tisdag 31 mars 2009

Internet på väg att förstöras.


-->
Nu vet vi att EU är på väg att förstöra det öppna fria internet, som vi lärt känna det. Ett antal artiklar i DN1, DN2, DN3 beskriver situationen så som den ser ut efter omröstningen idag om Telekompaketet i de båda utskotten IMCO och ITRE nere i Bryssel. I min bloggpost tidigare idag länkade jag till Hax, som på plats i Bryssel uppmanar oss att mobilisera alla våra krafter och beröra inte bara våra egna EU-ledamöter, utan även folkvalda, vänner och bekanta i andra EU-länder. Jens O kommenterar.

Anders Mildner kommenterar och undrar mot bakgrund av allt som vi känner till: - Varför i hela friden håller vi då på att skapa ett samhälle som bygger på övervakning, minskad integritet och rättsosäkerhet? Det är en mycket intressant fråga.

Själv ingår jag i nätverket Riksdagssvar, som ställt fem frågor för att få klarhet i vad det är, som riksdagens ledarmöter vet om FRA-lagstiftningen, och vad det är, som vi inte förstår, men icke sa Nicke. Lars-Erick bosatt i Piteå, tycker att riksdagsledamöternas tystnad är så anmärkningsvärd att han dels bloggat men också skrivit ett debattinlägg, som publicerades i Piteå-Tidningen i lördags.

Snårigt Telekompaket p g a upphovsrätten.

Ser att en av mina favoriter bland riksdagsledamöterna Karl Sigfrid (M) tar till orda i Norrtelje Tidning i frågan om alla de direktiv, som kommer från Bryssel och som innebär en tvingande lagstiftning med påföljd att uppgifter läggs på internetoperatörerna, som i sin tur tvingas att debitera oss kunder för dessa merkostnader. Oavsett vad man tycker i sak om dessa politiska påfund – de kostar pengar och det blir kunderna som tvingas betala!!! Men varför ska vi acceptera det? Det är val till EU den 7 juni och då kan vi – om inte vi kan hejda detta dessförinnan – göra något åt den saken.


Man kan naturligtvis undra hur förslagsställarna Harbour och Toubon tänker, men det är väl ungefär som vi kan höra här hemma. Upphovsrätten är så helig att det får kosta vad som helst för att beivra intrång. Läste för en stund sedan i DN att inte ens EU-ledamöter, som vill hålla Telekompaketet rent från dylika tillägg, själva riktigt vet hur de ska rösta för att inte göra en dålig sak ännu värre. Detta sedan lobbyisterna för upphovsrätt släppts in i Telekompaketets detaljer genom olika tilläggsförslag, vilket framgår att den redovisning av tilläggen som La Quadratur du Net sammanställt. Något jag har försökt beskriva under den senaste tiden. Tyvärr är min engelska inte så avancerad att jag vågar lita på att jag förstått allt till punkt och pricka, men Hax på plats i Bryssel kommenterar.


Att lobbyisterna inte nöjer sig med IPRED, det har vem som helst kunnat se. På fullaste allvar menar de att det ska vara internetoperatörernas uppgift att uppfostra kunderna så att de håller sig på den smala vägen. Med samma syn skulle det vara järnhandlarens sak att se till att den som köper en kofot inte gör sig skyldig till inbrott. Min enda tröst är att krukan går efter vatten tills den spricker. Ju mer jag lärt mig om Antipiratbyråns beteende desto mer pirat blir jag själv i hjärtat. Idag förstår jag varför Piratpartiet finns. Det gjorde jag inte för nio månader sedan. Nu kan jag klart se att andra partier hittills varit mera lyhörda inför upphovsrättslobbyn än att fundera över hur man skulle kunna möjliggöra ett liv på nätet på samma premisser, som livet vid sidan av tangentbordet. Som ett resultat av det pågår på nätet en namninsamling med krav på en lag, som kan garantera oss internetanvändare en digital intellektuell allemansrätt. Jag har skrivit under och tycker naturligtvis att många andra ska göra det också. Därutöver pågår aktiviteter på olika håll med motionsskrivning för att påverka de politiska partiernas ställningstagande för en anpassad upphovsrätt – här hos Anders Widén.


Och fram till den slutliga omröstningen i EU-parlamentet om Telekompaketet under nästa plena 20 – 24 april, kommer jag att göra vad jag kan för att våra EU-ledamöter tydligt ska visa var de står. Det, som pågår har det goda med sig att de som vill stå upp för internets frihet får lättare att ta ställning till vilka kandidater, som är värda ett kryss i EU-valet den 7 juni. Karl Sigfrid berättar på sin blogg var han hämtat uppgifterna till sin artikel i Norrtelje Tidning. Opassande tycker sig se att samhället strävar åt två olika håll samtidigt och andra som bloggar i saken är MinaModerataKarameller, Anohito, Svensk Myndighetskontroll och Scaber Nestor. Deep edition skriver om spelutredningen, men det kunde lika gärna gälla Telekompaketet. Copyriot nystar vidare på sin tråd om upplevelseindustrin och turen har nu kommit till riksdagen. Intressant.


måndag 30 mars 2009

Om urval och nyhetsförmedling.

Har inte undgått att det pågår en diskussion internt hos våra traditionella medier och bland oss bloggare och i andra sociala medier om hur det liv som pågår omkring oss speglas i förhållande till dem, som inte tillbringar delar av sina liv på nätet. Ett bra exempel är det tidigare spelet kring FRA och senare kring IPRED-lagen, som trumfades igenom i ett mediaklimat, där rättegången kunde ses mera som ett straff gentemot den teknik, som The Pirate Bay tillhandahåller för fildelning, än att slå vakt om en upphovsrätt, som allt fler ifrågasätter det rimliga i. På nätet pågår nu en namninsamling med krav på en digital intellektuell allemansrätt och ett regelrätt grupparbete för att åstadkomma en bättre lagstiftning än den som gäller för närvarande. Med handen på hjärtat blir det allt flera som ställer sig frågande till de regler som gäller idag. Detta tack vare industrins eget agerande.


Läste tidigare idag att Ifpi ställer krav på internetoperatörerna att de ska informera sina kunder om vad som gäller. Det har varit i säck det som är i påse, tänker jag, när jag läser tidningsartiklarna i SvD, DN1, DN2, DN3 och Expressen. Happy birthday to you Beatrice Ask och Karin Pihlsäter! Först IPRED sedan ACTA-avtalet och Telekompaketet. Samtidigt har vi dessutom ett censurärende under uppsegling. Det är spelutredningen, som jag bloggade om igår. Då var det Bahnhofs vd Jon Karlung, som var nätets riddare. Idag ser jag att Handelskammaren i Stockholm tycker till. Vad är det som vi bevittnar? En vital del av näringslivet, som börjat inse värdet i att respektera den sociala dimensionen? Politiker, som helt tappat orienteringsförmågan? Eller vad?


Med alla dessa funderingar är det inte underligt att jag också funderar kring förhållandet mellan traditionella media och sociala medier. Såg att Föreningen Grävande Journalister under sina Gräv 09-seminarier i Örebro i helgen berörde dessa relationer. Mymlan har också lagt ut ett samtal där hon och Hax medverkade. Där beskriver hon tjusningen med den process som pågår med många intresserade deltagares medverkan och Hax bidrar med sina erfarenheter av att vara en bloggare med fokus på det som sker inom EU och vad det betyder att ha tillgång till ett nätverk av aktiva bloggare, som engagerar sig. Deep edition argumenterar klokt för bloggens särart och att varje bloggare har ett eget ansvar för etiken i sitt uppträdande på nätet. Jag gillar att bli betrodd om att ha ett omdöme och tror i likhet med min favoritpoet Gunnar Ekelöf att det som är botten i mig också är botten i andra, vilket andras regelverk inte kan ändra på.


Josh funderar också kring synen på bloggosfären och spänningsfältet mellan olika aktörer som menar att bloggosfären borde intressera sig mera för vissa stora betydelsefulla frågor. Och då naturligtvis just de frågekomplex, som vederbörande själv brinner för. Men det är med åsiktsfriheten och yttrandefriheten, som så, att den ger människor rätt att prata och skriva sig blå för sin egen uppfattning, men den kan inte tvinga andra att anamma det som anförs. Där handlar det till syvende och sist om förmågan att föra en dialog med sakliga argument samt att respektera andras uppfattningar d v s tolerera sådant som man ogillar.


Just nu kan vi se hur starka krafter agerar i EU för att i Telekompaketet införa en rad pålagor och begränsningar när det gäller internets användning. Till dessa krafters hjälp ansluter sig ett välkänt amerikanskt företag AT&T, helt utan dubier när det gäller teknik för att möjliggöra blockering och filtrering. Money, money? Eller man ger politiker det som politiker vill ha? Vad det handlar om framgår av en sammanställning av La Quadratur du Net och Iptegrity.com med fokus på Telekompaketet. I morgon behandlas detta i EU:s IMCO/ITRE-kommitté för att sedan slutligen behandlas i EU-parlamentet den 22 april. Jag följer detta noga då det blir avgörande för hur jag kommer att rösta i EU-valet den 7 juni 2009. Intressant.


söndag 29 mars 2009

Ny utredning vill censurera internet.

Såg igår hos Karl Sigfrid och läser idag igen i SvD och ser på Rapport att staten nu är i färd med att ta ett principiellt viktigt steg på vägen mot censur av internet. Hittills har internetoperatörerna en frivillig överenskommelse om att filtrera sidor med barnpornografi. Nu vill den statliga spelutredningen att det ska bli lag på att blockera utländska spelsiter. Skälen är naturligtvis att skydda den egna spelindustrin, men också att många människor inbillar sig att man med detta ska komma tillrätta med spelmissbruket. Det senare är dock något som sker på individnivå och därför krävs att den saken åtgärdas där på ett sätt som stärker individernas tilltro till sin egen förmåga för att kunna motstå destruktiva beteenden. Att det kan finnas f d missbrukare, som vill reducera de frestelser, som finns, är förståeligt. Men, det är inte skäl nog för att införa en allmän censur. När man väl slagit in på denna väg, kommer det från tid till annan att poppa upp krav på censur av än den ena, än det andra orsaken. Hanna en av många, som tar bestämt avstånd. In your face skriver om nätcensur vi minns.


Det märkliga i sammanhanget är att det är en internetoperatör som ser sig tvungen att ta till orda utifrån en rent principiell ståndpunkt – idag spelmissbruk, i morgon något annat. Jon Karlung, vd hos Bahnhof säger enligt artikelförfattaren: – I dag finns inget helhetsperspektiv, utan man tar hela tiden små, små steg med olika lagar för att kringskära den elektroniska kommunikationen. Men om det nu är så att man vill ha ett övervakningssamhälle så måste man ju deklarera det och ta en diskussion, och inte smussla med det i enskilda lagförslag. Jag måste kolla upp om min egen operatör TeliaSonera brytt sig. Om inte, måste jag undersöka vad det kostar att byta till ett företag, som tänker längre än näsan räcker.


Annars förefaller det ligga i tiden att politiker vill införa en rad skyldigheter för operatörer, för att komma åt än det ena än det andra – Telekompaketet, som nu diskuteras inom EU och ACTA-avtalet, som vi vill ha insyn i både här hemma och i EU, är just nu de mest aktuella. Tidigare har vi genomlidit IPRED, som går igång nu i veckan. Andra som skriver om detta är Mårtensson och Jens O. Inför omröstningen nu på tisdag i EU:s IMCO/ITRE-kommitté om Telekompaketet finns här en översikt som organisation La Quadrature du net gjort.


Att vi medborgare har problem med att orientera oss, när de politiska partierna knuffas där de tror att mitten finns, kan vem som helst se. - De hemlösa opinionerna och de hemlösa politiska idéerna växer. Den politiska apparaten, demokratin helt enkelt, befinner sig i kris, skriver Maria-Pia Boethius i ETC. Intressant. Mitt i allt allvar är det bra att vi kan skämta om tillståndet. Här MinaModerataKaramellers snabbkurs för politiker. Den var bra! Leos politiska drinkar går inte heller av för hackor.


lördag 28 mars 2009

I vår lilla stad Norrtälje.

