Läser i SvD Kultur om sparbetinget, som drabbat Stockholms Stadsmuseum, vilket bland annat innebär indragning av 13 tjänster och 5,6 miljoner. Det drabbar både service och utställningar ägnade att visa dagens barn, ungdomar och vuxna sådant som kan berätta om tider som flytt. Verksamheten handlar om vårt kollektiva långtidsminne men också att bedöma vad i vår tid, som vi bör ta vara på och bevara till eftervärlden. Spontant undrar jag varför det verkar som om dagens ledande politiker vill sudda ut delar av vårt kollektiva minne? Jag tänker på förslaget om en försäljning av de kulturhus, som förvaltas av Stadsholmen AB och där förslaget bordlagts. Men, man kan också fundera kring vad sparbeting idag och i framtiden kan innebära för att epoken, då folket gav politikerna i vårt land uppdraget att bygga Folkhemmet. Kommer den tiden att ”deletas” ur vårt kollektiva minne?
Det är ju inte bara i Stockholm som museet har ekonomiska bekymmer. I måndags kunde vi läsa i NT om situationen på Roslagsmuseet och Industrimuseet Pythagoras där kulturchefen Björn Ahlsén kommit med den befängda idén att stänga Roslagsmuseet under ett eller två år för att få råd att rusta fastigheterna. Man baxnar. Vet han inte hur lång tid det tar att arbeta upp ett besöksmål i människors medvetande?! Vad värre är; Kultur- och Fritidsnämndens ordförande Hans Stergel delar hans uppfattning! Eller är det så att Björn Ahlsén bara är en överlevare i det bistra kulturklimat som råder? Jag förstår chefen Christina Karman-Ohlberger som fått nog och sagt upp sig. Vi kan bara hoppas att ordföranden i Stiftelsen Roslagsmuseet Gösta Colliander orkar hålla emot och klarar att få andra politiker att känna ett ansvar och leta fram investeringsmedel för upprustningen.
Till sist: Om någon missade ledaren i onsdagens NT där chefredaktören skrev om vikten av en bra omsorg om personalen för ett gott resultat, finns här en länk. Läs och skriv gärna en kommentar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar