Mitt spontana intryck är att Janne Josefsson gör sig bäst i Uppdrag granskning – nu försökte han knöa in alldeles för många olika sidor av saken i SVT Debatt, varför det blev ett snömos av det hela. Intressant. Själv satt jag och försökte förstå mig på hur jag skulle kunna komma in via webben med min fråga på vilket sätt FRA-lagen passade in i Sveriges ratificering av FN:s strategi för terroristbekämpning. Men, icke sa Nicke – det fick bli en fråga rakt ut i cyberrymden, medan det kokade i mitt inre att Ulf Wickbom, som så föraktfullt skåpat ut oss motståndare, som ”folket på gatan”, fick bre ut sig obehindrat. För att inte tala om Dennis Töllborg! Minerna från grabbarna i Piratpartiet var debattens höjdpunkt ;-). Opassande gör en bra sammanfattning, varför jag länkar dit. För den som vill förstå hur det kan komma sig att riksdagens majoritet röstade för denna lag, bjuder jag här på en insides berättelse från en som varit med förr. Som tidigare aktiv sosse kan jag säga att ingenting är nytt under solen. Det är bland annat därför jag nu hoppar från tuva till tuva i det politiska träsket på jakt efter ett parti, som ärligen bryr sig om demokrati och mänskliga rättigheter. Samtidigt undrar jag hur lång tid det ska ta innan partistrateger ska förstå att människor längtar efter mindre spinn och mer av ärliga tag. Nu ska jag gå och sova för att vara pigg och nyter vid centerns hearing i morgon.
Men, dessförinnan några ord om något som gläder mig på det personliga planet. I mitt senaste inlägg undslapp det mig att jag ännu inte behärskar konsten att lägga in videos från You Tube på min blogg. Och genast har jag ett par bloggvänner, som lovat att instruera mig. Det säger allt om varför den sociala samvaro, som nätet erbjuder, är minst lika värdefull, som den samvaro jag har omkring mig IRL. Under helgen ska jag ta itu med den uppgiften.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar