lördag 9 februari 2008

Tankar en slappardag

Efter en ovanligt hektisk vecka unnar jag mig en riktig slappardag, då jag tänker tillbaka på det som jag engagerat mig i under veckan. Allt från att delta i möten inne i Stockholm, där kvinnor med ett ursprung i andra länder inget högre önskar än att vara till nytta här i Sverige, till samtal här hemmavid om den kommunala demokratin och hur den makt, som vi väljare satt i händerna på kommunledningen, utövas.

Mitt debattinägg igår i Norrtälje Tidning, leder - som så många gånger förr - till samtal i bussen och på gatan, men också i telefonen med människor, som spontant tar upp tråden utifrån vad de själva tycker och tänker efter vad de känner till om sakernas tillstånd. Själv har jag funderat på vart en medborgare kan vända sig, när man vill att den trista kulturen med kommunalrådets envälde och hans gynnande av aktörer vars intresse han delar, ska förändras. I mitt sökande efter innebörden i ordet Folkstyre har jag funnit följande intressanta redovisning på Riksdagens webbplats: ” Det är majoriteten som bestämmer i en demokrati. Men det är det viktigt att komma ihåg att minoriteten också har rättigheter. Majoriteten får aldrig förtrycka minoriteten. Riksdagen är den församling som ska företräda alla i Sverige. Riksdagen har en mycket viktig roll, och Sverige kallas därför för en parlamentarisk demokrati. Parlament är ett annat ord för riksdag. Riksdagen bestämmer hur länge som en regering ska sitta kvar vid makten. En regering som inte stöds eller i alla fall tolereras av riksdagen kan fällas genom ett misstroendevotum. Då måste oppositionen vara beredd att ta över makten. Den här principen kallas för parlamentarism.”

Omvandlat till vad som gäller på den lokala nivån, är det kommunfullmäktige som har det övergripande ansvaret för att demokrati råder i vår kommun. Men, vad händer när den ledande alliansens fullmäktigeledamöter inte vågar sätta sig upp mot det ledande partiets starke man, när denne tappat allt vett och sans? Ja, jag är rätt säker på att vi väljare förlorar vår respekt för dem, som vi har röstat på.

Därför har jag kommit fram till att den nämnd, som har ansvar för demokratifrågorna i vår kommun – Valnämnden – måste göras medvetna om hur vi medborgare ser på det som sker. Annars råkar hela systemet i vanrykte. Kommentarer till tidigare inlägg på bloggen ser jag också som ett slags temperaturmätare.

Inga kommentarer: