måndag 29 december 2008

Ur detta växer något nytt

Har själv varit där och vet hur det är att upptäcka att ledningen för det parti man i stort sett vigt sitt liv åt går åt ett håll, som man måste ifrågasätta utifrån ett i demokratiskt perspektiv. Efter år av tappra försök till en intern konstruktiv debatt återstår till sist bara att rösta med fötterna. Därför rörs jag i djupet av mitt hjärta när jag läser Hultins tankegång, Lars-Ericks blogg och Anders Widén, som alla brottas med att de partier de röstat på har ledare som visar att de tycker att det är OK att på olika sätt kränka människors integritet på nätet. Andra tar steget fullt ut och lämnar parti och politiska uppdrag på direkten, vilket UNT berättade om strax före jul. Det handlar om moderaten Kristian Persson i Tobo, som har en gräns för vad han kan tolerera. Karl Sigfrid kommenterar detta och argumenterar för att kritiska moderater gör mest nytta som opinionsbildare inom partiet inför allt som är på gång runt om i världen. Det tror också MinaModerataKarameller som håller fast vid sin kritik och hoppas att partisekreteraren ska lära sig något av den interna kritiken. Alla visar på sitt sätt att det är en konst att hitta ett förhållningssätt, där man kan leva med inre tankar trots att de skaver mot upplevelser av ledande politikers syn på tillvaron. Men, då detta är skapandets drivkraft kommer ur detta något nytt att växa fram.

Noterar att Mitt i steget varit på resande fot och då fått pröva på den censur, som Egypten tillämpar mot Blogger med adress blogspot.com, sedan opposionella skribenter använt sig av detta verktyg. Säkert en nyttig erfarenhet. FRA-debatten har synliggjort att det i alla partier finns människor, som inte längre känner sig väl till mods sedan de synat den egna partiledningens bevekelsegrunder för ett Ja till GD Åkessons ”säkerhetsshop” och reflekterat kring dess effekter. I dess spår följer nu EU:s datalagringsdirektiv och IPRED, där korten blandats bort så att viktiga principer om rättssäkerhet kommer till korta i infekterade diskussioner om påstådda men högst fiktiva ekonomiska förluster på grund av fildelning. Tycker att Rhodin har fångat detta på ett bra sätt.

Sedan kan man naturligtvis undra om någon partiledare tycker att detta är något större problem så länge som det på en och annan politiskt medvetna medborgare går ett stort antal, som föredrar att sysselsätta sig med annat. Alltför världsfrånvända kan de ju alltid ”tillrättaföras” med hjälp av censur i olika former. Fick i en kommentar till ett inlägg en länk till en artikel från The Independent där Englands kulturminister med stort allvar berättar om planerna att införa åldersgräns på nätet. Och det som finns i ett enskilt EU-land är snart här hos oss via ett EU-direktiv – var så säker. Därför är det viktigt att vi röstar på upplysta politiker i EU-valet om ett halvår.

tisdag 23 december 2008

En julklapp från regeringen – FRA-lagen på remiss.

Som många andra bl a MinaModerataKarameller och Anders Widén har jag noterat att lagtexten nu gått ut på remiss fram till den 27 februari 2009. Kan dock inte uppamma den kraft som krävs för en genomgång före jul, utan låter det bli en uppgift under dagar som kommer. Mark Klamberg har dock påbörjat en granskning där han kollar in vad som inte har ändrats – vilket kan vara nog så intressant.

En tillfällighet som ser ut som en tanke är att fyra tungviktare ur organisationspress och fackföreningsvärlden tar till orda på SvD:s Brännpunkt under rubriken FRA-domstolen hotar integriteten. Undrar dock i mitt stilla sinne hur mycket dessa män tänkte på enskilda individers integritet under de för dem själva gyllene åren, då ledare inom partiet och facket hade tolkningsföreträde på det mesta i samhällslivet. Det är möjligt att jag är hård när jag drar dem alla över samma kam, men jag är så naiv att jag tror på det gamla ordspråket – som man bäddar får man ligga. Detta är i likhet med mycket annat ett tecken på att kampen om lagstiftningen kring FRA handlar om ett tjyv- och rackarspel mellan s och alliansen. Hade s haft någon högre etik och moral i fråga om medborgarnas integritet hade detta missfoster till lag utretts på ett professionellt sätt redan från början. Men bara för att den ene klantat sig, kan inte nuvarande regering samt riksdagen komma undan sitt ansvar för att vi alla nu sitter rejält i klistret.

Med detta vill jag önska alla mina vänner i bloggosfären en riktigt god Jul!

måndag 22 december 2008

På väg mot självcensur i ett repressivt samhälle

Nio dagar kvar till dess riksdagens legalisering av FRA:s integritetskränkande verksamhet tar sin början och i luften hänger en rad löften om kontrollåtgärder till skydd för vår integritet. Men vågar vi lita på att en statlig myndighet, som med ledande politikers dolda support varit så kåt på att kunna komma över alla våra trafikdata, ska kunna respektera eventuella begränsningar? Vågar vi lita på att politikerna i dessa kontrollorgan kommer att förhindra ändamålsglidning i sin utövning? Vågar vi lita på FRA, när en nyanställd chef uttalar sig så som skedde den Barometern den 27 augusti med resultat att ledarskribenten drog följande slutsats ”Antingen har vi signalspaning och då kan integriteten i undantagsfall kränkas. Eller har vi ingen signalspaning och låter buset härja fritt i cyberrymd, via telefon och fax. Det är bara för politikerna att välja åt oss som röstat på dem.”.

Jag måste erkänna att jag, sedan fjällen föll från mina ögon i början av juni månad, har tvingats omvärdera min syn på våra folkvalda – en och en kan de vara sjyssta, men i grupp verkar de allra flesta gripas av maktberusning eller maktbegär. Utsätts de för frågor sluter de sig samman och markerar vem som bestämmer genom att vara ignoranta eller arroganta. Jag förstår Anders Widén, som börjat tänka i självcensurens banor och själv undrar jag om riksdagen är vuxen uppgiften att handha lagstiftningsmakten med den arbetsdelning, som de själva genomfört utan tanke på hur detta urholkar demokratin, då det i realiteten innebär att en mycket begränsad klick bestämmer i enskilda frågor. Partipiska och utkvittning gör att systemets säkerhetsventiler inte fungerar. Ser att Lars-Erick också fångats av Anders funderingar och anser att riksdagen gjort sig skyldig till mord på den fria tanken. Även om det är väl drastiskt uttryckt, är jag benägen att hålla med även honom, då jag vet hur jag själv tänkt mig för, både nu och då.

Sanna Rayman i SvD undrar också kring utvecklingen där integritet är på utdöende till förmån för övervakning. Mårten Schultz kommenterar och tydliggör skillnaden mellan statens intrång i vår privata sfär och det som vi frivilligt lämnar ifrån oss. Utifrån sitt resonemang kring detta menar han att detta gör ”integritetsskyddet till ett samtidens lackmustest för liberaler, långt viktigare än frågan om fria finansmarknader eller rätten att få dö”. Och fortsätter ”Det har synts tydligt i diskussionen om datalagringsdirektivet där liberala debattörer hej vilt blandat ihop frågan om offentligt tvång med det accepterade intrånget. Om man inte kan hålla tungan rätt i mun när det gäller att skilja statens allt mer långtgående möjligheter att samla på sig information om oss genom tvångsmakt och företags möjligheter att samla på sig information om oss genom civilrättsligt bindande överenskommelser mellan rättskapabla personer så har den liberala kompassen gått sönder. Rejält.” Intressant.

Avslutar med Gubbens julsaga och ger i dagens anledning en länk till Pumlans Vänner.


lördag 20 december 2008

Piratpartiet – höger eller vänster?

På min runda bland mina favoriter ser jag att Piratpartiet är på tapeten både till höger och vänster. Lars-Erick har hittat en sosse öppen för kommentarer, vilket ger honom en möjlighet att avsluta sin kommentar med rådet ”sluta håna pp för dess uppenbara brister. De finns sannerligen. Men ägna er i stället åt att granska er själva”. För övrigt ett gott råd till många andra partiföreträdare. Opassande funderar hon också kring pp:s partiprogram och namn, vilket visar att aktiva i partiet är mottagliga för synpunkter, men också gör prioriteringar, som inget annat parti. Anders W funderar kring demokratin, som kom av sig och de prioriteringar, som statsministern gör. Inte utan att jag tycker att det ligger en hel del i den bild han valt som illustration. Däremot kan jag tycka att vi behöver både fler poliser men också satsningar på fler sjyssta vuxna i barns och ungdomars fritidsmiljöer. MinaModerataKarameller skriver också på temat med vinkeln att övriga partier tagit alltför lättvindigt på integritetsfrågorna och att det inte håller i längden. Själv ser jag enfrågepartier som en säkerhetsventil för demokratin, när de etablerade partierna blivit för självgoda, vilket jag tycker får stöd i en av Piratpartiet betald Sifo-undersökning, som redovisas bl a i SvD och Sydsvenskan.


En ny påminnelse från mig till nio socialdemokrater, tolv moderater och tre kristdemokrater med samma bön om svar till riksdagssvar.se på våra fem frågor, har inte lett till ett enda nytt svar. De må ursäkta om jag tvivlar på att dessa riksdagsledamöter vill ha en dialog med vanliga medborgare intresserade av att veta hur de resonerar när de förvaltar det uppdrag de fått av svenska folket. Men, ett uteblivet svar är också ett svar och just nu bygger vi ett monument över det demokratiska sinnelaget i vår lagstiftande församling – Sveriges Riksdag. De av oss i nätverket som håller koll på svarsviljan och jämför samstämmigheten i svaren har redovisat det, här Anders W och Josef.


Samtidigt som jag skrivit detta har jag kunnat lyssna på Lars Gullin hos Spotify. De spår, som jag känner speciellt för, lägger jag in i min första spellista med Jazz. Vilket äventyr att kolla vad som finns och göra olika spellistor. Vilken innovation!!! IPRED1 – hör hemma i papperskorgen!


Avslutar med att tillsammans med Daniel Rhodin, Fp i Eslöv, glädja mig åt att MÖD (Miljööverdomstolen) gett det socialdemokratiska styret i Lunds kommun bakläxa när det gäller lokaliseringen av ett nytt kraftvärmeverk, där han refererar till en artikel i Sydsvenskan. Själv skriver han om politiker, som suttit på flera stolar och därmed förefaller ha inbillat sig att det skulle vara lätt som en plätt att driva igenom beslutet. Typiskt att man nu lastar de överklagande grannarna för merkostnader istället för att inse att det varit den egna maktfullkomlighetens nonchalans vad gäller lokaliseringsutredning som ställt till problem. Besvärsrätten är en demokratisk rättighet, för att beslutsfattare inte ska frestas ta sig vilka friheter som helst, men den tanken verkar vara dem främmande.


fredag 19 december 2008

Om vår tids rädsla och upplopp

Fann hos Opassande en artikel i Norrköpings Tidningar rubricerad Vår tids flytande rädsla, skriven av Johan Wilhelmsson, som har läst ett antal författare, vilka analyserar det som sker i vår tid. Han resonerar med utgångspunkt från Zygmunt Baumans ”Flytande rädsla” och gör jämförelser med Naomi Kleins ”Chockdoktrinen” och Johan Norberg & Boris Benulic´s ”Allt om Naomi Kleins nakenchock” och noterar att rädslan i vår tid är påtaglig och funderar kring dess orsaker. En mycket läsvärd artikel värd ytterligare spridning.

Därifrån ligger det nära till hands att ägna upploppen i Rosengård en del tankar, vilket SvD, DN, AB och Sydsvenskan skriver om. Vad jag kan förstå handlar det om många unga människors frustrationer, vilka utnyttjas av en del militanta uppviglare, som anser att uppror är det enda rätta i dagens samhällsklimat. Men nu, som tidigare under det demokratiska samhällets framväxt, gäller att det måste finnas kloka individer, som förmår att kanalisera människors reaktioner i en mera konstruktiv riktning. Nu spelar dessa upproriska anförare bara den repressiva makten i händerna, något som endast huliganer kan ha någon glädje av. De som bor i Rosengård ogillar starkt att deras bostadsområde görs till ett slagfält.

Jag vill inte påstå att MinaModerataKarameller är förespråkare av repressalier, utan ser mera hennes åsikter i saken som allmängiltiga för de flesta svenskar. Var och varannan dag hör jag äldre människor tala om de ouppfostrade ungdomarna, även om de på en direkt fråga inte själva har några direkta erfarenheter. Men deras rädsla för att råka illa ut, får näring av allt som skrivs om våldet bland ungdomar. En och annan har mötts av glåpord, men deras eget uppträdande är så respektlöst att jag inte finner ungdomarnas bemötande det minsta underligt, även om jag inte vill försvara dåligt uppförande. Därför går statsministerns jultal hem i stugorna. Själv tror jag på en kombination av poliser aktiva ute bland barn och ungdomar och socialt engagerade sjyssta tydliga vuxna i föreningar och på fritidsgårdar, som kan vara kompetenta bollplank under den period i livet när ungdomar normalt frigör sig från sina föräldrar. Hårda tag föder oftast mera våld, varför det är alla dem, som vill ha hand om förståndet, som måste göra gemensam sak för att bryta den onda cirkeln.

Avslutningsvis något om IPRED där jag låter andra tala, när jag själv tömt mitt ordförråd: IDG – Ipred - det politiska vägskälet, Lakes Lakonismer, Copyriot och xor the pirate. Själv har jag just fått en inbjudan med en länk till Spotify, vilket ska bli mycket intressant att prova på. När jag läser ledaren i senaste Musikermagasinet blir jag nyfiken på tidningens Noterat special, som sägs handla om Spotify ur musikerperspektiv. Det blir till att komma ihåg vid nästa besök i Pressbyråns butik.

torsdag 18 december 2008

Våra grundlagsskyddade rättigheter

Under det senaste halvåret, har vi haft anledning att fundera över varför skyddet för våra mänskliga rättigheter är så lätt att bortse från, när regeringen vill ha möjlighet att göra intrång i vår privata sfär och bereda sig tillgång till allt det vi sysslar med på nätet. I bästa välmening tycker man sig ha rätt att övervaka oss alla ifall någon av oss skulle visa sig vara ohederlig. Borta är förhållningssättet att bara syna den i sömmarna, som på goda grunder misstänks göra eller ha gjort sig skyldig till mycket grova brott. Många är vi som undrat om lagar som den om FRA och signalspaning, IPRED1 och Datalagring verkligen är förenliga med vår grundlag. Mera om datalagring skriver jag på NT-bloggen, där även Morfar Gunnar luftar sina åsikter i saken.


Tycker därför att det ska bli intressant att ta del av Grundlagsutredningens förslag som presenterades igår och som många tidningar och andra media kommenterar idag, bl a Maria Abrahamsson i SvD, som säger sig vara imponerad medan ledarskribenten i NWT skriver om förändringar på marginalen, medan Sydsvenskan skriver ”Försiktigt, rent av fegt”. I DN:s huvudledare liknas resultatet med pyttipanna, medan Expressen tycker att det är starkt jobbat, men NWT talar om marginella förändringar. Ola Nordemo, V-K, noterar en kompromiss och saknar en friskare debatt, medan Gustaf Blomberg i Norrbottens-Kuriren gläds åt att domstolarna getts ett eget kapitel där bl a utnämningen ska bli mera öppen och ske i en särskild nämnd samt att kravet på att en konflikt mellan lag och grundlag ska vara uppenbar för att prövas i domstol tagits bort. Det senare fick naturligtvis allianspartierna i utbyte mot att de frångick sitt krav på Författningsdomstol, vilket naturligtvis var nödvändigt för att nå enighet i utredningen. Nu återstår att se om riksdagens alla ledamöter kommer att traska patrull eller om vi verkligen kan få en uppfriskande debatt om lagförslaget under remissomgången. UNT skriver om omvälvningen som uteblev och tippar att det som kommer att dra till sig störst uppmärksamhet blir sänkningen av spärren vid personval från åtta till fem procent; att valdagen flyttas; att EU-medlemskapet skrivs in i Regeringsformen och att kommunerna får möjlighet att ordna nyval. Intressant.


Bland bloggarna noterar jag Dick Erixon, Pär Ström, Jakob Heidbrink, Mårten Schultz och Hax. Den sistnämnde ser en möjlighet att efter den 1 januari 2011 komma till rätta med en rad integritetskränkande lagar – eja vore vi där.


Hur vi upplever situation spänner mellan galghumoristiskt som t ex Anders Widén eller mera analyserande som MinaModerataKarameller.

söndag 14 december 2008

FRA bäddar för förment rättrådigas tilltag

Lyssnar vid lunchtid på P1:s Publicerat som inleds med ett referat från Tidningsutgivarnas FRA-debatt med fokus på tystnadsplikten. Där säger statssekreteraren Håkan Jewrell något, som gör att jag måste lyssna på TU:s debatt ännu en gång för att kolla om detta verkligen kom fram under debatten eller om detta är något som yttrats exklusivt för Åke Pettersson, programledare för Publicerat, antingen i ett anfall av uppriktighet eller i tro att detta bara når en relativt begränsad krets av P1-lyssnare.


En omlyssning på nätet rekommenderas då det i och för sig synliggör allt mer behovet av vad Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén kallar medborgarutbildning och jag själv vant mig vid att se som folkbildning. Dit hör även att någon ännu så länge trovärdig part kunde klargöra det spel, som den moderata och socialdemokratiska partitoppen ägnat sig åt vid denna och andra integritetskränkande lagars tillkomst. Munhuggningen dem emellan är verkligen tröttsam. Väntar de sig verkligen att vi ska tro på deras olika versioner? Nils Funcke, chefredaktör för Riksdag & Departement, gav exempel och visade genom tillgång till ett internt FRA-material att det verkligen finns saker att klara ut. Mats Johansson, nu riksdagsman för Moderaterna och tidigare bland annat VD i tankesmedjan Timbro samt informationschef hos Moderaterna, ställde en provocerande fråga huruvida paneldeltagarna överhuvudtaget ser de 15 punkterna som en förbättring, vilket ledde till att bl a Anne Ramberg betonade att vi väntar på att ta del av lagförslaget för att se hur det utformats, innan man uttalar sig.


Så till P1:s Publicerat, eftersom det som jag hörde där inte framkom under själva debatten.

Inslaget inleds med konstaterandet att regeringen inte vill göra undantag för yrkesgrupper med tystnadsplikt, som nu riskerar att komma med vid FRA:s spaning, varefter vi hör Håkan Jewrell förklara: - Även om den absoluta majoriteten av läkare, journalister och alla andra är mycket hederliga och har ett gott syfte, så runt om i världen finns det faktiskt läkare, journalister, advokater som har andra syften. I sanning ett avslöjande påstående. Det är således en liten grupps brottslighet här hemma och skumma individers förehavanden runt om i världen som motiverar tillkomsten av den för FRA så nödvändiga signalspaningslagen och till den hörande annan lagstiftning. Det är således inte enbart yttre hot mot Sveriges säkerhet, utan att det bland alla hederliga människor kan finnas människor med skumma avsikter. Under debatten hos TU var det omaket att upprätta register över alla läkare, journalister, advokater och präster, som Försvarsdepartementet såg som en omöjlighet, varför ett undantag var ogörligt. Den, som söker, finner de verkliga motiven.


Det passar naturligtvis som hand i handske med tanke på den förändring som sker vid årsskiftet då Räddningsverket, Krisberedskapsmyndigheten och Styrelsen för psykologiskt försvar har sammanförts i en helt ny, sammanhållen myndighet; Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB. Den myndigheten kommer att ansvara för ett sammanhållet arbete med skydd mot olyckor, krisberedskap samt civilt försvar. Vill minnas att GD Helena Lindberg var med vid ett seminarium för att bistå statssekreteraren vid Försvarsdepartementet med försvar för FRA-lagens nödvändighet. Självklart har MSB:s GD räknat med att vara kund i Åkessons FRA-shop. Spontant undrar jag om det inte borde höra till det civila försvaret att motverka all den skrämselpropaganda om nätets farlighet, som frodas i okunnighetens och fördomarnas kölvatten och där övervakningsindustrin och lobbyisterna inom skiv- , musik- och bokindustrin kan göra sig goda förtjänster. Tanken med regeringens 125 miljoner till IT-forskning är väl inte tänkt för att göra Sverige till en isolerad ITC-ö i ett globalt nätverk?!


Andra som funderar över det som pågår är Opassande, Lars-Erick, Anohito, Anders Widén och MinaModerataKarameller, för att bara nämna några. Intressant.


I kölvattnet av statens övervakning av oss alla som tänkbara brottslingar, föds tilltag som Mårten Schultz skriver om m a a artikeln i SvD om företeelsen att hänga ut människor som antingen misstänks för brott, eller som den som skriver menar är misstänkta för brott, eller rörande personer som redan är dömda för brott. Aftonbladet skriver också om detta och där anser drygt 14.000 av drygt 18.000 röstande läsare att det är OK att hänga ut dömda personer offentligt. Inte utan att man kan avundas Ögonblick i norr – insnöad och utan ström – med datorns batteri på upphällningen. Önskar att jag kunde dra täcket över huvudet och somna om för att vakna någon gång i vår och konstatera att all denna integritetskränkande lagstiftning och folkets oreflekterade acceptans av brott mot våra mänskliga rättigheter bara varit onda drömmar.

lördag 13 december 2008

Datalagring – vad finns kvar att säga?

När alla argument om kränkningen av svenska folkets integritet slagit slint, då får vi veta att vi ska betala både som kunder hos nätoperatörer och skattebetalare – i runda slängar 1 miljard, enligt uppgifter till SvDs reportrar!!! Vi får själva betala för kränkningen konstaterar Maria Abrahamsson på Ledarbloggen. Något som i vart fall 94 procent av SvD:s 3 600 röstande läsare sagt nej till idag. Göran Eriksson bidrar med upplysningen att Ask inför Bodströmsamhället, trots att moderaterna tidigare i opposition varit starkt kritiska när Thomas Bodström agerade för att datalagringen skulle införlivas i svensk lag med hjälp av ett EU-direktiv. Under detta tvång, som genomförts genom operation övertalning på högsta EU-nivå av den förre justitieministern Thomas Bodström, vill dock moderaterna gå längre än nödvändigt – lagring ett år istället för miniminivån på 6 månader. Eftersom de etablerade politiska partierna bestämt sig för att strunta i de vakna väljarnas synpunkter, när det gäller övervakning av alla våra förehavanden på nätet, återstår endast att vända dem ryggen eller rösta med fötterna, som det heter. Vid EU- valet nästa år har vi möjlighet att visa vad vi tycker. Intressant.


Före beslutet om FRA var Piratpartiet något helt otänkbart för min del, men efter FRA, IPRED1 och datalagring verkar detta parti vara det enda som utan av sväva på målet värnar våra mänskliga rättigheter även när vi använder internet.


fredag 12 december 2008

Ur spår – Rädslan för terror sätter förnuftet ur spel!

Så är det då dags för införlivandet av EU:s datalagringsdirektiv i svensk lag. SvD berättar 1. om bakgrunden där Thomas Bodström, tidigare justitieminister, varit en mycket aktiv tillskyndare; 2. hur resonemanget går inom Alliansregeringen; och 3. Advokatsamfundets syn att detta strider mot grundlagen. Tidigare har tidningen rapporterat om att Säpo vill ha en lagringstid på två år samt bidragit med en analys av Göran Eriksson.


Mark Klamberg uppmärksammar brister i Lagen om elektronisk kommunikation och förordar att riksdagen nöjer sig med de minimikrav som EU-direktivet rymmer och skärper kraven på en rättssäker hantering. Mårtensson säger vad många av oss andra tänker och lutar åt att det behövs en Integritetsbalk. Copyriot reagerar på att media i allt för hög grad köper politikernas tolkning av EU-direktivets räckvidd. Jag kan bara instämma och sucka djupt över att rädslan för terror sätter förnuftet ur spel. Politikerna är det svagaste skyddet för vår demokrati. Riksdagen må ha beslutat om FRA, IPRED1 och fortsätta på den vägen med en rad andra integritetskränkande lagar, men jag vågar påstå att debatten bara är i sin linda. Noterar till min glädje att Karin Rebas i Västerbottens-Kuriren är inne på samma spår och att debatten går vidare i många olika sammanhang, vilket bl a Intensifier och Anders Widén vittnar om.


Allt eftersom folket får klart för sig hur en del ledande politiker agerar i Bryssel för att driva igenom en liten klicks vilja att genom direktiv tvinga fram svenska lagar mot folkets vilja, kommer allt fler att ställa sig frågan: - Lever vi fortfarande i en demokratiskt styrd stat? Om politikerna, så fort de blir rädda, kan ropa Ur spår och sätta vårt integritetsskydd ur spel, då är det demokratiska styrelseskicket i så dålig kondition att det krävs en ny folkrörelse för att bota sjukan.


Men, till att börja kan vi ju lära oss mera om hur det går till när lag blir till, med hjälp av EU-direktiv. Sedan Karl Sigfrid (m) undersökt hur EU-kommissionen fick mandat att förhandla fram ACTA-avtalet om en skärpt upphovsrättslagstiftning, redovisar han vad han fått fram. Går det till på detta sätt i flera andra frågor, är det inte alls underligt att folket förlorar tilltron till de politiker, som accepterar men också drar fördel av detta odemokratiska system. Erik Josefsson (v) är också på alerten och berättar om hur EU:s Talmanskonferens förändrat spelreglerna, vilket innebär ännu större svårigheter att påverka besluten innan de klubbas igenom i de mest oväntade sammanhang. Christian Engström har tidigare skrivit om att all denna lagstiftning triggat honom – han vill till Bryssel för att kunna påverka – och meddelar att han kandiderar för Piratpartiet. Det är dags för en folkbildningskampanj inför EU-valet, där vi med gemensamma krafter måste se till att vi oavsett partifärg röstar fram politiker med en stark patos för ett transparent och demokratiskt beslutsfattande, där folket – inte bara välbetalda lobbyister – har möjlighet att påverka. Något att tänka på inför valet till EU-parlamentet i juni nästa år.

Till sist: Utöver Norrtelje Tidning har Tidningsutgivarna nu lagt ut debatten den 9 december om FRA, där företrädare för yrkesgrupper beroende av källskydd och sekretess krävde att ett undantag måste göras för att staten inte skulle undergräva tilliten till lagstiftningen i övrigt.

onsdag 10 december 2008

Mycket ska man höra ...

... innan öronen trillar av, sa min mamma, när hon tyckte att något var helt uppåt väggarna. Sedan jag läst artikeln av Carl Bildt i Aftonbladet, något Josef tipsade mig om, vill jag utbrista: - Mycket ska man läsa innan ögonen trillar ur huvudet!

I en hyllning m a a av att FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna fyller 60 år skriver han bland annat ”Det är ingen djärv gissning att en allt större del av framtidens kamp för friheten kommer att röra de klassiska frågorna om rätten att fritt få sprida och ta del av information. Vi ser redan i dag hur i vissa länder bloggarna förföljs, servrar stängs ner, internetsidor censureras eller tillgången till datorer begränsas. Här ska Sverige stå i främsta ledet för att slå vakt om informationsfriheten. Jag har därför i dag satt igång ett arbete inom UD att inför det svenska ordförandeskapet ta fram förslag om hur Sverige kan verka för att stärka Europeiska unionens insatser till försvar för yttrande- och informationsfriheten på internet”.


Detta skriver landets utrikesminister samtidigt som Sveriges riksdag stiftar lagar i avsikt att hindra människor utnyttja de tekniska framsteg som görs och göra sitt till för att internet ska bli nationella öar i det globala nätet genom att stadga skyldigheter för nätoperatörer att lämna ut kunduppgifter till privata företags indrivningsverksamhet och kunders trafikdata till staten för övervakning och registrering. Jag säger bara IPRED1 och FRA och tar mig för pannan! Att flera reagerar visar bl a Blogge Bloggelito och Tankar i gryningens ljus. Hur det känns när den allians, som man röstat på, visat sig vara digitala analfabeter, det vittnade Josef om häromdagen. Erik Josefsson skriver om vad som pågår på EU-nivån om IPRED2 och ACTA – förhandlingarna om en ökad insyn i detta börjar i morgon. Intressant.


Som den positiva människa MinaModerataKarameller är, vill hon gärna tolka Bildts artikel som att han står för en annan inställning, när det gäller nätets frihet, än partiledningen och som bekant är hoppet det sista som överger en människa. Hon verkar ha en vän i Breki Tomasson, som läst in viss kritik i Bildts artikel. Den tolkningen borde leda till ett riktigt scoop, varför jag söker i DN vad man där skrivit om Carl Bildt i dagens anledning, men där handlar det om Carl Bildt, som kändis med en egen blogg. Där skriver han själv om Frihet och Nobel.

FRA – IPRED1 och Piratpartiet

Igår skrev jag på NT-bloggen om TU:s (Tidningsutgivarna) debatt om FRA-lagstiftningen med fokus på yrkesgrupper med tystnadsplikt. Morfar Gunnar skrev också. Tidningen Ny Teknik följde också debatten och noterade att FRA kan få friare regler för spaning. Är någon förvånad? Senare blev jag uppringd av journalisten Patrik Ekström, som ville ställa några frågor. Ur störtfloden av synpunkter har han lyckats vaska fram det väsentligaste, vilket redovisas i NT:s webbupplaga. Inte illa. Där finns även en möjlighet att se och höra debatten i repris. All heder åt Norrtelje Tidning, som insett att detta inte på långa vägar är färdigdiskuterat. Aftonbladets Eva Franchell, som också lyssnat på debatten slår fast att rätten till integritet självklart gäller alla generationer och alla grupper i samhället.

Annars är det väl spekulationerna om i vilken utsträckning som Piratpartiet kan dra fördel av debaclet kring FRA och IPRED1 i kommande val till EU-parlamentet, som blivit något av en snackis bland politiskt intresserade. SvD skriver i en artikel att valforskare tror att det är möjligt för dem att dra fördel av främst unga människors syn på IPRED1 den s k fildeningslagen. Som bloggande farmor kan jag dock se att den principiella synen på den lagens konstruktion, där rättssäkerheten åsidosätts, innebär att allt flera äldre, som sätter sig in i hur det hela fungerar i andra länder (där liknande lagstiftning finns), höjt rösten och krävt ett omtänk. De som är kunniga i informations- och kommunikationstekniken häpnar över den okunskap som branschens lobbyister gör sig skyldiga till. Att lobbyisternas fotfolk är bisittare när Justitieministern presenterar en ny lag är direkt anstötligt. Efter det leker jag själv med tanken att rösta på Piratpartiet i EU-valet, även om de inte har ett heltäckande partiprogram. Integritetsfrågorna behöver ett rejält lyft inte minst inom EU:s olika organ. Mårtensson och Lars-Erick kommenterar. Den senare har tidigare erbjudit en länk till en debattartikel i Piteå-Tidningen och efterlyser fler artiklar i lokala tidningar landet runt. Tål att tänka på, men överdrifterna i det material som branschen skickat ut till sina lokala aktörer är så osakligt att det skulle kräva ett antal studiecirklar i ämnet för att skapa en sannare bild av sakernas tillstånd. Och folkbildning om folkets rättigheter enligt grundlagen står inte på dagens politiska agenda. Notera att Grundlagsutredningen ska redovisa sitt arbete onsdagen den 17 december kl 09.00 med presskonferens kl 10.00. Intressant.

Läste också i AB och gläds åt nyheten om att André Richardsson tänker erbjuda gratis rådgivning till personer som råkar illa ut p g a IPRED1. Det kallar jag hjältemod och känner för att börja upprätta en egen lista över Rättssäkerhetens hjältar. En annan, som platsar där är journalisten Lars Ohlson, som för några år sedan hjälpte människor vilka drabbades av dålig finansiell rådgivning. Något han skrivit en rad böcker om, bl a Skambankerna. Svensk Myndighetskontroll undrar om Richardssons initiativ ska ses som en början till ett civilt uppror mot klåfingrigt och okänsligt lagstiftande?


måndag 8 december 2008

Vem har upphovsrätt till mitt tankegods?

Även om jag inser att det är kört när det gäller mina förhoppningar om att förnuftet ska segra i strid med alla de känslor, som uppvisats i debatten om IPRED-lagen, kan jag inte låta bli att till det bittra slutet samla glödande kol på Justitieminister Beatrice Asks huvud. Hennes samröre med branschens lobbyister är inte OK för mig. Och hennes framträdande i gårdagens Agenda visade att hon i likhet med många andra snöat in på jämförelsen med att fildelning kan ses som stöld och samtidigt tycker hon att det är hederligt att vrida det hela till en fråga som ska lösas mellan en upphovsrättsinnehavare och enskilda internetanvändare den civilrättsliga vägen utan inblandning av polis och åklagare. LUF:s Frida Johansson-Metso framstod som ett under av klarhet, när hon redogjorde för skillnaderna i förhållande till straffrätten, som gäller vid stöld.


Hos andra har jag funnit en del godbitar, som jag gärna delar med mig av. Opassande bjuder bl a på ett par länkar till artiklar av Kjell Häglund, filmkritiker och redaktionschef på Residence m m. I den ena går han i polemik med DN:s filmkritiker Mårten Blomkvist och i den andra är det Jan Guillou, som får känna av hans skarpa penna. Noterar också att MinaModerataKarameller fortfarande hoppas på en förnuftets seger. Mårtensson rådbråkar en enda paragraf och försöker se hur den kan gynna kreativiteten och länkar till Anders Widén, som också läst och försökt förstå hur lagen ska kunna gynna den kreativitet som växer ur tankar och idéer, vilka bitvis vilar på vad många andra tänkt och tyckt före oss utan att vi kan referera till någon speciell upphovsman. När jag införlivar något, som någon annan gett uttryck för och dessutom omformar det till mitt eget tankegods eller ser det som en inspirationskälla, utan att ständigt ange källan, då använder jag mig av någon annans upphovsrätt utan tanke på att jag stulit något från någon med denna rätt.


Omvänt skulle man kunna påstå att alla som i en rapport eller bok skriver om sina erfarenheter byggd på vad andra människor gjort, tyckt och tänkt parasiterar på andras skapande. I många arbetsinsatser, där man interagerar med andra människor, finns det många som gör vad deras praktik och dess teoretiska överbyggnad säger dem vara framgångsrikt, men det är först när de förmår att beskriva detta arbete i en artikel, rapport eller bok, som de kan ses som skapare av ett verk med upphovsrätt. Spontant tänker jag på var utvecklingen av världen skulle hade varit om t ex Paolo Freire hade jagat och krävt betalning av alla människor, som efter honom använt sig av hans tankegångar om den särskilda pedagogik, som med framgång använts när människor, vilka befinner sig i en för dem förtryckande situation, väcks till insikt om sin förmåga att tillsammans med andra förändra sin situation?

Avslutar med en puff för Norrtelje Tidnings sändning av Tidningsutgivarnas FRA-debatt i morgonbitti kl 8.30.

fredag 5 december 2008

MUF Roslagen vågar ifrågasätta Göran Pettersson.

Läser SvD och ser att Sanna Rayman gett upp sin intellektuellt hederliga argumentation i fråga om IPRED1 och lutar sig mot vad som är politiskt korrekt. Ser dessutom i Norrtelje Tidning att MUF Roslagen står på sig när det gäller MUF:s ståndpunkt. – Sverige är ålagda att införa vissa lagar och om vi inte gör det kommer vi att dömas vid EU-domstolen, säger Göran Pettersson i artikelns slutkläm, men vad han talar tyst om är att det svenska lagförslaget går längre än vad direktivet från EU stadgar. Hax har på sin blogg lagt ut ett dokument som bevisar den saken. Läste där ett annat inlägg om hur justitieminister Beatrice Ask sågar MUF:s ordförande Niklas Wykman, där hon (i likhet med Göran Pettersson) talar i kraft av sin ålder och vägrar inse att ny teknik bäddar för nya lösningar. Intressant att finna dessa båda i samma läger som kulturdebattören Mikael Timm. När jag hörde honom i SR:s Kulturnyheterna idag vid lunchtid, tänkte jag att det är talande att människor inom kultureliten så envist stirrar sig blinda på de former för försäljning av deras alster, som hittills varit förhärskande och att de gör allt för att även i fortsättningen vara beroende av alla dessa mellanhänder, som tar sin beskärda del och mer därtill av den skapande artistens produktion. Vill minnas att Timm talade om lagens motståndare som historielösa, medan min bild är den rakt motsatta.

Med kunskap om den historiska utvecklingen står de unga upp för de förändringar som tekniken möjliggör. Ett exempel bland många är t ex detta inlägg från Copyriot och här ett inlägg, som visar att det handlar om kunskap inte ålder – MinaModerataKarameller. Jag blir jag alldeles matt av att ta del av det tyckande som Göran Pettersson, Beatrice Ask, Mikael Timm och många andra uppvisar. Land ska med lag byggas och då göras så att rättssäkerhet garanteras, vilket bland andra Mårten Schultz argumenterar för. Per Ankersjö argumenterar för röstning efter den egna uppfattningen när frågan kommer upp i riksdagen. Andra som skriver är Anders Widén, Jens O, Scaber Nestor, Opassande och Det progressiva USA för att bara nämna några. Intressant.

måndag 1 december 2008

Demokrati är inget te-party!

Försöker komma igång efter en hjärtinfarkt, som drabbade mig minuterna innan Institutet för Framtidsstudiers arrangemang på Piperska Muren i Stockholm den 13 november, där jag var i sällskap med Margareta Spång, BalticFem. Lyckligtvis var dagens moderator Monika Starendal, känd vetenskapsjournalist, kunnig i hjärt- och lungräddning och hon räddade mig åter till livet genom att hålla igång hjärt-lungfunktionen i avvaktan på ambulanstransport till St Görans sjukhus, där proffsiga människor såg till att jag några timmar senare hade genomgått en livsnödvändig behandling. Efter tre dygn transport hem till Norrtälje sjukhus. Jag är mycket glad och tacksam för att Monika, Margareta och alla jag mött inom sjukvården tagit väl hand om mig och gett mig en chans att leva vidare. Bland annat därför att jag är så naiv att jag inbillar mig att jag behövs i den debatt, som förhoppningsvis ger avtryck i form av ett mer demokratiskt samhälle.


Rubrikens ord, uttalade av Salman Rushdie, har etsat sig fast, sedan jag såg SVT24:s sändning från Svenska Akademiens arrangemang "Det fria ordet och det laglösa våldet", där Rushdie och Roberto Saviano berättade om sina erfarenheter av att vara förföljda för sina böcker. Att synliggöra det likartade i förhållningssättet hos religiösa fanatiker och maffian gjorde det lätt att inse hur viktigt det är att stå upp för yttrandefriheten, men det gäller även att uppmärksamma den förändring som sker runt omkring oss. Kaj Schueler skrev i SvD igår en intressant kommentar, där han noterar Salman Rushdies dystra syn på det fria ordets ställning även i demokratier, där inte bara kriminella gäng utan även privata intressen och organisationer vill snäva in betydelsen. Allt oftare vill man lägga tillrätta och kontrollera utifrån en föreställning att man besitter den enda sanna bilden av verkligheten. Till detta bidrar en förskjutning av betydelsen i begreppet respekt. ”Tidigare innebar det en vilja att lyssna till någon annans idéer och sedan engagerat gå in i en diskussion, eventuellt med en avvikande uppfattning. Idag innebär respekt att om någon företräder en idé skall du hålla med.” Intressant.


Utan några andra jämförelser, ser jag i ljuset av detta att många ledamöter i Sveriges Riksdag intar ståndpunkten att folkliga aktiviteter, som inte initierats inom deras partier, är något de kan strunta i. Aktiviteten Riksdagssvar.se är ett exempel på detta. Här är det dock intressant se att ett par av de mindre partierna ser en möjlighet att visa större frimodighet. Eller är det så att de har lättare att känna ödmjukhet inför den makt som folket gett dem? De stora – s och m – kostar på sig att vara ignoranta. Det visar bl a Anders Widén, Opassande och Josef. Ett annat exempel, som visar på lusten att snäva in och lägga tillrätta visas i vår kommun där Allmänhetens frågestund, som inleder varje fullmäktigesammanträde, ska ersättas med s k Medborgarkafé – demokrati är en kaka till kaffet i Norrtälje. Något som även Jan-Emanuel Johansson (s) reagerat på i dagens Norrtelje Tidning.


Samtidigt visar Politikerbloggen och Sydsvenskan att det finns krafter i vårt samhälle, som allvarligt hotar de politiker, som vill leva i samklang med sina ideal. Idag gäller det en kd-politiker, verksam i moderatstyrda Vellinge kommun, där man hittills vägrat ta emot flyktingar. Sedan han för ett och ett halvt år sedan föreslog att kommunen skulle undersöka möjligheterna att ta emot ensamkommande flyktingbarn, har han blivit utsatt för hot och trakasserier. Även om han fått viss något tafatt uppbackning av sitt parti, har han nu beslutat sig för att lämna sina politiska uppdrag och göra en polisanmälan. Heder åt en sådan politiker, men otroligt trist att han väljer bort sitt politiska arbete. I ett inlägg i SR:s Ekot skyller Kommunstyrelsens ordförande i Vellinge på samhällsklimatet, där den minsta lilla fritidspolitiker ses som en allmän spottkopp, och därmed värjer han sig mot att han själv kan ha bidragit genom att vara ansvarig för kommunens förhållningssätt när det gäller flyktingmottagandet.


Till sist några rader om IPRED1 – sanktionsdirektivet eller privatpolislagen/antipiratlagen (beroende på ståndpunkt), där lobbyisternas anstormning mot riksdagens ledamöter torde vara av en helt annan kaliber än den som vi bloggosfären kan erbjuda. Här gör jag det enkelt för mig och länkar till MinaModerataKarameller, som har en sund inställning i saken, och Lars-Erick, som uppmärksammat att det finns kloka politiker, som vågar ifrågasätta.