Har nyss lagt ut ett långt inlägg på NT-bloggen om spelet i EU och i diskussionen i bloggosfären om upphovsrätten, som oftast ligger bakom den repressiva lagstiftningen. Inläggen i NT kan ännu så länge inte pingas hos Twingly, Bloggportalen, Nyligen.se eller någon annan, men det kommer nog. Norrelje Tidning är riktigt framåt när det gäller att ta till sig att det finns läsare som vill kommentera, men också det behov som en del av oss har att själva skriva d v s blogga. Tidningen är nu uppe i 18 bloggare, som skriver mer eller mindre regelbundet. Eftersom jag är rätt flitig här blir det inte lika ofta där. Till att börja med tänkte jag att skriva mera med ett lokalt fokus där, men sedan jag sett hur direktiv och lagar i EU påverkar våra liv lokalt, är det inte alldeles enkelt att göra en sådan åtskillnad. Jag tycker nog att alla lokalt i Norrtälje måste inse att det finns människor bakom de politiska besluten såväl i Bryssel/Strasbourg som i Stockholm och Norrtälje – människor som i olika hög grad tänker efter själva eller låter sig ledas eller förledas innan de går till beslut. Offentlighetsprincipen är till för att medborgarna ska kunna granska den makt som politiker har och då är internet ett bra verktyg. Som en medborgare med demokratiska fri- och rättigheter ogillar jag starkt att staten ska övervaka/kontrollera mig eller begränsa mina möjligheter att röra mig fritt ute på nätet. Det jag själv ogillar ska jag inte pracka på andra. Av det skälet är Karl Sigfrid (M) en av mina favoriter bland riksdagsledamöterna. Hans länk till ett yttrande från en vd för ett internetföretag är mycket läsvärd. Men därifrån åter till vår lilla stad.


Igår besökte jag gla Rådhuset här i Norrtälje, där lokala politiker annonserat att de finns tillgängliga för informella möten med allmänheten. Det blev en trevlig pratstund över en kopp kaffe och jag fick tillfälle att klara ut hur det förhöll sig med frågan om kommunens köp av parkmarken intill Brf Riddaren (f d Stadshotellet). Kommunen har anmält sitt intresse att få förvärva marken, sedan är det en fråga för Den Danske Bank och Brf Riddaren om de vill sälja eller om de ska låta någon annan ta över ägarskapet. Men vad jag har förstått riskerar Brf Riddaren att gå i konkurs och är i behov av en så ekonomiskt fördelaktig lösning som möjligt, men i detta som allt annat gäller – den som gapar över mycket mister ofta hela stycket. Skulle man inte vilja tillgodose norrtäljebornas önskemål om att åtminstone få ta parken i besittning, då får girigheten ansikten även i vår lilla stad.


Norrtälje kommun har tjänat 20 miljoner på att sälja av fastigheter som tidigare tillhörde E.G. Stenbergs Donationsfond. Tanken när kommunen förvärvade fastigheterna av stiftelsen var inte att de skulle användas i spekulationssyfte och därför är det inte mer än rätt att en del av dessa pengar används för att återföra en del av detta i allmän ägo. Ryktet går att det är Centrumfastigheter, som vill gå in som ägare, men det är i så fall en sak mellan dem och Den danske bank samt Brf Riddaren. På en direkt fråga om politikerna gått in i affären för att hjälpa Centrum Fastigheter i Norrtälje AB, förnekade Berit Jansson (c ) detta på det bestämdaste! Intressant.


fredag 27 mars 2009

Dawit Isaak på väg att bli martyr?.

Idag kräver fem chefredaktörer i de fyra största tidningarna, SvD, DN, Aftonbladet och Expressen i ett gemensamt upprop att vi alla tillsammans ska öka trycket på den eritreanska regimen för en frigivning av Dawit Isaak, en journalist med familj i Göteborg, som suttit mer än 7,5 år i fängelse i Eritrea. På hemsidan FreeDawit.com finns information om bakgrunden till att han hamnat där. SvD ger en sammanfattning. Hans brott: en önskan om demokrati och frihet skriver DN. Man kan naturligtvis undra varför han återvände till Eritrea våren 2000. Men jag kan mycket väl förstå att en journalist ser en möjlighet att bistå sina tidigare landsmän, när en oppositionell grupp ur regeringen kräver demokratiska reformer och en grundlig, objektiv utvärdering av de händelser som ledde fram till att kriget mot Etiopien blossade upp på nytt. När oppositionen inte fick något gehör för sina krav publicerades på internet ett öppet brev till Peoples Front for Democracy and Justice, det enda tillåtna partiet i Eritrea, som leds av landets diktator Isaias Afewerki.


Brevet publicerades av den fria pressen, tillsammans med analyser, kommentarer och intervjuer med flera av de femton politikerna. Sedan kom attacken mot World Trade Center den 11 september 2001 och världens medier ockuperades av detta. Då slog regeringen i Eritrea tillbaka mot reformisterna. Inom loppet av några dagar hade elva av politikerna gripits, liksom tio av den fria pressens ledande journalister. Däribland Dawit Isaak, som hämtades i sitt hem tidigt på morgonen den 23 september 2001.


Martin Jönsson skriver att Dawits hälsotillstånd gör läget akut och allt fler börjar tröttna på att regeringens ”tysta diplomati” inte ger något resultat. Här DN:s kommentar. Av chefredaktörernas redogörelse framgår att vi har att göra med ledare som är osedvanligt förhärdade i sin avoga attityd till omvärlden och vår syn på medborgarnas demokratiska fri- och rättigheter. Det ser ut som om Isaias Afewerki och hans hårdföra gäng helst ser att Dawit Isaak kommer att minnas av eftervärlden som martyr. En martyr, som offrade sitt liv för att synliggöra hållningen hos Eritreas diktator och partiet PFDJ gentemot pressfrihet och demokrati. Intressant.


Kampen om internets frihet har börjat.

Omröstningen i Näringsutskottet blev uppskjuten skriver DN. Under tiden har EU-parlamentet röstat om den s k Lambrinidis-rapporten. På nätet presenteras beslutet med bl a följande formulering ”I en resolution som antogs med 481 röster för, 25 emot och 21 nedlagda, konstaterar Europaparlamentet att det finns flera grundläggande rättigheter som påverkas av Internet och som medlemsländerna bör försvara, däribland skydd av personuppgifter, yttrandefrihet, föreningsfrihet, tryckfrihet, politisk handlingsfrihet och icke-diskriminering.”


SvD skriver om att glädjen stod högt i tak bland de svenska ledamöterna, men gör samtidigt klart att beslutet inte behöver få någon större betydelse. Tidningen skriver bl a

”Samtidigt som det jublas i parlamentet får dock betänkandet inga juridiska konsekvenser. Ett initiativbetänkande ska enbart ses som ett sätt för parlamentet att skicka signaler till EU-kommissionen och ministerrådet – inte som ett konkret lagförslag.”.


MinaModerataKarameller kan som vanligt lägga ihop ett och annat och dra kloka slutsatser. Uppdatering: Sedan artiklar i DN från TT och i Nyheter 24 tolkats, som att saken är klar när det gäller Telekom-paketet, påminner Scaber Nestor om hur traditionella media kan ställa till det. Han drar paralleller till hur FRA-debatten i höstas dödades, trots att regeringens proposition ännu inte är klar när det gäller de tillägg, som skulle göra den lagen aptitligare.


Man kan säga att det som hänt i EU bara varit en form av skenfäktning i avvaktan på den omröstning, som kommer i nästa vecka om Telekom-paketet. Då blir det blodigt allvar. Här en rapport från Iptegrity.com om det som pågår i Storbritannien med bäring på Telekom-paketet i EU och här finns en Facebook-grupp ”Blackout Europe: Telecoms Package dangers to open EU internet” med aktuell information. Erik Josefsson skriver mer om detta. Det pågår en världsomfattande kamp för internets frihet, skriver Nätverket Svart Måndag. Andra som skriver är Jens O och Anohito.


Avslutar med att be alla med kloka synpunkter på hur utrymme kan skapas för en publik domän med hänsyn tagen till en juste upphovsrätt att läsa dagens bloggpost hos Anders Widén. I det sammanhanget kan det passa att även läsa Opassande Min rätt är inte som din rätt, det är en efterrätt. Intressant.


torsdag 26 mars 2009

Att trampa nya stigar kostar möda.

På min förmiddagsrunda bland mina favoriter blir jag riktigt upprymd. Hos Calandrella ser jag att denna unga kille analyserat en motion till Socialdemokraternas kongress, som han funnit hos Eva-Lena Jansson, suppleant i Näringsutskottet och dito i Trafikutskottet, på dennes blogg. Motionen handlar om upphovsrätt och Calandrellas tankegångar är intressanta liksom synpunkterna i kommentarsfältet. Calandrella, 13 år, ser det som motionären inte förefaller vara medveten om – viktigare än den publika domänens möjligheter att fungera även på internet är det att stå upp för organisationer som STIM och Sveriges Konsumenter. Vad jag kan se i bl a DN har STIM bidragit med visst underlag och den korporativa makten är sedan tidigare av betydelse för socialdemokraternas politik. Dessutom har jag sett att det finns aktivister för deras sak i min egen stad – In your face.


Efter denna iakttagelse går jag vidare och finner hos MinaModerataKarameller funderingar kring rörelser, som uppstår i partier när riksdagen tummar på sitt uppdrag att värna medborgarnas integritet och rätten att få betraktas som oskyldig intill dess en domstol kommit fram till att man är skyldig till ett brott. Mary noterar att avsaknaden av en genomtänkt politik för den infrastruktur, som internet i grund och botten är, leder till att allt fler dras till Piratpartiet. Det senaste exemplet är Marcus ”Lake” Berglund, som kompletterar sitt medlemskap i Centerpartiet med att bli Guld-Pirat, vilket innebär en månatlig donation till Piratpartiet som stöd i deras kamp för en bättre politik. Här ger han själv sin syn på omvärldens reaktion på detta steg. Intressant.


Frågan om integritet och rättssäkerhet sysselsätter Infallsvinkel sedan Thomas Bodström på sin blogg berört ämnet Integritet. Det går inte att blunda för att Thomas Bodström, som ordförande för Ecpat, skaffat sig tolkningsföreträde när det gäller att bedöma rätt och fel. Har i färskt minne hur Ecpats generalsekreterare försökte vrida Tele 2:s inställning till att denna teleoperatör därmed gillar pedofili, vilket jag bloggade om igår. Kommen så långt inser jag att jag måste skriva till Telia och ställa frågan varför man där inte på motsvarande sätt värnat om min integritet och rättssäkerhet.


onsdag 25 mars 2009

Censuren på nätet – bara en början.

Igår skrev jag bland annat ”Med en travestering på William Shakespeares ord vill jag rusa ut på Stora torget och utropa: - En statsman! En statsman! Vårt kungarike för en statsman, som kan ta oss ur denna mardröm!!! Men, jag inser raskt att de, som borde rusa till undsättning, tycker att det är OK att censurera d v s filtrera det, som han eller hon ogillar, och ger blanka f-n i vad det leder till i sin förlängning. Alltför svartsynt? Ja, kanske det, men överbevisa mig gärna om motsatsen.”


Idag har Aftonbladet en artikel med den något missvisande rubriken ”Tele 2 skrev inte på mot barnporr”. Den som tar del av Tele 2:s förklaring ser att det handlar om att det kommit in ett nytt krav i det tidigare gällande avtalet och att det är detta som Tele 2, av hänsyn till kundernas integritet och rättssäkerhet, inte kan skriva under på. Rick Falkvinge gör en redovisning av saken och pekar på det orimliga i att det inte går att debattera innehållet i Ecpats censurlista och refererar till vad som hänt i Finland med en liknande ordning. Eftersom diskussion har förts om att på motsvarande sätt sätta upp The Pirate Bay på censurlistan, har han naturligtvis satt sig in i problematiken och ser konsekvenserna när filtrering ses som den geniala lösningen på all sköns moraliska frågor. Vägen till helvetet är kantad av goda föresatser, skriver han.


