måndag 31 mars 2008

Läxan från 30-talet är glömd

I dagens SvD Näringsliv läser jag artikeln ”Marknaden har blivit tokig”. Det är en analys av läget på finansmarknaden. Att det är allvarligt visar sig bland annat i att Fed (Federal Reserve), USA:s motsvarighet till Sveriges Riksbank, gick in och tog över det direkta ansvaret för en enskild aktörs svårsålda eller svårvärderade värdepapper innan aktören ifråga köptes upp av en annan. Därmed har Fed satt sig i ett besvärligt pedagogiskt läge. Hur ska de kunna göra troligt att detta var en engångsföreteelse och inte ett säkerhetsnät under alla aktörer, som ställt till det för sig. Seriösa bedömare spår att finanskrisen kommer att resultera i ofattbart stora förluster. Långt utöver vad IT-bubblan kostade.

Samtidigt har förtvivlade bolåneoffer börjat vända sig till domstol för att pröva om de som ligger bakom den lånekonstruktion, som de blivit indragna i, varit ärliga och uppriktiga när de beskrivit produkten, som de erbjudit. Hur det avlöper är svårt att säga, men enligt SvD:s artikel säger företrädare för organisationen Center for Responsible Lending, som ger bostadsköpare i New York City hjälp att handskas med låneföretag, att de som tar sina ärenden till domstol har inget att förlora. De befinner sig redan i rättsalen eftersom de drabbats av pantövertaganden.

Ingenting av allt detta förvånar den, som förstått att en marknad drabbad av hybris d v s övermod, får sitt straff och att det hårdast slår det mot den, som saknar kunskap om spelets regler.

söndag 30 mars 2008

Folkkapitalism?

En intressant artikel nyligen i Aftonbladet, som jag måste länka till m a a gårdagens ämne. Den handlar om skälen till att Premiepensionssystemet infördes i vårt land. Enligt Adam Harmes, den kanadensiske statsvetaren, är skälet till detta att finansindustrin och nyliberala politiker försöker skapa vad han kallar för en massinvesteringskultur, där hela befolkningen investerar på börsen. Om bara tillräckligt många övertalas att försöka spekulera sig till en individuell välfärd i konkurrens med andra, så kommer det att skapa en upplevelse av att löntagare och det globala finanskapitalet har gemensamma intressen. Intresset minskar för kollektiva lösningar, och finanskapitalets värderingar vinner terräng, skriver Dan Josefsson.

När jag tänker på vad jag själv funnit när jag studerat tankesmedjan Timbro och andra nyliberala tankesmedjors idéproduktion verkar Adam Harmes antaganden inte vara helt gripna ur luften. Tankesmedjan Timbros fokus är för närvarande enligt deras egen hemsida områden som kultur och medier, folkkapitalism, bistånd samt reformstrategi.

Folkkapitalism; Ja, du läste helt rätt! Lyckligtvis kan vi nu se effekterna av nyliberalismens frihetsideal praktiserad inom finansmarknaden. Det ska bli intressant att se vad våra politiker gör för att ta ansvar för det pensionssystem, som de skapat i bred enighet. Ett pensionssystem, som riskerar att göra folket till ”nyttiga idioter” i händerna på samvetslösa aktörer på finansmarknaden, det kan aldrig bli hållbart i längden.

I det sammahanget vill jag påminna om Börsofferjouren som journalisten Lars Ohlsson initierade med hjälp av de pengar, som hans böcker inbringat. Böckerna ADCORE, Ruinmakarna, Ruinmakarna 2, Rå[d]ngivarna och Skambankerna är tidsdokument, som visar hur lätt vi dras in i ett spel, som varken vi själva eller våra rådgivare behärskar. Skammen vi känner över att vi låtit oss luras, gör att allt fler hinner dras in, innan bubblan brister. Lars Ohlsson har hjälpt en del av dem att ställa banker till svars.

Andra bloggar intressant här och här om spelet om våra pensioner.

lördag 29 mars 2008

En kapitalism i tiden

I förrgår skrev Göran Rosenberg i DN mycket läsvärt om bubblor som brister. Läs och begrunda. Det är en mycket viktig lektion om en utveckling där spekulation i förväntade värdestegringar eskalerar tills bubblan brister. Förra gången var det IT-bubblan till ett värde av sjutusen miljarder dollar och nu är det en bubbla skapad med hjälp av förväntade värden på småhus i USA.

- När den amerikanska egnahemsbubblan brast förra året beräknas luften ha gått ur husvärden motsvarande tolvtusen miljarder dollar, det vill säga ett belopp större än den amerikanska statsskulden (drygt niotusen miljarder). Knappt en dag går nu utan att luften går ur något av de mäktiga finansföretag som bubblan blåst upp, och trycket därmed ökar på regeringar och centralbanker att lösa ut dem för att förhindra en finansiell kollaps, skriver Göran Rosenberg, och avslutar med att det bara är en tidsfråga tills nästa bubbla uppstår, om inte världens regeringar och centralbanker börjar ifrågasätta - och på något sätt reglera - den globala finanskapitalismens makt och förmåga att frammana och främja finansiell spekulation i förväntade värden. I går förutspådde Dagens Arena ”slutet för kapitalismen som vi känner den” och refererade till olika internationella media.

I det sammanhanget undrar jag vad vi lärt om den förra finanskrisen och sökte information på nätet. Fann snabbt en länk till en samhällsekonomisk krönika i DN den 16 december 2005 rubricerad "Erik Åsbrink talar klarspråk om upptakten till finanskrisen" med anledning av en då nyutkommen bok "Vad kan vi lära av kraschen?" Bank- och fastighetskrisen 1990-1993" (SNS Förlag), med förre DN-medarbetaren Nils-Eric Sandberg som redaktör.

- Vad kan vi då lära av historien? frågade sig krönikören Johan Schück och fortsatte ”I boken ges ett svar av gamle storbyggmästaren Reinhold Gustafsson, som förlorade sitt livsverk under finanskrisen. Han pläderar för större krisberedskap och ökad uthållighet, i tongångar som känns kusligt aktuella. Klart är dock att det finns en annan medvetenhet i dag, vilket gör att en upprepning verkar osannolik." Detta skrevs i december 2005 och hur är det idag?


Själv undrar jag hur det ska gå för alla unga familjer, som lockats att för dyra pengar köpa loss sina hyreslägenheter och bilda bostadsrättsföreningar i tro att värdestegringar ska täcka räntor på lån och skapa framtida rikedomar.

Andra bloggar intressant om finanskrisen Ekonomikommentarer ; Sandbergs hörna.

torsdag 27 mars 2008

Vad lär sig aktörerna i finansvärlden?

I går skrev Björn Elmbrant en intressant artikel i Dagens Arena, där han bland annat visar på det felaktiga i att skattebetalarna ska rycka in för att rädda hotade banker på grund av deras huvudlösa agerande. Jag citerar ”Om regeringar och riksbanker, för femte eller sjätte gången på ett par decennier, rycker ut för att städa upp, t ex genom att förstatliga bankernas förlustlån, skapas vad som kallas för en moral hazard. Det vill säga det finansiella systemet får en tydlig signal: Staten och ytterst skattebetalarna kommer alltid till undsättning, vilka hårresande risker man än tar med andra människors pengar.” Han refererar också till DN:s huvudledare den 25 mars där man medger att detta är ett problem, men att alternativet är ännu värre utan att närmare beskriva det. I Storbritannien sägs dock regering och riksbank bjuda hårdnackat motstånd mot bankerna, som lobbar för att staten ska ta över deras katastroflån.


Elmbrant gör avslutningsvis en reflektion med hänvisning till Hillary Clintons tal i Philadelphia häromdagen, där hon föreslagit att staten ska köpa upp huslånen för att förhandla om dem, så att amorteringarna blir mer överkomliga. Kanske också köpa själva husen, för att dämpa prisfallen och ge rådrum, så att de strandsatta husägarna inte tvingas tillbaka till slummen. - Det är förstås bättre använda pengar, än att slänga dem efter försumliga och giriga bankdirektörer. Genom att rädda husägarna, kanske man också kan klara delar av systemet från kollaps, skriver Björn Elmbrant.

Andra bloggar intressant om finanskrisen hd.se-ledarblogg, reflexions-of-red, klotband.


lördag 22 mars 2008

Vara och bli synad

Den dagliga läsningen av Jinges blogg ledde mig idag till DN Debatt där Bertil Torekull tagit till orda med anledning av att den tidning, som han grundade; Dagens Industri tilldelat Gregor Nowinski hos SVT, Hasse Olsson-priset för hans tv-dokumentär om Wallenbergfamiljen.

Hasse Olsson-priset instiftades för att uppmärksamma god ekonomijournalistik, vilket Bertil Torekull menar att skaparen av Wallenberg-dokumentären inte kommit i närheten av. Torekulls vassa penna tecknar en bild av Peter ”Pirre” Wallenberg, som motvikt till de bilder som Pirre själv oemotsagd kunde ge av sin far Marcus och Percy Barnevik. ”Det är förstås sorgligt att en stor finansfamilj företräds av en person med ett beskäftigt tankemörker, men att detta tillmäts ett värde även i vår folkägda tv var en skandal. Hans roll – i bolag som Investor och ABB – när det gäller att stimulera girighet och omoral i direktörsleden kan inte överskattas. Om detta inte ett ord i tv. Underdånigheten inte bara från de assisterande lakejernas sida inför affärsmagnaten är kanske inte så gåtfull men man kan inte acceptera att medierna ska buga för fördomar och obildning om folk bara är rika nog” skriver Torekull bland annat. Intressant.

Har jag fel när jag tycker mig se att Bertil Torekull har en tilltro till det kapitalistiska systemet och därför gärna vill se att detta system gynnar de goda dygderna hos rika människor? Just därför blir han rosenrasande när han ser en tongivande kapitalist visa upp sina sämsta sidor och att en journalist prisas för att han låter det ske.

torsdag 20 mars 2008

Snacka går ju, men snacka så det går... ?

De senaste dagarna har jag intresserat mig för ekonomisidornas artiklar för att förstå vad det är som pågår i världsekonomin. När jag tycker mig ha fått en rätt god bild av hur spelet på världens börser fungerar, utan att någon nämnt ett ord om hur spekulation blir möjlig med hjälp av väldigt mycket snack om vilka aktier, som kan ge en bra avkastning, då dyker det upp en artikel i SvD Näringsliv/E.24 med referens till en beteendeekonom, som varnar för att allt prat om hur illa ställt det är kan leda till en recession – en tillbakagång.

Den som varnar heter Dan Ariely, professor på det ansedda universitetet MIT. I sin nya bok ”Predictably Irrational” hänvisar han till studier om vilka irrationella faktorer som styr våra konsumtionsmönster, men att det finns en sak som kan avbryta det mest invanda köpbeteende och det är oron för den egna ekonomin. ”Dan Ariely drar parallellen till sex. Just att prata mycket om sex har ju i sig en tendens att göra folk mer intresserade av att faktiskt ha det. På samma sätt leder allt dystert ekonomiskt tal till att konsumenterna blir avtända” skriver E.24:s Olof Zachrison och refererar till en debattartikel i Washington Post, som professor Ariely skrev i förra veckan.

Det är en intressant tanke – köpfesten, som leder till att vi lever över våra tillgångar d v s med hjälp av lånade pengar eller på avbetalning – kan jämföras med sex; medan pratet om vad ett hämningslöst beteende på detta område leder till, ska ses som ett hot mot allt i den vägen?! Om professor Ariely varit mera filosofiskt lagd, hade han nog kunnat se det som sker, som något fullkomligt naturligt när obalans råder. Redan de gamla grekerna visste att övermod straffar sig. Men en sådan tanke hade naturligtvis inte fångat lika många läsare och en beteendeekonom, som skrivit en bok, måste naturligtvis välja de ord som underlättar säljarbetet.

onsdag 19 mars 2008

I krisens spår

I dagens SvD Näringsliv (pappersupplagen) summeras bolånenotan för de åtta norska kommuner, som fått betala ett högt pris när deras ledande politiker intecknade kommande vinster i sin kraftproduktion och spekulerade bort pengarna genom investeringar i amerikanska bolåneobligationer. Totalt uppgår förlusten idag till - 932 miljoner, varav Narvik står för drygt 140 miljoner. I december 2007 var Narvik tvungen att låna för att kunna betala ut den månadens löner till sina anställda. I artikeln berättas om hur det som skrevs i New York Times ledde till att enskilda läsare "over there" skrev brev till de drabbade kommuner och uppmanade dem att stämma Citigroup, en av aktörerna bakom denna nya finansiella produkt, som omöjliggjorde för bank- och finansinspektioner att hålla koll på omfattningen av utlåningen. Röster höjs nu med krav på att kommunallagen ändras så att det blir möjligt att avsätta kommunstyrelsens ordförande även mitt i en valperiod, eftersom folket hölls ovetande om spekulationerna tills de inte gick att dölja längre. Intressant.

Nu går diskussionens vågor höga kring det faktum att bolånekrisen bara är toppen på en situation, där allt fler lånat allt mer för konsumtion. Artikeln Kreditkrisen är en smittohärd ger en bra bild av sakernas tillstånd och jag undrar - Hur ser det ut här i Sverige? Vi som klarar oss utan platt-TV och all annan lyx är kanske, när allt kommer omkring, avundsvärda?! Hörde förresten idéproducenternas senaste sanning; att fattiga människor är lyckligare än rika, men undrar vem som tjänar på att vi tror att det är så? Fattigdom kan bäras med jämnmod, om den delas lika, blir mitt motargument.

söndag 16 mars 2008

Ekonomin står på spel.

Fyra sidor om den internationella finanskrisen i gårdagens SvD ger en bild av en situation, där ingen riktigt har kläm på hur stora risker som döljer sig i banksystemet. Det talas om nya komplicerade finansiella instrument, som har spritt riskerna och minskat överblicken. Något som EU:s stats- och regeringschefer hade diskuterat dagen innan. Man enades då om att vidta snabba åtgärder för att skydda den finansiella stabiliteten på kort sikt och stärka krisberedskapen på längre sikt. Bankerna väntas få strängare krav på att hålla eget kapital för att öka motståndskraften mot kriser. Dessutom ska bankernas insättargaranti ses över för att stärka skyddet för bankspararna.

Redan den 29 november 2007 bloggade jag om kommuner i Norge, som lockats investera i obligationer på USA:s bostadslånemarknad. Helsingborg är nu en av flera svenska kommuner som förlorar 60 miljoner, sedan deras dåvarande koncernekonom under år 2004 gjorde en placering i amerikanska kommunobligationer förmedlade av EFG Investment Banks Stockholmskontor. Något som jag nyligen läste i HD:s nätupplaga. Åtskilliga andra är också indragna i spekulationshärvan. SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, som är den offentliga sektorns arbetsgivarorganisation, har spekulerat bort 100 miljoner och har enligt en artikel i SvD kopplat in jurister för att syna att affären gått rätt till. Intressant.

Det verkar som om inslaget av spel och spekulation i bank- och finanssektorn är av en omfattning, som knappast kan vara nyttigt i längden. Det borde i vart fall finnas några lagliga spärrar med möjlighet till återkrav gentemot dem, som spekulerar men andra pengar än sina egna. Nu kan vi bara hoppas att vår egen kommuns ekonomichef inte lockats in i detta.

onsdag 12 mars 2008

När detaljer vinner över helheten

Emellanåt händer det att jag köper UNT för att se vad som händer i universitetsstaden Uppsala. Jag vet inte om mina iakttagelser är korrekta, men jag tycker mig se att det finns andra tongångar i debatten där än här. Även om det också finns likheter.

Ett exempel på det senare är artikeln om byggplanerna för ett köpcentrum och temapark i Fullerö – ett område mellan Uppsala och Storvreta. Men där har Länsstyrelsen vågat sätta ner foten och kräva en beskrivning av konsekvenserna för miljön. Men, det har ingen större betydelse - två av nittio (!) instanser har varit positiva, vilket räckte för att den borgerliga alliansen skulle gå på i ullstrumporna: Detaljplanearbetet kan fortgå parallellt med det pågående arbetet med översiktsplanen!

Detta påminner om något, som är på gång här i Norrtälje. En översyn av bevarandeprogrammet för stadskärnan ska nu göras, vilket öppnar för ett ”planlöst tillstånd”, medan de byggherrar, som med makthavarnas goda minne mutat in delar av stadskärnan, håller på med sin detaljplanering. Medan jag skriver får jag en stark känsla av att det är dags att besöka Bygg- och Miljökontoret för att ta reda på hur långt dessa aktiviteter kommit.


måndag 10 mars 2008

Varför hoppar politiker av?

Läser i SvD artikeln om hur de etablerade partiernas ledande företrädare resonerar när det gäller att locka till sig politiskt intresserade och engagerade människor. Bakgrunden är att man har svårt att rekrytera medlemmar och att redan engagerade kommunpolitiker hoppar av i allt större utsträckning. Det senare påverkar naturligtvis det förra, varför det är mest intressant att syna den företeelsen; Varför hoppar politiskt engagerade människor av?

En kvalificerad gissning är att det i hög grad beror på att det är svårt att påverka hjärtefrågor i den etablerade partistrukturen. Och ännu svårare har det blivit sedan detta med personvalsinslag införts. Den grundlagsskyddade rättigheten, som en ledamot i fullmäktige har att kunna följa sitt eget hjärtas röst vid en votering, har efter införandet av personvalsinslag på sina håll lett till avtal där ledningen i ett parti försäkrat sig om att den, som kandiderar, avtalar bort denna rätt. Väl invald är det bara en och annan attack av politisk snuva, som kan rädda vederbörandes heder i förhållande till de väljare, som visat denne ledamot sin tillit. Vem vill engagera sig på sådana premisser?

söndag 9 mars 2008

Meningsfullt arbete ger KASAM.

Känd och accepterad forskning visar idag att god hälsa är intimt förknippad med en individs känsla av att ingå i ett sammahang där man gör nytta även för andra. För den, som känner till Aaron Antonowski och hans forskning om faktorer som håller oss friska, är känslan av sammanhang – KASAM – ett välkänt begrepp.

Fredag-lördag bemannade jag tillsammans med en grupp andra kvinnor en monter på Rekryteringsbazaren i Kulturhuset, Stockholm. In strömmade människor på jakt efter ett arbete. Här fanns förhoppningsfulla ungdomar, men också invandrare på jakt efter en ingång till Sveriges arbetsliv jämsides med en hel del medelålders kvinnor, som bränt ut sig i ett tidigare jobb, och som nu försökte orientera sig i en värld där de, efter en längre tids sjukdom, upptäckt att en återgång till jobbet är uteslutet – den djupa aversionen mellan chef och medarbetare är ömsesidig.

En chef har idag all makt och dessutom samhällets institutioner på sin sida. Bara den som vill arbeta har ett berättigande. Underförstått ska man bita i det sura äpplet och göra sin plikt – meningsfulla arbeten är något för den som redan har det förspänt i tillvaron. I detta läge ställer sig en del kvinnor frågor: - Varför är det så? - Varför har vi ingen rätt att bli i anspråktagna för ett meningsfullt arbete? - Vem tjänar på att det ser ut så här? Bra frågor, vars svar kan vara diamentralt olika beroende på partipolitisk ståndpunkt. Men, ingen politiker kommer ifrån att den enskilde individens känsla av sammanhang – att få göra något av betydelse för sig själv och andra – är fundamentalt för ett friskt samhälle. Mycket pekar på att individernas beteende idag är en fullkomligt frisk reaktion i en sjuk situation.

Stressen i hela samhället ökar överlag, vilket DN belyste bland annat i artikeln ”Vakna, folk orkar inte mer” den 7 februari. Men, vad ska vi göra när samhällets operatörer – politiker och andra aktörer – agerar som de gör. Något som Niklas Ekdal i dagens DN beskriver i artikeln ”Dömda till arbetslöshet” med en hänvisning till Groucho Marxs uttalande att politik är "konsten att leta efter trubbel, hitta det överallt, ställa missriktade diagnoser och sätta in fel åtgärder".

Ekdal fokuserar på ungdomar, som inte kommer in i arbetslivet. Men, jag vågar påstå att det finns ett samband mellan den företeelsen och den kränkning av kvinnor 50 + , som samtidigt pågår i arbetslivet, inte minst inom den offentliga sektorn. Vanliga människor, som inte håller måttet i chefens ögon, platsar inte. Detta alldeles oavsett Las, eftersom facket (som kan förhandla bort den tryggheten) förefaller att ha blivit en tandlös gammal gårdvar med en husse eller matte som möjligen ser om sig eget hus. Det sista är nog att ta i eftersom facket inte varit med och pekat ut vilka som inte längre håller måttet vid en övertalighet. Men det säger något om den frustration som jag känner när jag möter dessa kvinnor och förstår att medmänsklighet blivit en bristvara.

fredag 7 mars 2008

Frisk luft i natursköna områden

I dagens NT har de giftiga slagghögarnas herre i Herräng på Insändarsidan uttalat sitt stöd för kommunalrådet Kjell Jansson. Fler beskyddare av det slaget och Kjell Jansson får se upp.

Arrangörerna av Herrängs Dance Camp, som firade sitt 25 års jubileum förra året, är inte betjänta av en miljö där sjukdomsalstrande partiklar frigörs, därför att denne man har ett intresse som rimmar illa med våra miljölagar. Har för mig att jag rätt nyligen läste en artikel i NT om att material från ortens slagghögar använts som fyllnadsmaterial, vilket inte gillades av dem som har till uppgift att värna miljön för omkringboende. Men, jag kan inte hitta någon länk till den artikeln. UNT hade däremot en mycket trevlig artikel om Herrängs Dance Camp, som kallas Swingdansens Mecka i världen den 3 juli 2007.

Efter tio år som värdinna vid Vandrarhemmet i Kapellskär, beläget inom Riddersholm – ett av Skärgårdsstiftelsens förvaltningsområden – vet jag vad besökare från bl a USA, Storbritannien och Tyskland värderar högst. Det är att kunna ströva fritt i frisk luft i natursköna områden och att färdas längs våra vägar utan att en massa reklamskyltar tillåtits förfula landskapsbilden. Det senare är dock snart ett minne blott, då det blir allt fler av dessa rätt amatörmässiga skyltar – i vart fall mellan Norrtälje och Stockholm. Som farmor har jag åkt sträckan 1 – 2 ggr i veckan de senaste tio åren på väg till och från mina barnbarn. Med tiden har jag noterat vilka företag, som jag ska undvika att gör affärer med. Det kallas för att rösta med fötterna. Konsumentmakt sägs vara den enda makt, som vi vanliga människor kan utöva mellan valen till politiska församlingar. Intressant.

torsdag 6 mars 2008

Högt i tak?

Idag gör NT en summering av den senaste tidens turbulens i kommunhuset i en artikel, vars puff på första sidan rubriceras Jansson på gott och ont. En artikel, som ser ut att vara en bra spegling av hur hans ledarstil uppfattas av andra politiker i alliansen och en del chefer eller andra medarbetare. Ett gott försök att vädra ut sånt som frodas i miljöer där makt missbrukas. Offentlighetsprincipens rättigheter för anställda att till utomstående berätta allt, som inte är skyddat enligt Sekretesslagen, är tänkt att fungera som en motvikt för att förebygga att makt demonstreras. De som är bärare av demokratin, måste utöva sin makt på ett demokratiskt sätt.

Öppen kommunikation och högt i tak är en av hemligheterna hos företag med friska medarbetare, enligt ny forskning, skriver SvD Näringsliv idag med hänvisning till en ny delstudie i forskningsprojektet Hälsa och framtid. Professor Magnus Svartengren vid Karolinska Institutet är en av forskarna i projektet. Hans poängterar organisationens betydelse, ett tydligt och öppet ledarskap med lyhörda chefer och bra kommunikation. Hela rapporten och mer information på Folkhälsoguidens webbplats. Rapporten borde ägnas en djupstudie i kommunhuset.

En annan intressant rapport; Hur välfärd organiseras - spelar det någon roll? En pdf-fil kan hämtas här. Det är en explorativ studie om organisering och etik i offentlig service, som författats av Lena Agevall, universitetslektor och docent i Statsvetenskap vid Växjö universitet. Lena Agevalls inriktning är offentlig förvaltning och forskningsintresset är demokrati på det politiska systemets utflödessida, förvaltningsetik och välfärdspolitik. Just nu är hon engagerad i ett forskningsprojekt om professioner. Hennes studie om välfärdens organisering rekommenderas alla dem som gör gällande att en kommun kan jämföras med ett företag.

Sammanfattningsvis: Om det finns någon kompetens i konflikthantering att tillgå skulle det som hänt i kommunhuset kunna utvecklas till något bra – om bara viljan finns.


onsdag 5 mars 2008

I verkliga livet – IRL.

Har nyligen deltagit i ett seminarium anordnat av Institutet för Framtidsstudier, där en rad olika aktörer berättade om olika virtuella världar, bland annat Second Life (SL). SL är en värld, som ligger på en server, möjlig att nå från datorer världen runt, där de som skaffar sig ett konto skapar en avatar (en fantasifigur) genom vilken man skapar ett andra liv tillsammans med andra besökares avatarer. Det finns 12,5 miljoner användarkonton, varav 1,5 miljoner är aktiva ”nybyggare” - därav c:a 10 procent i Sverige.

Svenska Institutets Olle Wästberg, berättade om den svenska ambassad, som de skapat i SL och som invigdes av Utrikesminister Carl Bildts avatar, vilket DN skrev om den 30 maj 2007. Den satsningen gav eko. Och genom att svenska företags produkter syns där, marknadsförs de och presumtiva kunder hänvisas till de olika företagen IRL (In Real Life). HSB visade hur de skapat en ”ö” dit högskolestuderande och unga bosparare försetts med ett ”pass” med inloggningsuppgifter för där vara med och bygga framtidens bostäder. Ännu en aktör var Nätverket SIP (Samhällsförändring i Praktiken)/Studieförbundet Vuxenskolan, som startat ett svenskt Resurscenter där man erbjuder utbildning, kultur och folkbildning utifrån en demokratisk aspekt – att lära sig använda tekniken i nya sammanhang samt vara närvarande där unga människor träffas.

Efter en fikapaus berättade sångerskan och låtskrivaren Therese Åhs om att uppträda i en virtuell värld. Genom sin avatar Natalie Moody har hon uppträtt i olika sammanhang i SL och därigenom skapat sig ett namn, som lett till en rad engagemang i den verkliga världen d v s IRL. Genom att uppträda som avataren Natalie Moody har hon blivit van att uppträda. Något hon har haft stor nytta av.

Fil.mag Ulrika Bennerstedt, forskare vid institutionen för pedagogik och didaktik vid Göteborgs universitet, medverkade genom att berätta om den studie som hon gjort tillsammans med fil.dr. Jonas Linderoth på uppdrag av Medierådet – Att leva i World of Warcraft – där de djupintervjuat 10 ungdomar om drivkrafter och problem med att ägna tid åt detta rollspel online, där man tillsammans med andra löser uppgifter för att ta sig vidare upp till högre nivåer. Rapporten kan laddas ner här. Forskarna menar att spelet inte är beroendeframkallande på samma sätt som t ex nätpoker, men grupptrycket – när man etablerat sig i en grupp – kan vara nog så svårt att hantera. Hos myndigheten för skolutveckling finns en länk till IT för pedagoger och där kan man ta del av denna forskning och en del annat intressant.

Avslutningsvis en dialog mellan Joakim Palme, VD för Institutet för framtidsstudier, och Jytte Guteland, SSU, Karl Grufman, MUF, Joakim Larsson LUF och Andreas Långbergs, CUF kring frågeställningen Hot eller ny scen för politiskt engagemang? Till detta återkommer jag i ett annat sammanhang.


tisdag 4 mars 2008

Kommunalrådet beklagar

Vid allmänhetens frågestund igår kväll i Kommunfullmäktige kom frågan om Socialchefens avhopp upp som första punkt. Kommunalrådet Kjell Jansson (m) förklarade att hans agerande måste ses mot bakgrund kommunstyrelsens övergripande ansvar när en nämnd går back flera år i rad. Samtidigt medgav han att frågan hade kunnat hanteras betydligt bättre. Han sa att han var ledsen att det blivit fel och jag är beredd att tro att han menade vad han sa, men, som någon sa härom dagen – det är i facit man kan se om det stämmer.

Socialnämndens politiker har i stor enighet stått upp och försvarat såväl Socialchefen som den flexibilitet som måste råda när det gäller Socialnämndens budget. Det är med den som med budgeten för snöröjning – det är andra krafter som bestämmer hur mycket pengar som krävs!

Därför undrar jag vad vice ordföranden och de övriga socialdemokraterna i Socialnämnden tror sig vinna på att dra på veven ytterligare ett varv, genom att i fullmäktige även lämna in en interpellation i saken. Vilken makt Kommunstyrelsen har i förhållande till nämnderna torde framgå av det regelverk som Kommunfullmäktige tidigare beslutat om och torde ingå i politikerutbildningen. Men det kan kanske ha det goda med sig att vi medborgare också får oss en lektion i hur makten är fördelad. För min egen del skulle jag sätta stort värde på att den typen av viktiga dokument var tillgängliga på kommunens hemsida – gärna under ordet Demokrati med en egen knapp i huvudmenyn.

måndag 3 mars 2008

Ska kommunanställda hålla tyst?

Enligt Medbestämmandelagen är mål, inriktning, omfattning och kvalitet något som politikerna ska besluta om och detta har den fackliga organisationen inte rätt att lägga sig i. Men, betyder det att anställda ska hålla tyst om sina farhågor, när det gäller effekterna av politikernas beslut? Nej, knappast! Därför gör de anställda inom Socialförvaltningen rätt som unisont tar bladet från munnen och i dagens NT ger sin syn på saken. Därigenom får politikerna ett bättre underlag för sina beslut. Blir den politiska ambitionsnivån så låg att man som anställd, inte ser några möjligheter att arbeta vidare, finns det bara ett att göra – att följa Isabel Anderssons exempel. Det kallas att rösta med fötterna!

Demokratin men även medinflytandet för de anställda i vår kommun mår bra av att granskas. Insyn i den kommunala verksamheten skapar garantier mot maktmissbruk och ger medborgarna möjlighet att påverka. Skattefinansierad verksamhet angår oss alla. Offentlighetsprincipen ger medier och andra intresserade rätt att skaffa sig information i olika frågor, oavsett vad politikerna själva väljer att informera om.

Offentlighetsprincipen innebär också att tjänstemän och andra som arbetar i kommunen har yttrande- och meddelarfrihet. Det innebär att de har stor frihet att berätta vad de känner till för massmedier och andra utomstående om inte sekretesslagen säger annat. Naturligtvis kringskärs den friheten ifall en chef i offentlig sektor, tror att det är OK att uppmana en anställd, som använt sig av yttrandefriheten, att se sig om efter ett annat jobb. Det vore intressant om anställda vågade sätta Offentlighetsprincipen på prov genom att använda sig av sin meddelarfrihet och i media berätta om på vilka olika sätt chefer försökt sätta munkavle på dem.

Själv har jag nyligen sänt e-post till Justitiedepartementet och ställt frågan: Om en anställd använt sig av sin yttrandefrihet och då får höra att det är bäst om vederbörande söker sig ett annat jobb - vad kan då den anställde göra för att freda sig mot repressalier? Det ska bli intressant att se vad jag får för svar.


söndag 2 mars 2008

Ge igen för gammal ost – ingen väg till fred.

Läste nyligen i DN, Aftonbladet och SvD om den utrotning av palestinier i Gaza, som Israel ägnar sig åt, vilket nu lett till att FN höll ett krismöte om detta natten till idag. Tidningen refererar där till utrikesminister Carl Bildts blogg där han bland annat skriver "En vapenvila av det ena eller det andra slaget är nu en nödvändighet. En fortsatt upptrappning av våldet kommer bara att ha förlorare", skriver Bildt. Det är länge sedan Israel passerade den gränsen. De har alltför länge tillåtits att ge igen för gammal ost och det är ingen väg som leder till fred.

För mig har det rätt länge varit svårt att hålla fast vid mina sympatier för Israel och det beror främst på att deras ledare inte ser att de, från att de själva varit utsatta för en förintelse, nu ägnar sig åt detta. Ifrån att ha varit en Israel-vän har jag, efter allt som hänt nu övergått till att vara en, som vill att Sverige kraftigt ska fördöma Israels agerande. Och jag är inte ensam, vi blir allt flera, som tycker att allt dödande och den lemlästning, som ofta drabbar oskyldiga kvinnor och barn, inte är försvarbart.

Jag har börjat fundera över vad som händer i ett land, där ledarna tycks tro att de kan dra hur hårda växlar som helst på Förintelsen och få folk med sig. Kan verkligen den ondska, som judarna utsattes för under Förintelsen, gottgöras genom att de idag tillåter sig och av USA med flera tillåts utföra det ena övergreppet efter det andra mot palestinierna. Var finns empatin med de människor, på bägge sidor, som inget högre önskar än fred? Vedergällning har aldrig någonsin visat sig vara en framgångsrik väg mot fredlig samvaro. Det är den som har hand om förståndet, som måste använda det, alldeles oavsett vem som startade konflikten. Varför är FN så senfärdiga? En fredsmäklare måste in tidigt i en konflikt innan den eskalerat bortom allt förnuft. Sveriges stöd för FN är starkt skriver regeringen på sin webbplats. Intressant se hur långt det räcker.