torsdag 29 november 2007

Kommuner och sparbanker i knipa

När jag tidigare berättade om mina fönster mot världen uppmärksammade jag att ett antal norska kommuner hamnat i knipa, sedan de låtit sig förledas att inteckna inkomster från sin kraftproduktion och med hjälp av en fondmäklare investerat i obligationer på USA:s bostadsmarknad. Det hade jag läst i en artikel i SvD samma dag. Dramat fortsätter nu med att den norska mäklaren Terra Securities igår begärt sig själva i konkurs, vilket berättas om i dagens SvD. Av artikeln framgår att det har mäklaren gjort, sedan Finansmyndigheten d v s Kredittillsynet dragit tillbaka företagets rätt att handla med värdepapper och skälet till det är att Terra Securities begått allvarliga och systematiska brott mot god affärssed i samband med de investeringsråd man gett de norska kommunerna.

En av dessa kommuner, Rana, har jag en viss känsla för, eftersom jag som barn hörde talas om Mo i Rana, som våra föräldrar och andra människor i vår barndomsby gjorde resor till. Det var vår närmsta by i Norge. På Rana kommunes hemsida har jag funnit en sida med Informasjon fra Rana kommune i TERRA-saken den 22 november och där talar man om att man uppnått ett rådrum under 14 dagar, då de fyra kommunerna tillsammans med sina rådgivare ska ta reda på alla juridiska och ekonomiska sidor av saken. Terragruppen är ett samarbete mellan 78 små sparbanker, där en del haft en lång relation till kommunerna, vilket kan förklara varför kommunernas företrädare litat på de finansieringsråd man fått av Terra Securities. Många frågetecken återstår att räta ut innan medborgarna i de fyra kommunerna vet hur detta slutar.

För mig som försöker förstå mig på hur det kapitalistiska systemet, som utvecklats inom affärsvärlden, ska kunna fungera inom den offentliga sektorn – istället för den tidigare blandekonomin, känns det som sker i de norska kommunerna och sparbankerna illavarslande.

Alla vi, som inte gått på Handelshögskolan, får finna oss i att ses som nyttiga idioter antingen vid våra försök att leka på de stora pojkarnas gård eller vara dom, som man kan lura skjortan av? Det var ju inte så många år sedan som journalisten Lars Ohlson skrev böckerna Skambankerna, Ruinmakarna och Rångivarna samt startade Börsofferjouren och en Bankofferfond, där han placerade inkomster från sina böcker för att hjälpa lurade småsparare att stämma de banker, som lockat dem att spekulera bort sina pengar. Böckerna finns på Stadsbiblioteket och jag kan varmt rekommendera dem.

Alla varma anhängare av det kapitalistiska systemet har en viktig uppgift i att säkra detta system, istället för att luta sig mot den arroganta uppfattningen att folk, som låter sig luras får skylla sig själva.

Oss bloggare emellan

Igår var jag inbjuden till en medlemsträff i Roslagens Seniornet där ordföranden Rolf Carlsson presenterade vad han funnit i ämnet bloggar. I den lokala klubbens eget forum på nätet hade han upprättat en mycket informativ sida med länkar till olika källor, som han pratade kring. Som inbjuden gäst blev jag uppriktigt häpen när han presenterade mig som stadens meste seniorbloggare och bad mig ge min syn på saken. Jag berättade om hur jag själv börjat i liten skala för att senare – med hjälp av andra bloggare – lära mig hur jag kunde delta i olika debatter inom bloggosfären.

Idag läser jag på Berndts Blogg bland annat att det i mars fanns 78 miljoner bloggar, som nu i november ökat till 112 miljoner!!! Intresset för bloggar på mötet igår var allt från att ställa frågan – Varför? – till att se vilka möjligheter, som finns med hjälp av t ex Blogger. Och att det är upp till var och en att avgöra nyttan och nöjet för egen del. Det var en trivsam eftermiddag med både prat runt kaffebordet och möjlighet för deltagarna att testa det, som Rolf talat om, vid de datorer, som fritidsgården Brännäsgården har för sina besökare. Anmälde mig som medlem i SeniorNet även om jag idag knappast har några problem att fylla mitt liv med ett utvecklande innehåll.

Kom att tänka på Stadsbibliotekets Vänner som gör ett försök att använda verktyget för att etablera en enkel hemsida, som kan uppdateras med meddelanden till medlemmarna. Det ska bli intressant att se om och i så fall hur detta fungerar.

onsdag 28 november 2007

Medborgarråd eller Timbro?

I tider då den, som har råd, kan köpa sig tjänster hos kommunikationskonsulter för att stärka sin stämma på allehanda smarta sätt, blir jag glatt överraskad, när jag av en slump köper Hemmets veckotidning för deras korsord och sudoku och finner artikeln Nu vet alla i Bryssel vad jag tycker. Det handlar om de Medborgarråd i olika länder, som fått möjlighet att ge sin syn på EU:s framtid. Slumpmässigt fick Kicki Lindstrand i skånska Tullstorp, beläget i utkanten av Malmö, chansen att vara med. Hon och 99 andra svenska medborgare fick en inbjudan att komma till Karlstad en helg för att påverka EU-politiken. Slutet på artikeln är väl värd en upprepning: ” Tänk att av nio miljoner invånare blev just jag vald, det är väl fantastiskt. Idag tänker jag mycket mer på kvinnor i andra länder. För vi är ju faktiskt mer lika än vad vi tror, avslutar Kicki.”

Hon har upptäckt något, som nationalister och andra främlingsrädda människor i Sverige värjer sig mot och jag tror att hon har mer att vinna på det än att förlora. Hade önskat att jag kunnat länka till artikeln, men tyvärr – Hemmets veckotidning har ännu inte upptäckt nätets möjligheter, när det gäller att skaffa flera läsare. Eller rättare sagt Allers förlag, som ger ut tidningen, har inte upptäckt detta. När kvällstidningarna allt mer fylls av trams blev det en glad överraskning att finna ett seriöst material i en veckotidning.

Med tanke på de resurser som tankesmedjor typ Timbro lägger ner på att påverka opinionen i den riktning, som näringslivets aktörer arbetar för, är det väl naivt tro att Kicki Lindstrand och de andra 99 svenska medborgarna ska kunna påverka politiken eller politikerna. Det tänker jag när jag läser artikeln i dagens SvD Timbro anställer toppmoderat där det berättas om att Henrik von Sydow, som sitter i den moderata riksdagsgruppens ledning och är ledamot i grundlagsberedningen, nu anställts för att ta fram en lista på reformer för en borgerlig regering efter 2010. Många stolar är det att hålla reda på, om man säger så.


En bok sprungen ur sorg

Igår var jag i Stockholm för att tillsammans med många andra pensionärer besöka ABF-husets Fabian-salen, för att lyssna på författare Annika Borg, norrtäljeprofilen Willy Borgs dotter, som berättade om sin senaste bok Inga fler dagar inom parentes.

Jag har haft boken i min ägo, sedan Boklördagen i Norrtälje, men bara hunnit eller orkat med den halvvägs. Eftersom den rör vid känslor, som varje sörjande människa kan känna igen sig i, men inte alltid har möjlighet att sätta ord på, kan man inte sträckläsa den. Jag har förundrats, medan jag läst, att Annika haft förmågan att beskriva det kaos, som man befinner sig i när en kär anhörig dör. Hur har hon förmått fånga orden och sätta dem på pränt? Under hennes föreläsning fick jag förklaringen – hon visste inte att hon hade en bok om sorg inom sig, den rann ut ur henne genom fingrarna, som skrev och skrev. Det var värt resan till Stockholm att få höra henne säga det. Under frågestunden tog jag mod till mig och talade om detta för henne och alla andra åhörare. Efter föreläsningen var det många, som var intresserade av att själva läsa boken. Men bokförlaget var tråkigt nog inte på plats. I gengäld gavs åhörarna tillfälle att tala med varandra och under väntan på bussen vid hållplatsen på Sveavägen berättade en fram till dess helt främmande kvinna vad Annikas röst, radioprästen, hade betytt för henne. Ur upplevelsen av Annika blev vi så förtroliga att kvinnan bad mig hälsa till staden Norrtälje, där hon en gång haft en väninna, som tyvärr inte var i livet längre.

tisdag 27 november 2007

Spel på börsen

Eftersom pensionssystemet i allt högre utsträckning är beroende av utvecklingen på börsen, har jag börjat intressera mig för den verksamheten. Inte så att jag köpt några aktier, utan mera försöker förstå hur detta fungerar, med tanke på min son och hans familj. För några dagar sedan skrev jag om fenomenet "blankning" eller aktielån, som ger utdelning när börsen faller. Detta sedan jag läst en artikel i SvD av Fredrik Braconier.

Idag finner jag ännu en artikel i SvD:s näringslivsbilaga nu om en norsk investerare som satsade en halv miljard på kursfallet i Ericssonaktien, bara några dagar före vinstvarningen den 16 oktober vilket gett honom en vinst på 150 miljoner. Det är så mycket pengar att en vanlig dödlig har svårt att göra sig en föreställning om vad så mycket pengar skulle kunna göra för nytta i ett annat sammanhang. Och vem som helst kan börja undra om det hela gått rätt till. Av artikeln framgår att den norska tidningen Dagens Näringsliv skriver att Ekobrottsmyndigheten startat en förunderskning mot norrmannen, som heter Arne Fredly och numera bor i Monaco. Där sägs också att han investerar på Stockholmsbörsen genom en hedgefond registrerad i Gibraltar med namnet Atlas Capital Management Ltd.

Vid ett föredrag inför studenterna på handelshögskolan BI i Oslo lär han ha sagt: - Jag tror inte man tjänar pengar på att följa råd från tidningar och själv förlorar jag pengar på 19 av 20 mäklarråd. Själv var han en av de bästa mäklarna i Norge innan han hoppade av och startade sin hedgefond. Självklart undrar jag över om ett system som ger en sådan utdelning vid ett kursras kan vara riktigt friskt.

Till sist noterar jag att företagens tomtar tänker allt mera på gåvor till olika hjälporganisationer istället för julklappar till personal och kunder. Min mans hjärta klappade för Frälsningsarmén, som brukade få hans bidrag. Själv valde jag Stadsmissionen till dess jag fick reda på VD:s lön. Nu blir det antingen Rädda Barnen eller S O S Barnbyar.

måndag 26 november 2007

Varför blogga?

Den frågan har jag fått på senare tid, sedan människor utanför min närmaste krets lagt märke till någon av de texter, som jag skrivit, när de sökt något på nätet. För mig var det till att börja med en kul grej, sedan min son bjudit in mig att pröva Googles mejl-funktion, som finansieras med hjälp av reklamlänkar. Eftersom jag gärna ville ha en mejladress för mina föreningsuppdrag och andra mera publika aktiviteter passade det bra, speciellt som denna funktion har ett obegränsat utrymme och jag slipper tänka på lagring i särskilda mappar. Med mejl-funktionen följde bloggverktyget Blogger, som var så enkelt att använda att även jag, rätt renons på kunnande vad gäller tekniken, efter en kort stund hajade hur jag skulle göra.

I likhet med mejl har bloggar den fördelen att man skriver, när man själv har tid och lust, för en krets, som väljer om och i så fall när de vill ta sig tid att läsa och ev. kommentera. Till att börja med var det således att prova på något nytt, som jag då liknade vid dagliga brev till ett okänt antal brevlådor eller en jämn ström av flaskpost, som släpps ut i en ocean, eller en slags rörpost, som sprider sig i ett system, där vem som helst kan fiska upp ett meddelande om innehållet verkar vara intressant. Med tiden har jag, inte minst med hjälp av andra bloggare, fått hjälp att både ansluta mig till en bloggportal samt lärt mig hur man kan länka till intressanta artiklar i andra media eller till andra bloggar, som berör den tråd, som jag för dagen vill nysta i.

Den längsta tråd jag nystat i var den då jag i december 2006 hade sett filmen Borat och behövde göra ett antal inlägg för att bearbeta mina upplevelser och komma fram till varför jag så starkt ogillade den film, som alla talade om som något av de roligaste man sett. Jag tyckte att skrattet fastnade alltför ofta i halsen. Här blev bloggen något av en terapi för en drabbad själ.

Sammanfattningsvis:
Jag bloggar för att jag tycker att det är roligt att skriva; för att jag håller mig ajour med vad som händer här hemma och ute i världen; för att utbyta tankar med nära och kära, men också för att det är ett sätt att delta i den dagsaktuella debatten i olika media - samhället blir vad vi alla gör det till!

söndag 25 november 2007

Bengt Nordin och hans livsverk

Läser med stor behållning Karin Thunbergs artikel i SvD:s kulturbilaga om litteraturagenten Bengt Nordin och hans livsverk, när han nu valt att sälja sitt företag för att få mera tid till att leva tillsammans med sina nära och kära. Detta efter en trafikolycka för snart ett år sedan, som han överlevde som genom ett under.

Jag har bara ett råd: - Läs artikeln och förundras över hur viktigt det personliga mötet mellan en författare och dennes agent kan vara. Ett samspel som vi läsare fått möjlighet att vara med om och skörda frukterna av. Som tack för hans insats önskar jag honom många lyckliga år tillsammans med familj och vänner.

lördag 24 november 2007

Fest på farmen

Läste nyss i Ystads Allehanda att ett Mc-gäng har fest på sin farm och att polisen påpassligt ställt sig i vägen för att kolla att alla festdeltagarna har rent mjöl i påsen.

Det är ett steg i rätt riktning. Hur någon kan tycka att det är OK att sådana kriminella gäng kan få slå ner sina bopålar och göra en by på landet mer eller mindre ökänd, det strider mot all rättskänsla. Vad gör våra riksdagsmän? Någon form av etableringskontroll borde det finnas.

fredag 23 november 2007

Mors lilla Olle

Kommer på mig med att sjunga när jag läser Henrik Ennarts blogg om Mat & Hälsa med rubriken Nalle hade rätt: blåbär är bäst. Detta med tanke på att björnen proppar sig full med blåbär innan han går i ide. Med en ny testmetod har Cornell-universitetet kunnat testa antioxidanternas aktivitet och fördelning inne i levande celler och då visar det sig att vissa antioxidanter var mer energiska än andra. Bland de bär och frukter som testades tog blåbäret tätplatsen. Tidigare har jag sett att ett företag lanserat ett piller innehållande blåbärsextrakt för en bättre syn. Men annars kopplar jag blåbär till mammas sura osockrade blåbärssaft, som bot mot diarré. Och jag måste erkänna att jag ibland undrat om det är därför blåbärssoppa pytsas ut under Vasaloppet ;-)

Månne om osockrad blåbärssaft fungerar mot vinterkräksjukan, som lär nå sin kulmen i vårt län kring julhelgen? På Smittskyddsinstitutets webbplats har jag funnit fakta kring denna virussjukdom. Kan vara bra att läsa då där finns råd hur man förebygger att bli drabbad.

torsdag 22 november 2007

Mina fönster mot världen

Den bästa stunden på dagen är morgonen, då jag kan öppna mina båda fönster mot yttervärlden - Norrtelje Tidning och Svenska Dagbladet - i den ordningen. Tidningsläsandet sätter fart på hjärncellerna och gör mig klarvaken.

De lokala nyheterna toppas av ett kyrkligt praktgräl i Edebo och beskrivs närmare under rubriken Storbråk vållar massflykt i kyrkoråd. Det man är oense om är Edebo prästgårds framtid och flytten av pastorsexpeditionen till Ununge. Domkapitlet ska nu pröva om man gjort något formellt fel inom pastoratet. I övrigt har en förskola anmälts för diskriminering sedan man skiljt ett par tvillingar åt, där det barn som är funktionshindrat tvingats stanna hemma vid olika tillfällen, med hänvisning till personalsituationen vid förskolan. Mamman har nu anmält förskolan till handikappombudsmannen, vilket förvånar förskolans rektor.

Med Svenska Dagbladet tar jag mig vidare ut i Sverige och Världen. När jag ser att krisen i Ericsson förvärras och att man tänker rida ut den bl a genom att förlänga betalningstiden till leverantörerna från 60 till 90 dagar, tänker jag på ett av de norrtäljeföretag som finns med i det sammanhanget. Hoppas att de klarar det. När jag läser artikeln "Svanberg har inte sparkats" tänker jag att det är inte bara i bloggosfären som rykten sprids ;-) Sedan fastnar jag för rubriken Aktielånare klipper på fallande börs vilket låter som en riktig skröna, men det visar sig vara sant. "Principen med aktielån är enkel. Medan aktiesparare hoppas på stigande kurs vill aktielånaren eller blankaren att den ska falla. Denne lånar aktier av en storbank. Aktierna säljs omgående. När de ska köpas tillbaka hoppas aktielånaren att kursen har fallit. Mellanskillnaden minus ränta till banken blir vinst." Artikeln avslutas med "Aktielån kan vara det perfekta sättet att utnyttja insiderinformationen".

I min enfald har jag hittills trott att man inte får sälja något, som man lånat av någon annan, och tjäna pengar på detta, innan man köper tillbaka och återlämnar det. Det verkar handla om ett pokerspel i den högre skolan. Något som fyra norska kommuner också förefaller ha sysslat med när de intecknade beräknade inkomster på kraftproduktion som sedan investerades i obligationer på den amerikanska bostadsmarknaden. Narviks kommun måste nu låna för att kunna betala ut decemberlönen till sina anställda.

onsdag 21 november 2007

Norrtälje i Europa

Har nyligen läst en artikel i Ny Teknik där en konsult i organisationsutveckling berättar om att Svenska företag missar EU-miljarder. Det kan jag tacka bland annat Bernt Tiberg i Luleå för, som skriver om detta på sin blogg. Han gör det på ett oefterhärmeligt humoristiskt sätt under rubriken Kungahuset förlorar EU-bidraget. Som ordförande i en organisation, där vår verksamhetsledare är mera uppdaterad än de flesta i fråga om möjligheten att söka EU-bidrag, är jag inte förvånad. Det var på tiden, skulle man kunna säga. Men eftersom jag här är mitt privata jag, som på min blogg inte ska dra in den organisation, som mitt hjärta bultar för, nöjer jag mig med att dela med mig av sådant som kan intressera andra norrtäljebor för de möjligheter som EU-medlemskapet rymmer.

Norrtelje Tidning och Västra vägen

Under några dagar har Mats Dannewitz Linder (mp) gett oss läsare en bra redogörelse om turerna kring Västra vägen, som är tänkt att avlasta trafiken på Stockholmsvägen. Norrtäljeborna är urtrötta på att Stockholmsvägen så ofta blir igenkorkad av alla dem som måste passera Norrtälje på väg till/från sina hus norr och nordost om stan.

I dag tar tidningens chefredaktör Reidar Carlsson upp detta spörsmål i sin ledare rubricerad Svara på frågorna om Västra vägen som avslutas med en uppmaning till kommunledningen, med kommunalrådet Kjell Jansson i spetsen, att snarast besvara Mats Dannewitz Linders debattartiklar. Chefredaktören gör en riktig analys när han kommit fram till att tystnaden också talar, men då den är mera svårtolkad leder den inte så sällan till en massa spekulationer. Av allt jag hört de senaste åren drar jag bort det mesta, men kvar står information, som tyder på att egenintresse här sätts framför allmänintresse. Istället blir saken allt mer infekterad av ovidkommande saker, som har mera med de berörda kombatanternas personlighetsdrag än med själva sakfrågan att göra.

När jag var liten och vi i syskonskaran bråkade med varandra, hade vår mamma ett angreppssätt, som fungerade. Hon förklarade helt frankt att hon struntade i vem som startat bråket - hon begärde bara att den som hade hand om förståndet skulle använda det och se till att det blev ordning på torpet!!! Utan att vi syskon någonsin talat om det, förstod vi mycket tidigt att detta "att ha hand om förståndet" var något mycket viktigt; och som genom ett trollslag var friden återställd. Det som här krävs är: - Svara på varför det förslag till lösning, som vunnit så mångas gillande, inte kan genomföras? Eller omvänt: - Varför måste det förslag, som så många ogillar, drivas igenom till varje pris? För det finns väl någon i kommunledningen, som vill ha hand om förståndet?

tisdag 20 november 2007

Politiker med civilkurage

För att vara en politiker, som följer det egna samvetets röst, istället för att flyta med majoritetens ström eller plötsligt drabbas av politisk snuva, krävs en rejäl portion mod och sakligt hållbara argument. Hans-Göran Olsson (fp), ledamot i AB Stadsholmen ett dotterbolag till Svenska Bostäder med uppgift att förvalta kulturhus i Stockholms stads ägo, ser ut att vara en politiker av det rätta virket. Han har ifrågasatt om han måste vara bunden av att moderaterna före valet i ett brev till hyresgästerna lovat sälja ut även Stadsholmens hus och lägenheter om de vann valet.
Idag skriver SvD Kultur en informativ artikel om att Folkpartiet går emot alliansen och bromsar en generell utförsäljning. Där säger Hans-Göran Olsson: - Detta som stockholmarna äger är unikt. Processen nu är onödig och skapar olyckliga förväntningar eftersom det inte blir någon utförsäljning. Hos Svenska Bostäder finns en lista på inkomna intresseanmälningar och prissatta fastigheter. Stadsmuseets chef Ann-Charlotte Backlund tar inte ställning i ägarfrågan, men säger att ett långsiktigt ägande är att föredra när det gäller sammanhållna miljöer. Marianne Råberg, tidigare stadsantikvarie i Stockholm, skräder dock inte orden. Hon tycker att det är förfärligt och att detta är den enskilt viktigaste kulturarvsfrågan just nu. Professorn i arkitekturhistoria Fredric Bedoire tycker att hela är sanslöst, enskilda kan inte avkrävas kompetens att bevara kulturarvet.

Jag har tidigare lyft fram en annan modig politiker Carin Wiklund Jörgensen (fp) i Täby kommun, som avgick från alla sina politiska uppdrag efter det att moderaterna drivit igenom en försäljning av Tibble gymnasium till en rektor och lärare, som startat eget. Hon gjorde det på den sakliga grunden att kommunen enligt Kommunallagen inte kan gynna enskilda företagare genom att slumpa bort det som skattebetalarna äger gemensamt.

Det borde finnas en utmärkelse av rang att dela ut till politiker som väl pålästa och insatta i en fråga vågar stå på sig och gå mot strömmen. Här finns två goda kandidater.

måndag 19 november 2007

Bluff om fusk och en tigande VD

I Aftonbladet idag granskar Petter Larsson den statliga utredningen om socialförsäkringarna. Ni kommer nog ihåg den där FUT-delegationens rapport, som lockade SVT:s Aktuellt att påstå att "20 miljarder går upp i rök varje år". Petter Larssons genomgång smular sönder det mesta av de antaganden och gissningar som delegationen ställt samman. Petter Larsson har en teori om vart man vill komma med sina påståenden. Den tål att läsas flera gånger: "Om folket tror att fusket är mer utbrett än det är, ligger det nära till hands att fler börjar fuska. Ingen vill vara solidarisk om alla andra tar för sig. När den spiralen satts igång är det bara en tidsfråga innan vägen öppnar för privata försäkringar, för vem litar på - eller vill ha - offentliga system som läcker som såll? Ansvaret för detta är mångas: En statlig utredning som presenterar gissningar som fakta. En presskår som givit upp idén om självständig granskning. Och en borgerlighet som hetsar mot "fuskare". "

Sedan jag själv under en längre tid och i flera mejl ställt frågan till VD Fredrik Bergström, Handelns Utredningsinstitut, när det gäller den undersökning som han och Stefan Fölster presenterade på DN debatt, där 95 procent av det svenska folket presenterades som "fuskare" i större eller mindre skala, och ännu inte fått något svar, börjar jag luta åt att de, som håller på med alla dessa undersökningar, inte har rent mjöl i påsen. Den 29 oktober inledde jag min förfrågan, vilket jag skrev om på min blogg den dagen under rubriken Efterforskning fortgår. Men då VDn inte var på kontoret, bad jag en av hans medarbetare att framföra mina önskemål, vilket hon lovande. Då jag inte fått något svar den 6 november, ställde jag på nytt frågan: "om det är möjligt att få ta del av frågeformulär och rapport samt om det kostar pengar - hur mycket?". När jag fortfarande den 17 november inte fått något besked, mejlade jag hans medarbetare än en gång och bad om hjälp att påminna VDn om min förfrågan. Men jag är förståss ingen person, som han finner anledning att bry sig särskilt mycket om. Och det tycker jag nog är en aning fisförnämt, som min mamma skulle ha sagt!

söndag 18 november 2007

En hederlig betraktelse

Ja, så uppfattar jag Fredrik Braconiers kolumn i SvD:s Näringliv idag söndag. Tråkigt nog kan jag inte, trots ett idogt sökande, finna den i SvD:s webbupplaga, varför jag här måste återge delar av Braconiers inlägg rubricerat "Bäddat för nya bonusmiljonärer?".

Fredrik Braconier berättar inledningsvis hur det gick till när Carl Cederschiöld och H G Wessberg, politiskt tillsatta styrelseledamöter i f d Birka Energi, medverkade till att Stockholm stads hälftenandel i Birka Energi såldes till det finska statskontrollerade Fortum, eftersom staden inte skulle syssla med sådan verksamhet. Sedan skriver han "Det Fortum fick betala framstod redan då som billigt. Idag kan försäljningen tävla som en av de sämsta affärer som någonsin gjorts i Sverige. För bottenlågt reapris fick Fortum andelar i svenska kärnkraftverk och många fina vattenkraftverk. Kraften och ett omfattande monopolitiskt elnät i Sverige har höjt Fortums vinstnivå. Förutom miljoner till majoritetsägaren finska staten har Fortums ledning fått sin beskärda del genom ett bonusprogram i bästa Skandiastil. Under de senaste veckorna har Carl Cederschiöld och HG Wessberg åter låtit tala om sig. Trots höga inkomster har familjen Cederschiöld haft svart städhjälp i många år. HG Wessberg har blivit statssekreterare åt statsminister Fredrik Reinfeldt. Han är nu en av de mäktigaste männen i Sverige. Med tanke på att regeringen vill sälja ut stora företag och aktieinnehav, eftersom staten inte skall syssla med sånt enligt alliansens uppfattning, är det lite oroande."

Fredrik Braconier avslutar med en fråga, som jag och många med mig tycker är relevant i sammanhanget: - Blir det nya bonusmiljonärer när svenska medborgares tillgångar slumpas bort av ideologiska skäl?

lördag 17 november 2007

Pragmatism råder i Södertälje

Med två partier, som båda dragit fördel av en del kommuninvånares negativa syn på flyktingar och invandrare och därmed fått vardera två mandat i 2006 års val, har övriga kommunpolitiker i Södertälje ställts inför utmaningen att samverka över blockgränserna i stället för att tvingas alternativt lockas spela ut varandra i enskilda frågor. Med sina 2 mandat är dessa nationalistiskt influerade partier lika stora som Pensionärspartiet (pp) och tillsammans är de lika stora som Kristdemokraterna (kd), Miljöpartiet (mp) och Vänsterpartiet (v), bara ett mandat mindre än Centerpartiet ( c) och Folkpartiet (fp). Redan efter valet ställdes ledande företrädare för de etablerade partierna inför uppgiften att acceptera en minoritetsregering d v s fortsatt styre för s-v-mp. Genom att ge och ta har s-v-mp med sina 31 mandat i förhållande till de fem partierna i Allians för Södertälje (m-c-fp-kd-pp) och deras 30 mandat nu lyckats ro budgeten i hamn för nästa år.

I en artikel i SvD idag berättas att kompromissen innebär att alliansen fått igenom 39 borgerliga krav genom att avstå från att lägga ett gemensamt motförslag. Länstidningen i Södertälje kommenterade uppgörelsen redan den 5 november med följande slutkläm: ”En partiledare måste ibland kompromissa för att de demokratiska krafterna i samhället tillsammans ska kunna uppnå det övergripande målet – att inte ge de odemokratiska främlingsfientliga intressena något reellt inflytande.”

fredag 16 november 2007

Toleransen sätts på prov?

Kommentarerna m a a Kristina Axén Olins sjukledighet, på grund av den av henne själv önskade behandlingen vid Nämdemansgården, säger väldigt mycket om dagens debattklimat och synen på mänsklig svaghet. Jag ser att debattörer på vänsterkanten, passar på om man säger så. Synen på moderaterna, som en samling hjärtlösa typer med förakt för arbetslösa, sjuka och socialbidragstagare, odlas på den kanten. Därför blir en del blogginlägg och kommentarer om Axén Olin inte nådiga. Men, varför många på vänsterkanten ser ut att ha ett sådant starkt behov av att odla vrångbilder om sina meningsmotståndare, det undrar jag faktiskt över. Men det är förmodligen så att motsvarande verksamhet pågår på högerkanten. Alla ser sig nog gärna som toleranta i andra sammanhang, men tycks ha glömt att tolerans innebär att ha fördrag med det som man ogillar. Axén Olins behov av sjukledighet borde självklart respekteras.

Sanningen är ju den att Nämdemansgården under 20 år bedrivit en framgångsrik verksamhet med sitt 12-stegsprogram, med vars hjälp man gett mer än 7000 människor i olika åldrar och ur olika samhällsklasser möjlighet att bestämma över sitt eget liv istället för att låta alkohol eller andra droger styra. Med stöd av Arbetsmiljölagen har arbetsgivare och fackliga ledare under decennier slussat människor i behov av vård in i detta och liknande program. Det är således inte bara höjdarna i samhället, som har haft möjlighet att få denna hjälp. Men som alltid blir det bara intressant att skriva om alkohol- eller drogberoende, ifall det gäller en av dem. Ett ganska vanligt beteende av den som vill vinna poäng på en del människors känsla av underlägsenhet eller ...?

Men det finns ljus i mörkret. Det tycker jag att Carin Jämtin (s) står för när hon enligt en artikel i dagens SvD genom sin pressekreterare låter hälsa att hon har stor respekt för att Axén Olin känner att hon måste ägna kraft åt sig själv och önskar henne all lycka och hoppas att hon snart kan komma tillbaka till politiken. Att Carin Jämtin tillfälligt tar över som ordförande i stans styrelse är i sin ordning, hon är vice ordförande och har gått in vid andra tillfällen då Axén Olin varit bortrest.

torsdag 15 november 2007

Utbildningsradion i kläm mellan SVT och SR

Med stort intresse läser jag i dagens SvD Kultur om utspelet från SVT-chefen Eva Hamilton och SR-chefen Kerstin Brunnberg, som i en debattartikel i gårdagens DN, presenterar vilka förändringar de vill se i framtiden inom radio och TV. Det pågår som bekant en enmansutredning av Rose-Marie Frebran (kd) om vilka förändringar, som bör göras inför nästa sändningstillståndsperiod som startar 2010.

Genom att Hamilton-Brunnberg går ut gemensamt och lämnar UR:s chef Christina Björk i sticket, visar de båda att de förordar en lösning där UR ska inrangeras i SVT. I SvD Näringsliv gör Martin Jönsson sin analys - det handlar om att se till att debatten nästa år, när utredningen är klar, ska handla mer om pengar än politik, d v s politiska definitioner på vad public service ska vara.

Om ett halvår ska utredningen vara klar och då om inte förr visar det sig vem som drar det kortaste strået. Min reflektion, när jag ser att det är idel kvinnor som brottas med uppgiften, var finns makten i denna viktiga fråga egentligen?

onsdag 14 november 2007

Partipiska och politisk snuva

Igår skrev SvD och DN om riksdagsledamoten Karla Lópes (mp), som fått nog och hoppat av. Händelsen har uppmärksammats och kommenterats, både i anslutning till tidningsartiklarna och i många andra bloggar, på ett sätt som visar att kunskapen om Regeringsformens första och andra kapitel inte är särskilt väl känd. Om Miljöpartiet följt denna hade Karla Lópes varit helt fri att rösta efter sitt eget samvete. Men, för att bli invald i Sveriges Riksdag måste man tillhöra ett parti, med kandidater och medlemmar, som klarar att värva röster så att partiet tar sig över 4-procentsspärren. Vad jag förstår har Karla Lópes inte satt sig in i de begränsningar som miljöpartiet beslutat ska gälla för en riksdagsledamot i deras parti. Och de ledande företrädarna har inte kunnat förklara varför partiet har stadgar och regler som står i strid med grundlagen.

Den, som inte rättar sin in i ledet, har bara en utväg i dagens partipolitik - att plötsligt drabbas av politisk snuva vid omröstningar så att en ersättare kan komma in istället. Den här ordningen, som inte är demokratisk, har de politiska partierna infört genom att kringgå såväl grundlagen som kommunallag och i de egna stadgarna skriva in den lydnad som krävs av den som företräder partiet. Partierna har ju rätt att själva bestämma vem som kan vara medlem.

Tidigare hade socialdemokraterna, stadgar som markerade att en enskild medlem inte kunde tvingas att rösta mot sin vilja. Därför fanns möjligheten att reservera sig mot ett beslut till förmån för ett eget förslag och att få detta noterat till protokollet. Gjorde man det var man fri att stå upp för sin åsikt även om partiet hade beslutat något annat. Men jag tror att detta har ändrats, det var ju rätt länge sedan jag hade anledning att läsa deras stadgar. Och efter införandet av personval finns det väl ännu större anledning att sätta en grimma på de uppstudsiga ;-)

tisdag 13 november 2007

Omedveten diskriminering?

Läste nyligen artikeln i DN om riksdagsledamoten Karla Lopés, mp, som hoppat av sitt uppdrag då hon upplevt sig motarbetad av ett av de ledande språkrören Maria Wetterstrand, som säger sig inte ha haft någon avsikt att vara dum mot henne. Riksdagsgruppens ordförande Mikaela Valtersson lägger problemen i knät på Lopés, som hon upplever har haft problem med anpassningen trots all hjälp hon fått. Genast undrar jag om Miljöpartiets ledande kvinnor förstår skillnaden mellan integration och assimilation.

Inte så sällan blir kvinnor av annat etniskt ursprung än svenskt accepterade av sina medsystrar bara om de inser vem som har rätt till tolkningsföreträde när man har olika uppfattningar i en fråga. Jag kan rekommendera Miljöpartiet att använda sig av den MOD-utbildning som Studieförbundet Sensus utvecklat. Det finns många undersökningar som visar att vi svenskar är rätt omedvetna om våra diskriminerande attityder gentemot den som är i underläge.

Är vi för mesiga?

Läste nyss i SvD att man i Finland är i färd med att stifta en undantagslag som ska förpliktiga en sjuksköterska, som sagt upp sig, att fortsätta jobba om patienters liv är i fara. Söker på nätet , men finner tyvärr inte artikeln ifråga. Däremot berättas på SvD:s webb om Pastachefen, som försökte leva på samma lön som han betalade sina anställda. När han i slutet av månaden inte ens hade råd att köpa en kopp espresso höjde han lönerna.

Bakgrunden till konflikten i Finland är att sjuksköterskorna tröttnat på att det aldrig finns pengar för deras löneökningar och sagt upp sig. Det är knappt en vecka kvar innan 16.800 sjuksköterskor tänker lämna sina arbetsplatser. Arbetsgivare och fack står mycket långt från varandra.

När jag läser detta och tänker på vad jag nyss fått klart för mig när det gäller sjuksköterskorna här hemmavid, undrar jag: - Är sjuksköterskorna i Sverige för mesiga? De är med rätta upprörda över att det alltid finns pengar till politiker och höga tjänstemän inom landsting och kommun, men när det kommer till alla de kvinnor som gör att vården fungerar, har man inte råd. De kan kanske utmana landstings- och kommunledning att pröva leva på en sjuksköterskas lön en månad och se om det lossnar?!

måndag 12 november 2007

Läkarna i Skåne tar strid för mera pengar

Sedan jag intresserat mig för hur det ser ut när det gäller pengar till vården har jag funnit en artikel i Sydsvenskan som visar att Läkarnas fackförening inom Region Skåne begärt central förhandling när det gäller 2008 års budget. Det skedde efter ett samråd där samtliga fackliga organisationer påtalade att budgeten är underfinansierad med helt orealistiska sparbeting. Det betyder att Regionstyrelsen måste hålla ett extra möte före Regionfullmäktiges möte i december, men det kommer inte att innebära någon ändring av det förslag som presenterats. Budgetbeslut är bara ett planeringsbeslut, vilket innebär att de fackliga organisationerna har möjlighet att begära MBL-förhandlingar före genomförandet av varje del av de planerade åtgärderna. Det ser ut att bli en tuff tid framöver för vårdpersonalen inom Region Skåne.

Men den vakne regionmedborgaren kan göra en insats. På regionens webbplats uppmanas skåningarna "Ställ en fråga som du skulle vilja svara på! Var med och utforma en enkät som går ut till 10.000 skåningar nästa år." Det sker inom ramen för Skånedialogen. Demokrati eller en fråga om marknadsanpassning?

Sjuksköterskor på krigsstigen

En ung kvinna i min omgivning är oerhört frustrerad över att förhandlingarna med arbetsgivaren gått i stå. Som sjuksköterska med specialistkompetens, förväntar hon sig att Stockholms läns landsting, där politikerna nu vill sänka landstingsskatten med 17 öre, inte räknar med att hon och hennes kollegor därför ska nöja sig med några futtiga hundralappar i löneökning. Hennes fack, Vårdförbundet, har sagt upp nuvarande avtal så nu har arbetsgivaren bara tid fram till den 31 mars 2008 att skapa driv i steget hos de chefer som sköter förhandlingen med varje enskild medlem lokalt.

Det avtal, som facket skrev under 2005, var tänkt att fungera långsiktigt och skulle bygga på såväl lönefrågor som verksamhetsutveckling. Löneutvecklingen hanteras därför lokalt, vilket gör att synen på vad avtalet egentligen går ut på tolkas olika och kompliceras av att alla berörda chefer inte har utvecklat en bra dialog och förhandlingsvana i förhållande till sina medarbetare. Därutöver är relationen mellan budgetarbetet och löneöversynen inte alldeles enkel av göra begriplig. Nu upplevs det som att politiker budgeterar en viss procent (som alltid ligger lågt för att inte skapa orealistiska förväntningar) och sedan går man ut med det kärva meddelandet att allt utöver denna procentsats måste tas hem i form av rationaliseringar, som idag dock klätts i en vackrare språkdräkt - verksamhetsutveckling.

Medan de anställda på de olika nivåerna, efter modellen katten på råttan och råttan på repet, försöker få det hela att gå ihop, sitter politikerna på behörigt avstånd, men väl i händerna på den högsta administrativa ledningen. Inte så sällan går konvulsioner genom organisationen på grund av så kallade organisationsförändringar, som egentligen handlar om dragkamp mellan de olika politiska falangerna och delade meningar om stordrift kontra småskalighet mellan ledande läkare. Därför kan man faktiskt förstå de sjuksyrror som drar till Norge eller överväger att lägga sin energi på en annan organisation än landstinget.

Och nu har dom chansen - Utvecklingskansliet - står till deras förfogande. "Om du har idéerna ger vi dig möjligheterna" säger man. Tydligare kan det inte sägas: Verksamhetsutvecklingen har nu ett eget kansli. Det är sorgligt att den kvinna, som är mån om sin hälsa, tvingas förr eller senare inse att hennes kreativitet inte ges utrymme i den offentligt organiserade vården.

söndag 11 november 2007

Greger Hatt och socialdemokratin

I bussen på väg hem från barnbarnen, kom jag att tänka på något som jag läste i SvD i morse under Bloggronden, där man redovisar några reaktioner på Greger Hatts debattinlägg i SvD den 26 okt. Det är bland andra förre riksdagsdagsmannen Arne Kjörnsberg (s), som på sin blogg skriver "Om människor som gjort som Hatt har under sekler olika ord används. Här är några - svikare, avfälling, avhoppare, förrädare, quisling, kollaboratör, renegat, överlöpare. Välj själv vilket du tycker passar bäst!". Dessa två meningar säger mycket om både Kjörnsberg och hans parti. Det är inte bara ledare inom frireligiösa sekter som vet hur språkbruk kan fjättra människor. Till Greger Hatt säger jag, välkommen bland oss politiska vildar, men jag har ännu en bit kvar innan jag ger min röst till moderaterna. Just nu försöker jag bara bli klok på vad detta parti står för.

Nästa drapa står den socialdemokratiske riksdagsmannen Peter Hultqvist för på sin blogg inom den socialdemokratiska bloggportalen. Han tycker att det är bra att Greger Hatt lämnar partiet och skriver "Ibland har intellegenta och trendkänsliga människor, som haft för svag ideologisk kompass haft för enkelt att ta sig fram. Här finns det anledning till självkritik inom socialdemokratin.". Läs detta en gång till: Intelligenta och trendkänsliga - vilken kombination! Lyser det inte igenom att ledande socialdemokrater har problem med människor, som reflekterar över att en sak kan må väl av att belysas från olika håll?

Jag är glad att jag fick vara med i det socialdemokratiska partiet under den period då Hjalmar Brantings definition av demokrati fortfarande var en ledstjärna. Han myntade "Demokrati är den upplysta majoritetens beslut". Då nöjde sig inte arbetarrörelsen med att bara räkna huvuden, utan brydde sig lika mycket om att vi förkovrade oss och utvecklade det som fanns inne i våra huvuden. Det talas om folkbildning idag också, men jag vet inte om den är vid så god hälsa.

lördag 10 november 2007

Äta bör man...

Ett välkommet avbrott i debatten om vem som fuskar mest, blir helgens mässa Det goda köket, som arrangeras av Stockholmsmässan i samarbete med tidningen Allt om mat. Eftersom jag själv är en urusel kock, är jag full av beundran inför alla dessa mycket duktiga svenska kockar, som håller sig framme och vinner utmärkelser i olika sammanhang.

Att vara kvinna och totalt renons på intresse för matlagning är helt klart ett handikapp, som jag dock hanterar så gott jag kan med hurtiga tillrop typ "Ica-kocken" ska också leva, liksom den lokale bagaren. Glömmer aldrig när mig make Guy (salig i åminnelse) under vår förlovningstid följde med mig upp till mina föräldrar (återvändare till sin barndomsbygd i Marsfjällets skugga) för att fira jul, och av min far möttes med orden: - Hur kan du tänka dig att gifta dig med en så´n som hon, som är dålig på att laga mat att hon "bränner ve´ rakvattne´". Till min förtjusning hörde jag min blivande make svara: - Det gör inget, jag gillar att laga mat, så den saken sköter jag! Min pappas min var helt obetalbar!

Tillbaka till mässan - det var roligt att notera att lokala matproducenter blir allt flera. Där fanns t ex Skärgårdssmak, som är ett samlingsnamn för ett 60-tal småföretagare inom Stockholms, Ålands och Åbolands skärgård, där jag naturligtvis vill slå ett extra slag för företaget Norrtelje Brenneri www.norrteljebrenneri.se vars produkter finns i Systembolagets beställningssortiment. I år var detta bränneri trefaldiga guldmedaljörer i den europeiska tävlingen Destillata 2007. Idag provade jag såväl Grisslehamns Brennvin Havtorn och en helt ny, ännu inte namngiven kryddad snaps, som kommer att lanseras till midsommar. Tio olika kryddor gör denna snaps till en riktig doftupplevelse, men det allra bästa är att den också är en smakupplevelse. Hallands fläder har hittills varit min favorit, men midsommar 2008 blir den med all säkerhet brädad av denna nya snaps.

För övrigt fick jag en möjlighet att intressera min väninna Osa för Amarone - ett vin som står i en klass för sig själv, om man är stadd vid kassa vill säga. Som medlem i Club Amarone har jag haft möjlighet att prova några av dessa viner från Verona i Italien. Även om de inte kan tävla med Shakespeares pjäs Romeo och Julia om berömmelse med anknytning till Verona, förstår jag Henrik Ungerth och Lars Westermark när de 2004 gav ut sin bok om Amarone med titeln Guld från Verona. Och jag förstår att det finns de som gör sig råd att köpa in en bra årgång för att sedan lagra vinet under goda betingelser. Förutom möjligheten till en himmelsk smakupplevelse finns möjlighet till en hygglig inkomst vid försäljning. På mässan fanns inte möjlighet att prova någon av de allra bästa, men vi upptäckte att företaget Oenoforos hade ett par hyggliga Amarone i en lägre prisklass och ett par riktigt prisvärda Ripasso. Om ni undrar över alla länkar, som finns i detta inlägg, så visar det bara min glädje över att jag lärt mig något nytt. Jag har förstått hur man gör när man länkar till andra sidor eller artiklar. Det kan jag tacka en bloggvän för. Och med koppling till de senaste veckornas debatt skulle jag inte ha något emot att bli mutad med en resa till Verona, som tack för reklamen i denna blogg ;-)

fredag 9 november 2007

De´ e´ mycke´ nu

Ännu en undersökning om svenska folkets fusk seglar upp och jag har nyss lämnat SVT:s forum för diskussion efter Aktuellt-sändningen, där jag dristat mig till att efterlysa ett samarbete över blockgränserna. Vi skattebetalare har inte råd med denna osämja. Istället borde vi inrikta vår skapande förmåga på åtgärder för att komma tillrätta med det utanförskap, som leder till så mycket elände. Det är inte bara flyktingar och invandrare som behöver åtgärder för integration i det svenska samhället.

Tidigare idag har jag varit på det första seminariet som Regionplane- och Trafikkontoret inom Stockholms läns landsting arrangerade i sitt arbete för RUFS 2010 - En ny regional utvecklingsplan för Stockholmsregionen, rubricerat Mångfald och organisations- utveckling - Vad kan vi vinna med mångfaldsorganisationer? Av de inbjudna talarna stod chefen för näringslivsfrågor i Botkyrka kommun, Wadih El-Achkar, för ett nytänk som bara kan komma från någon som inte är präglad av nuvarande stuprörsmodell, där Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, och Socialförvaltningen var och en på sitt sätt angriper problemet med människors utanförskap. Wadihs idé är värd att prövas och - om jag förstod informationen rätt - kommer åtta kommuner på Södertörn att ansöka om EU-medel för att få prova en samordning av alla aktörer på den regionala arbetsmarknaden så att den individ, som står utanför, bara har en väg in och slipper att hamna i mardrömslika situationer. Det ska bli intressant att följa.

torsdag 8 november 2007

Sund politikergranskning?

Har funderat en del kring inlägget på Lilla Torget i Norrtelje Tidning igår under denna rubrik där chefredaktören Katarina Ekspong ställer frågor med anledning av de senaste veckornas massmediala surr kring svartjobb och bidragsfusk. Här på min blogg vet mina läsare att jag försöker finna en balanspunkt mellan höger och vänster, som handlar om ett mera filosofiskt förhållningssätt till etik och moral.

Katarina Ekspong har en poäng i formuleringen "Politik är moral. Det är ofta värdegrunder man går till val på - känslor om rätt och fel och ansvarstagande." Jag instämmer i det med hänvisning till det som jag skrev den 4 november om att demokratins väv kräver starka trådar i varpen och att dessa trådar handlar om de goda dygderna: Rättrådighet, Mod, Vishet och Måttfullhet.

Nu återsår att sända ett mejl till Katarina Ekspong och tala om att jag tycker att hon har rätt i sin analys när hon säger "I slutna samhällen utan insyn lever politiker i en egen samhällsklass där de stiftar lagar som de själva kan strunta i. Och i en del europeiska länder gör man narr av svenskarnas moralpanik. Jag tycker granskningen är sund." Sedan frågar hon: - Vad tycker du? och jag måste hålla med henne.

onsdag 7 november 2007

Värdet på varumärket rasar

Rubriken gäller nya moderaterna och toppade ettan på Svenskan i morse. Och dimman skingrades!!! Kom plötsligt ihåg, det jag läste i mitten av 90-talet, om hur Göran Holm, kommunalråd (m) i Vellinge kommun, lyckades med bedriften att under endast ett par mandatperioder öka väljarstödet för moderaterna och få egen majoritet i fullmäktige. Med hjälp av marknadsundersökningar, där frågor ställdes till kommunens invånare om olika prioriteringar, gick Göran Holm från att vara en medietillvänd ordförande i skolstyrelsen, till den ledande positionen i kommunstyrelsen. När Moderaterna på central nivå senare drog i härnad mot barnomsorg i kommunal regi, kunde vi häpet se och läsa om Göran Holm, som den kommunala barnomsorgens försvarare. Hans kompis, ägare till ett företag som kunde ordna med marknadsundersökningar, hade frågat kunderna och då dom var nöjda såg han ingen anledning att ändra på den!

Är det detta, som de nya moderaterna håller på med - att bygga upp sitt varumärke baserad på kundnytta? Men, hur är det då med synkroniseringen. I Täby kommun, där moderaterna också har egen majoritet, säljs en gymnasieskola ut för en billig peng till en rektor och en lärare mot elevers, föräldrars och övrig personals önskan. Detta gynnande av ett enda privat företag innebar bland annat att Carin Wiklund Jörgensen (fp) lämnade sina politiska uppdrag. Som domare och sakkunnig vad gäller lagar, kunde hon inte vara tyst längre. I det ena fallet handlar det om marknadsanpassning och i det andra om ideologi av nyliberalt snitt. Men, jag undrar: - Kan man säga att det handlar om demokrati? - Är det OK att vi medborgare ses som kunder i AB Sverige? - Vem eller vilka är det som betalar för detta kampanjmakeri?

tisdag 6 november 2007

Juste eller sjyst?

Idag har jag lärt mig skillanden mellan juste och sjyst? Det handlar inte bara om hur man stavar detta ord utan de olika varianternas innehåll. Annika Lantz - av alla människor - bidrog till att öka mitt vetande. Vanligtvis orkar jag inte med denna flåshurtiga människa, som lyfts in i P1-tablån, men idag höll jag på med förberedelser inför min förenings årsstämma och hade annat för mig än att byta kanal eller stänga av, varför jag ofrivilligt upptäckte att det uppenbarligen finns något bakom den flåshurtiga attityden. Hon började med ett samtal med en språkvårdare, som berättade att det finns sju olika stavningar av ordet och sedan fylldes samtalet ut med en tolkning, som innebar att juste, handlar om att hålla sig till spelregler, medan den svenska varianten av att vara en allmänt hygglig person ska stavas just sjyst. Den variant som jag hittills använt d v s schysst, var sprungen ur den tyska varianten av sj-ljudet. Tänka sig att denna flåshurtiga människa, som jag hittills undvikit, blev den som gav mig dagens aha-upplevelse. Dessutom hade hon Göran Rosenberg och Göran Greider i studion, som förde ett så intressant samtal kring begreppet mediemedvetenhet att jag gärna hade velat att programmet varit flera timmar långt. Kortversionen av det samtalet var förhållandet mellan gamla och nya media. Men det stärkte mig också i min uppfattning att var tid har sin elit och att den eliten inte får glömma att elit förpliktar!

måndag 5 november 2007

Ändamålet helgar medlen?

Har lagt märke till att bloggare med vänstersympatier tycker att det är OK med olagliga aktioner, som gynnar deras egen sak, medan de tar till storsläggan när det gäller nyliberala moderaters skatterevolt. Omvänt försöker bloggare på den kanten släta över olagligheterna, som kommit i dagen, genom att klassa det hela som civil olydnad. Det säger mig att man ser och reagerar på brott mot lagar och regler som andra gör, men blundar eller ser mellan fingrarna med det som man själv sysslar med. Men, vad man lånar sig till beror nog på vad synden består av och har knappast någon partifärg.

Den som försöker göra gällande att den ena samhällsklassen skulle ha en sämre känsla för etik och moral än den andra, gör sig nog skyldig till en alltför grov generalisering. Lika gärna som man minns gammal god arbetarmoral, kan man påminna sig överklassens "Noblesse oblige", d v s att elit förpliktar. Då jag inte är någon varm anhängare av jesuiters uppfattning att ändamålet helgar medlen, undrar jag hur vi ska bära oss åt för att politiker och deras anhängare ska kunna börja föra en dialog mellan höger och vänster för att kunna komma bort från kampanjmakeriet i politiken. Politiska idéer är inte som vilken annan vara som helst, det är fundamentet för vår demokrati. Det ordkrig som nu råder bär inte något gott med sig. Möjligen skulle man kunna säga: - Rätt hanterad skulle det, som hänt, kunna vara en bra väckarklocka för både politiker och journalister. Men den tanken var väl alltför naiv?

söndag 4 november 2007

Etikens roll i demokratin

De senaste dagarnas debatt kring den innersta regeringskretsens handel och vandel samt journalisternas uppfattning om vad som krävs för att en politisk reporter ska kunna verka i allmänhetens intresse, har triggat igång min tankeverksamhet. Framförallt kring begreppet demokrati och vad som är rimligt att förvänta sig av medborgare i en demokrati. I bloggosfären och i andra mediers kommentarsfält flödar all sköns påståenden i yttrandefrihetens namn. Men om de anklagade förvägras en rättvis behandlig får vi en frihet utan gräns, vilket innebär att den för tillfället starkare parten bestämmer vad som är den sanna bilden av det som skett. Om man, som Pressombudsmannen Yrsa Stenius tröstar sig med att allmänheten inte bryr sig, när frågan om etiken i journalistyrket debatteras, sänker sig ett mörker över det demokratiska Sverige.

Demokratins väv - kräver starka trådar

Jag har förstått att många, som deltar i debatten, ser på demokrati som en individuellt konstruerad väv. En väv, där var och en själv avgör vilka krav man kan ställa på trådarna i varpen. Många i Fredrik Reinfeldts innersta krets har tidigare levt i tron att det varit helt OK att bryta mot de lagar som de ogillat. Med sådana trådar i varpen brister väven, när den sätts på prov. I Täby kommun avgick Carin Wiklund Jörgensen (fp) från alla sina uppdrag, sedan hon misslyckats med att tala moderaterna tillrätta. I sitt yrke som domare, vet hon att grundlagen säger att all makt utövas av folket, som lyder under lagarna. I media har hon jämfört det, som hänt och händer i Täby, med det som skett i Ryssland; De nya makthavarna slumpar bort det, som hittills ägts gemensamt av folket, till privata företagare. I Täby har moderaterna egen majoritet och anser att de kan göra som de behagar. I Alliansen är de visserligen tongivande, som det största partiet, men de är beroende av ett gott samarbete med tre andra partier. Ska det samarbetet fungera vill det till att några dygder kommer till heders.

Själv har jag funnit att redan de gamla grekerna kom fram till att Rättrådighet, Mod, Vishet och Måttfullhet var nödvändiga trådar i varpen, för att folkets okunnighet inte skulle bli ett hot mot demokratin. I dikten "Kort föreläsning om friheten" klarlägger författaren Artur Lundkvist att frihetens gräns heter rättvisa och diktaren Gunnar Ekelöf belyser gränsernas betydelse i den glasklara iakttagelsen "utan stränder inget hav".

fredag 2 november 2007

Drevet går vidare

Lyckligtvis har jag haft en farmorsdag och inte haft tid att ta del av alla artiklar och bloggar som svämmar över av indignation över följderna av den skada, som politiska meningsmotståndare och skärrade alliansmedlemmer lyckats tillfoga statsministern och hans närmaste medarbetare. Jag har varit naiv nog att tro att striden om regeringsmakten ska kunna föras med sakliga och goda argument.

De senaste dagarna har jag dock blivit klar över att vanligtvis kloka människor kan skälla som bandhundar utan att ta reda på vad som gäller t ex i fråga om avtal för tjänstemän på högsta nivå vare sig det gäller stat, kommun eller landsting. Om eller när politikerna i ledningen uttalar att de saknar förtroende för en ledande tjänstman, då kan han eller hon inte längre vara kvar på sin tjänst och då har vederbörande enligt gällande avtal rätt till antingen en omplacering till annan tjänst eller ett avgångsvederlag. För en tjänstman i denna ställning är två årslöner inget ovanligt. Att månadslönen är i den storleksordningen brukar beslutas av en grupp politiker om de inte istället lagt fast vissa ramar och sedan delegerat saken till en chefstjänstman. Utan att ha kollat upp saken, utgår jag från att det varit en bred enighet bland politiker över partigränserna när det gäller löner och andra förmåner för politiskt sakkunniga tjänstemän, allt i likhet med arvoden m m till politikerna själva. Välbetalda tjänstemän brukar leda till höjda arvoden för politikerna. Den som ogillar den ordningen rekommenderas att tala med de politiker som de valt att företräda dem - de har alla del i detta.

Nu går vi till helgvila. Allhelgonahelgen är den helg då vi ägnar våra nära och kära, som inte längre finns hos oss, varma tankar. Men jag tycker nog att vi kan sända en och annan varm tanke till många andra i dessa dagar medan de är i livet.

torsdag 1 november 2007

God publicistisk sed?

Idag visar tidningar och bloggar ett osedvanligt stort intresse för Ulrika Schenströms sorti, som Fredrik Reinfeldts statssekreterare. Jag har idag läst om hennes karriär - en skärpt kvinna som tidigare varit pressekreterare och då byggt upp sitt kontaktnät i förhållande till en lång rad journalister med uppgift att granska det som politikerna sysslar med. Eftersom de flesta av oss medborgare litar på att journalister håller oss ajour med vad som sker, är det viktigt att vi kan lita på att dom inte för oss bakom ljuset. Att en smart statssekreterare faller för frestelsen att låta sig bjudas på ett krogbesök en kväll då hon har jour på en viktig post i regeringskansliet, föder en rad frågor, som ytterst få berört.

De flesta verkar luta åt att hon - känd bland journalister som Pantertaxen - drabbats av hybris. Hon trodde att hon kunde göra vad, som föll henne in, och sedan blåneka - även inför sin chef! Någon har vågat påstå att hon var så impopulär i journalistkretsar att det ligger nära till hands att tro att Pihlblad och några grabbar på Aftonbladet riggat storyn och att hon gick på den minan. Att hon och Pihlblad måste har druckit en hel del alkohol framgår av den nota, som Pihlblad sparat. Men bara några få ställer frågan om det är OK att en journalist i tjänst är berusad. Den som inte håller sig nykter på jobbet anses i vanliga fall ha alkoholproblem. Ja, som synes, tycker jag att det är intressant att syna journalistens, TV4:s och Aftonbladets roll i denna historia. Det kunde kanske bli ett lärande exempel i utbildningen både för journalister och politiker.