fredag 30 maj 2008

Eftersnack

Katrine Kielos synliggör i en intressant ledare i Dagens Arena de skillnader som råder mellan de som arbetar i industrin och de som arbetar i sjukvården och hur denna skillnad kan förklara varför sjuksköterskestrejken varit verkningslös. När hon lägger ut texten om de skillnader i synsätt som finns inom dessa olika områden och inom partipolitiken, går min tankar till kinesisk filosofi med dess idéer om Tao när Yin och Yang är i balans.

Just nu förefaller Yang ha ett rejält övertag i förhållandet mellan arbetsgivaren och fackföreningen. Men när någonting når sitt yttersta börjar återgången, säger ett gammalt kinesiskt ordspråk. Vad jag förstår är det detta – det yttersta – som Vårdförbundets medlemmar synliggjort. De lokala förhandlingarna fungerar inte! Varför? Varför har detta helt kommit bort i medias rapportering? Varför talar ingen högt om den saken? I gårdagens artikel i DN, där andra centrala fackliga ledare kommenterar strejkresultatet, kommer det dock fram att sjuksköterskorna i Värmland, Västerbotten och Västmanland inte litar på arbetsgivaren. Och det är väl därifrån med mest upprörda rösterna syns och hörs idag.

Hur som helst, det fungerar inte, som det var tänkt, när man på central nivå kom överens om möjligheten för den enskilde chefen och medarbetaren att klara av förhandlingen vid de s k lönesamtalen. "Jag har inte talets gåva och jag kan inte prata för mig själv annars skulle jag kunna förhandla mig till högre lön själv", som en bloggande mamma uttryckte det igår. Och hon är inte ensam. Jag har hört liknande tidigare – prat betyder mer än resultat! Trist dock att kritiken riktas mot fackförbundet istället för de, som har ansvaret, nämligen arbetsgivarens chefer, som ställer upp på att genomföra lönesamtal, som de inte är rustade för att klara av på ett för båda parter utvecklande sätt.

- Det finns lite för tydliga skrivningar om hur vi ska arbeta med lokala förhandlingar, sa SKL:s ordförande och arbetsgivarens främste företrädare Gardner Sundström (m) igår till Expressen, utan att få en enda följdfråga.

Kulturbloggen gör en intressant analys, Fröken Prym ställer frågan, som många undrar över, och Vårdfacket skriver initierat om vårdkonflikten.


torsdag 29 maj 2008

Enögd rapportering gynnar arbetsgivaren

Ser på Rapport i SVT och lägger märke till att där finns samma enögda rapportering där besvikna sjuksköterskor öser sin galla över sitt fackförbund, sedan en överväldigande majoritet av avtalskongressens ombud sagt Ja till medlarnas bud. Det har varit ytterst tunnsått med frågor till arbetsgivaren om vad de tvingades gå med på och som kan förklara varför ombuden valde att att gå med på medlarnas förslag. Detta lilla jag funnit finns i slutet av Expressens artikel ”De sumpade vår chans”.

Där finns några rader där arbetsgivarens Gardner Sundström (m) undslipper sig:

- Det finns lite för tydliga skrivningar om hur vi ska arbeta med lokala förhandlingar, men jag är glad över att vi fått till ett avtal och att strejken är över.

Det finns lite för tydliga skrivningar!? Vad hon menar med det? Hur kommer hon att agera för att SKL ska leva upp till sin del av avtalet? Sorgligt nog har media låtit henne yra om skålande i champagne, istället för att be henne förklara sig.

Fackets utmaning är att ge stöd till medlemmar, som likt Hemmamamman säger "Jag har inte talets gåva och jag kan inte prata för mig själv annars skulle jag kunna förhandla mig till högre lön själv". Hon är långt ifrån ensam - det behövs en träningscamp! Jag utgår från att Vårdförbundets krav på tydliga skrivningar kommit till för att kunna ge stöd åt medlemmar ovana att tala i egen sak. Väloljat munläder säger inget om hur väl man utför sitt arbete.


Olika pipor ur samma vass

Efter alla kommentarer i bl a DN kring den nu avslutade sjuksköterskestrejken, tänker jag på det gamla ordspråket: En lögn kan gå från Bagdad till Konstantinopel medan sanningen letar efter sina sandaler. Även om jag inte kan säga att DN och andra media sprider rena lögner, så tycker jag mig se ett anslag att mycket medvetet blåsa under den ilska, som hämtar sin näring i sjuksköterskornas frustration över löneorättvisor på grund av kön och en del chefers missbruk av lönesamtalet.

Fackföreningar bekämpas på många olika sätt, men allra bäst med hjälp av missnöjda medlemmar, som luftar sin ilska innan de ens gjort klart för sig själva var skon egentligen klämmer. Om man dessutom lyckas sprida idéer om att chefer på privata sjukhus är bättre rustade att hantera lönesamtal och att de har större möjligheter att gynna de allra duktigaste genom att de kan fixa en större lönespridning, då kan väldigt många politiker ropa Bingo!

Har därför gått till källan Vårdförbundet där det avtal, som så många dömt ut, finns att hämta och där det också finns andra dokument, som beskriver arbetet i avtalskonferensen m m. Det kan vara intressant att ta del av för den, som vill söka efter en sannare bild av sakernas tillstånd. Jag är övertygad om att insiktsfulla medlemmar, som bestämmer sig för att tillsammans med andra på sin arbetsplats göra det bästa av detta avtal, kommer längre än dom som bara spyr galla över Vårdförbundet och majoriteten av de ombud, som tyckte att det var klokast att säga Ja till medlarnas senaste bud. Det var ingen lätt sits, som man befann sig i. Något som framgick av bl a en analys i E24 samma dag.

Dagen efter

E 24 och andra media kommenterar att sjuksköterskestrejken är över. I hell-mans värld och på andra håll i bloggosfären och i media är sjuksköterskorna idag – mest missnöjda, ja rent av skogstokiga. Det kan nog vara så på sina håll, där man inte tagit reda på vilka möjligheter som avtalet ger och där många enskilda medlemmar egentligen är pisströtta på att de måste föra egna lönesamtal med chefen. Man har svårt att leva med att kollektiva förhandlingar fått stryka på foten för individuella samtal mellan chef och medarbetare. Att bli dribblad med, för att man inte klarar av att spela spelet, kan göra vem som helst galen.

Men, då individen i alla lägen anses ha en högre dignitet än kollektivet, har facket gett utrymme åt den enskilde medlemmen att skapa individuella avtal, baserade på de centrala. Har man, som medarbetare, noll koll på vilka möjligheter det centrala avtalet ger och underlåter att höja sin egen kompetens när det gäller att förhandla d v s genomföra bra lönesamtal, blir resultatet därefter. Det tycker jag blivit tydligt i denna strejk. Individer, som tidigare inte lyckats flytta fram positionerna vid de individuella lönesamtalen, blir oerhört frustrerade och den fackliga utmaningen är att hantera denna situation, utan att slå på den som är i underläge i samtalet om lönen. Därutöver måste facket komma åt orättvisor på grund av kön, vilket inte låter sig göras vid de individuella lönesamtalen. Ja, inte ens inom samma fackliga organisation, det visar de s k kvinnopotterna inom LO.

Som jag ser det, finns idag ingen annan väg än att kollektivt stärka de enskilda individerna genom träning i detta med lönesamtal. För välbefinnandet är det nog viktigare att kunna förhandla om lön, än om elpriser och allt annat vi förväntas klara när marknaden skaffat sig tolkningsföreträde på det mesta i livet. Arbetets glädje och lust har en central roll för vårt välbefinnande och därför är värderingen av arbetet av så stor betydelse. Det borde arbetsgivaren begripa, men förståndet finns inte alltid där man förväntar sig det.

Andra som bloggat intressant om strejkresultatet: Esbati, Jinge, Peace Love & Capitalism, Tomas Jonsson, Livet hos Vänerlands marsvin.

onsdag 28 maj 2008

Var det värt att strejka?

Kollar mediabilden av den i kväll avslutade sjuksköterskestrejken. I Aftonbladet ser jag att Vårdförbundets förhandlingschef Margareta Öhberg var nöjd när hon mötte media och såg stora möjligheter med det avtal som träffats. Detta medan arbetsgivarens Ingela Gardner Sundström (m) också är nöjd, eftersom hon säger sig inte se någon större skillnad mellan detta medlarbud och det som man sagt ja till tidigare. Avtalskongressen ombud var som väntat inte eninga och vid omröstningen var 150 för och 48 emot. En kvalificerad majoritet alltså, men ändå lyfter olika media fram de sjuksköterskor, som är kritiska mot den egna fackliga organisationen. Intressant!

Av artikeln i DN framgår att man på lokal nivå inte är lika förhoppningsfull som centrala fackliga företrädare, när det gäller att kunna ta ut mera i de lokala förhandlingarna. Det förstår jag, men istället för att gnöla, skulle det lokala facket starta utbildning i konsten att föra justa lönesamtal med sin chef. Om var och en av dem blundade en stund och tänkte på sin chef, skulle de snart inse att de skulle klara av att lära sig hur man fixar konstruktiva sådana samtal, men också hur man gör när man har att göra med en chef, som saknar förmåga att förhandla. Eller inte har mandat fullt ut av sin överordnade.

SvD konstaterar helt sakligt att strejken är över, men av det stora antalet kommentarer att döma finns det ett uppdämt behov hos läsekretsen att lufta sina känslor. Dessutom finns på annan plats en artikel, där sjuksköterskan Fatma Aslan, som var med och startade Löneupproret, spyr sin galla över förbundet. Det senare visar att det är lätt att dra igång ett uppror, men svårare att hantera besvikelsen när man inte nådde dit man ville.

Vårdförbundets hemsida säger ordföranden: - Med vårt nya avtal förstärks de centrala parternas ansvar att stödja det lokala arbetet, som nu tar vid, och att noga följa utvecklingen så att lönesättningen följer nivån på värderingen av vår kunskap. Bland annat ska vi gemensamt inventera lokala erfarenheter och undersöka vilka faktorer som bidrar till en framgångsrik lokal löneprocess. Det är starkt om förbundet har fått detta inskrivet i avtalet.


tisdag 27 maj 2008

I väntan på medlarnas bud

Det är onekligen en mycket viktig situation, som Vårdförbundet har att hantera. Och politikerna har onekligen en press på sig – acceptera skrivningar i avtalet för att komma åt löneorättvisor på grund av kön, som det ligger i resans riktning att de ändå måste ta itu med enligt regeringens förslag till ny lagstiftning. Vill man inte det, så blir det en indikation på att de och deras partier lobbat på riksdagens politiker för att dra de tänderna ut ur det nya lagförslaget! Intressant.


Vårdförbundet har kallat ombuden till avtalskongress i morgon, då man väntar sig ett konkret bud från medlarna i vårdkonflikten. Om medlarna misslyckas med att få fram ett förslag kommer avtalskongressen att skjutas på framtiden. Avtalsförslaget kommer inte att offentliggöras förrän kongressen enligt fastställd ordning har diskuterat det och tagit ställning i frågan. Kongressen hålls dagen innan strejkvågen når fram till de fem universitetssjukhusen Sahlgrenska i Göteborg, Akademiska i Uppsala, Universitetssjukhusen i Örebro och Lund samt Karolinska i Solna och Huddinge.

Under strejken har sjuksköterskorna hållit ångan uppe med bland annat namninsamling, som nu överlämnats till politikerna i KSL, vilka är arbetsgivare och är dom som har huvudansvaret för att människorna får den vård som de behöver. Att politikerna duckar för det ansvaret, vittnas om från olika håll, bland annat i bloggen Milles tankar. Efter att ha räknat ut vad den begärda löneökningen skulle kosta i höjd skatt säger trebarnsmamman: - Att skylla på att en sådan höjning skulle vara alltför stor är rent löjeväckande! Vi talar om människor som bokstavligen har våra liv i sina händer. Ge dem vad de förtjänar!

Men om alla dessa ansträngningar inte räcker för att påverka politikerna finns för en del sjuksköterskor en utväg – sök jobb i Norge! Den som av hänsyn till sin familj inte kan röra på sig, måste inse att de ska se lönesamtalet med chefen som en arena där konsten att förhandla fäller utslag. Men där kommer man inte åt löneorättvisor på grund av kön. För att nå dit krävs det skarpa skrivningar i ett centralt avtal eller lagstiftning.

När jag satt mig in i regeringens förslag om ”Ett starkare skydd mot diskriminering”, som ska beslutas i början av juni och föreslås träda ikraft från den 1 januari 2009, börjar jag ana Vårdförbundets dilemma. Ska de våga tro på att ändringen av Jämställdhetslagen med kravet på en handlingsplan för jämställda löner kommer att antas av Riksdagen? Där sägs bland annat att de lönejusteringar, som behövs, ska genomföras så snart som möjligt och senast inom tre år. Den senare tidpunkten är satt med hänsyn till landstingen, som har ett stort antal arbetstagare inom kvinnodominerade yrkesområden. I förslaget sägs att lönejusteringarna då kan följa en viss ordning, som arbetsgivaren efter samråd med de fackliga organisationerna finner lämplig, och planeras äga rum vid olika tidpunkter under en tidrymd om sammanlagt tre år. De tre åren bör räknas från den tidpunkt då kartläggningen och analysen av lönerna är eller enligt lagen senast borde ha varit klar.

Jag säger bara: - Stå på er, annars gör någon annan det!


söndag 25 maj 2008

Porr för högutbildade?

Lyrikvännen nr 2-3 2008 behandlar temat sex, vilket SvD:s Fabian Kastner uppmärksammar i dagens Kulturbilaga under rubriken Kvinnorna tog bokbranschen på sängen. Något som i nätupplagen presenteras som Porr för högutbildade, taget ur ingressen.

I förordet till Lyrikvännens temanummer, frågar sig redaktörerna oroligt om de fått sex på hjärnan, skriver Kastner i sin artikel och konstaterar att de i så fall knappast är ensam om detta i Sverige just nu. Han hänvisar till statistiken hos sökmotorer och webportaler där sexnoveller, sexbloggar och sex i allmänhet är de allra mest eftersökta just nu och att det talas om en erotisk trend. Efter en genomgång av litteratur inom detta område, som började för sju år sedan med Catherine Millets självbekännelse ”Catherine M:s sexuella liv”, landar han i en reflektion kring nyutgåvan av 80-talet svenska bästsäljare ”Lustans labyrinter” (som dock förlaget tycks vilja ursäkta med att de noveller som samlats däri, ska ses som något slags tidsdokument). Kastner avslutar sin artikel ”I en uppsjö av iskalla porrdrottningar sticker dessa preglaciära skildringar av varmt bultande hjärtan och lemmar ut som någonting annorlunda. Kombinationen av mjuksex och förälskelse känns plötsligt riktigt radikal”.

För de av oss kvinnor, som av våra mödrar uppfostrats att se sex som något enbart förbundet med avlande av barn, har vägen till sexuell njutning inte varit enkel. Och den har knappast underlättats av den 180 graders svängning, som skett , där sex blivit något helt frikopplat från vårt sociala och kulturella behov av intimitet – av kärlek om man så vill. För min del är Khalil Gibrans ord i Profeten, när han talar till Almitra om Kärleken, den skönaste beskrivning av kärlekens väsen, som jag känner till. Därför blev jag uppriktigt glad och upprymd när jag läste Kastners slutkläm på sin artikel.

Att de porrintresserade blir provocerade, förvånar mig. Deras intresse är inte något nytt under solen, det visar den tidigare artikeln Elden ur askan, där Fabian Kastner skriver om boken Kärlek och erotik i antikens Rom av Dominic Ingemark. Intressant.

lördag 24 maj 2008

SVT ska inte leka följa John

Läser i SvD:s Kulturbilaga dagens TV-krönika, som jag finner helt lysande.
Instämmer till fullo.

fredag 23 maj 2008

Debatten om sjuksköterskors löner

Man kan förledas tror att stormen kring sjuksköterskornas strejk har bedarrat, eftersom de stora drakarna inte lägger några resurser på att spegla det komplicerade spelet när det är politiker som har arbetsgivaransvaret. Debatten fortgår dock både i bloggosfären och i andra media, som t ex Dagens Medicin, där dock kommentarsutrymmet upplåts endast till anställda inom vården.

Där finns t ex ett debattinlägg från den jämställdhetsansvarige i Miljöpartiet, som skriver initierat om kvinnors svårigheter att få lön för sin möda. Även om det handlar om brist på jämställdhet som förklaring till löneorättvisorna, kan man inte bortse från att sjuksköterskornas löner också används antingen som ammunition i debatten om offentliga eller privata vårdgivare eller som ett stadigt kitt mellan ledande sossar och Kommunals undersköterskor. När det gäller det senare förefaller tanken vara ”Bara sjuksköterskorna inte får mer, kan Kommunals kvinnor vara nöjda”. En sådan strategi har inget med jämställdhet att göra!

Vad alla kvinnor däremot kan göra det är att lära sig att förhandla. I Sydsvenskan finns en intressant artikel ”Lönesamtal får kvinnor att fega”. Fackliga företrädare borde fundera på hur man kan stödja medlemmarna före, under och efter lönesamtalet. Vara ett stöd utan att synas m a o. För övrigt fortsätter samtalen med medlarna närmast nu på söndag skriver Sydsvenskan.

Finns politiskt ledarskap?

Som bekant ser ett berg helt olika ut beroende på från vilket håll det betraktas. Det slår mig ofta när jag tar del av olika ståndpunkter i en fråga som jag intresserat mig för. En sådan fråga är diskussionerna om kostnaderna för försvars- och säkerhetspolitiken samt vilka alternativen är om Sverige inte klarar av att upprätthålla ett eget försvar.

Göran Pettersson, riksdagsman (m) bosatt i vår kommun, bloggade den 20 maj om ett av politikens dilemman – att förhålla sig till ”folkviljan”. Mycket pedagogiskt och intellektuellt hederligt reder han ut hur grundlagens ”All makt utgår från folket” kan hanteras. Antingen är man en tolkare och utförare av folkviljan och då tar man hjälp av opinionsundersökningar och genomför politiken i enlighet med dessa. Eller så intar man ledarpositionen och påverkar folkviljan genom folkbildning och argumentation. Själv tror han inte att man kan välja antingen det ena eller det andra utan ser att man inom politiken nog ska använda en blandning av de båda. Min tolkning är att han förespråkar en tredje väg där det gäller att vinna folket för en viss ståndpunkt. Han oroas dock av att det i dagens politik börjar bli brist på ledare och överskott på vindflöjlar. Något som är särskilt oroande när det gäller stora, viktiga och komplicerade frågor, som säkerhetspolitiken, skriver han. Idag finns ett tydligt opinionsstöd mot ett svenskt Nato-medlemskap, samtidigt menar han att de flesta politiker, som är insatta i frågan, inser att tiden nu är kommen för ett svenskt medlemskap i Nato och att det genom ett aktivt opinionsskapande borde vara möjligt att få folket med sig. Istället tycker han sig se att politikerna flyr fältet, och nämner att partisekreteraren i det formellt sett mest Nato-vänliga partiet i riksdagen, folkpartiet, meddelat att man avser tona ned sitt krav på Nato-medlemskap. På GP:s blogg finns en politisk talradio där han utvecklar sina tankar.

Själv tillhör jag folkmajoriteten och är mycket skeptiskt inställd till ett Nato-medlemskap. USA:s makt inom Nato och agerande i FN inger inget större förtroende. Men, jag kan inse att Sverige med sin lilla befolkning och stora areal, kan ha svårt att hålla sig med ett eget försvar. Alltså kan vi vara beroende av att andra länder vill hjälpa oss i händelse av en väpnad konflikt. - Varför inte en egen försvarsallians inom EU?

Stående där i min okunnighet, läser jag Dagens Arena, där Håkan A Bengtsson skriver under rubriken ”Sluta anslut Sverige till Nato!” en ledare där han tycker sig se att moderaternas agerande i försvarsfrågan syftar till att ”förverkliga borgerlighetens våta dröm, nämligen att sist och slutligen ansluta Sverige till NATO” och fortsätter ”För varje bantning av försvarsanslagen som den borgerliga regeringen genomför blir ett kommande medlemskap allt mera troligt och ska till sist uppfattas som självklart”. En spekulation som kan få näring av folkpartiets ändrade förhållningssätt.

Försvarspolitiken måste moderniseras. Men det innebär inte att den nya världen är riskfri. Och när ÖB förklarar att landet inte längre kan försvaras och borgerligheten sviker är det hög tid för oppositionen att ta sitt nationella säkerhetsansvar. Varje land har ett försvar - eller någon annans. Och Sveriges stegvisa anslutning till NATO måste upphöra”, avslutar Bengtsson.

I likhet med många andra undrar jag om det inte finns en tredje väg istället för ett val mellan ÖB:s pengarullning eller en anslutning till NATO. Förhoppningsvis kommer det något gott ut ur den diskussion som pågår mellan politikerna, vilket speglades av SvD igår. Intressant.

torsdag 22 maj 2008

Bistånd och fattigdom

Läser i dagens SvD att EU:s bistånd för bekämpning av fattigdomen i världen förra året minskade med 10 miljarder kronor. Den nyheten baseras på en rapport från paraplyorganisationen Concord Europa. Inom Concord i Sverige verkar etablerade frivilligorganisationer (NGO:s), som på olika sätt arbetar med biståndsprojekt. Dessa har tidigare kritiserat regeringens urholkning av biståndet och i rapporten får Sverige kritik för att använda delar av sin budget för bistånd till att ta emot flyktingar och skriva av exportkrediter. Dessa NGO:s är i sin tur beroende av anslag från SIDA, en statlig myndighet, som lyder under UD. Inom SIDA handläggs stödet till NGO:s olika projekt av en särskild enhet; EO-enheten. Genom ett regleringsbrev ger regeringen SIDA uppdrag samt beslutar om budet och årsredovisningar. I informationen på hemsidan om budget och redovisning sägs avslutningsvis ”Dessutom granskas Sida ofta av journalister, som undersöker hur olika program och samarbeten fungerar och var pengarna tar vägen”. Intressant.

Detta sagt som en bakgrund till journalisten Jan Mosanders bok ”Pengarna som försvann”, vilken Aftonbladet, Expressen och andra tidningar och media skrivit och ordat om nyligen och som chefredaktör Reidar Carlsson skriver om i sin ledare i dagens Norrtelje Tidning.

Om inte SIDA och frivilligorganisationerna förstår att de måste hålla rent omkring sig i de olika projekten då tappar svenska folket lusten att bidra till målet om en procent av BNP i bistånd. Och det vore verkligen tråkigt för alla de som sköter sina projekt på ett bra sätt.

Man kan vara fattig på många sätt, men fattigast är man nog ändå, när man tror att man hjälper fattiga människor genom att se genom fingrarna när egna anställda gynnar sig själva, vänner och bekanta samt håller liv i systemet med mutor i mottagarländerna.


onsdag 21 maj 2008

Kommunens dokusåpa vs Sjuksköterskestrejk

Har idag fått frågan varför jag de senaste veckorna koncenterat mig på vårdkonflikten (eller sjuksköterskestrejken som jag föredrar att tala om) när vi i vår kommun har en alldeles egen politisk dokusåpa att beskåda och orda om. Särskilt idag – en onsdag då Norrtelje Tidning delas ut till alla hushåll i kommunen – och kan bjuda på ett helt uppslag av kommentarer till en del av det som tidigare presenterats på nätet. Här bara ett exempel - ett debattinlägg, som håller tillräckligt låg nivå för att vara ett gott exempel på tonen i det politiska umgänget.

På väg hem från Hägerstensåsen, efter att ha haft en mycket trevlig kväll tillsammans med Daniel och hans klasskamrater samt deras anhöriga, satt jag och funderade på ett lämpligt namn på såpan ifråga. Men kunde inte komma på något lämpligt. Alltså återgår jag till det som varit mitt huvudsakliga intresse de senaste veckorna – sjuksköterskestrejken.

Ser till min stora glädje att ledare för de politiska ungdomsförbunden från höger till vänster, som nyligen visade modet att tillsammans stå upp för de papperslösas rätt till subventionerad sjukvård, idag också uttalar sitt stöd för sjuksköterskorna i deras kamp för en lön där arbetsgivaren visar sin uppskattning för deras satsning på utbildning för att kunna bli just sjuksköterskor. Och det kan jag läsa i DN Ekonomi - Nä, dra mig på en tallpinnevagn, som Herkules Jonsson i Tage Danielssons skepnad sa en gång i tiden. Det finns hopp om Sverige, tänkte jag fram till dess att jag på annan plats i DN läste om riksdagens beslut när det gäller papperslösa, som hädanefter bara ska kunna få akut sjukvård mot full betalning.


Sårbart läge

Med en bild av strejkande sjuksköterskor och ett plåster tvärs över med texten Sårbart läge puffar SvD Näringsliv för en intressant redovisning av läget i vårdkonflikten, där även en strejkande sjuksköterska, Anette Lind, ges utrymme för att ge sin syn på saken. Där blir det tydligt att arbetsgivaren lokalt inte levde upp till det tidigare avtalet, vilket bäddat för den konflikt som nu pågår. Avtalets konstruktion skulle ge utrymme för lokala arbetsgivare att ta ett eget ansvar för lönebildningen genom tydliga lönekriterier och ett individuellt inslag för att stimulera verksamhetens utveckling mot tydliga mål.

Men, det förutsätter att det finns tydliga lönekriterier kända av alla och att chefen klarar av att sätta upp tydliga mål. Om inte kommer godtycke att råda och då går det åt pipsvängen med den psykosociala arbetsmiljön. Uppenbarligen har lokala arbetsgivare inte klarat av att hantera det avtal, som man tidigare tecknat med Vårdförbundet. Om grundutbildning samt fortbildning och annan kompetensutveckling inte ges ett värde i de grundläggande lönekriterierna finns det ett uppenbart fel i konstruktionen.

Det finns således en uppdämd ilska över utfallet i det förra avtalet som nu pyser ut. Men, många vet att sättet varpå vi hanterar vår besvikelse visar skillnaden mellan kompetens och dess motsats. Vad är konstruktivt? Vad blir bara destruktivt? Den som klarar ut detta främst inför sig själv höjer sin kompetens, hur konflikten än slutar. Det är den som har hand om förståndet, som måste använda det, som min mamma skulle ha sagt.


tisdag 20 maj 2008

Vårdarbetsgivare använder strejkbrytare.

- Arbetsgivarna har inte tolkat varslet på samma sätt som vi. Det är en ny inställning jämfört med hur det var 1995. Nu tillåter man oorganiserade att arbeta, säger Ulla Althin, som är ordförande i Stockholmsavdelningen. Detta skriver DN Ekonomi idag. Irritationen är naturligtvis stor och arbetsgivarnas nya förhållningssätt blir ytterligare något, som kan sätta spår i form av motsättningar sjuksköterskor emellan långt efter det att strejken är över. Att arbetsgivarna involverade i Vårdkonflikten gör vad de kan för att slå kilar mellan fackligt anslutna och strejkbrytare bland sjuksköterskorna för att minska kampviljan, är inget nytt under solen. Efter skotten i Ådalen 1931, då militär öppnade eld mot demonstrerande strejkande arbetare, skapades en ordning för förhandlingar med rätt till strejk för den fackliga organisationen och Lock out för arbetsgivarens organisation, som grund för ett fredligare umgänge. Men sedan några årtionden tillbaka kan många fackliga företrädare vittna om en nygammal mera fientlig attityd från arbetsgivarnas sida. Det är detta som sjuksköterskorna nu får känna på.

Och att DN och andra liberala tidningar ogillar strejken ur ett ekonomiskt perspektiv gör att Vårdförbundet företrädare måste ge sig in på motståndarens planhalva och ta upp några ekonomiska argument. Det skriver bloggen Ekonomikommentarer och bjuder på några jämförelser av sjukvårdens kostnader mellan olika länder under rubriken Vi har råd med högre löner inom vården.

Detta är naturligtvis en politiskt färgad diskussion, som hittills dominerat debatten bland partipolitiskt engagerade bloggare. Något, som jag vänt mig mot, då det skymmer blicken för arbetsgivarens ansvar för arbetsmiljön där tydliga kriterier för lön bidrar till arbetslust och verksamhetens utveckling. Men, vid närmare eftertanke kan jag förstå att man kan undra varför ska den argumentationen ska sparas till dess politikerna lyckats i sina föresatser att privatisera den offentligt bedrivna vården? Är det de anställda idag, som ska belönas, eller är det VD:ar och aktieägare i de vårdbolag, som ska komma istället?

Avslutningsvis: Läser på Vårdförbundets hemsida att samtalen med medlarna fortsätter i kväll kl 19.00 och att den senaste opinionsmätningen visar att stödet för strejken är fortsatt stor bland allmänheten.


måndag 19 maj 2008

Ge plats för juridiken i vårdkonflikten!

Ett TT-meddelande återgivet i bl a Sydsvenskan.se redogörs för dagsläget i konflikten. Vi är många, som väntar få höra något från de samtal som pågår mellan medlarna och parterna. Under tiden tänker jag tillbaka på allt jag råkat stöta på när jag surfat runt för att skapa mig en bild av vad som sägs i bloggosfären, eftersom våra vanliga media – om de överhuvudtaget skriver något – oftast gör det utifrån ett arbetsgivarperspektiv.

När media låter människor, som tycker att det är ansvarslöst av sjuksköterskorna att strejka, stå oemotsagda, då ställer man sig på arbetsgivarens sida – inte patientens. Med handen på hjärtat borde politikerna i landsting och kommuner inse att de tagit alltför lätt på skrivningarna i det förra centrala avtalet och att detta nu får efterverkningar. Det jäser bland personalen och arbetsmiljön påverkas negativt. Det är inte bra varken för patienter eller personal. Man kan därför vända på resonemanget och säga att ett uppror nu är till nytta för patienterna. Något som speglas i bloggosfären där stödet för strejken är något tydligare.

Man behöver inte var Einstein för att räkna ut att många chefer behöver utbildning och träning för att på ett konstruktivt sätt koppla den individuella löneutvecklingen till tydliga mål för utvecklingen av verksamheten. Chefer, som saknar den kompetensen, hemfaller åt godtycke baserat på allt annat än sakliga bedömningar, vilket är förödande för arbetslust och arbetsglädje. Istället för den goda arbetsplatsen, som fack och arbetsgivare tänkt skapa genom detta med lönesamtal mellan chef och medarbetare, leder inkompetens hos chefen till en ordning präglad av över- och underordning, något som leder till vanmakt hos anställda och därmed otrivsel på arbetsplatsen. I det sammanhanget är det intressant att ta del av vad några olika fackliga organisationer skriver om lönesamtalet; Vårdförbundet/Dialog med din chef om lön; Ledarna/Siw brast i gråt ...; SACO:s rapport Chefen, lönesamtalet och jag.

Arbetsgivaren har ansvar för en god arbetsmiljö, vilket bäst gagnar både patienter och personal. Jag har förstått att många politiker tror att lösningen av problemen ligger längre fram i tiden, när mera av vården sålts ut till högstbjudande enligt Lagen om Offentlig upphandling (LOU). Men, då glömmer politikerna bort arbetsgivaransvaret här och nu. Med hänvisning till Arbetsmiljölagen säger jag: - Mera juridik och mindre partipolitik i konflikten vore välgörande.


lördag 17 maj 2008

Sjuksköterskor – undersköterskor vs byggjobbare

Fann nyss på nätet en rak kommentar, som jag måste länka till från min blogg. Det är Anders hos Aktieskolan som sätter fingret på det, som många av oss andra inte kan finna en vettig förklaring till; Lundby-Wedin, undersköterskan som inte ställer upp på sjuksköterskor borde fundera på varför byggjobbarna har bäst löneutveckling.

Om hennes förhållningssätt beror på en taskig attityd till förkovran genom utbildning eller avundsjuka i största allmänhet i förhållande till sjuksköterskorna är svårt att säga, men det allra värsta är att hon inte inser det strategiskt viktiga i att låta någon grupp inom vården gå före och bli draghjälp åt andra grupper av kvinnor, som ligger långt efter männen i yrken där kunskap och omsorg om maskiner och teknik värderas högre än kunskap och omsorg om människoliv.

Att det finns en snorkig attityd hos dem, som tror att akademiska poäng säger allt om yrkeskunnandet, kan inte ursäkta det underdogbeteende som finns hos dem med enbart högstadie- eller gymnasieutbildning som hävdar att erfarenhet av praktiskt arbete är det enda som betyder något. Ett samhälle som bara värderar den kunskap, som man kan läsa sig till och därför är lättare att betygssätta, kommer inte långt i sin utveckling. Lika litet som den individ, som tror att man med enbart praktiskt arbete utvecklar sitt yrkeskunnande och den verksamhet som man står i. Ett intressant inlägg i kunskapsdebatten är SvenEric Liedmans bok Ett oändligt äventyr.

Att det finns ett bildningsförakt inom arbetarrörelsen, det vittnar bland andra Lotta Gröning om idag på sin blogg. Ibland har jag farhågor om att intresset för de processer som leder till kunskap och bildning inte ligger speciellt högt i kurs hos flertalet av våra politiker. Men, bort det. Får allt fler tecken på att strejkande sjuksköterskor gärna läser det jag skriver och säger sig få ny kraft. Tänk att detta, som jag tänker och känner när jag tar del av det som skrivs och sägs om sjuksköterskestrejken, kan generera kraft till kvinnor, som vill visa att de fått nog av löneorättvisorna. Waoooooooooh - vilken känsla!!! Önskar att jag kunde bygga ett helt kraftverk för pågångsmod, saklig argumentation kring kriterier för en juste lönesättning och därmed bättre jämförelser mellan yrkesgrupper där män respektive kvinnor är i majoritet.

fredag 16 maj 2008

Oväntat stöd i strejken

Efter gårdagens bottennapp på DN:s ledarsida, som Vårdförbundets ordförande reagerat på, får nu sjuksköterskorna oväntat starkt stöd av ledaren i Dagens Arena. En ledare som synliggör det, som jag kommit fram till när jag bloggat både nu och då om sjuksköterskestrejken. Nämligen att det är mera av partipolitik än bra personalpolitik som färgar politikerna i SKL:s förhandlingsdelegation. Mitt hjärtat gjorde ett riktigt glädjeskutt. Dagens Arena talar nu äntligen högt om att attityderna till strejken går längs partipolitiska skiljelinjer, som har litet eller inget med de sakliga skälen till sjuksköterskornas kamp att göra.

Det finns även bloggare som gör sitt till för att höja nivån i diskussionen. En är bloggen Mamma hoppsan, som redogör för förhållanden, som visar att det är hög tid att arbetsgivaren tar ansvar för den arbetsvärdering och lönebildning som Vårdförbundet sedan länge öppnat upp för och som Dagens Arena påminner om. Dock glömde Dagens Arena berätta att det så kallade marknadstrycket sattes ur spel när många kommuner och landsting införde ett stopp för användning av inhyrda sjuksköterskor. På sina håll finns dock den företeelsen fortfarande kvar eftersom det är lättare att inför fullmäktigeförsamlingar i budget och redovisning dölja kostnader för konsulter än kostnader för anställd personal.

Vid de förhandlingar, som hittills genomförts har de flesta kommuner och landsting underlåtit att uppfylla det som SKL tidigare avtalat med Vårdförbundet om. Det finns således skäl till varför strejkvarslen ligger som de gör, något som den stora draken DN:s ledarskribenter nu och då väljer att bortse från, eftersom det inte passar in i den från deras sida bedrivna partipolitiska opinionsbildningen för ökad privatisering av vården. Det är uppenbarligen viktigare än att göra arbetsgivaren medveten om hur man från det hållet bäddat för krisen. Nu lägger man hela ansvaret på sjuksköterskorna istället för att beskriva hur det kommer sig att dessa ser sig tvungna att ta till strejkvapnet. Tacka vet jag journalister som de på Nya Wermlands-Tidningen och tidningen City, som speglat situationen från olika håll.

Henning.nu är en annan blogg, skriven av en - i mitt tycke - ovanlig man, som klarar att göra jämförelser mellan sitt eget välbetalda arbete och ställa det i relation till de arbetsuppgifter och de löner som sjuksköterskorna har. Jag hoppas att han och alla likasinnade öppet visar sitt stöd genom att bära ett plåster på väl synlig plats. Jag hoppas dessutom att medlarna i konflikten är kreativa i en situation, då arbetsgivaren talar om pengabrist i detta sammanhang, samtidigt som samma arbetsgivare (nu som politiker) på annat håll talar om skattesänkningar. Intill dess politikerna har sålt ut sjukvården till högstbjudande enligt lagen om offentlig upphandling (LOU) måste någon påminna dem om deras ansvar som arbetsgivare. Det ska bli intressant att följa den vidare utvecklingen.

torsdag 15 maj 2008

Ack, Värmeland du sköna...

När jag ser läsarreaktionerna på artiklar i Nya Wermlands-Tidningen om vårdkonflikten blir jag riktigt upprymd. Unnar mina läsare att inspireras av den kamplust som kommer till uttryck här. Detta trots att de bor så nära Norge, där det finns andra arbetsgivare, som uppskattar de svenska sjuksköterskornas kunnande. Eller är det kanske just därför?! Men, det torde också bero på NWTs sätt att i en serie fokusartiklar speglat det som händer inom länet utifrån olika perspektiv. Något som många andra större tidningar inte ger sig tid att göra. Men det finns ju andra sätt att skapa opinion t ex bloggar – här ett exempel – anteckningar från Malmö.

Ser också att NWT vågar stå för att tidningen får beröm av JämO för sitt jämställdhetsarbete och tänker att det kan förklara en del av tidningens sätt att spegla vårdkonflikten. Jag citerar: – ”Er lönekartläggning är systematisk, strukturerad och väl genomförd och lever i princip upp till jämställdhetslagens krav, skriver utredaren Sherlot Jonsson på Jämo. I lönekartläggningen har företaget tagit fram en handlingsplan för att höja lönen för ett antal kvinnliga anställda”.

Det är en väg att justera löneorättvisor på grund av kön, men hur gör man när stora kvinnogrupper som undersköterskor och sjuksköterskor av partipolitiska skäl ställs mot varandra, så som skett och sker i Värmland och på andra håll? Sossar gynnar Kommunals undersköterskor och moderater håller tillbaka sjuksköterskornas löner för att tvinga flera att starta eget. Intressant.


Sjukvårdens piloter?

För några dagar sedan berättade jag om lönepolitiken inom SAS, där piloterna tillåtits inta en särställning som saknar motstycke på arbetsmarknaden i övrigt.

När jag fortsatt att syna vad som sker inom sjukvården är det uppenbart att det finns tendenser till att läkarna är för vården vad piloterna är för SAS. Även om läkarna, i likhet med andra yrkesgrupper inom vården, ligger långt efter SAS-anställda lönemässigt.

Hittills har jag läst om Läkarförbundets aktion för högre löner till läkarna för att råda bot på de skenande kostnaderna för hyrläkare. De senare pungslår samhället skrev Jinge om på sin blogg den 3 april i år. Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg – SR Nyheter den 8 januari 2008 – ser ut att vara ett av de mest drabbade. Då undrar jag om det kan finnas något samband mellan detta och att det var Göteborgs läkarförening, som i början av 2003 ville starta ett bemanningsföretag för läkare. Det sa Läkarförbundet nej till, eftersom en sådan verksamhet skulle strida mot förbundets arbetsmiljöpolicy. Föreningen var mycket kritisk till förbundets beslut. Enligt föreningens ordföranden skulle ett eget bemanningsföretag inte alls strida mot förbundets policy vad gäller arbetsmiljöpolitiken och arbetstidslagen. - Det är ju var och ens frihet att välja hur man vill arbeta. Därför förstår vi inte att man försöker förbjuda förbundets medlemmar att arbeta extra, framhöll han. Intressant?

Att läkarna intar en särställning i landstingens verksamhet, råder det ingen tvekan om. Det förstår man när man läser artikeln i Dagens Medicin ”Rekordmånga nya läkare kan få landsting att varsla” den 16 april. Intressant är att anställningar gjorts inom helt andra områden än där läkarbrist råder. Men lika litet som sjuksköterskorna klarar sig utan undersköterskorna, lika litet klarar sig läkarna utan sjuksköterskorna. Det inser de flesta läkare, men uppenbarligen inte de som kommit upp sig i vårdhierarkin och nu sitter i ledande ställning och håller emot sjuksköterskornas krav.


onsdag 14 maj 2008

Sjuksköterskor vs sjöbefäl

Idag finner jag till min stora glädje en artikel, där en journalist insett att här finns en möjlighet att göra en intressant jämförelse mellan sjuksköterskornas och sjöbefälens strejk. Det är i tidningen City under rubriken Fördel sjöbefälen i strejkkriget. Båda dessa yrkesgrupper har Landstinget som arbetsgivare, men det är helt uppenbart att deras arbetsinsatser värderas olika utan att det finns någon rimlig förklaring.

Journalisten Patrik Kronqvist tror att det beror på att arbetsgivaren förlorar pengar på att sjöbefälen strejkar och att sjöbefälen har andra arbetsgivare, som de kan gå till. Men, jag är så korkad att jag tror att det handlar om att den ena yrkesgruppen är dominerad av kvinnor medan den andra i huvudsak består av män. Allt tal om jämställdhet till trots kommer vi att få se att sjöbefäl i likhet med piloter är skickliga på att argumentera för sin sak och att de har politikernas öra, medan sjuksköterskorna kommer att få finna sig fortsatta löneorättvisor. Vem kan längre ha något förtroende för politikerna i SKL:s förhandlingsdelegation?

Andra som skriver om vårdkonfliken är DN som dessutom tar hjälp av LO :s ordförande för att ställa Vårdförbundet i skamvrån istället för att kolla vad TCO :s ordförande tycker.

Främlingsrädsla vs Medmänsklighet

I år är det 60 år sedan FN antog och kungjorde sin allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. I Sverige firar Sveriges Riksdag det genom att den 20 maj rösta igenom proposition 2007/08:105, som skall hindra människor på flykt undan krig och förföljelse rätt till sjukvård. Landstingen ska inte ha någon skyldighet att ge annat än akut vård och den skall patienten betala själv. ”Det är inte medicinska bedömningar som ska avgöra en persons rätt till sjukvård. Det ska istället hennes status i landet göra”, skiver bland andra Dagens Arena.

Det är en ohelig allians mellan moderater och socialdemokrater, som gör ett sådant beslut möjligt. Det började med förra migrationsministern, socialdemokraten Barbro Holmberg, som menade att hälso- och sjukvård till papperslösa skulle göra dem mindre benägna att lämna landet. En uppfattning som ”ärvts” av nuvarande minister Tobias Billström, som verkar ha mera att vinna på att vara lojal gentemot handläggare inom sitt eget fögderi, än att inta ett medmänskligt perspektiv. Jag har tårtkalas för att fira avvisningar av flyktingar och skandalen kring de apatiska flyktingbarnen i färskt minne.

En som på goda grunder reagerat mot detta omänskliga förhållningssätt är journalisten Maciej Zaremba, som i DN i förrgår ställde frågan Ska läkaren bli bödel? Det är ett starkt debattinlägg grundat på egna upplevelser av sin far, som var läkare i Warzawa 1920, där han även hjälpte invasionsarméns soldater. ”Ty för en läkare, menade min far, finns inte landsmän och fiender, lagliga eller olagliga. Det finns bara patienter”, skriver Zaremba. Och sammanfattar: Lagförslaget upphäver principen om alla människors lika värde. Det gör våld på vårdpersonalens yrkesetik och det drabbar de mest värnlösa.

Varför är politiker i riksdagens största partier öppna för detta? Uppenbarligen är det av rädsla för att främlingsfientliga krafter ska kunna dra fördel av svenska folkets ovana vid att på hemmaplan stå upp för de mänskliga rättigheterna och göra de uppoffringar som krävs. Det är skamligt att våra ledande politiker abdikerar från sitt ansvar för folkbildningen på detta sätt. Intressant.


tisdag 13 maj 2008

Kors i taket

Ser på ABC Nytt och läser i Norrtelje Tidning på webben att kommundirektören fått sparken med omedelbar verkan. Hennes ledarstil gentemot Socialchefen och Utbildningschefen, har lett till att de sagt upp sig, vilket upprört företrädarna för de övriga allianspartierna – Kd, C och Fp samt socialdemokraterna. Nu sägs det att beslutet att säga upp henne var nödvändigt för att förhindra ytterligare avhopp bland förvaltningscheferna. Vad jag förstår håller kommunalrådet Kjell Jansson (m) med om att hennes förmåga att föra samtal kunde vara bättre, men delar inte de andras uppfattning om att hon måste sägas upp.

Det kan möjligen bero på att kommundirektören uppfattat att hon verkat i hans anda. Kjell Jansson, som själv sägs vara rätt bufflig när han blir ifrågasatt, kan inte gärna sätta sig till doms över andra. Uppenbarligen har dock alliansens övriga ledande politiker fått nog, men vem kunde tro det?! Kan bara hoppas att de, som nu beslutat sig för att göra sig av med henne, tagit reda på spelreglerna för hur en sådan operation ska gå till, så att skattebetalarna inte drabbas av skadestånd och lön för lång tid framöver. Sedan undrar jag naturligtvis vilka andra krafter som kommer att dra fördel av den uppkomna situationen? Det ska bli intressant att följa på vilket sätt personalpolitiken kommer att bli bättre efter detta.

Med tanke på sättet, som kommundirektören använde sig av när hon avvecklade den nytillsatte kostchefen i slutet av förra året, har jag svårt att känna medlidande. Sådant läder ska sådan smörja ha, skulle min mamma ha sagt.


måndag 12 maj 2008

Värdering av risk och ansvar

Läser DD på nätet och ser att tidningen noterat att Dalarna inte drabbats av vårdkonflikten lika hårt som andra landsting. De sjuksköterskor, som är uttagna i strejk, arbetar inom äldreomsorgen i kommunerna, som tydligen sumpade möjligheten att uppvärdera sina sjuksköterskor i den senaste lokala förhandlingen.

I de diskussioner, som jag hamnat i sedan jag visat mitt stöd för sjuksköterskorna, har frågan om skäliga lönenivåer varit ett tvistefrö. I jämförelse med andra yrkesgrupper med ansvar för människoliv går det att tydligt se en himmelsvid skillnad mellan de som arbetar med båda fötterna på jorden och de som gör några turer om dagen i luften över våra huvuden. Att riskera sitt eget liv värderas uppenbarligen högre än att ta ansvar för andras.

Med en viss inblick i förhållanden inom SAS, där Pilotföreningen varslat om konflikt från den 18 maj, har jag börjat tänka: - Vilka kan ses som landstingens och kommunernas ”piloter” och vilka kan ses som kabinpersonal, tekniker, lastare och övrig servicepersonal? Som jämförelse kan nämnas att en pilot tjänar mera per månad än Vd:n i Tiohundra AB, som har ansvar för all sjukvård och omsorg inom Norrtälje kommun. Piloterna, som arbetar i team om tre på varje flight, har otroligt förmånliga avtal när det gäller arbetstider, traktamenten och kläder. Dessutom har de flesta piloter fått sin utbildning inom flygvapnet och slipper betala av på studielån. När Dash-planen tagits ur trafik går piloterna hemma med full lön. Inte undra på att SAS är illa ute. Något som framgår av Analysen i SvD Näringsliv idag.

Jag menar inte att vissa yrkesgrupper i vården ska driva sina lönekrav utan hänsyn till andra yrkesgrupper, utan vill visa på skillnaden i attityder i media. Ingen sätter fingret på flygbolaget SAS stora problem d v s piloternas ställning som ett särskilt frälse, medan sjuksköterskornas krav inte blir föremål för någon närmare analys eller förtigs. Här kan ni se medellönen för olika yrkesgrupper inom vården och hur högt de värderats av ansvariga politiker i kommuner och landsting i SIFO:s undersökning tidigare i år (Källa: Sifo, SCB och Vårdförbundet). Det senare verkar dessa politiker nu ha glömt.

Slutligen länkar till andra bloggare, som engagerat sig till stöd för sjuksköterskornas kamp – A, B, C, D, E, F, G – men också till Tokmoderaten, som tror att lösningen ligger i att flera privata vårdföretag etableras. Intressant.

fredag 9 maj 2008

Ihåliga strejknyheter

I det jag hittills hört och läst om sjuksköterskestrejken, har det varit märkligt tyst kring det faktum att fyra landsting hittills klarat sig undan varsel om strejk. Varför?

Varför har landstingen i Blekinge, Kalmar, Sörmland och Dalarna undantagits? Och hur kommer det sig att så många kommuner blivit indragna i strejken? Ja, vad jag kan förstå handlar det om att de arbetsgivare, som hittills undantagits, varit mera seriösa vid den senaste lokala förhandlingen och tagit ansvar för lönebildningen när det gäller denna yrkesgrupp.

I Sveriges Kommuner och Landstings (SKL:s) eget informationsmaterial om Lokal lönebildning sägs: ”Framgångsrik lokal lönebildning förutsätter att varje arbetsgivare tar ställning till bland annat önskvärd lönestruktur och löneökningsbehov. För att SKL i framtiden ska kunna teckna kollektivavtal som ger förutsättningar för lokal lönebildning fordras att varje arbetsgivare lever upp till och tar ansvar för intentionerna i kollektivavtalen. Det är av stor betydelse för sektorns attraktivitet och för kommunernas och landstingens möjlighet att rekrytera nya kompetenta medarbetare”.

Jag önskar jag fick höra Aktuellt och Rapport ställa mera problematiska frågor till SKL:s politiker än att låta dem komma undan med att utmåla sjuksköterskorna som oansvariga i förhållande till patienterna. Detta har jag tagit mig mod att sända dessa redaktioner ett mejl om. Intressant se om de bryr sig. I bloggvärlden pågår också en diskussion, bland annat här, här och här.

torsdag 8 maj 2008

Sakkunnig eller partipolitisk hantlangare?

I dagens ledare ställer NT:s chefredaktör Reidar Carlsson frågan Varför slutar kommunens chefer? och kommenterar det vi kunde läsa igår – att Utbildningsförvaltningens chef Nils Gunnar Bergander fått nog av toppstyrningen och sagt upp sig. Bergander är bara en i raden av anställda, som med bibehållen självrespekt, tagit mod till sig och sagt upp sig. Denna gång lär det bero på att han inte lika snabbt som den nytillsatte Barn- och Skolchefen Ulf Gustavsson (tidigare friskolerektor), sett till att delar av verksamheten avknoppats. Förklaringen härtill är enligt Utbildningsnämndens ordförande Louise Branting ( c) att politikerna i Utbildningsnämnden varit överens om att deras beslut ska vila på saklig grund och därför krävt att saken ska utredas ordentligt före beslut. Det är Louise Branting värd en eloge för, sådana politiker råder det brist på idag.

Tvärtom är det idag vanligt att sakliga invändningar från sakkunniga ses som försök till tjänstemannastyre. Följdriktigt anpassar sig de kommunala tjänstmän, som saknar mod eller insikt om vikten av att stå upp för sin roll att ta fram sakligt underbyggda förslag till beslut. Till den skaran förefaller kommundirektör Lilian Eriksson ha sällat sig, detta med tanke på hennes kommentarer. Men, man kan allvarligt ifrågasätta hennes kompetens när hon inte inser vad ett sådant förhållningssätt leder till. Om politikerna respekterade både sin egen och den sakkunnige tjänstemannens roll skulle de inse värdet av att väljarna kan se skillnaden mellan ett utlåtande av en tjänsteman och politiska beslut, eftersom politikerna har det slutliga ansvaret för besluten. Nu ser vi ut att ha en ordning där tjänstmän anpassar sig och lånar sig till s k beställningsjobb d v s att skriva tjänsteutlåtanden, som politiker kan gömma sig bakom. Hur kan sådana politiker och tjänstemän förvänta sig att vi ska respektera dem?

När det gäller de s k avknoppningarna läser jag i det senaste numret av Dagens Samhälle (allmänt inloggningsord är politik) en artikel om att det inte är tillåtet att rikta erbjudanden om att köpa skolor, sjukhus eller annan kommunal egendom enbart till de anställda. I artikeln, som du finner under Fler nyheter den 30 april, nämns som exempel privatiseringen av Tibble Gymnasium i Täby kommun. Något jag bloggat om tidigare. Docent Olle Lundin vid Uppsala universitet har genomfört den utredning, som kommunminister Mats Odell beställt av Statskontoret. EU:s regler mot statsstöd gäller även det stöd som ges av kommuner och landsting och dessa regler gäller även i Sverige. Om priset för en verksamhet inte är marknadsmässig kan EU-kommisionen döma ägarna av skolan att betala tillbaka den rabatt som kommunen gett dem. Något som kan drabba Tibble gymnasiums ägare. ”Vem som helst var som helst kan göra en anmälan när som helst och hur som helst, säger juristen Ellen Hausel Heldahl, expert på de EG-rättsliga reglerna om statsstöd”, skriver Dagens samhälle i en annan artikel, som tyvärr inte är tillgänglig på nätet.

Slutligen länkas till bloggen David och Goliat, som har en intressant vinkling om hur media snuvades på nyheten om Statskontorets PM, som för övrigt finns att hämta här.

onsdag 7 maj 2008

Rimliga löner?

Läser en artikel i Upphandling24 om att SKL, arbetsgivareorganisation inom Sveriges Kommuner och Landsting, vill förbättra sitt rykte vad gäller lönerna. Artikeln slutar med konstaterandet att en genomsnittlig tjänstemannalön, enligt SCB:s lönestatistik för 2007, i privata företag ligger på mellan 26 000 och 36 000 beroende på bransch. I motsvarande yrken i kommuner är månadslönen ungefär 27 000 kronor, och i landstinget drygt 29 000.

Vårdförbundets bild baserat på det partsgemensamma underlaget från Sveriges kommuner och landsting (SKL) är att medellönen för medlemmar som arbetar som sjuksköterskor inom landstinget är ca 23 700 kronor. Inom den kommunal sektorn är motsvarande medelvärde ca 25 100 kronor. Sammantaget för sjuksköterskor inom kommuner och landsting blir medellönen ca 24 000 kronor när hänsyn är taget till att det finns fler medlemmar inom landstinget. Sjuksköterskor som har en befattning som chef eller ledare, t ex verksamhetschef eller gruppledare räknas inte in i den här angivna medellönen utan redovisas separat.

Hur man än räknar står det klart att sjuksköterskor, som står i produktionen, har i snitt 4.000 kronor mindre i månaden än genomsnittet för tjänstemän överlag. Något som politiker i kommuner och landsting har ansvaret för. Om medlemmar i Kommunal tänkte strategiskt skulle de förstå vikten av att stå på sjuksköterskornas sida och heja på. Någon grupp måste från tid till annan gå före och vara draghjälp åt andra grupper inom vård och omsorg om det ska bli någon ändring. Det förstår oftast män bättre än kvinnor. Varför? Ja, det kan man fundera en hel del över.

Medan strejken pågår visar jag, som många andra, mitt stöd för sjuksköterskorna genom att bära ett Pippi Långstrump-plåster väl synligt och med flera plåster i fickan delar jag med mig till andra.

Andra som skriver intressant om konflikten är Expressen och SvD/E24. Bland bloggarna finns Syrrabloggen, Jonas – en röst från samtiden, LasseB, Mellan eld och vatten och Sundsvallbloggaren.


tisdag 6 maj 2008

En bild säger mer än tusen ord


Läser Folkpartiet i Nackas blogg och tror inte mina ögon - en dansk tjej som reagerat på värdens orättvisor och fått en idé hur hon skulle kunna hjälpa svältande barn i Dafur, hotas nu med ett rekordstort skadestånd. Hon har nämligen gjort en egen bild - en travestering på en bild av en megakändis iförd chihuahua och lyxväska - på en t-shirt för att synliggöra problematiken. Vinsten från försäljningen går till barnen i Darfur. Nu hotas hon av tillverkarna av lyxväskan med krav på ett skadestånd på 140 000 kronor per dag tills hon upphör med försäljningen.

Aftonbladet och City har artiklar om saken. Vem organiserar ett uppror på nätet?

måndag 5 maj 2008

En omtvistad dagbok

Efter att ha läst Sigge Eklunds artikel i Aftonbladet igår med anledning av Lars Noréns ”En dramatikers dagbok” och all uppståndelse i kritikerkåren, blir jag upprymd. Äntligen en person som sätter in det hela i ett begripligt sammanhang. Garanterat läsvärd.

Kan inte låta bli att citera hans klockrena avslutning ”Av alla kritiker som uttalat sig om boken har endast tre varit odelat negativa: Nils Schwartz, Maria Schottenius och Leif Zern. Tre av de personer som kritiseras hårdast i boken. En slump? Knappast. Tvärtom upplevs deras respons naturlig. Deras heder har ifrågasatts av en person som genom sin 47-åriga produktion har visat att han har en närmast övermänsklig radar för falskhet. Klart de är rädda – de vet ju att vi kommer att lyssna på honom. Och efter deras respons på boken gör vi det garanterat. När jag ser Maria Schottenius sitta i tv-soffan i SVT: s ”Gomorron Sverige”, och anstränga sig blå för att låtsas att boken inte är ett mästerverk, ryser jag. Noréns beskrivning av kulturkarriäristerna, som värnar om sin ställning mer än om kulturen, förkroppsligas, och hans bok blir plötsligt en stridsskrift också. Men en mycket subtil stridsskrift. Norén skriver 30 elaka meningar under en period på fem år. Schottenius, Zern och Schwartz uttryckte tusentals, bara på en dag.”.

Intressant att att så många i kultureliten förefaller att vara ovetande om att dagliga noteringar kan synliggöra sådant i tillvaron som man inte ser under tiden man gör sina dagliga noteringar. För min del förstår jag mycket väl varför en dramatiker använder sig av dagboken, som metod att utforska det som han ägnat fem år av sitt liv åt. Andras utvärdering av detta säger egentligen mera om dem själva än Lars Norén. Ta t ex intervjun med Klas Eklund, Seniorekonom SEB, i Affärsvärlden, vilken av tidningen getts epitetet Giganternas kamp. För min del kan jag tänka mig att såväl dagboken som de reaktioner den utlöst, kan vara stoff till ett nutidsdrama.


Nu slår strejken till på flera håll

Läser en intressant ingress till nyheter i SR Gävleborg och en artikel i Arbetarbladet, Gävle som bägge handlar om att sjuksköterskestrejken nu nått deras län. Där finns i den senare artikeln några rader som väcker mitt intresse.

Där sägs att detta är ”En strejk som landstinget anser kommer att slå hårt mot patienterna. – Det är inte i första hand arbetsgivaren utan patienterna som drabbas. Många har ont och har väntat länge på sina operationer och nu ställs de in, säger Lars-Göran Holtby som är chefsläkare för operationsverksamheten i länet.”.

Märkligt att arbetsgivarens d v s politikernas ”förlängda arm” chefsläkaren Holtby inte ser sin dubbla roll och inser att han genom sitt uttalande tycks anse att sjuksöterskorna har ett större ansvar för patienterna än vad arbetsgivaren landstinget har. Och det slår mig att vad ytterst få talar om (och som inte ses som något hot mot patienterna) är de ökande kostnaderna för inhyrda läkare. Det vore intressant att veta vad dessa kostnader uppgår till i de olika landstingen. För några år sedan satte man stopp för inhyrning av sjuksköterskor – hur gör arbetsgivaren d v s landstingen när det gäller inhyrda läkare? Det är ju kostnader som inte redovisas som personalkostnader utan ses som främmande tjänster.

Andra som skriver intressant om sjuksköterskestrejken är Aftonbladet, DN Ekonomi och SvD. Kommentarerna talar sitt tydliga språk. Synen på sjuksköterskornas strejk handlar inte om en värdering av deras arbetsinsatser, utan är ett sammelsurium av partipolitiska överväganden. Att det är ett komplicerat spel, som pågår, det framgår av en klarläggande artikel i SvD:s E24 den 30 april.

I likhet med Sture Nordh, TCO, sätter jag ett plåster på mitt ytterplagg för att visa mitt stöd för sjuksköterskornas kamp.

söndag 4 maj 2008

Utblickar i Sverige och Världen

Efter att ha lyssnat på Godmorgon Världen i P1 funderar jag på de skilda världar, som människor i Sverige och världen runt lever i och hur det påverkar den tolkning, som vi gör av de fragment av tillvaron som vi lägger märke till. I bakhuvudet ligger en del obearbetade bilder kvar från SVT:s dokumentär Ryssviken, som jag tittade på igår kväll. Där fick vi se en del av vårt samhälle, som många av oss har liten eller ingen kunskap om. Ett sätt att leva, som står i skarp kontrast till det nya, som ska växa fram när Ryssviken sanerats och etablerats som det nya bostadsområdet Marinstaden.

Den bilden poppar upp när jag lyssnar på inslaget om den nya trenden där etablerade media, som t ex Financial Times, erbjuder sina läsare ekonomisk rådgivning i livets alla situationer. Trenden har skapats av några ekonomer, som på fullaste allvar menar att allt kan och bör synas utifrån ekonomiska pespektiv. Sedan jag tagit del av annat som skrivits av frilansjournalisten Mårten Blomkvist (som medverkande i detta inslag i programmet) förstår jag hans bevekelsegrunder. Artikeln ”En humanist ser sig om” i Vetenskap och Folkbildning nr 3/1999 talar sitt tydliga språk. Blomkvist vill göra vad han kan för att rida spärr mot allsköns vidskepelse, som ökar i omfattning, samtidigt som människors kunskap om matematik och slumpens roll blivit allt mindre. Jag tror dock att det mänskliga livet, som sysselsatt filosofer sedan urminnes tider, är mera komplicerat och problematiskt än att det kan rationaliseras utifrån ekonomiska kalkyler. Men, jag gillar hans mission utifrån den tanke jag har om att allt strävar mot sin egen jämvikt och minns mammas ord om "att för mycket och för litet skämmer allt".

När jag sedan hörde, hur resonemangen går kring värdering av olika yrken och vad som styr lönesättning, är det inte utan att jag undrar hur det skulle kunna se ut om detta baserades på en strikt ekonomisk kalkyl. Det som kändes mest långsökt var att ett kommunalråd ansågs ha en arbetsuppgift värd att rankas som trea efter åklagare och advokater. Denna politiker ansågs inte ha ett uppdrag med arbetsuppgifter, som egentligen bör ses som ett kall. Fullt i klass med det som många politiker tycks anse att sjuksköterskorna kan hålla till godo med.

Intressant blogg om sjuksköterskestrejken i Sverige är Syrrabloggen och en blogg om det som händer på Island, där man hotar med att säga upp sig, är Islandsbloggen.

lördag 3 maj 2008

Heja sjuksköterskor

Efter några dygn på sjukhus med akuta hjärtproblem känns skrivandet på bloggen inte speciellt angeläget. Men, jag har förstått att jag har läsare, som undrar varför jag upphört med mina kommentarer och att en del blivit oroade. Även om jag ännu inte känner mig helt OK kan jag lugna alla med att jag är i goda händer med uppföljning vid Medicinmottagningen, Norrtälje sjukhus.

Jag måste erkänna att det kändes som något av ödets ironi att jag strax efter mitt senaste inlägg om sjuksköterskestrejken, själv blev en patient i behov av deras insatser. Både i sjukvårdsupplysningens telefon och senare i ambulans och på akutmottagningen var det sjuksköterskor, som tog väl hand om mig. När jag blev inlagd för behandling, var det också undersköterskor som gjorde sitt bästa för att jag som patient skulle ha det så bra som omständigheterna tillät. Vad jag kunde se fungerade samarbetet mellan dessa båda yrkesgrupper utmärkt. Men av den debatt, som jag orkat följa sedan jag kom hem för drygt en vecka sedan, försöker nu politikerna – arbetsgivarna – att spela ut dessa båda grupper mot varandra. Detta för att stå emot sjuksköterskornas rättmätiga krav, men med helt olika bevekelsegrunder.

Det märktes inte minst Första Maj, när socialdemokraternas talare gick som katten kring het gröt för att inte utmanna fackförbundet Kommunal, som organiserar vårdpersonal, vilka anser sig vara minst lika betydelsefulla som sjuksköterskorna i vård och omsorg. Och när Vårdförbundets ordförande tackade ja till att hålla tal vid Vänsterpartiets möte, så gick moderata politiker och kommentatorer i taket. Helt klart vill man oskadliggöra henne som förhandlare för alla sjuksköterska genom att slå på henne en vänsterstämpel. Något hon borde ha räknat med. Men förmodligen var frestelsen att dra till sig medieintresset så stor att hon bortsåg från den risk till splittring, som hon därmed bäddade för. Det är inte lätt att navigera på opinionsbildningens hav. Huruvida sjuksköterskorna ska lyckas eller inte råder det delade meningar om. Det visar Reportagebloggen genom att ställa SvD:s P J Anders Linders inlägg den 27 april mot strejkforskaren Christer Törnqvists uttalande i Agenda den 28 april.

Så länge ledande sossar tror att de hjälper Kommunals medlemmar genom att negligera eller hålla tillbaka rättmätiga krav från Vårdförbundets sjuksköterskor, förefaller P J Anders Linder vara närmare en sannare bild av verkligheten och idéerna om Vårdval är en naturlig följd av detta. Om sossarna värnar om Kommunal genom sitt motstånd, så värnar moderaterna om Vårdval och privatisering med sitt motstånd. Intressant.