måndag 31 december 2007

Inför 2008

Varför har vi så lätt att dras med i tankegångarna att livet inför årsskiften ska genomgå något slags årsbokslut för att därefter avge nyårslöften. Är det vårt rationella jag eller vårt känslomässig jag som styr detta? Eller är det helt individuellt hur vi ser på den saken? Eller är det helt enkelt så att det är ganska praktiskt att göra någon form av avstamp inför det nya året?

Tänker på att ett sådant avstamp inför nya projekt 2008 innebär att en av mina favoritbloggar Berndts blogg upphört inför årsskiftet. Samtidigt som jag naturligtvis önskar Berndt lycka till i hans projekt, känner jag något av sorg för min egen personliga del. Att starta min utflykt i bloggosfären med ett besök på hans blogg har alltid varit stimulerande. Hans förmåga att se det komiska i de mest allvarliga sammanhang och hans angreppssätt i etiska frågor, som tvingar till eftertanke, är det jag kommer att sakna mest. Hoppas dock att han någon gång emellanåt ger sig tid att komma med en och annan kommentar, vilket gör hans beslut lättare att ha fördragsamhet med.

Inför 2008 önskar jag för min egen del att ordkriget mellan politiskt aktiva till höger och vänster här i bloggosfären och i samhället i övrigt ska tvingas ge vika för den klokskap, som en dialog kan leda till.


söndag 30 december 2007

Journalister vi inte glömmer

Lyssnade tidigare idag på P1:s program Publicerat, som i huvudsak ägnades åt en intervju med Kenne Fant, som nyligen skrivit en bok om den legendariske journalisten Torgny Segerstedt. Segerstedts ståndaktighet i kampen mot nazismen var imponerande. Annonsörerna bojkottade tidningen Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, folk på gatan kunde spotta efter honom och kungen Gustaf V kallade honom till sig för att i stränga ordalag varna honom för att Sverige kunde dras med i kriget på grund av hans skriverier.

-Jag skriver bara det mitt samvete säger mig, blev hans svar. Sedan fortsatte han envetet att skriva vad han tyckte och tänkte om Hitler och nazismen. Kenne Fant hade själv minnen av hur han som ung soldat intresserat följde Segerstedts Idag-spalten och diskuterade den med andra. Han tyckte sig kunna se vissa likheter mellan nu och då varför den problematik som boken speglar kan vara av värde i dagens diskussioner.

Därifrån var steget inte långt till att påminna oss radiolyssnare om den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak, som sitter fängslad i Eritrea sedan den 23 september 2001. Medan fru och tre barn väntar här hemma i Sverige på hans frigivning. Den som känner lust att göra en insats för hans befrielse kan gå in på www.freedawit.com

Avslutningsvis uppmanades lyssnarna att delta i redaktionens arbete att söka efter God journalistik. Redaktionen skriver på sin webbplats: - Du kan rosa en utmärkt artikel, ett bra inslag i radio och tv. En bild eller fyndig rubrik. Eller ett nytt sätt att presentera svårtillgängliga fakta på. Eller något helt annat... Det sista fick mig att tänka på debaclet kring omröstningen om 2007 års bästa politiska blogg. Eftersom Jinges Web och Fotoblogg på mycket snåriga grunder inte fått vara med i Bloggen Bents omröstning, luktar det mygel lång väg. Miljöpåverkan?


lördag 29 december 2007

En titt i backspegeln

När jag var yngre hade jag svårt att förstå alla mediers vurm för årskrönikor, men idag när minnet sviker allt oftare, kommer jag på mig själv med att jag tar del av allt fler. Idag är det Språkspaltens årskrönika som fångat mitt intresse. Att 2007 var språkförbudens år är intressant, inte minst mot bakgrund att en statlig utredning ska presentera ett förslag till språklag i början av mars 2008. Till min förvåning upptäcker jag att mitt intresse är så udda i cyberspace att artikeln inte platsar i svd.se utan jag får länka till Språkspalten där det bland annat finns en länk till en artikel om Språklagstiftningen. Men tänk om jag inte varit prenumerant på papperstidningen!?

I krönikan ges exempel på kommuner som varit på väg att införa förbud mot andra språk än svenska på kommunala arbetsplatser och i skolmiljöer, men också att Skolverket har anmärkt på grundskolor som låter nästan all undervisning, föräldrainformation och mycket annat ske på engelska. När jag läste det senare tänkte jag på en av mina favoritbloggar Ögonblick i norr där jag häromdagen möttes av hälsningen Happy betweendays. Denna humoristiska iakttagelse av landets språkutveckling, gav mig anledning att uttrycka min förståelse för att Sverige undgått EU:s bannbulla mot biblioteksersättningen till författarna genom att hävda att denna är ett led i att värna det svenska språket. Det senare hade jag läst om på en annan av mina favoriter i bloggosfären Biblioteksbloggen. Den uppdateras dock inte så ofta, vilket förvånat mig en smula. Släpp bibliotekscheferna loss, det stundar ett nytt gott kulturår!?

Gott eller inte? Det visar sig bland annat när Public service-utredningen presenteras i maj och Kulturutredningen är klar i slutet av 2008. Men redan pågår en animerad diskussion om utredningsdirektiven. Här en intressant artikel i SvD om detta. Kan just undra vilka som lobbar i dessa frågor? Och om de kollar i backspegeln någon gång när de tutar och kör.


torsdag 27 december 2007

Vän eller medlöpare?

Ibland har jag haft anledning fundera över var gränsen går mellan att vara en ärlig vän och att vara en medlöpare. Är man inte trygg i sig själv och vet på vilken grund man själv står, ligger det nära till hands att ”jama med” d v s vara ja-sägare för att få finnas till i något sammanhang. Men, om man tror sig veta vem man är och var man står, blir detta med vänskap en utmaning. Man tvingas ta ställning och vara ärlig med risk att förlora en vän. Det kan naturligtvis förebyggas, genom att man först kollar upp att man inte fått det hela om bakfoten och att man sedan väljer sina ord väl. Men, trots det, är det förenat med viss risk att framföra kritik, eftersom det är svårt veta hur det kan uppfattas. I bästa fall kan det ärliga och uppriktiga samtalet leda till en fördjupad vänskap, vilken gör det värt att våga sätta den på prov.

Men, vänskapsförhållanden blir i sanning komplicerade om eller när vänskapen står i relation till makt eller inflytande i någon form. Därför läser jag Maria Abrahamsson på SvD:s ledarsida med stort intresse. Hon lyfter fram hur det går, som en röd tråd genom historien, att makthavaren alltid omgett sig med vänner, som han kan lita på och som därför kan räkna med makthavarens gunst. Tjänster och gentjänster idag och sedda ur ett historiskt perspektiv, allt mot bakgrund av historieprofessor Eva Österbergs bok Vänskap – en lång historia (Atlantis) och aktuella händelser.

Maria Abrahamsson ser en rak linje mellan den i boken beskrivna dödsbringande vänskapen och den kriminella sammanhållningen inom Bandidos, Hells Angels och andra brottssyndikat. I förbifarten berör hon den vänskap som vuxit fram mellan ledande politiker och näringslivets män, som lever i skydd av väldigt otydlig lagstiftning. Men hon utvecklar inte ifall det ena kan hänga ihop med det andra. Sett ur min lokala horisont talas det alltför sällan om den skada som ledande företrädare tillfogar samhället, när de ogillar eller vill bortse från att se sig själva som förebilder. Med tiden växer det fram en rik flora av olika vänskapsutbyten, som har ringa eller ingen bäring på att man utövar ett i verklig mening demokratiskt styrelseskick. Det är inte utan att jag tycker mig se hur detta avspeglas i informationen på Norrtälje kommuns hemsida där Kommunfullmäktiges roll som övergripande demokratiskt organ verkar vara i dimma dolt.

Intressant?

söndag 23 december 2007

Så firas en riktig jul

Eftersom jag uppfyllt de två första viktiga stegen – fyra ljus i adventsljusstaken och visat respekt för pumlorna – är jag kvalificerad och kan delta i fortsättningskursen hos Life de Luxe under ledning av magistern i tomteluvan Bert Bodin.

Den handlar om julafton. Därför är det hög tid att ta del av kursavsnittet. Efter en snabb genomläsning inser jag att jag kommer att bli kuggad. Jag kan inte tänka mig att snubbla och samtidigt klippa av TV-sladden för att rädda mig själv och andra från Kalle Anka! Kommer ihåg stämningen på den skola där jag arbetade, när det för ett antal år sedan ryktades om att någon annan kanal köpt upp rättigheterna att sända Kalle Ankas Jul. Eleverna ville att skoltidningen skulle engagera sig. Till sist var trycket så stort att jag var beredd att ta på mig rollen som strejkgeneral och ett sådant minne det förpliktar. Måste skriva till magistern och höra om det inte finns någon variant för sådana förtappade själar som jag.

Men bortsett från försyndelsen att kolla på Kalle har jag inga problem att genomföra firandet enligt magisterns anvisningar. Nästa kursavsnitt, som handlar om konsten att dela ut julklappar, kommer om ett år och då vet jag förhoppningsvis om jag lyckats få dispens för ett fortsatt deltagande i magister Bodins kurser hos Life de Luxe.

Till den som ännu inte uppmärksammat magisterns aktion för att rädda Julmusten, vill jag säga: - Bojkotta Spendrups, som försöker pracka på oss julmust smaksatt med nougat, kola eller julkryddor! Allt i form av en smaktest, där vi ska avge vår röst för att vinna 5.000 kronor. Så lätt köper man inte en sann vän av äkta Julmust! Och en sak till – om tomten inte kommer, kan det vara sant, det som Jinge bloggade om igår, att en trofésugen jägare träffade honom julen 59.

Med detta vill jag önska er alla
En riktigt God Jul och på återseende i mellandagarna!

lördag 22 december 2007

Borat är död

Det är nu slut med den förskräcklige reportern Borat från Kazakstan. I dagens DN återges nyheten att skådespelaren Sacha Baron Cohen avlivar såväl Borat som Ali G. Det har jag full förståelse för. Cohen måste till slut må rätt illa av att umgås med sina skapade figurer uppemot 14 timmar om dagen under så lång tid. Jag mådde illa efter mindre än en timma. Men jag var ganska ensam om en sådan omedelbar reaktion. Men efter diskussioner med flera av dem som sa sig älska filmen, blev de allt mer tveksamma. Många upptäckte att det var en hel del annat än humor, det som lockat dem till skratt. Men det hade det goda med sig att jag – för att förstå – blev tvungen att skaffa mig en sannare kunskap om skillnaden mellan humor och skämt eller om man så vill mellan en humorist och en gycklare eller en narr. Något jag bloggade om den 23 december 2006 och jag måste erkänna att sällan har en dödförklaring skänkt mig större glädje.

Som politisk satir har filmen naturligtvis sina poänger, men måste alltid fundera över var ett samhälle befinner sig när en satiriker tar till ett sådant överspel. Vad man än tycker om USA och det hyckleri, som frodas där liksom här på sina håll, är det ändå inget mot det som filmen gör mot människorna i Kazakstan. Men när vi i väst skrattar då har de bara att foga sig. Det säger mera om oss än om dem, vilket enligt Fredrik Strage i DN den 24 mars 2006 kan förklaras av vår neurotiska östskräck. Till sist faller man i Kazakstan till föga och bjuder in figuren Borat, vilket DN skrev om den 19 oktober 2006.

Sedan kan jag förstå att en skådespelare, som älskas för att man gestaltar en helt sanslös figur, måste hålla sig väl med sin publik och därför inte helt kan ta avstånd från figuren ifråga. - Att erkänna att jag aldrig kommer att spela dem igen är ganska sorgligt, säger Sacha Baron Cohen enligt tidningen. Men sanningen är nog att han tvingas göra en dygd av det nödvändiga. Många av dem, som var med i filmen, har stämt filmmakarna. De känner sig förlöjligade då de lockades in i olika scener utan att veta hur deras medverkan sedan skulle användas i filmen. Sedan finns det naturligtvis också människor som tycker att det är helt OK när man skrattar åt människor, som låter sig luras. Men, om det får det bli en blogg vid ett annat tillfälle.


fredag 21 december 2007

Sjukt friskt i Svenskt Näringsliv

tankesmedjan Limbos blogg skrivs sjukt bra om Ord och verklighet. Eftersom ledande politiker har svårt att se sanningen i vitögat och sätta ord på verkligheten väljer man att ge orden nytt innehåll. Där får vi också en sjukt bra förklaring nämligen att välfärd egentligen leder till ofärd och måste nedmonteras.

Tankesmedjan Timbro – Limbos motsats – håller sig också med en rad medarbetare med mer eller mindre väl utvecklat sinne för humor t ex Jonas Fryklund vars bok Yppighetens nytta presenteras av bl a Svenskt Näringsliv och Arbetarbladet i Gävle. Det senare i samband med det lunchmöte som Svenskt Näringsliv ordnade i samarbete med Svensk Handel, Sveriges Byggindustrier, Teknikföretagen och Gävle affärsnätverk.

Svenskt Näringslivs webbplats hade tidigare idag en nyhet, som jag länkat till, men den sidan har nu av någon anledning tagits bort. Därför länkar jag till en annan av deras sidor med bäring på ämnet. Den tidigare lovprisade regeringens nya förslag och hade enligt deras egen utsago anknytning till deras projekt Hur får vi ner sjukfrånvaron?

Intressant se hur nära lierade den centrala arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv är med Alliansregeringen, vars ledare genom åren varit väldigt upprörda över samröret mellan arbetstagarnas centralorganisation LO och socialdemokraterna.

Medan kriget fortgår mals etik och mänskliga rättigheter till grus, medan aggressionerna växer. Är det bara jag som ser behovet av en fredsrörelse?

torsdag 20 december 2007

Tuvalisas afton

Ikväll har farmor varit med om ett fantastiskt julspel i Hägerstensåsens skola där Tuvalisa och hennes klasskamrater bjudit oss alla på ett välkomponerat julspel innehållande allt. Och då menar jag allt - från en scen ur Disneys Lady och Lufsen till en tablå i stallet i Betlehem med Josef, Maria och Jesusbarnet omgivna av herdar och de tre vise männen Caspian, Melchior och Balthasar och dans med koreografi utstuderad för att passa till den rockiga "Jag vill ha en gran", men också en scen ur en film med elaka tjejer, som fick farmor att tänka till: - Vilken bra inledningen till en pratstund om mobbing! Men nu är det jul och julfriden kräver att alla sådana tankar bannlyses. Till den rätta stämningen bidrog alla sjungande barn, men vi gavs alla en möjlighet att bidra genom att sjunga med i några julsånger. Allt bra sammanhållet av en grupp elever och deras mellansnack. Alla medverkande elever ska ha all heder av föreställningen! Men utan att det finns engagerade lärare skulle barnen inte få en chans att visa att de är duktiga även på denna form av berättelse om julen nu och då.

Pumlans afton

Igår var farmor inbjuden till barn och barnbarn på en försmak av julen. En kväll då de bjuder mormor och farmor på god mat och dryck samt julgranens förvandling från vanlig granruska till en skimrande uppenbarelse. Vid middagsbordet fick jag klart för mig att jag snarast måste skaffa mig en annan favoritsnapsvisa, eftersom den sista strofen i den nuvarande (med kunskap om Systembolagets VD numera har i månadslön) gör att pärlan av Hallands fläder fastnar i halsen. Du hjälper staten när du tar en sup till maten! Det är som vanligt en sanning med modifikation, sa jag och berättade att vi däremot hjälper VDn Anitra Steen med hennes 212.000 kronor i månadslön och därmed en rundligt tilltagen pension, vilket jag läst om i di.se. När min sonhustru fick höra detta blev hon milt sagt upprörd. Som sjuksköterska i ett team, som arbetar med för tidigt födda barn och deras föräldrar och som ofta tvingas arbeta extra i brist på personal, kan hon naturligtvis se det orimliga i sådana månadslöner inom statens affärsverksamhet i förhållande till lönerna inom sjukvården. Med en travestering på en replik ur Shakespeares Hamlet vill jag utropa: - Ur led är tiden! Men var är den som ska vrida den rätt igen?

Nåväl, vi klarade av middagen och övergick till julgransbestyren. När julgranskulorna togs fram utropade jag spontant "Oh vilka vackra pumlor!" Då visade det sig att mitt äldsta barnbarn var den som visste något om pumlor. Till henne och alla andra kommer här en länk till Pumlans vänner.

Ett tack till Berndts blogg som satte mig på det spåret.

onsdag 19 december 2007

Står ministern pall för trycket?

Diskussionens vågor går fortfarande höga, även om det görs vissa försök att klara ut vad EU-domen i målet mellan Byggnads och företaget Laval handlar om. DN:s ledare ”En rimlig dom” är ett försök att ge ett bra svar på frågan: - Vad handlar det om, egentligen? Ett annat bra inlägg med en liknande ambition står bloggen Mullvaden för. Sedan finns det bloggar och artiklar där dragkampen om sanningen gör arbetsmarknadsminister Littorin till måltavla för aggressionerna oavsett om de kommer från vänster eller från nyliberalt håll. Här finns bloggaren Svensson, som frankt deklarerar att han tror att Sven-Otto Littorin ljuger när han säger att EU-domstolens domslut i Vaxholmsmålet inte innebär att man öppnar upp för en låglönemarknad i Sverige. Här finns också en s k analys i Europa-Nytt under rubriken ”Littorin största hotet mot den svenska modellen”. Jag citerar: ”När den fullt logiska domen väl faller, blir det en lika stor gåta varför Sven-Otto Littorin blir besviken och vill ändra så lite som möjligt för att komma undan beskeden från domstolen. De är svårtolkade, sa han vid presskonferensen.”

Efter en genomgång av vad Europa-Nytt anser vara självklarheter, avslutas inlägget ”Den svenska modellen överlever bara om den anpassas till dagens verklighet, som är den att Sverige numera befinner sig på en gemensam arbetsmarknad. Att sticka i huvudet i sanden och göra så små ändringar som möjligt (...i lex Britannia, som dessutom råkar vara en separat fråga) är det bästa sättet att ta död på den.”.

Efter några timmars surfande i bloggosfären och till olika inlägg i andra media har jag en varm och innerlig önskan: - Hoppas att landets arbetsmarknadsminister står pall för alla angrepp och osakliga påhopp från såväl mindre väl pålästa på vänsterkanten som den nyliberala falangen inom allianspartierna och deras thinktanks. Sanningen ligger nog någonstans där mitt emellan, och det är den som parterna måste hålla sig till när de ska träffas för att analysera vad domen egentligen innebär i praktiken.

tisdag 18 december 2007

Den som gapar över mycket ...

... mister ofta hela stycket. Ett passande ordspråk att ta till när det gäller EU-domstolen beslut i Vaxholmskonflikten. Hade Byggnads nöjt sig med att ta strid för en mera allmän lönenivå än den, som gäller i Stockholmsområdet, hade de förmodligen fått rätt i sak. Det säger Örjan Edström, professor i arbetsrätt vid Umeå universitet, enligt DN. Anders Kruse, regeringens juridiska ombud i målet, intervjuades i P1 Ekot och talade då om att domstolen fört liknande resonemang. Byggnads kollektivavtal är alltför snårigt med inslag av avgifter, som inte finns i andra EU-länder. Det måste vara möjligt för utländska företag att förstå vad som krävs för att undvika stridsåtgärder, säger Örjan Edström.

Lex Britannica, som facket och den svenska regeringen hittills haft som grund för sina ställningstaganden, måste nu förändras, säger arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin i en artikel i SvD. Att helt avskaffa Lex Britannica är dock inte aktuellt utan det rör sig mera om ”finlir”. Han håller inte med de som uttalat sig om att detta skulle vara ett hårt slag mot den svenska modellen. Vilka förändringar som nu krävs vill regeringen vänta med att ge något besked om. Man tänker sätta sig ner med berörda parter och diskutera den saken.

Ett pressmeddelande från VD Urban Bäckström, Svenskt Näringsliv, citeras i DN Ekonomi och av det framgår att beslutet välkomnas på den kanten. Som alltid gäller det att skaffa sig ett tolkningsföreträde om effekterna av domen. Och debatten har rullat igång, vilket redovisas i SvD under rubriken ”Många reaktioner på domen”. Man kan bara hoppas att Sven-Otto Littorin lyckas samla parterna till samtal innan de hunnit måla in sig i olika hörn och ge EU-kritikerna vatten på sin kvarn.

En julklapp till bibliotekens låntagare

Igår skrev Biblioteksbloggen om årets julklapp till bibliotekens låntagare. Det gäller ett samarbete inom KULDA ett konsortiesamköp av nättjänster, som gör det möjligt för en del bibliotek att erbjuda sina låntagare tillgång till 550 dagstidningar på 38 språk från 71 länder och tidningarna kan läsas i fulltext även hemifrån. KULDA är en verksamhet för svenska folk- och skolbibliotek på initiativ av Länsbiblioteken och Statens kulturråd. Utförare är Regionbibliotek Västra Götaland genom sitt KULDA-kontor.

En annan nyhet, som lanserades igår är att Googles boksök nu finns på svenska, vilket Computer Sweden hade en artikel om. Men, uppenbarligen är den servicen endast i sin linda.

Har sänt ett mejl till vår Bibliotekschef Kerstin Ericsson på Norrtälje kommuns bibliotek och ställt frågan: - Ingår våra bibliotek i detta samarbete? Vanligtvis ligger vårt Stadsbibliotek i framkant, som det heter, när det gäller användningen av Informations- och Kommunikationsteknologi (ICT), varför det ska bli intressant att se hennes svar.

måndag 17 december 2007

Författardrömmar?

Läste för några dagar sedan på Biblioteksbloggen om självpublicerings- och bokhandelssajten Vulcan.se som några dagar tidigare presenterats i !nternetworld. Bakom satsningen står bl a Linda Skugge och Sigge Eklund. Sigge E är känd i bloggosfären och arbetar för närvarande hos Bonniers. Vulkan.se är inte ett förlag utan en teknisk plattform, där författaren själv står som ansvarig utgivare. Publiceringstjänsten d v s överföringen av materialet till den tekniska plattformen är gratis, men sedan tillkommer ett Distributionspaket, vilket gör det möjligt för författaren att publicera sitt verk genom plattformen. Där ger Vulcan.se en köpare möjlighet att beställa verket antingen i digital form eller i form av en pocketbok till ett pris, som innehåller produktionskostnad enligt Vulcans prislista, eget påslag och Vulcans påslag i förhållande till detta, samt bokmoms och ev. fraktkostnad (pappersexemplar). Allt enligt de publiceringsvillkor, som ingår i avtalet mellan Vulcan.se och författaren. Vid lanseringen den 15 november 2007 presenterades Vulkanmanifestet som presenterar det revolutionerande med denna tjänst.

En liknande tjänst finns hos Bokutgivning.se som förlaget Recito i Borås står bakom. Recito presenterar sig som ett innovativt företag, som jobbar med kreativitet inom det skrivna och lästa ordet men också inom informationsteknologin. De har skapat, äger och driver ett antal svenska websajter, som riktar sig till kreativa människor och de jobbar nära författare i sin förlagsrörelse.

Jag vågar inte ge mig in på någon regelrätt jämförelse och uttala mig om vilken av dessa tjänster, som förefaller vara mest prisvärd. Det överlåter jag åt den, som är intresserad därav, att reda ut. Mina drömmar med bäring på ordsnideri stannar vid bloggande, av och till en debattartikel i NT och en och annan text som BalticFem behöver.

söndag 16 december 2007

Måttfullhet och vishet?

Lyssnar på Godmorgon Världen där konsumtionens nytta och dess avigsida belyses. Avsnittet inleds med ett samtal om Svenskt Näringslivs sagolika kampanj, som väckt en livlig debatt både bland kritiker av köphysterin inför julen och olika aktörer inom media, vars roll är att producera och/eller delta i kampanjer med avsikt att sälja idéer, varor och tjänster. Det startar med boken Yppighetens nytta som följs av de pepparkaksprydda annonserna, vars berättelser knappast håller måttet som sagor, men fungerar då de tar budskapet genom mediebruset, som så här års fylls av braskande reklam för all sköns saker, som vi inte visste att vi behöver. Diskussionens vågor går höga på kultursidorna och i bloggosfären. Något som även en artikel i Dagens Media handlar om. Läs också Sagan om kampanjen som slog fel i dagens SvD.

Igårkväll hade jag ett långt samtal med en annan farmor, då vi bland annat talade om våra barnbarns önskelistor och vad som påverkar dem att få allt dyrare med knappast dyrbarare anspråk på Tomten. Vi kom överens om att vår roll är att vara goda tomtar i den meningen att vi ger av vår tid och lär våra barnbarn att våra ekonomiska resurser är begränsade.

Bästa inlägget i den här debatten det står Tomas Brytting m fl för i SvD:s Brännpunkt på Luciadagen. Deras reflektion kring innehållet i Svenskt Näringslivs sagor och vilket julbudskap de förmedlar är fullkomligt lysande. ”Svenskt Närlingsliv struntar i etiska frågor som bra eller dålig konsumtion, de resurssvagas utanförskap och klimathotet. Organisationen har en närmast pinsam världsbild utan nyanser” sammanfattas inlägget i ingressen och slutar som följer: ”Har man ingen kontroll över sina reklammakare? Låt oss glömma den här pinsamheten och istället på bred front tillsammans fundera över vad en reflekterad konsumtion skulle kunna vara, en som främjar själen, de fattiga och planeten, för att använda sagans lista. Hur ser den jul ut som kombinerar medmänsklighet, måttfullhet och vishet? Lyckas vi bli bättre konsumenter i den meningen så kommer både själen och ekonomin att må bra. Det svenska näringslivet behövs i den reflektionen.”. Ett inlägg värt att spridas till vänner och bekanta. Läs det och använd funktionen ”Tipsa en vän”.

lördag 15 december 2007

Vad gör vi med samhällseliten?

TV3 avslöjade i Insiders sista program för året den 13 december hur rikdagsmän ordnar med lagar och regler som gynnar dem själva. Nu senast sattes fokus på deras omställningsgaranti med åtföljande rätt till ersättning i händelse av att de tvingas avgå i samband med val. Programmet visade att lagen tydligt markerar att garantin inte är avsedd för en varaktig försörjning. Men, som om inte detta var nog, visade programmet att politiker, som varit med om att dra åt tumskruvarna gentemot andra arbetslösa, inte skäms när de själva grovt missbrukar motsvarande system för riksdagsmän. På Insiders programsida sägs bland annat "De svenska riksdagsledamöterna står bakom en avsevärd uppstramning av villkoren för arbetslösa i Sverige, men sina egna villkor har de inte velat göra något åt. En avdankad riksdagsledamot kan i värsta fall sitta sysslolös i decennier med en fet pension, utan att någon ställer minsta krav på motprestation. Det är uppenbart att många f d riksdagsledamöter behöver en nystart och Insider erbjuder därför jobb åt några av våra mest undersysselsatta politiker." Jag hoppas att Arbetsförmedlingen nappar på det erbjudandet!

Aftonbladet kommenterade programmet igår och många har kommenterat och länkat till deras artiklar. Läs och förfäras! Som kvinna undrar jag naturligtvis om det bara är f d riksdagskvinnor som uppför sig på detta sätt och vad detta i så fall står för?

Bland alla bloggare fastnade jag för den 19-årige bloggaren Daniels blogg . Daniel tycker inte att det är OK att politikerna använder skattebetalarnas pengar på detta sätt och ser en rad olika samhällsområden som behöver dem bättre. Men han inser livets realiteter när han avslutar
"
i dagsläget är det inte aktuellt med någon ny översyn, eftersom att lagen ändrade så sent som för ett och ett halv år sedan. Jag tror att detta kommer att rinna ut i sanden så får makteliten fortsätta att hålla på." Jag hoppas dock att Daniel fortsätter att ifrågasätta det rimliga i att politiker och fackliga företrädare drar sig allt längre bort från de levnadsvillkor som deras väljare lever under.

Hörde alldeles nyss i P1:s Ekot att TCO-ordföranden Sture Nordh fått en avsevärt större löneökning än vanliga medlemmar inom TCO:s förbund och det beror nog på sambandet mellan politiska och fackliga företrädares arvoden i förhållande till de ledande tjänstmännens. Ofta sätter politikerna tjänstemännens löner, som politikerna sedan kan åka snålskjuts på. En politiker kan ju inte ha lägre lön. Men nog undrar jag om Sture Nordh någon gång undrar över varför hans lön blir nyhetsstoff - att det kan ha mera med ideologi än avundsjuka att göra?!

fredag 14 december 2007

Årets julklapp för 9.95

en av mina favoritbloggar fann jag årets julklapp. Jag hoppas Tomten läser bloggar för den här önskar jag mig verkligen ;-)

Vårt kollektiva minne.

Läser i SvD Kultur om sparbetinget, som drabbat Stockholms Stadsmuseum, vilket bland annat innebär indragning av 13 tjänster och 5,6 miljoner. Det drabbar både service och utställningar ägnade att visa dagens barn, ungdomar och vuxna sådant som kan berätta om tider som flytt. Verksamheten handlar om vårt kollektiva långtidsminne men också att bedöma vad i vår tid, som vi bör ta vara på och bevara till eftervärlden. Spontant undrar jag varför det verkar som om dagens ledande politiker vill sudda ut delar av vårt kollektiva minne? Jag tänker på förslaget om en försäljning av de kulturhus, som förvaltas av Stadsholmen AB och där förslaget bordlagts. Men, man kan också fundera kring vad sparbeting idag och i framtiden kan innebära för att epoken, då folket gav politikerna i vårt land uppdraget att bygga Folkhemmet. Kommer den tiden att ”deletas” ur vårt kollektiva minne?

Det är ju inte bara i Stockholm som museet har ekonomiska bekymmer. I måndags kunde vi läsa i NT om situationen på Roslagsmuseet och Industrimuseet Pythagoras där kulturchefen Björn Ahlsén kommit med den befängda idén att stänga Roslagsmuseet under ett eller två år för att få råd att rusta fastigheterna. Man baxnar. Vet han inte hur lång tid det tar att arbeta upp ett besöksmål i människors medvetande?! Vad värre är; Kultur- och Fritidsnämndens ordförande Hans Stergel delar hans uppfattning! Eller är det så att Björn Ahlsén bara är en överlevare i det bistra kulturklimat som råder? Jag förstår chefen Christina Karman-Ohlberger som fått nog och sagt upp sig. Vi kan bara hoppas att ordföranden i Stiftelsen Roslagsmuseet Gösta Colliander orkar hålla emot och klarar att få andra politiker att känna ett ansvar och leta fram investeringsmedel för upprustningen.

Till sist: Om någon missade ledaren i onsdagens NT där chefredaktören skrev om vikten av en bra omsorg om personalen för ett gott resultat, finns här en länk. Läs och skriv gärna en kommentar.

torsdag 13 december 2007

Ljus i betydelsen upplysning

Dagen började med ett besök hos NIHAB, som varje år bjuder in sina hyresgäster till ett Luciafirande, där den lucia, som NT:s läsare röstat fram, och hennes tärnor samlade oss till en stunds eftertanke. Innan jag skiljdes från mina vänner kom samtalet in på gårdagens ledare i NT och då passade jag naturligtvis på att berätta om mitt bloggande. Hoppas naturligtvis att få dem, som besökare och då gärna komma med en och annan kommentar.

Senare under dagen har jag fått höra både ett och annat om vad som hänt och händer i den kommunala verksamheten. Som t ex hur det gick för den person, som man var så angelägen om att få till ny renhållningschef att Tekniske chefen, på inrådan av Personalchefen, polisanmälde den facklige företrädaren för olaga hot. Han stod nämligen upp för den tidigare innehavaren av tjänsten. Genom polisanmälan blev den berörda fackliga organisationen tvungen att sätta in en annan företrädare, medan polisutredningen pågick, och den person, som Tekniske chefen ville ha, fick jobbet. Så kan dom, som inte behärskar förhandlingens ädla konst, göra och tack vare detta vinna det moderata kommunalrådets gillande. I sanning en märklig tid vi lever i.

Men hut går hem. Om jag är rätt underrättad, så knakade samarbetet mellan den nye tjänsteinnehavaren och Tekniske chefen snart i fogarna, och vederbörande sökte sig till en annan tjänst i kommunen. Tänk vad som kommer fram när man börjar vända på stenarna!

onsdag 12 december 2007

Äntligen ...

... har en omdömesgill person utanför de kommunanställdas krets insett att kommunens personalpolitik lämnar en hel del i övrigt att önska. Men tyvärr har jag inte något hopp om att det, som chefredaktören Reidar Carlsson tar upp i sin ledare i dagens Norrtelje Tidning, kommer att ha något större effekt. Vanligtvis har kritik utifrån den effekten att grabbarna Grus (ledande manliga politiker och tjänsteman i den inre kärnan) omvandlas till hård betong och står pall ännu starkare än tidigare. Kommunledningen har hittills visat att man gör sig råd - kosta vad det vill - med en sådan personalchef.

Annars finns nu ett tillfälle, som från himlen sänd. Var det inte så att den nya kommundirektören hade ett utredningsuppdrag när det gäller den nya förvaltningsorganisationen? Hur långt har det arbetet kommit? Men, tyvärr är det nog så att den nya kommundirektören - en kvinna - måste hålla sig väl med grabbarna Grus om det ska gå henne väl i händer?!

tisdag 11 december 2007

En journalist med nazistsympatier

Journalisten. se skriver idag om den fackligt aktive journalisten med nazistsympatier, som nu lämnat både jobbet och det fackliga uppdraget sedan tidningen Expo avslöjat att han sedan år tillbaka är medlem i Nordiska rikspartiet. Detta parti är känt för att ha hotat journalister och lokalpolitiker. Reportern har spridit nazistiska idéer på flera webbplatser på nätet och donerat pengar till nordisk.nu. Han är också medlem i Combat 18s internetforum. Combat 18 är en terroristförespråkande nazistgrupp som utfört attentat i flera europeiska länder.

Enligt artikeln i Journalisten blev uppgifterna att en mångårig medarbetare – vid sidan av sin journalistiska verksamhet och sitt fackliga uppdrag i klubbstyrelsen – är medlem i ett nazistparti uppskakande för alla i redaktionen. Journalisten skriver bland annat ”Många ville inte tro att det var sant. Flera säger sig må mycket dåligt. – Det är fullständigt osannolikt. Jag blev så chockad när han bekräftade att det var sant. Jag hoppades på något sätt att han hade lekt grävande journalist, säger chefredaktören”, skriver Journalisten.

En webbfrågan ställs också om en journalist med nazistsympatier kan vara med i fackförbundet för journalister och glädjande nog sätter läsarna av Journalisten.se yttrandefriheten högt och röstar för ett ja. Åsikter ska bemötas med sakliga argument – inte genom att stänga dem ute, så länge en debattör håller sig inom de pressetiska reglerna, vilket varit ett förhållningssätt som vår lokala tidning Norrtelje Tidning tillämpat sedan länge. Det är ett ur demokratisk synvilkel anständigt förhållningssätt.

måndag 10 december 2007

Man tror knappt sina öron

Ikväll lyssnade jag som många gånger förr på Närradions utsändning från fullmäktiges sammanträde och redan inledningsvis fick jag och andra höra något, som var fullkomligt häpnadsväckande. Som vanligt inleddes sammanträdet med Allmänhetens frågestund och då får jag och alla andra åhörare vara med om att ledande politiker villigt ställer sig i skamvrån istället för att ta itu med missförhållanden.

Där stod en tidigare pensionerad vaktmästare och vittnade om vad han och hans fru blivit utsatta för av två av kommunens ledande tjänstemän. Innan kommunalrådet Kjell Jansson besvarade mannens fråga om vem som hade det högsta ansvaret för kommunens personalfrågor, kunde vi radiolyssnare höra att någon undslapp sig något i stil med "det var det här jag befarade när vi införde allmänhetens frågestund". Kommunalrådets svar blev att personalfrågorna var delegerade till Personalchefen och att han - kommunalrådet - därför inte kunde säga något i denna sak.

Fram och tillbaka under några timmar har jag resonerat med mitt fega jag, som undrar om jag verkligen ska utsätta mig för allt det obehag som är förenat med det, som mitt modiga jag vill göra - nämligen slå på stora trumman! Det är skamligt att dessa chefer kan dra fördel av en tidigare anställds underläge och att politikerna hellre ställer sig i skamvrån än tar itu med saken.

Tack och lov för allmänhetens frågestund, även om den inte var avsedd för denna typ av frågor. Men, när inte ens ledande politiker tycks bry sig om hur dessa chefer handskas med personal och skattebetalarnas pengar, vilka ryker, när kommunen tvingas betala för olika fadäser, då återstår väl bara detta att slå på stora trumman?! Jag vill bo i en kommun, som jag kan vara stolt över och då håller det inte att vara tyst. Det är inte bara jag som måste bita huvudet av skammen om det ska bli någon ordning.

lördag 8 december 2007

Grattis Alexey från Vitryssland . . .

. . . som vann Junior Eurovision Song Contest 2007. Det sägs att idrotten förbrödrar, men jag vill tro att musiken bidrar till att föra oss människor ännu närmare varandra. Detta även om jag vet att diskussionens vågor kan gå höga mellan den som gillar opera och den som gillar hårdrock. Men den svenska rockgruppen Europe visade att det gick att smälta samman olika musikstilar till ett vinnande koncept. Därför gillar jag samarbetet mellan Unicef och Junior Eurovision Song Contest, vilket bland annat innebär att alla inkomster från telefonomröstningen går till Unicef. Ett välkommet tillskott till Unicefs viktiga verksamhet.

Jag vet att mina barnbarn håller sig ajour med vad som händer i denna tävling och förmodligen har andra favoriter än farmor, men det är av underordnad betydelse. Det viktiga är att vi gillar att barn i Europa fått en egen arena, där de kan få pröva sin förmåga - även om det är mycket ojämlika förutsättningar. Alla barn med talang har inte samma möjligheter att göra sig gällande i detta sammanhang. Men, det är något som vi och andra kan - om vi vill - förändra. Begåvning eller talang är något som varenda samhälle behöver för utveckling. Barnens intresse för en karriär i rampljuset är en utmaning för ledare inom alla andra samhällsområden.

Mat i skolan, omsorgen och vården

Har nyss läst Henrik Ennarts blogg om Mat & Hälsa i SvD, där han skriver om årets modeord i USA - localvore eller på svenska lokalätare. Med lokalätare menas en person som söker upp lokalt producerad mat och avstår från sådant som transporterats långa sträckor och därmed skadar klimatet. Sedan berättar han om utvecklingen i Kalifornien där restauranger satsar på menyer som lockar dessa samt om paret Smith-McKinnon som i boken Plenty: One man, One woman and A Raucous Year of Eating Locally berättar om sina upplevelser av ett år som lokalätare. På webbplatsen 100 Mile Diet Local Eating for Global Change kan man beställa boken men också engagera sig i den kampanj som pågår. Henrik Ennart undrar om inte ett bättre svenskt ord för det amerikanska ordet localvore skulle kunna vara närätare, med betydelsen en person som bara äter närproducerade livsmedel. "Eftersom många vitaminer har större chans att klara sig till tallriken om de slipper långa transporter ger det senare kanske inte heller en helt felaktig association till näring" avslutar Henrik Ennart sitt inlägg.

Medan jag försöker komma underfund om vad som ligger bakom det överraskande förslaget från kommunalrådet att riva upp fullmäktiges beslut om den nya kostorganisationen, tänker jag på allt det engagemang, som framförallt skolförvaltningen tog död på hos en tidigare kostchef, när man arbetade fram "Skolmåltiden - en stund av lust", där bland annat maten skulle serveras i klassrummen för att man inte klarade av att hålla ordning i matsalarna. Det ska bli intressant att se om det nya, som ska komma istället, tar hänsyn till transporterna och deras påverkan på klimatet och näringsvärdet.

fredag 7 december 2007

Många fler kan berätta

Hallå där...

... Erik Eriksson, författare från Grisslehamn, som i det granskande TV-programmet Studio S på 1970-talet rapporterade mycket om bordellhärvan”. Så inleder Norrtelje Tidning idag en redovisning av Erik Erikssons svar på journalisten Hanna Bäckmans tre frågor. Tråkigt nog finns idag inte möjlighet att länka till NT:s artikel och tiden medger inte att jag själv ger mig in på en sammanfattning även om både frågor och svar är mycket intressanta.

Men, eftersom författaren Erik Eriksson skriver idag i SvD under Perspektiv Bordellaffären väljer jag att kort referera till denna artikel samt ansluta mig till Erik Erikssons uppfattning att regering och riksdag borde tillsätta en medborgarkommission, som skulle kunna utreda saken en gång för alla, då de har möjlighet att höra olika personer under ed men också ge dem som inte kan framträda offentligt ett skydd.

Erik Eriksson skriver att det bland poliserna, som vet mycket, finns chefer inom Säpo och Stockholmskriminalen, pensionerade yrkesmän, som fortfarande mår illa av allt de tvingas hålla inne med. Ove Sjöstrand, som nu framträtt, är en av de få modiga män som inte kunde hålla tyst längre. Det finns fler, det vet jag, skriver Erik Eriksson och avslutar: Bara den fullständiga sanningen kan ta död på den sorgliga bordellhistorien.

Själv tänker jag att vi nog aldrig kan få veta den fullständiga sanningen, men är helt säker på att en medborgarkommission skulle kunna hjälpa oss att få fram en sannare bild av vad som hänt. För demokratins skull må vi göra allt för att ledande politiker ska tänka sig för mer än en gång innan de med hjälp av en lögn tar ära och redlighet av andra, så som Olof Palme gjorde när det gäller journalisten Peter Bratt och DN:s ansvarige utgivare.

Bordellhärvan och trovärdigheten

Efter en givande dag som ordförande i BalticFem ett ResursCentra för kvinnor med fokus på entreprenörskap, jämställdhet och integration kommer jag hem mycket sent, men känner trots det att jag nog inte kan somna om jag inte ordar något om det samtal som jag hörde i P1 Morgon torsdag mellan advokaten Leif Silbersky och journalisten Deanne Rauscher, en av författarna till boken Makten Männen Mörkläggningen, som gavs ut år 2004 på Vertigo förlag.

På nätet har jag funnit en länk där det finns möjlighet att läsa de tre första sidorna i förordet, som visar att det vid tiden för nystandet i Bordellhärvan pågick ett arbete i Justitiedepartementet för att ändra sexbrottslagstiftningen år 1976, vilket måste ses som en intressant ingrediens i den s k Geijer-affären. Genom intervjuer och rescensioner med Peter Bratt i samband med utgivningen av hans bok Med rent uppsåt, utgiven 2007, vet vi att Peter Bratt och DN tvingades be om ursäkt för en artikel, som dock låg mycket nära sanningen. Detta därför att Peter Bratt, när Olof Palme blånekade, trodde sig vara utsatt för en s k set up av Leif G W Persson, rikspolischefen Carl Perssons högra hand. Leif GW var den som hade bekräftat riktigheten av uppgifterna i artikeln. Peter Bratt kunde inte i sin vildaste fantasi tänka sig att landets tidigare statsminister Olof Palme i riksdagen inför svenska folket skulle angripa honom och DN för "slidder-sladder" om hans artikel varit sann. Han var inte ensam om den saken!!! När jag tidigare i år hörde Peter Bratt och Leif GW Persson i SVT:s dokumentär berätta om detta utifrån sina olika perspektiv, stod det fullkomligt klart för mig att Olof Palme den gången hade vevat igång den stora dementimaskinen. Är det någon som borde ha en upprättelse och en ekonomisk gottgörelse är det journalisten Peter Bratt.

När jag läst torsdagens ledare i Dala-Demokraten Ljus över bordellhärvan av Göran Greider vill jag instämma i hans önskan om mera ljus över denna historia för att skingra de spöklika skuggorna. Barbro Hedvall i DN kommenterar under rubriken Ryktena lever och visar att hon ställer sig rätt skeptisk till sanningshalten i de uppgifter som de prostituerade kvinnorna nu för fram. Dessa uppgifter ifrågasätts också i SvD:s artikel Vi var desserten efter konferensen där andra kvinnor ur bordellmammans stall ställer sig tvivlande, eftersom de inte har något minne av involverade politiker. Deras kunder var ofta folk från företag i landsorten.

Vid denna tid var sexköp inte olagligt, men uppgifterna om att så unga flickor 13-14åringar fanns med i sammahanget är ändå besvärande för alla män sugna på dessert - politiker eller företagare spelar väl mindre roll. Det handlar hur som helst om män som vill räkna sig till samhällets stöttepelare. Och av sådana förväntar både jag och andra en viss stil - noblesse oblige!

onsdag 5 december 2007

Medborgarkommission?

Utan några andra jämförelser, vill jag peka på vådan av att mörklägga en fråga i en demokrati. Detta i förebyggande syfte mot bakgrund av det som jag bloggat om tidigare idag.

I Dagens Nyheter idag läser jag bland annat artikeln Tillsätt en medborgarkommission, där Per Garthon berättar om vad han minns från bordellhärvan, som bland andra Peter Bratt berättat om i sin bok Med rent uppsåt, vilken Hans-Gunnar Axberger skrev om i SvD den 25 oktober 2007. Det är inte bara den sortens utbyte och umgänge som behöver synas i sömmarna.


Ju flera kockar desto sämre soppa

Idag kommer Norrtelje Tidnings pappersupplaga med den överraskande nyheten att den borgerliga kommunledningen vill riva upp beslutet om en gemensam kostorganisation, som fullmäktige tog beslut om så sent som i början av april månad i år. Turerna kring kommunens kostorganisation har sedan några år in på 1990-talet, då de s k mjuka nämnderna omorganiserades, varit rätt snåriga. Att det finns en rad olika intressen i en verksamhet, som serverar cirka 11.000 måltider, behöver man inte vara Einstein för att räkna ut. Men så länge dessa intressen är mer eller mindre dolda, blir det som händer i och kring verksamheten mer eller mindre obegripligt.

Av kommunens kostpolicy, antagen av Kommunfullmäktige den 26 juni 2006, § 185, framgår bland annat att ”en bra måltidsverksamhet inom barnomsorg, skola och äldreomsorg är av stor betydelse för att främja den nationella folkhälsan. Visionen för Norrtälje kommuns folkhälsoarbete är att hela kommunen ska präglas av ett hälsobefrämjande och sjukdomsförebyggande synsätt. Ett angeläget område är att arbeta för en ökad fysisk aktivitet och näringsriktigare kost, då hälsovinsterna kan bli stora.”

När den helt nyligen anställde kostchefen ställs inför kommunledningens plötsliga kovändning månaden innan den nya organisationen ska börja verka, väljer hon att ligga lågt intill dess ett nytt beslut är fattat. Det är ett klokt förhållningssätt eftersom kommunen inte kan komma ifrån att man har träffat ett avtal med henne, som ny central kostchef, vilket gäller intill dess kommunen förhandlat och båda parter är överens om en lösning. Att kommunen är mån om sitt anseende som arbetsgivare blir allt viktigare eftersom man kommer att behöva nyrekrytera allt fler när Jätteproppen Orvar pensioneras. Eller ska all kommunal verksamhet läggas ut på entreprenad?

Som skattebetalare är jag naturligtvis väldigt intresserad av att alla intressen kring dessa måltider synliggörs. - Finns det krogägare som anmält intresse för matproduktionen – helt eller delvis? - Finns det intresse från Samhall eller andra sociala verksamheter att ta hand om den här produktionen och distributionen? - Hur passar sådant ihop med kommunens arbete med Agenda 21? - Om upphandling ska ske även av matproduktionen, hur klarar man att uppfylla kommunens kostpolicy? - Vad säger kommunens revisorer om allt bortkastat utredningsarbete, som ledande politiker och tjänstemän sysslat med genom åren? - Hur följer de upp att demokrati och offentlighet råder kring beslut som likt detta tillkommer i en hast? Ja, som synes finns här en hel del trådar, som jag känner lust att börja nysta i.

tisdag 4 december 2007

Syns man inte - finns man inte?

Tidningen Sthlm City startade idag en ny serie Jag shoppar – därför finns jag och inleder med att ställa frågor: - Vilka är krafterna bakom konsumtionshysterin? - Vilka är vinnarna och förlorarna? Och berättar därefter att vi sedan 1995 ökat vår konsumtion med 27 procent. Varför? För att vi har råd eller för att shopping fyller ett existentiellt tomrum, som framtidsforskaren Henrik Mattsson hävdar eller för att shopping hjälper oss att bygga upp bilden av oss själva i våra egna och andras ögon d v s vårt varumärke, som Ulrika Holmberg, Centrum för konsumtionsvetenskap vid Göteborgs Universitet, förefaller vara inne på?

Samma dag skriver SvD om trender i tiden under rubriken Avund föder köphunger och refererar till den forskning som Mats Alvesson, doktor i psykologi och professor i företagsekonomi vid Lunds universitet, bedrivit och som han bland annat skrivit om i boken Tomhetens triumf (Atlas 2006). Den artikeln har fångat andra bloggares uppmärksamhet.

För min egen del tror jag inte på en för alla given förklaring utan, som i allt annat, är det en mera sammansatt problembild, som tar sig detta uttryck. Jag minns när jag för ett antal år sedan möttes av uttrycket ”Syns du inte, finns du inte” på ett kompendium, som skulle motivera mig och andra att satsa en hel del pengar i en PR-kampanj för vår sak. Mig kunde man inte övertyga eftersom jag visste att jag fanns, även om jag inte var synlig i olika media. Då sågs jag som en bakåtsträvare, men än i dag tror jag att berättelser ur det levande livet är mera verkningsfull än alla kampanjer i världen. Därför blir jag glad av att veta att det finns företagsamma människor som gjort Storytelling till en god affärsidé.



måndag 3 december 2007

Det skönlitterära Augustpriset

Hörde i radion på Ekot att Carl Henning Wijkmark belönats med Augustpriset i den skönlitterära klassen för sin roman Stundande natten. Juryn motiverar sitt val med att "romanen är ett existentiellt kammarspel om tankens kraft mot kroppens förfall och lidande - ett egendomligt uppmuntrande drama om konsten att dö".

Romanen är utgiven på Norstedts förlag där den presenteras på följande sätt:

"Stundande natten är en roman om människor som möts framför "den svarta dörren", en berättelse om livets slutskede och en meditation över de yttersta frågorna. Sjukdom bortom all tänkbar räddning har fört samman fyra män på Sal 5. Där ligger, dold bakom en skärm, den tigande främlingen från andra sidan jorden; Börje, den ständige spelaren som slår vad om det eviga livet; Harry, uteliggaren, den ende bland läkare och medpatienter som i ett kritiskt ögonblick fyller kraven på en gentleman. Där finns sköterskorna Birgit och Angela, varmt älskade av de dödsmärkta männen, den kloka prästen Anna-Britta och den okänsligt "professionelle" doktor Möller. Och först och sist Hasse, berättaren och huvudfiguren, som när framtiden sviker gör upp med sitt förflutna, dess passioner, försummelser och besvikelser, innan till sist en tyst besökare infinner sig och tar emot hans farväl till livet."

Valet av pristagare var överraskande, men med tanke på motiveringens "ett egendomligt uppmuntrande drama om konsten att dö", kan boken komma väl till pass. Särskilt för oss, som kommit upp i "reparationsåldern" och inte längre kan blunda för det oundvikliga. Jag ska skriva upp boken på min personliga önskelista.

lördag 1 december 2007

Land ska med lag byggas

Läser med stigande förvåning i dagens SvD en artikel om kommuner som gynnar kriminella mc-gäng genom att köpa ut dem från lokaler och fastigheter, som de etablerat sig i. Ystad kommun har blivit nattklubbsägare, sedan Bandidos visat intresse för att förvärva en fastighet i centrala Ystad. Sandviken kommun har på motsvarande sätt blivit ägare till en flyghangar och en annan lokal som mc-gänget Outlaws ville förvärva och här räckte det inte med att betala för förvärv fastigheten och lokalen, utan i slutändan måste kommunen betala ett skånskt företag med koppling till gänget 200.000 kronor för flyttstädning. Det senare har jag läst om på Folkpartiet i Nackas blogg, där det finns länkar till artiklar i Gefle Dagblad. Förfaringssättet är tveksamt enligt en jurist hos Sveriges Kommuner och Landsting, eftersom en kommun måste ha ett godtagbart skäl för kunna nyttja sin förköpsrätt – det räcker inte att man vill hindra någon annan från att köpa. Men, kommunalrådet i Sandviken tycker att man ibland får man ta till lite odemokratiska medel för att hitta lämpliga lösningar. Han vill gärna dela med sig till av sina erfarenheter till kommuner, som kan komma i en liknande situationer.

Den kommunala självstyrelsen förefaller vara så in i ryggmärgen präglad i våra lokala politiker att de svårligen kan se hur dragna vid näsan de kan bli, när kriminella gäng sätter mer eller mindre allvarligt menade etableringar i system från kommun till kommun. För mig, som lekman, är det något av en gåta att man lokalt inte kan se nyttan av en enhetlig lagstiftning, som kunde underlätta hanterandet av kriminella gäng landet runt.

Själv skrev jag förra lördagen om Fest på farmen där jag länkat till en artikel i Ystads Allehanda. Här handlade det om hur polisen och kronofogden gjorde gemensam sak och kontrollerade gästerna på väg till Bandidos fest på deras Hill Bills Farm. Kommuner, som gärna tar till odemokratiska metoder, kan nog räkna med hemsökelse av både Big Bill och Small Bill från Hill Bill ;-)

Om det i bostadsrättslagen finns vissa regler om att kriminell verksamhet kan äventyra nyttjanderätten till en bostadsrätt och att en bostadsrättshavare därmed kan sägas upp till avflyttning, då borde det vara möjligt med motsvarande lagstiftning i fråga om fastigheter. Land ska med lag byggas och därför har vi riksdagsmän.

torsdag 29 november 2007

Kommuner och sparbanker i knipa

När jag tidigare berättade om mina fönster mot världen uppmärksammade jag att ett antal norska kommuner hamnat i knipa, sedan de låtit sig förledas att inteckna inkomster från sin kraftproduktion och med hjälp av en fondmäklare investerat i obligationer på USA:s bostadsmarknad. Det hade jag läst i en artikel i SvD samma dag. Dramat fortsätter nu med att den norska mäklaren Terra Securities igår begärt sig själva i konkurs, vilket berättas om i dagens SvD. Av artikeln framgår att det har mäklaren gjort, sedan Finansmyndigheten d v s Kredittillsynet dragit tillbaka företagets rätt att handla med värdepapper och skälet till det är att Terra Securities begått allvarliga och systematiska brott mot god affärssed i samband med de investeringsråd man gett de norska kommunerna.

En av dessa kommuner, Rana, har jag en viss känsla för, eftersom jag som barn hörde talas om Mo i Rana, som våra föräldrar och andra människor i vår barndomsby gjorde resor till. Det var vår närmsta by i Norge. På Rana kommunes hemsida har jag funnit en sida med Informasjon fra Rana kommune i TERRA-saken den 22 november och där talar man om att man uppnått ett rådrum under 14 dagar, då de fyra kommunerna tillsammans med sina rådgivare ska ta reda på alla juridiska och ekonomiska sidor av saken. Terragruppen är ett samarbete mellan 78 små sparbanker, där en del haft en lång relation till kommunerna, vilket kan förklara varför kommunernas företrädare litat på de finansieringsråd man fått av Terra Securities. Många frågetecken återstår att räta ut innan medborgarna i de fyra kommunerna vet hur detta slutar.

För mig som försöker förstå mig på hur det kapitalistiska systemet, som utvecklats inom affärsvärlden, ska kunna fungera inom den offentliga sektorn – istället för den tidigare blandekonomin, känns det som sker i de norska kommunerna och sparbankerna illavarslande.

Alla vi, som inte gått på Handelshögskolan, får finna oss i att ses som nyttiga idioter antingen vid våra försök att leka på de stora pojkarnas gård eller vara dom, som man kan lura skjortan av? Det var ju inte så många år sedan som journalisten Lars Ohlson skrev böckerna Skambankerna, Ruinmakarna och Rångivarna samt startade Börsofferjouren och en Bankofferfond, där han placerade inkomster från sina böcker för att hjälpa lurade småsparare att stämma de banker, som lockat dem att spekulera bort sina pengar. Böckerna finns på Stadsbiblioteket och jag kan varmt rekommendera dem.

Alla varma anhängare av det kapitalistiska systemet har en viktig uppgift i att säkra detta system, istället för att luta sig mot den arroganta uppfattningen att folk, som låter sig luras får skylla sig själva.

Oss bloggare emellan

Igår var jag inbjuden till en medlemsträff i Roslagens Seniornet där ordföranden Rolf Carlsson presenterade vad han funnit i ämnet bloggar. I den lokala klubbens eget forum på nätet hade han upprättat en mycket informativ sida med länkar till olika källor, som han pratade kring. Som inbjuden gäst blev jag uppriktigt häpen när han presenterade mig som stadens meste seniorbloggare och bad mig ge min syn på saken. Jag berättade om hur jag själv börjat i liten skala för att senare – med hjälp av andra bloggare – lära mig hur jag kunde delta i olika debatter inom bloggosfären.

Idag läser jag på Berndts Blogg bland annat att det i mars fanns 78 miljoner bloggar, som nu i november ökat till 112 miljoner!!! Intresset för bloggar på mötet igår var allt från att ställa frågan – Varför? – till att se vilka möjligheter, som finns med hjälp av t ex Blogger. Och att det är upp till var och en att avgöra nyttan och nöjet för egen del. Det var en trivsam eftermiddag med både prat runt kaffebordet och möjlighet för deltagarna att testa det, som Rolf talat om, vid de datorer, som fritidsgården Brännäsgården har för sina besökare. Anmälde mig som medlem i SeniorNet även om jag idag knappast har några problem att fylla mitt liv med ett utvecklande innehåll.

Kom att tänka på Stadsbibliotekets Vänner som gör ett försök att använda verktyget för att etablera en enkel hemsida, som kan uppdateras med meddelanden till medlemmarna. Det ska bli intressant att se om och i så fall hur detta fungerar.

onsdag 28 november 2007

Medborgarråd eller Timbro?

I tider då den, som har råd, kan köpa sig tjänster hos kommunikationskonsulter för att stärka sin stämma på allehanda smarta sätt, blir jag glatt överraskad, när jag av en slump köper Hemmets veckotidning för deras korsord och sudoku och finner artikeln Nu vet alla i Bryssel vad jag tycker. Det handlar om de Medborgarråd i olika länder, som fått möjlighet att ge sin syn på EU:s framtid. Slumpmässigt fick Kicki Lindstrand i skånska Tullstorp, beläget i utkanten av Malmö, chansen att vara med. Hon och 99 andra svenska medborgare fick en inbjudan att komma till Karlstad en helg för att påverka EU-politiken. Slutet på artikeln är väl värd en upprepning: ” Tänk att av nio miljoner invånare blev just jag vald, det är väl fantastiskt. Idag tänker jag mycket mer på kvinnor i andra länder. För vi är ju faktiskt mer lika än vad vi tror, avslutar Kicki.”

Hon har upptäckt något, som nationalister och andra främlingsrädda människor i Sverige värjer sig mot och jag tror att hon har mer att vinna på det än att förlora. Hade önskat att jag kunnat länka till artikeln, men tyvärr – Hemmets veckotidning har ännu inte upptäckt nätets möjligheter, när det gäller att skaffa flera läsare. Eller rättare sagt Allers förlag, som ger ut tidningen, har inte upptäckt detta. När kvällstidningarna allt mer fylls av trams blev det en glad överraskning att finna ett seriöst material i en veckotidning.

Med tanke på de resurser som tankesmedjor typ Timbro lägger ner på att påverka opinionen i den riktning, som näringslivets aktörer arbetar för, är det väl naivt tro att Kicki Lindstrand och de andra 99 svenska medborgarna ska kunna påverka politiken eller politikerna. Det tänker jag när jag läser artikeln i dagens SvD Timbro anställer toppmoderat där det berättas om att Henrik von Sydow, som sitter i den moderata riksdagsgruppens ledning och är ledamot i grundlagsberedningen, nu anställts för att ta fram en lista på reformer för en borgerlig regering efter 2010. Många stolar är det att hålla reda på, om man säger så.


En bok sprungen ur sorg

Igår var jag i Stockholm för att tillsammans med många andra pensionärer besöka ABF-husets Fabian-salen, för att lyssna på författare Annika Borg, norrtäljeprofilen Willy Borgs dotter, som berättade om sin senaste bok Inga fler dagar inom parentes.

Jag har haft boken i min ägo, sedan Boklördagen i Norrtälje, men bara hunnit eller orkat med den halvvägs. Eftersom den rör vid känslor, som varje sörjande människa kan känna igen sig i, men inte alltid har möjlighet att sätta ord på, kan man inte sträckläsa den. Jag har förundrats, medan jag läst, att Annika haft förmågan att beskriva det kaos, som man befinner sig i när en kär anhörig dör. Hur har hon förmått fånga orden och sätta dem på pränt? Under hennes föreläsning fick jag förklaringen – hon visste inte att hon hade en bok om sorg inom sig, den rann ut ur henne genom fingrarna, som skrev och skrev. Det var värt resan till Stockholm att få höra henne säga det. Under frågestunden tog jag mod till mig och talade om detta för henne och alla andra åhörare. Efter föreläsningen var det många, som var intresserade av att själva läsa boken. Men bokförlaget var tråkigt nog inte på plats. I gengäld gavs åhörarna tillfälle att tala med varandra och under väntan på bussen vid hållplatsen på Sveavägen berättade en fram till dess helt främmande kvinna vad Annikas röst, radioprästen, hade betytt för henne. Ur upplevelsen av Annika blev vi så förtroliga att kvinnan bad mig hälsa till staden Norrtälje, där hon en gång haft en väninna, som tyvärr inte var i livet längre.

tisdag 27 november 2007

Spel på börsen

Eftersom pensionssystemet i allt högre utsträckning är beroende av utvecklingen på börsen, har jag börjat intressera mig för den verksamheten. Inte så att jag köpt några aktier, utan mera försöker förstå hur detta fungerar, med tanke på min son och hans familj. För några dagar sedan skrev jag om fenomenet "blankning" eller aktielån, som ger utdelning när börsen faller. Detta sedan jag läst en artikel i SvD av Fredrik Braconier.

Idag finner jag ännu en artikel i SvD:s näringslivsbilaga nu om en norsk investerare som satsade en halv miljard på kursfallet i Ericssonaktien, bara några dagar före vinstvarningen den 16 oktober vilket gett honom en vinst på 150 miljoner. Det är så mycket pengar att en vanlig dödlig har svårt att göra sig en föreställning om vad så mycket pengar skulle kunna göra för nytta i ett annat sammanhang. Och vem som helst kan börja undra om det hela gått rätt till. Av artikeln framgår att den norska tidningen Dagens Näringsliv skriver att Ekobrottsmyndigheten startat en förunderskning mot norrmannen, som heter Arne Fredly och numera bor i Monaco. Där sägs också att han investerar på Stockholmsbörsen genom en hedgefond registrerad i Gibraltar med namnet Atlas Capital Management Ltd.

Vid ett föredrag inför studenterna på handelshögskolan BI i Oslo lär han ha sagt: - Jag tror inte man tjänar pengar på att följa råd från tidningar och själv förlorar jag pengar på 19 av 20 mäklarråd. Själv var han en av de bästa mäklarna i Norge innan han hoppade av och startade sin hedgefond. Självklart undrar jag över om ett system som ger en sådan utdelning vid ett kursras kan vara riktigt friskt.

Till sist noterar jag att företagens tomtar tänker allt mera på gåvor till olika hjälporganisationer istället för julklappar till personal och kunder. Min mans hjärta klappade för Frälsningsarmén, som brukade få hans bidrag. Själv valde jag Stadsmissionen till dess jag fick reda på VD:s lön. Nu blir det antingen Rädda Barnen eller S O S Barnbyar.

måndag 26 november 2007

Varför blogga?

Den frågan har jag fått på senare tid, sedan människor utanför min närmaste krets lagt märke till någon av de texter, som jag skrivit, när de sökt något på nätet. För mig var det till att börja med en kul grej, sedan min son bjudit in mig att pröva Googles mejl-funktion, som finansieras med hjälp av reklamlänkar. Eftersom jag gärna ville ha en mejladress för mina föreningsuppdrag och andra mera publika aktiviteter passade det bra, speciellt som denna funktion har ett obegränsat utrymme och jag slipper tänka på lagring i särskilda mappar. Med mejl-funktionen följde bloggverktyget Blogger, som var så enkelt att använda att även jag, rätt renons på kunnande vad gäller tekniken, efter en kort stund hajade hur jag skulle göra.

I likhet med mejl har bloggar den fördelen att man skriver, när man själv har tid och lust, för en krets, som väljer om och i så fall när de vill ta sig tid att läsa och ev. kommentera. Till att börja med var det således att prova på något nytt, som jag då liknade vid dagliga brev till ett okänt antal brevlådor eller en jämn ström av flaskpost, som släpps ut i en ocean, eller en slags rörpost, som sprider sig i ett system, där vem som helst kan fiska upp ett meddelande om innehållet verkar vara intressant. Med tiden har jag, inte minst med hjälp av andra bloggare, fått hjälp att både ansluta mig till en bloggportal samt lärt mig hur man kan länka till intressanta artiklar i andra media eller till andra bloggar, som berör den tråd, som jag för dagen vill nysta i.

Den längsta tråd jag nystat i var den då jag i december 2006 hade sett filmen Borat och behövde göra ett antal inlägg för att bearbeta mina upplevelser och komma fram till varför jag så starkt ogillade den film, som alla talade om som något av de roligaste man sett. Jag tyckte att skrattet fastnade alltför ofta i halsen. Här blev bloggen något av en terapi för en drabbad själ.

Sammanfattningsvis:
Jag bloggar för att jag tycker att det är roligt att skriva; för att jag håller mig ajour med vad som händer här hemma och ute i världen; för att utbyta tankar med nära och kära, men också för att det är ett sätt att delta i den dagsaktuella debatten i olika media - samhället blir vad vi alla gör det till!

söndag 25 november 2007

Bengt Nordin och hans livsverk

Läser med stor behållning Karin Thunbergs artikel i SvD:s kulturbilaga om litteraturagenten Bengt Nordin och hans livsverk, när han nu valt att sälja sitt företag för att få mera tid till att leva tillsammans med sina nära och kära. Detta efter en trafikolycka för snart ett år sedan, som han överlevde som genom ett under.

Jag har bara ett råd: - Läs artikeln och förundras över hur viktigt det personliga mötet mellan en författare och dennes agent kan vara. Ett samspel som vi läsare fått möjlighet att vara med om och skörda frukterna av. Som tack för hans insats önskar jag honom många lyckliga år tillsammans med familj och vänner.

lördag 24 november 2007

Fest på farmen

Läste nyss i Ystads Allehanda att ett Mc-gäng har fest på sin farm och att polisen påpassligt ställt sig i vägen för att kolla att alla festdeltagarna har rent mjöl i påsen.

Det är ett steg i rätt riktning. Hur någon kan tycka att det är OK att sådana kriminella gäng kan få slå ner sina bopålar och göra en by på landet mer eller mindre ökänd, det strider mot all rättskänsla. Vad gör våra riksdagsmän? Någon form av etableringskontroll borde det finnas.

fredag 23 november 2007

Mors lilla Olle

Kommer på mig med att sjunga när jag läser Henrik Ennarts blogg om Mat & Hälsa med rubriken Nalle hade rätt: blåbär är bäst. Detta med tanke på att björnen proppar sig full med blåbär innan han går i ide. Med en ny testmetod har Cornell-universitetet kunnat testa antioxidanternas aktivitet och fördelning inne i levande celler och då visar det sig att vissa antioxidanter var mer energiska än andra. Bland de bär och frukter som testades tog blåbäret tätplatsen. Tidigare har jag sett att ett företag lanserat ett piller innehållande blåbärsextrakt för en bättre syn. Men annars kopplar jag blåbär till mammas sura osockrade blåbärssaft, som bot mot diarré. Och jag måste erkänna att jag ibland undrat om det är därför blåbärssoppa pytsas ut under Vasaloppet ;-)

Månne om osockrad blåbärssaft fungerar mot vinterkräksjukan, som lär nå sin kulmen i vårt län kring julhelgen? På Smittskyddsinstitutets webbplats har jag funnit fakta kring denna virussjukdom. Kan vara bra att läsa då där finns råd hur man förebygger att bli drabbad.

torsdag 22 november 2007

Mina fönster mot världen

Den bästa stunden på dagen är morgonen, då jag kan öppna mina båda fönster mot yttervärlden - Norrtelje Tidning och Svenska Dagbladet - i den ordningen. Tidningsläsandet sätter fart på hjärncellerna och gör mig klarvaken.

De lokala nyheterna toppas av ett kyrkligt praktgräl i Edebo och beskrivs närmare under rubriken Storbråk vållar massflykt i kyrkoråd. Det man är oense om är Edebo prästgårds framtid och flytten av pastorsexpeditionen till Ununge. Domkapitlet ska nu pröva om man gjort något formellt fel inom pastoratet. I övrigt har en förskola anmälts för diskriminering sedan man skiljt ett par tvillingar åt, där det barn som är funktionshindrat tvingats stanna hemma vid olika tillfällen, med hänvisning till personalsituationen vid förskolan. Mamman har nu anmält förskolan till handikappombudsmannen, vilket förvånar förskolans rektor.

Med Svenska Dagbladet tar jag mig vidare ut i Sverige och Världen. När jag ser att krisen i Ericsson förvärras och att man tänker rida ut den bl a genom att förlänga betalningstiden till leverantörerna från 60 till 90 dagar, tänker jag på ett av de norrtäljeföretag som finns med i det sammanhanget. Hoppas att de klarar det. När jag läser artikeln "Svanberg har inte sparkats" tänker jag att det är inte bara i bloggosfären som rykten sprids ;-) Sedan fastnar jag för rubriken Aktielånare klipper på fallande börs vilket låter som en riktig skröna, men det visar sig vara sant. "Principen med aktielån är enkel. Medan aktiesparare hoppas på stigande kurs vill aktielånaren eller blankaren att den ska falla. Denne lånar aktier av en storbank. Aktierna säljs omgående. När de ska köpas tillbaka hoppas aktielånaren att kursen har fallit. Mellanskillnaden minus ränta till banken blir vinst." Artikeln avslutas med "Aktielån kan vara det perfekta sättet att utnyttja insiderinformationen".

I min enfald har jag hittills trott att man inte får sälja något, som man lånat av någon annan, och tjäna pengar på detta, innan man köper tillbaka och återlämnar det. Det verkar handla om ett pokerspel i den högre skolan. Något som fyra norska kommuner också förefaller ha sysslat med när de intecknade beräknade inkomster på kraftproduktion som sedan investerades i obligationer på den amerikanska bostadsmarknaden. Narviks kommun måste nu låna för att kunna betala ut decemberlönen till sina anställda.

onsdag 21 november 2007

Norrtälje i Europa

Har nyligen läst en artikel i Ny Teknik där en konsult i organisationsutveckling berättar om att Svenska företag missar EU-miljarder. Det kan jag tacka bland annat Bernt Tiberg i Luleå för, som skriver om detta på sin blogg. Han gör det på ett oefterhärmeligt humoristiskt sätt under rubriken Kungahuset förlorar EU-bidraget. Som ordförande i en organisation, där vår verksamhetsledare är mera uppdaterad än de flesta i fråga om möjligheten att söka EU-bidrag, är jag inte förvånad. Det var på tiden, skulle man kunna säga. Men eftersom jag här är mitt privata jag, som på min blogg inte ska dra in den organisation, som mitt hjärta bultar för, nöjer jag mig med att dela med mig av sådant som kan intressera andra norrtäljebor för de möjligheter som EU-medlemskapet rymmer.

Norrtelje Tidning och Västra vägen

Under några dagar har Mats Dannewitz Linder (mp) gett oss läsare en bra redogörelse om turerna kring Västra vägen, som är tänkt att avlasta trafiken på Stockholmsvägen. Norrtäljeborna är urtrötta på att Stockholmsvägen så ofta blir igenkorkad av alla dem som måste passera Norrtälje på väg till/från sina hus norr och nordost om stan.

I dag tar tidningens chefredaktör Reidar Carlsson upp detta spörsmål i sin ledare rubricerad Svara på frågorna om Västra vägen som avslutas med en uppmaning till kommunledningen, med kommunalrådet Kjell Jansson i spetsen, att snarast besvara Mats Dannewitz Linders debattartiklar. Chefredaktören gör en riktig analys när han kommit fram till att tystnaden också talar, men då den är mera svårtolkad leder den inte så sällan till en massa spekulationer. Av allt jag hört de senaste åren drar jag bort det mesta, men kvar står information, som tyder på att egenintresse här sätts framför allmänintresse. Istället blir saken allt mer infekterad av ovidkommande saker, som har mera med de berörda kombatanternas personlighetsdrag än med själva sakfrågan att göra.

När jag var liten och vi i syskonskaran bråkade med varandra, hade vår mamma ett angreppssätt, som fungerade. Hon förklarade helt frankt att hon struntade i vem som startat bråket - hon begärde bara att den som hade hand om förståndet skulle använda det och se till att det blev ordning på torpet!!! Utan att vi syskon någonsin talat om det, förstod vi mycket tidigt att detta "att ha hand om förståndet" var något mycket viktigt; och som genom ett trollslag var friden återställd. Det som här krävs är: - Svara på varför det förslag till lösning, som vunnit så mångas gillande, inte kan genomföras? Eller omvänt: - Varför måste det förslag, som så många ogillar, drivas igenom till varje pris? För det finns väl någon i kommunledningen, som vill ha hand om förståndet?

tisdag 20 november 2007

Politiker med civilkurage

För att vara en politiker, som följer det egna samvetets röst, istället för att flyta med majoritetens ström eller plötsligt drabbas av politisk snuva, krävs en rejäl portion mod och sakligt hållbara argument. Hans-Göran Olsson (fp), ledamot i AB Stadsholmen ett dotterbolag till Svenska Bostäder med uppgift att förvalta kulturhus i Stockholms stads ägo, ser ut att vara en politiker av det rätta virket. Han har ifrågasatt om han måste vara bunden av att moderaterna före valet i ett brev till hyresgästerna lovat sälja ut även Stadsholmens hus och lägenheter om de vann valet.
Idag skriver SvD Kultur en informativ artikel om att Folkpartiet går emot alliansen och bromsar en generell utförsäljning. Där säger Hans-Göran Olsson: - Detta som stockholmarna äger är unikt. Processen nu är onödig och skapar olyckliga förväntningar eftersom det inte blir någon utförsäljning. Hos Svenska Bostäder finns en lista på inkomna intresseanmälningar och prissatta fastigheter. Stadsmuseets chef Ann-Charlotte Backlund tar inte ställning i ägarfrågan, men säger att ett långsiktigt ägande är att föredra när det gäller sammanhållna miljöer. Marianne Råberg, tidigare stadsantikvarie i Stockholm, skräder dock inte orden. Hon tycker att det är förfärligt och att detta är den enskilt viktigaste kulturarvsfrågan just nu. Professorn i arkitekturhistoria Fredric Bedoire tycker att hela är sanslöst, enskilda kan inte avkrävas kompetens att bevara kulturarvet.

Jag har tidigare lyft fram en annan modig politiker Carin Wiklund Jörgensen (fp) i Täby kommun, som avgick från alla sina politiska uppdrag efter det att moderaterna drivit igenom en försäljning av Tibble gymnasium till en rektor och lärare, som startat eget. Hon gjorde det på den sakliga grunden att kommunen enligt Kommunallagen inte kan gynna enskilda företagare genom att slumpa bort det som skattebetalarna äger gemensamt.

Det borde finnas en utmärkelse av rang att dela ut till politiker som väl pålästa och insatta i en fråga vågar stå på sig och gå mot strömmen. Här finns två goda kandidater.

måndag 19 november 2007

Bluff om fusk och en tigande VD

I Aftonbladet idag granskar Petter Larsson den statliga utredningen om socialförsäkringarna. Ni kommer nog ihåg den där FUT-delegationens rapport, som lockade SVT:s Aktuellt att påstå att "20 miljarder går upp i rök varje år". Petter Larssons genomgång smular sönder det mesta av de antaganden och gissningar som delegationen ställt samman. Petter Larsson har en teori om vart man vill komma med sina påståenden. Den tål att läsas flera gånger: "Om folket tror att fusket är mer utbrett än det är, ligger det nära till hands att fler börjar fuska. Ingen vill vara solidarisk om alla andra tar för sig. När den spiralen satts igång är det bara en tidsfråga innan vägen öppnar för privata försäkringar, för vem litar på - eller vill ha - offentliga system som läcker som såll? Ansvaret för detta är mångas: En statlig utredning som presenterar gissningar som fakta. En presskår som givit upp idén om självständig granskning. Och en borgerlighet som hetsar mot "fuskare". "

Sedan jag själv under en längre tid och i flera mejl ställt frågan till VD Fredrik Bergström, Handelns Utredningsinstitut, när det gäller den undersökning som han och Stefan Fölster presenterade på DN debatt, där 95 procent av det svenska folket presenterades som "fuskare" i större eller mindre skala, och ännu inte fått något svar, börjar jag luta åt att de, som håller på med alla dessa undersökningar, inte har rent mjöl i påsen. Den 29 oktober inledde jag min förfrågan, vilket jag skrev om på min blogg den dagen under rubriken Efterforskning fortgår. Men då VDn inte var på kontoret, bad jag en av hans medarbetare att framföra mina önskemål, vilket hon lovande. Då jag inte fått något svar den 6 november, ställde jag på nytt frågan: "om det är möjligt att få ta del av frågeformulär och rapport samt om det kostar pengar - hur mycket?". När jag fortfarande den 17 november inte fått något besked, mejlade jag hans medarbetare än en gång och bad om hjälp att påminna VDn om min förfrågan. Men jag är förståss ingen person, som han finner anledning att bry sig särskilt mycket om. Och det tycker jag nog är en aning fisförnämt, som min mamma skulle ha sagt!

söndag 18 november 2007

En hederlig betraktelse

Ja, så uppfattar jag Fredrik Braconiers kolumn i SvD:s Näringliv idag söndag. Tråkigt nog kan jag inte, trots ett idogt sökande, finna den i SvD:s webbupplaga, varför jag här måste återge delar av Braconiers inlägg rubricerat "Bäddat för nya bonusmiljonärer?".

Fredrik Braconier berättar inledningsvis hur det gick till när Carl Cederschiöld och H G Wessberg, politiskt tillsatta styrelseledamöter i f d Birka Energi, medverkade till att Stockholm stads hälftenandel i Birka Energi såldes till det finska statskontrollerade Fortum, eftersom staden inte skulle syssla med sådan verksamhet. Sedan skriver han "Det Fortum fick betala framstod redan då som billigt. Idag kan försäljningen tävla som en av de sämsta affärer som någonsin gjorts i Sverige. För bottenlågt reapris fick Fortum andelar i svenska kärnkraftverk och många fina vattenkraftverk. Kraften och ett omfattande monopolitiskt elnät i Sverige har höjt Fortums vinstnivå. Förutom miljoner till majoritetsägaren finska staten har Fortums ledning fått sin beskärda del genom ett bonusprogram i bästa Skandiastil. Under de senaste veckorna har Carl Cederschiöld och HG Wessberg åter låtit tala om sig. Trots höga inkomster har familjen Cederschiöld haft svart städhjälp i många år. HG Wessberg har blivit statssekreterare åt statsminister Fredrik Reinfeldt. Han är nu en av de mäktigaste männen i Sverige. Med tanke på att regeringen vill sälja ut stora företag och aktieinnehav, eftersom staten inte skall syssla med sånt enligt alliansens uppfattning, är det lite oroande."

Fredrik Braconier avslutar med en fråga, som jag och många med mig tycker är relevant i sammanhanget: - Blir det nya bonusmiljonärer när svenska medborgares tillgångar slumpas bort av ideologiska skäl?

lördag 17 november 2007

Pragmatism råder i Södertälje

Med två partier, som båda dragit fördel av en del kommuninvånares negativa syn på flyktingar och invandrare och därmed fått vardera två mandat i 2006 års val, har övriga kommunpolitiker i Södertälje ställts inför utmaningen att samverka över blockgränserna i stället för att tvingas alternativt lockas spela ut varandra i enskilda frågor. Med sina 2 mandat är dessa nationalistiskt influerade partier lika stora som Pensionärspartiet (pp) och tillsammans är de lika stora som Kristdemokraterna (kd), Miljöpartiet (mp) och Vänsterpartiet (v), bara ett mandat mindre än Centerpartiet ( c) och Folkpartiet (fp). Redan efter valet ställdes ledande företrädare för de etablerade partierna inför uppgiften att acceptera en minoritetsregering d v s fortsatt styre för s-v-mp. Genom att ge och ta har s-v-mp med sina 31 mandat i förhållande till de fem partierna i Allians för Södertälje (m-c-fp-kd-pp) och deras 30 mandat nu lyckats ro budgeten i hamn för nästa år.

I en artikel i SvD idag berättas att kompromissen innebär att alliansen fått igenom 39 borgerliga krav genom att avstå från att lägga ett gemensamt motförslag. Länstidningen i Södertälje kommenterade uppgörelsen redan den 5 november med följande slutkläm: ”En partiledare måste ibland kompromissa för att de demokratiska krafterna i samhället tillsammans ska kunna uppnå det övergripande målet – att inte ge de odemokratiska främlingsfientliga intressena något reellt inflytande.”

fredag 16 november 2007

Toleransen sätts på prov?

Kommentarerna m a a Kristina Axén Olins sjukledighet, på grund av den av henne själv önskade behandlingen vid Nämdemansgården, säger väldigt mycket om dagens debattklimat och synen på mänsklig svaghet. Jag ser att debattörer på vänsterkanten, passar på om man säger så. Synen på moderaterna, som en samling hjärtlösa typer med förakt för arbetslösa, sjuka och socialbidragstagare, odlas på den kanten. Därför blir en del blogginlägg och kommentarer om Axén Olin inte nådiga. Men, varför många på vänsterkanten ser ut att ha ett sådant starkt behov av att odla vrångbilder om sina meningsmotståndare, det undrar jag faktiskt över. Men det är förmodligen så att motsvarande verksamhet pågår på högerkanten. Alla ser sig nog gärna som toleranta i andra sammanhang, men tycks ha glömt att tolerans innebär att ha fördrag med det som man ogillar. Axén Olins behov av sjukledighet borde självklart respekteras.

Sanningen är ju den att Nämdemansgården under 20 år bedrivit en framgångsrik verksamhet med sitt 12-stegsprogram, med vars hjälp man gett mer än 7000 människor i olika åldrar och ur olika samhällsklasser möjlighet att bestämma över sitt eget liv istället för att låta alkohol eller andra droger styra. Med stöd av Arbetsmiljölagen har arbetsgivare och fackliga ledare under decennier slussat människor i behov av vård in i detta och liknande program. Det är således inte bara höjdarna i samhället, som har haft möjlighet att få denna hjälp. Men som alltid blir det bara intressant att skriva om alkohol- eller drogberoende, ifall det gäller en av dem. Ett ganska vanligt beteende av den som vill vinna poäng på en del människors känsla av underlägsenhet eller ...?

Men det finns ljus i mörkret. Det tycker jag att Carin Jämtin (s) står för när hon enligt en artikel i dagens SvD genom sin pressekreterare låter hälsa att hon har stor respekt för att Axén Olin känner att hon måste ägna kraft åt sig själv och önskar henne all lycka och hoppas att hon snart kan komma tillbaka till politiken. Att Carin Jämtin tillfälligt tar över som ordförande i stans styrelse är i sin ordning, hon är vice ordförande och har gått in vid andra tillfällen då Axén Olin varit bortrest.