I dagens NT kan vi läsa om treårige Jonas, som inte ges möjlighet att leka med andra barn, då hans mamma saknar körkort och inte kan skjutsa honom till och från förskolan. Jonas har ett handikapp, vilket gör att han har behov av särskilt stöd för sin utveckling. Barnets rättigheter ska enligt FN:s barnkonvention garanteras oberoende av i vilken del av landet barnet bor i och oberoende av barnets föräldrar. De har flyttat från Stavsnäs på Värmdö till Lohärad i Norrtälje kommun och mamman har fått höra att de får skylla sig själva, som inte kollat upp möjligheterna att klara Jonas resor till och från dagis innan de flyttade hit.
Men, då bortser kommunen från sin roll i den politik för barns rättigheter, som regeringen är beroende av för att Sverige ska kunna leva upp till barnkonventionen. Eftersom kommunens rätt till självstyre innebär att kommunen ska fatta egna beslut i olika frågor, blir barn med särskilda behov beroende av det politiska klimat som råder i den kommun, där barnets föräldrar valt att bo. Målet med regeringens strategi är att barnkonventionen och dess intentioner ska finnas med i allt beslutsfattande som rör barn och ur det perspektivet kan beslutet här synas i sömmarna. I det aktuella fallet verkar behovet av skjuts till och från vara av tillfällig natur tills mamman klarat av att ta körkort. Det gör det svårare att förstå den låsning i saken, som tydligen skett. Men om det beror på prestige eller pengar är svårt att avgöra.
I vart fall får jag intrycket att de ansvariga gjort det enkelt för sig genom att bortse från barnets behov och lägga hela ansvaret på föräldrarna. De förväntas prioritera dessa resor inom familjens budget, där tre andra barns behov också ska rymmas. Synsättet liknar den katolska kyrkans subsidiaritetsprincip mera än regeringens barnpolitik. I katolska länder är det i första hand familjen, som ska svara för barnets behov. Om de saknar resurser är det en uppgift för släkten och om den inte är tillräckligt resursstark, blir det en uppgift för olika hjälporganisationer eller kyrkan och i allra sista hand samhället. Den principen har redan omsatts inom EU som en övergripande princip om på vilken nivå beslut ska tas i olika frågor. Och, genom en motion av Kristdemokraterna, som visserligen avslogs vid behandlingen i utskott och kammare, kan denna princip väckas till liv inom Grundlagsutredningen och därmed vinna insteg i vårt samhälle. Utredningen ska redovisas senast den 31 december 2008. Intressant.
Om vi i vår kommun gillar en utveckling, där vi som medborgare och skattebetalare inte ska bry oss, kan vi naturligtvis rycka på axlarna åt familjen i Lohärad. Men, om vi inte vill vara med om en sån utveckling gäller det att ta diskussionen om hur barnkonventionen uppfylls i detta enskilda fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar