måndag 11 augusti 2008

FRA – Debatten lever i symbios.

Upptäcker sent omsider att Bo Hedin, chefredaktör och ansvarig utgivare för SvD, skrev om Debatten som slog alla rekord i sommar för några dagar sedan. Det är intressant att läsa hans redovisning, men också svaret på några frågor av Susen Schultz. Att vi som bloggar vet att diskussionens vågor går höga bland motståndare till lagen är en sak, men utan ett genuint intresse att vilja ta del av den diskussionen i våra etablerade media, hade bloggarnas diskussion kunnat liknas vid ett surr inne i en jättestor bikupa.

Därför är Mikael Nilssons reaktion intressant. SvD skriver bl a att hans tilltro till de demokratiska institutionerna, de folkvalda politikerna och en fri press, fick sig en knäck. Doktorand i datalogi, kunde han se på lagförslagets tekniska lösning med öppna ögon. Han insåg då att det inte gick att sitta kvar på läktaren längre. Sedan webbplatsen StoppaFRAlagen.nu startades, har den varit något av en Mimers brunn för oss andra, som inte varit så bevandrade i hur tekniken fungerar. Men utan Norrtelje Tidning och Svenska Dagbladet, de tidningar som jag prenumererar på, hade jag inte blivit varse vad som var på färde. Som jag ser det, är det i symbios med varandra som journalister hos etablerade medier och bloggare kan berika varandra och öka kunskapen om hur en företeelse kan se ut från skilda håll.

Förutom att jag ökat mina kunskaper om bloggandet och hur internet fungerar, har jag också lärt mig saker om riksdagsledamöter, som jag inte trodde dem om. Av vår lokale riksdagsledamot Göran Pettersson (m) har jag fått veta att de, som är emot lagen består av en brokig skara av Piratpartister, nyliberaler, drogliberaler, anarkister och paniskt rädda och konspiratoriskt lagda människor. Känner dock inte att jag tillhör någon av dessa grupper.

När Per Ekman och Bo Pellnäs skrev sitt debattinlägg i SvD den 3 augusti, kändes det som att det ändå fanns visst hopp om Sverige – några kunniga personer såg att vi inte litade på myndigheterna och hade en reflektion kring vad som var roten till detta onda. Ett stycke i deras text var förlösande ”Nej, den som är räddast för terror är staten och ”den rådande ordningen”. Se till exempel på de excesser av ”Homeland security” som den amerikanska nationen nu omger sig med. Kanske är det här regeringen finner sin inspiration, för det är väl inte Kina?”. Dagen innan hade jag förstått att vi, som antogs vara paniskt rädda eller konspiratoriskt lagda, hade våra övermän i de, som lobbat fram lagen, och skrev på min blogg ”Mod krävs när rädsla triggar oss”.

Dessutom krävs en rejäl portion realism. Vem kan tro att Fredrik Reinfeldt skulle ta reson, omgiven som han är av militärer i behov av annat att syssla med sedan regering och riksdag lagt ner det ena regementet efter det andra?! Hans närmaste stadssekreterare H G Wessberg, var tidigare statssekreterare hos förre försvarsministern Mikael Odenberg (FRA-lagens gudfar?) och avgick från den posten samtidigt som denne. Intresset ljuger som bekant inte och därför vore det rätt intressant att veta hur många försvarsanställda, som genom åren flyttat in i regeringens och riksdagens environger. Att vi gör klokt i att vänja oss vid både det ena och andra, det skriver Badlands Hyena om på sitt oefterhärmliga sätt. Intressant?

Här ytterligare ett bidrag i beskrivningen av FRA-lagen, som jag sett hos andra, men nu också hos Folkpartiet i Nacka.


Inga kommentarer: