själv att tränga sig på. 

Däremot finns Wikipedia omnämnt som källa hos Stadsnätsföreningen. På det här stadiet noterar jag att i fråga om sådant, som politikerna inte klarar av att stå för - ansikte mot ansikte - inför oss medborgare, där kommer de att luta sig mot grundlagsändringarna 2010, där vi medborgare gav dem mandat att i EU-sammanhang besluta i vårt ställe. Det innebär att politikerna i skydd av EU-kommissionen och Ministerrådet utformar direktiv, som de sedan kan luta sig mot för att förändra nationella lagar t ex LEK - Lagen om Elektronisk kommunikation. Det gäller att vi håller i minnet att det är Stefan Löfven (s), Alice Bah Kuhnke (mp), Ann Linde (s), Morgan Johansson (s) och Mikael Damberg (s) som är de tunga instanserna i den här saken. Sedan finns det ett knapptryckarkompani, som sitter i Europaparlamentet, men jag har mina tvivel på att de har en mer framtidsinriktad syn på saken. 



söndag 6 november 2016

I Kulturprofitörernas värld ...

... är vi alla bara kunder, som gillar att köpa grisen i säcken.

Det pågår ett arbete i EU om en digital inre marknad där upphovsrättsindustrin är på tårna, naturligtvis uppbackade av opinionsbildning här hemmavid bl a i gårdagens DN. Där finns bland de andra även en talesperson för Rättighetsalliansen. Det påminde mig om något jag såg den 28 okt., där Henrik Ponthén uttalade sig, varför jag kollade närmare på denna hans nya skepnad. Kunde då konstatera att han numera är ledamot i styrelsen för Rättighetsalliansen Europa AB, ett bolag, som bildades 2011-04-29 för ändamålet Konsultverksamhet inom juridik, it och teknik, med Svensk NäringsgrensIndelning - SNI : 62020 - Datakonsultverksamhet och 69101 - Advokatbyrå-verksamhet. Jo, jo, det finns tydligen en marknad ...

Ur askan av Svenska Antipiratbyrån har det likt fågel Fenix stigit fram en ny skapelse, förkunnande att staten måste vara alliansens beskyddare mot de fortfarande så förfärligt tjuvaktiga fildelarna. Och de lyckas, eftersom ledande politikers rådgivare i immaterialrätt och marknadsrätt vid främst våra universitet och branschens advokater alldeles ostörda kunde fila på lagändringar i skydd av intresseorganisationer för anhängare av upphovsrätt och äganderätt/civilrätt. Detta eftersom de lyckades invagga ledande politiska talespersoner i föreställningen att Immateriell rätt handlar om Äganderätt till en fysiskt existerande pryl, som t ex en gräsklippare, istället för att vara ett tidsbegränsat monopol för nyttjande av något, som tillhör den allmänna kulturdomänen när skyddstiden löpt ut.

Alla, som skapar något, är influerade eller inspirerade av andra människor och livet omkring dem eller av vad andra har skapat före dem. I takt med teknikutvecklingen har dock skyddstiden förlängts i stora kliv fram till idag den rent absurda tiden en upphovspersons livslängd + 70 år. Om företagen inte på olika sätt finner sätt att förnya verken, så att skyddstiden förlängs ytterligare några decennier. Något som i ett rättssamhälle borde ha betraktats, som närmast kriminellt med tanke på att den allmänna kulturdomänen därigenom berövats nytt innehåll för generationer. Sorgligt att kulturskaparnas organisationer inte inser vad de lånar sig till.

Att trackern the Pirate Bay bidrog till att många film-, video- och musikintresserade kunde sålla fram det material, som de fann vara värt att lägga sina pengar på i olika former, det nådde inte fram till alla dessa branschaktörer genom mediebruset. Och deras advokater hade knappast något intresse av att ta in den informationen, utan där satte man en ära i att knäcka grabbarna, som skötte driften av trackern. Jag antar att det till stor del berodde på att även mediebranschen befolkas av människor, som själva ser sig som upphovspersoner och därför likt många andra i den gruppen har snöat in på att de måste hjälpas åt att hålla "snyltgästerna" i herrans tukt och förmaning. Till nöds kan de måhända tillstå att Spotify och Netflix, som sent omsider såg dagens ljus, var sprunget ur nödvändigheten att göra kulturellt innehåll lättillgängligt på nätet och att TPB kunde ha bidragit till det. Men när det gäller Dagspressen, den bransch där journalisterna själva verkar, där har utvecklingen gått i stå även om grunden håller på att rasa. Där byggs betalväggar och få inser att de slagit in på en väg, där snålheten kommer att bedra visheten. 

Till detta ber jag att få återkomma, eftersom Medieutredningen kommer att offentliggöras i morgon måndag och det ska bli intressant se vilka förslag som kommer från det hållet. Men, innan dess vill jag dock passa på och beröra en händelse för några dagar sedan när jag kom in i en diskussion på nätet om journalistik och mediepolitik utifrån en ledare i Helsingborgs Dagblad om filterbubblor och värdet av att betala för att läsa det som filtrerats av proffs på tidningsredaktioner. Rubriken var "Filterbubblor inte något som sociala medier infört i våra liv." skriven av Per Grankvist. I tråden till den diskussionen dristade jag mig till att ha synpunkter utifrån mina erfarenheter av att betala dyrt för en tidning utan möjlighet att kunna dela en och annan artikel, som jag var intresserad av att diskutera med mina vänner. Fick då av Joakim Jardenberg en länk till en artikel där - döm om min förvåning - precis det, som jag hade yrat om i månader "möjligheten för en som prenumererar att dela innehåll med icke prenumeranter" faktiskt existerade!!! Och dessutom med den intressanta rubriken Strategic insights Surviving in a Post-Truth, Post-Data, Post-Reason World av Thomas Baekdal, där det framgick att jag fått en inbjudan av prenumeranten Joakim Jardenberg med en inbjudan om att läsa, men där fanns också en inbjudan om att själv prenumerera. 

När jag översatt artikeln helt och fullt (det jobbet gör att jag förstår innehållet så mycket bättre), då tar jag mig en funderare på om jag har tid och ork att prenumerera även på denna produkt av innovativa människor, som insett att livet Online erbjuder ännu fler möjligheter till livet Offline. Gillar dessutom igenkänningsfaktorn, eftersom jag ända sedan barnsben har använt mig av möjligheten att kopiera för eget bruk för användning både i egna inre kunskapsprocesser, men också i det politiska arbetet och i umgänget med mina vänner. Minns att jag redan som barn var med om att bilda kamratgäng, där vi slet och gnetande för att få ihop pengar, turades om att köpa stenkakor för 2:95 kr/st till byns enda vevgrammofon, och texthäften med kända schlagers för (om jag minns rätt) 15 öre, som vi sedan skrev av för hand i flera ex för att kunna lära oss texten tillsammans med melodin med målet och sjunga tillsammans. Psalmverserna fick konkurrens. Minns också under realskoletiden, då jag var med i ett kamratgäng, där vi turades om att för sparade veckopengar köpa Biggles-böcker, som sedan gick runt i kamratkretsen. 

Vi stal verkligen inte något från någon kulturskapare - vi hushållade med våra pengar samtidigt som stillade vår läslust, men dessutom var vi med och skapade ett intresse för författarnas och förläggarnas produkter, som höll i sig genom åren och kom såväl biblioteken som andra författare till del. Att hålla ett intresse vid liv det är, om något, en marknads grundfundament. Märkligt förresten att ingen under vägs kommit på att beskatta papper och penna, kalker- och karbonpapper, färgbandet och skrivmaskinen, stencilen, spritduplikatorn och stencilapparaten för att inte tala om kopiatorn - på samma sätt som nu görs med USB-minnen och datorers lagringsmedia?!. Undrar just hur lång tid det ska ta innan alla Kulturprofitörer, som lever gott på industrins pengar och gör det, som de tycks älska (att med EU:s och Riksdagens hjälp jaga ungdomar och andra, som privat delar innehåll med varandra) kommer att bli avslöjade som de kulturens dödgrävare de i verkligheten är. I deras värld är vi alla bara kunder, som gillar att köpa grisen i säcken. 

Läs även:
Näringslivets roll i samhället, tidigare publicerad 2015-11-05 och/eller
En kultur bara för producenter, tidigare publicerad 2010-06-09


lördag 5 november 2016

Har EU all makt i vår del av världen?

Det är helt uppenbart att det finns en avgrund mellan hur riksdag och regering tolkar sitt uppdrag och hur folket tolkar den lagliga grunden och upplever riksdagens och regeringens verkställande av detta uppdrag. Därför har det varit nödvändigt att gå till källan Regeringsformen

 Av dess 1:a kapitel 1:a § framgår att "all offentlig makt i Sverige utgår från folket" och att den "förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse" samt att den "offentliga makten utövas under lagarna". Dess 2:a § stadgar bland annat att "den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde" och för "den enskilda människans frihet och värdighet och att den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten" samt att "det allmänna ska verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden samt värna den enskildes privatliv och familjeliv".

Regeringsformens 10:e kapitel utgör regelverk för Regeringens och Riksdagens rättigheter att ingå och godkänna internationella överenskommelser och Överlåtelse av beslutanderätt inom EU-samarbetet och utanför EU-samarbetet samt dessutom även Framtida ändringar i internationella överenskommelser samt Statliga myndigheters underrättelseskyldighet. Detta kapitel synliggör att Sveriges Regering och Riksdag redan har överlåtit beslutsrätt till EU och kan göra det även fortsättningsvis.

I likhet med andra länder har Sverige ett visst inflytande i EU-kommissionen, EU:s ministerråd och EU-parlamentet. Av information hos EU-upplysningen framgår att EU:s direktiv och lagar gäller framför svensk lag. Detta genom en anpassning, som skett etappvis, med bland annat förändringar av Sveriges grundlag genom Riksdagens beslut före och efter valet 2010. När direktiv, som ska styra medlemsländernas nationella lagstiftning, tas fram, då sker detta i en process där Kommissionen presenterar ett arbetsprogram, som styrdokument för dess arbete fram till dess att förslag föreläggs Ministerrådet och Parlamentet för beslut. Vid oenighet förhandlar dessa parter fram till dess att en samsyn kan nås.

I EU-kommissionens arbetsprogram för 2017 som presenterades i oktober 2016, sägs bl a "I arbetsprogrammet har EU-kommissionen samlat de förslag till nya EU-lagar och regler som den planerar att lägga fram under 2017. Kommissionen kommer bland annat att föreslå åtgärder för att hantera migration och den pågående flyktingkrisen, genomföra en digital inre marknad (min markering, minska utsläppen från fordon och resor, bekämpa terrorism, skapa jobb och ekonomisk tillväxt, underlätta handel samt fördjupa den ekonomiska och monetära unionen." De politiska riktlinjerna presenterades redan 2014.

Det är således här vi kan finna underlag för det arbete med a DigitalSingelMarket - En digital inre marknad, vilket offentliggjordes på regeringens webbplats strax före midsommar 2015 och som sedan dess pågått i olika arbetsgrupper inom Kommissionen samt här i Sverige under ledning av berörda departement fram till i oktober i år, när det - i vart fall för mig - stod klart att något genomgripande var på gång i fråga om upphovsrättsindustrins möjligheter att med lagstiftningens hjälp stärka sin makt över de närstående rättigheter i frågan om tolkning och tillämpning FN:s Allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, och dess Artikel 27, där det de facto är det enskilda landet d v s Sverige, som har ansvar för att det råder en rimlig balans mellan varje enskild människas rätt "att fritt delta i det kulturella samhällslivet, att njuta av konsten samt att bli delaktig av vetenskapens framsteg och dess förmåner" i förhållande till upphovsmännens rätt till skydd för sina "moraliska och materiella intressen, som härrör från vetenskapliga, litterära eller konstnärliga verk till vilka han är upphovsman.".

Att företag, som genom köpeavtal förvärvat upphovsrätt i form av närstående rättigheter, skulle kunna trumfa alla människors rätt till en skälig tillgång till kulturdomänen online, torde strida mot allt det som vetenskapligt har belagts om människan som biologisk, social och skapande varelse genom årtusenden. Här berörs inte enbart tolkning och tillämpning av upphovsrätten i förhållandet mellan enskilda individer online och skapare av olika verk, utan en bedömning av rimligheten vad gäller monopoltiden för företagens närstående rättigheter samt frågan huruvida handelsavtal ska innehålla avsnitt, som handlar om immateriella rättigheter så länge som dagens absurt långa skyddstider är rådande.

Det är således i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna som svenska medborgare för närvarande måste söka för att finna stöd för sina mänskliga rättigheter. Och där lyser människans rättigheter enligt Artikel 27 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheter med sin frånvaro. I Europastadgan ses immateriella rättigheter som en egendomsrätt och inte en grundläggande mänsklig rättighet. I dess Artikel 17 sägs: "Rätt till egendom 1. Var och en har rätt att besitta lagligen förvärvad egendom, att nyttja den, att förfoga över den och att testamentera bort den. Ingen får berövas sin egendom utom då samhällsnyttan kräver det, i de fall och under de förutsättningar som föreskrivs i lag och mot rättmätig ersättning för sin förlust i rätt tid. Nyttjandet av egendomen får regleras i lag om det är nödvändigt för allmänna samhällsintressen. 2. Immateriell egendom ska vara skyddad." Här visas ingen insikt om den Immateriella rättens särställning både som en tillgång för alla människors tillblivelse, varande och utveckling och som en tidsbegränsad rättighet att nyttjas på en marknad av den, som skapat verket.

Här talar enbart den snöda vinningen, vilket kommer att straffa sig. Om inte annat genom att den begränsar möjligheten att vinna insikt. Något som bonden Martin Moreus kommit fram till och skriver om på sin blogg Bonde på riktigt i tidningen Land.


måndag 24 oktober 2016

Vara sent ute ...

... eller leva med att vara en kuvad undersåte?

Valet var rätt enkelt - förskräckt, som jag var över att jag så totalt hade missat EU:s och Regeringens projekt En inre digital marknad, hade idén om att skriva ett brev i saken till de fem närmast berörda ministrarna slagit rot. Med ordspråket "Bättre sent än aldrig", som motor. tog jag mig an uppgiften. Sedan föregående blogginlägg för drygt en vecka sedan, har jag varit tvungen att lära mig en hel del om FN och dess arbete för Mänskliga Rättigheter och hur FN arbetat med näringslivets roll i det hela. Hoppas kunna bidra till folkbildningen genom att dela med mig: 

Det började med en resolution 2005/69, när dåvarande FN:s Kommission för mänskliga rättigheter (UNCHR), även kallad MR-kommissionen, fick i uppdrag av FN:s Högkommissarie, att årligen i samarbete med Generalsekreterarens Särskilda Representant (SRGS) sammankalla till samråd med chefer från en viss bransch för att diskutera de problem med mänskliga rättigheter, som sektorn stod inför. SRGS under åren 2005 - 2011 var John Ruggie, USA. En mycket valrenommerad herre inom bland annat American Academy of Arts and Science.

Under hans tid i FN hade MR-kommissionen år 2006 ersatts av FN:s Råd för Mänskliga Rättigheter (UNHRC) och den 18 juni 2008 "välkomnade" UNHRC enhälligt det ramverk för "Skydda, respektera och åtgärda", som föreslagits av SRGS John Ruggie i hans slutrapport under mandatet fram t o m 2005, vilket därefter förlängdes till 2011. Ramverket var ett resultat av arbetet med "Business and Human Rights" och består av tre grundprinciper: 1. Statens skyldighet att skydda mot kränkningar av de mänskliga rättigheterna från tredje part (inklusive företag) genom lämpliga politiska beslut, lagstiftning och domstolsprövning; 2. Företagens ansvar att respektera mänskliga rättigheter, vilket innebär att agera skyndsamt för att undvika intrång på andras rättigheter; och 3. Offrens behov av större tillgång till effektiva åtgärder - rättsliga och utomrättsliga.

Med utgångspunkt från detta ramverk har Högkommissionärens kontor (OHCHR), med stöd av SRSG och sedan 2011 - en särskild arbetsgrupp - arbetat med Business och Human Rights. Förutom samråd med berörda parter har OHCHR skapat verktyg för att underlätta rådgivning m m och i Sverige har bland många andra Etikrådet visat hur de implementerar arbetet i vårt land. Och över alltihopa lyser WTO (World Trade Organisation) och Överenskommelsen om TRIP (Trade-Related aspects of Intellectual Property). Det senare är bindande för alla länder som vill vara medlemmar i WTO och trädde i kraft den 1 januari 1995.

Kommen så här långt tänker jag på den tyske poeten Paul Fleming (1609-1640) som myntade sentensen "Medan flugorna sover bättrar spindeln på sitt nät". I brist på gott minne och dålig källkritik har jag tidigare påstått att dessa ord är Ian Flemings, vilket med tanke på hans agent James Bond och genre kunde vara rimligt att anta. Men, icke! Med denna rättelse visar jag här och nu bot och bättring.

Medan flugorna sover ... I åratal har jag argumenterat för rätten att kopiera för privat bruk även på nätet, utan att känna till det s k TRIPs-avtalet och dess starka koppling till WTO samt Mr John Ruggies arbete inom FN och Rådet för Mänskliga Rättigheter. Och bara f-n vet om inte Sveriges expert John Rosén, ordförande för Institutet för Immaterialrätt och Marknadsrätt, också har haft ett och annat finger med i allt detta arbete?! Som bekant spelade han en avgörande roll i rättssamhällets jakt på grabbarna, som skapade fildelningstrackern The Pirate Bay. Jag var nog inte ensam om att se det, som anmärkningsvärt, att rådgivare till lagstiftare i regering och riksdag var medlemmar i samma intresseorganisation som advokater, vilka arbetade på uppdrag av Upphovsrättsindustrin det vill säga SFIR (Svenska Föreningen för Immaterialrätt), samt att lagarna skärptes steg för steg under de år, som rättsprocessen pågick och att detta av riksdag, regering och rättssamhället sågs som helt OK. Men, inte alls att undra på med en sådan uppbackning från FN och dess Världshandelsorganisation WTO samt Rådet för mänskliga rättigheter. 

Detta råd har dock endast en rådgivande roll, medan avtal har en starkare ställning, vilket krävs i avtal mellan företag och kund för att affärslivet ska fungera. Men, det enskilda medlemslandet i FN har att ta ett eget ansvar för de lagar, som dess lagstiftande församling ställer sig bakom. Det är också det enskilda landets riksdag, som ska se till att balansen mellan olika intressen är rimlig. Tar mig här friheten att referera till en föreläsning under rubriken Lagstiftarens ansvar? som ingick i en serie föreläsningar om Offentlighet och Upphovsrätt arrangerad av Nätverkstan Kultur i Väst år 2010 och som idag finns tillgänglig för högskoleutbildning hos UR.Skola. Då visades den offentligt under vinjetten UR Samtiden, men idag har jag som bloggare inte laglig rätt att länka till detta material, trots att vi med våra skattepengar betalat för dess produktion. I föreläsningen Lagstiftarens ansvar? medverkade Katarina Renman Claesson, forskare i rättsinformatik och immaterialrätt vid Stockholms universitet. Där betonar hon det, som har varit och fortfarande är min arbetshypotes: Ingen politiker kan gömma sig bakom FN:s rådgivning ifall de låter företagens intressen trumfa medborgarnas mänskliga rättigheter vid en avvägning mellan företagens och medborgarnas intressen. Här avtalar politikerna bort mina och andras rättigheter till en skälig tillgång till den kulturella domänen enligt God sed även på nätet, om de inte tar detta i beaktande i det övergripande direktivet för En inre digital marknad i Europa.

Med den kunskapen i bagaget var det inte svårt att skriva brev med ett yttrande i en bilaga angående En inre digital marknad i Europa och adressera detta till Statsministern, EU- och Handelsministern, Demokrati- och Kulturministern, Justitieministern och Näringsministern samt att åka in till Kungl. Huvudstaden och leverera detta till regeringens gemensamma postmottagning på Mäster Samuelsgatan. Jag ville bland annat göra dem uppmärksam på att de vill göra mig och andra till enbart kunder när vi vistas på nätet. Trots att vi i själva verket är biologiska, sociala och skapande varelser i behov av tillgång till den kulturella domänen - även när vi är på nätet samt att vi i vår egenskap som medborgare är beroende av all den information som behövs för ett aktivt medborgarskap. Hemma igen kunde jag sova gott efter väl förrättat värv.

Men, redan dagen därpå - fredagen den 21 oktober - fångade några tweets mitt intresse - CETA det så kallade handelsavtalet mellan Canada och EU hade strandat på grund av att en pyttliten region med 3,6 miljoner -  Vallonien - hade haft mage att säga Nej till avtalet och därmed kunde inte Belgien, på grund av sin konstitution, säga Ja. WOW! För mig, som vid det här laget visste att det i CETA-avtalet mellan Kanada och Europa, i likhet med TTIP och andra transnationella avtal, finns tolkningar och tillämpningar, som följer med på köpet (mot bakgrund av "TRIP-savtalet"), blev närmast euforisk. Med CETA och TTIP kommer en förkortning av skyddstiden för företagens "närstående rättigheter" med koppling till Upphovsrätten, att vara hart när omöjlig, eftersom tvistelösningsmekanismen i så fall kommer att utlösa hela denna industris samlade attack mot det land som bara skulle våga försöka att ta på sig en sådan uppgift. En industri, som idag kan låsa in kulturellt material uppemot 150 år, kommer inte vara nådig att tas med om politikerna skulle drista sig till att formulera EU-direktiv med en förkortning ner till 20 år för företagens närstående rättigheter. 

Deras lobbyister häckar redan i Bryssel och annorstädes där något sådant kan tänkas föras på tal. EU-kommisionären Günther Oettinger visade från talarstolen hos tyska Tidningsarbetsgivarnas kongress den 27 september 2016, vilka krafter vi har emot oss, eftersom Oettinger har ansvaret att hantera saken i Junkers prestigeprojekt - en inre digital marknad - och där WTO och TRIPs råder, där får våra mänskliga rättigheter enligt Artikel 27 moment 1 stryka på foten. Politiker klarar inte av att fixa en rimlig balans till förmån för nutidsmänniskans utveckling, beroende av tillgång till den kulturella domänen såväl offline som online. Journalister ska upp på barrikaden, enligt kommissionär Oettinger - vilka ska då ge nätmedborgarna en ärlig chans? Artikel 27 lyder: 1. Var och en har rätt att fritt delta i det kulturella samhällslivet, att njuta av konsten samt att bli delaktig av vetenskapens framsteg och dess förmåner. 2. Var och en har rätt till skydd för de moraliska och materiella intressen som härrör från vetenskapliga, litterära eller konstnärliga verk till vilka han är upphovsman.

Dagens politiker ser inte hur de bidrar till att skapa djupa klyftor mellan de, som har resurser, och de, som är beroende av att på nåden få en skälig tillgång enligt God sed till det samhällsliv som speglas i material skyddat av upphovsrätten, även på nätet. Sedan undrar politikerna och deras handgångna tjänstemän varför förtroendet för dem dalar. "Varje kultur bär på ett frö till sin egen undergång", är en sentens myntad av Augustinus och travesterad av bl a T. Burns, och kan som här ingå i en föreläsning om Organisationsteori vid Stockholms Universitet. Tål att tänkas på för att kunna förebygga missväxt.