Således har vi nu en lång rad av oförvitliga samhällsmedborgare, som vill frälsa än det ena än det andra ifrån ondo, och därför gladeligen trampar vidare på vägen mot censur, utan att vilja se vad som ligger i färdriktningen. Försök till en problematisering leder till det höga tonläge, som Helena Karlén, generalsekreterare på organisationen Ecpat, tar till. Inte ovanligt hos människor, som vigt sina liv åt en uppgift, och inte vill inse att hjärtefrågan kan drivas in i en återvändsgränd om man inte ser upp. Det sker när man vägrar att ta in att den metod man valt måste användas med omdöme. Ett juste förhållningssätt till kundernas integritet och rättssäkerhet avfärdas nu av henne och ses som ett försvar för pedofili. Det är helt horribelt!!! Jag hoppas att Tele 2 orkar stå emot den typen av slag under bältet!


Som motvikt till allt hemlighetsmakeri för att åsidosätta medborgerliga rättigheter när vi använder oss av internet, vill jag också applådera alla dem som arbetar för öppenhet kring ACTA-avtalet, här Lage Rahm (MP). I morgon får vi se vad näringsutskottet anser.


Får inte glömma att säga tack till Olof och Michael, som drog en lans för mig sedan en ledamot i riksdagen visat sin arrogans. Er omtanke värmer. Ledamoten ogillade helt klart att vi i nätverket Riksdagssvar.se ville ha hennes syn på våra fem frågor om FRA och gav mig en knäpp på näsan. Det ledde till hågkomster från den tid på 1970-talet, när jag själv var partipolitiskt aktiv, vilket jag fick användning för på NT-bloggen. Lars-Erick uppträder också som en riddare, när han analyserar den mejlväxling, som utspann sig mellan mig och ledamoten ifråga.


Eftersom merparten i det material, som hon hänvisade till, handlade mera om upphovsrätt än FRA, känns det bra att kunna bjuda på en riktig solskenshistoria av Anders Widén, en av hennes partikamrater, som kommit längre i sin personliga utveckling och kan se att ”Profit by generosity gives more than profit by greed”. Till sist: För den som vill rusta sig inför upplösningen av FRA-dramat finns hos Mark Klamberg ett lästips, som vad jag förstår mycket väl kan kombineras med Mitt i stegets bokval. Från böcker är steget inte långt till bibliotek, varför jag ger sista ordet till Christian Engström, som talar sig varm för just denna kunskapsbank, som idag byggs på nya sätt.

Intressant.

tisdag 24 mars 2009

Frihet, jämlikhet och broderskap år 2009.

Idag har jag här bredvid lagt in en ruta med koppling till Amnesty Internationals kampanj för mänskliga fri- och rättigheter på internet. Det lättade en del på den oro, som jag känt sedan jag igår skrev om vad Frankrikes Jacques Toubon och likasinnade håller på med när det gäller Telekom-paketet i EU.


Ett fritt internet är en nödvändighet för en fri åsiktsbildning, skriver Scaber Nestor m a a det som nu är på G inom EU, där fransmannen Toubon m fl försöker få in regler för internetoperatörer, som kommer att förändra internet i grunden. Mitt sinne för galghumor triggar igång en tanke: - Månne vad Regelrådet kan ha för åsikter i saken? Detta råd är en fristående statlig kommitté med rådgivande funktion, som granskar utformningen av förslag till nya och ändrade regler, som kan få effekter av betydelse för företagens arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt. I min föreställningsvärld ska inte telekomföretag syssla med sådant, som hindrar oss från att utöva våra demokratiska fri- och rättigheter när vi är ute på nätet. Men, sedan jag läst artikeln av Marcus Jerräng i Computer Sweden, (tack Hax) inser jag att de stora telekomföretagen vill fortsätta som hittills d v s koncentrera sig på att sälja tjänster, som bara deras egna kunder kan använda.


Sedan jag prövat vad jag hittills tagit reda på mot det, som Hax skriver om, står det rätt klart att Telekompaketet utgör ett reellt hot mot det internet, som många människor jorden runt insett fördelarna av. Det sorgliga i allt detta är att den elit, som anser sig vara höjd över den diskussion, som förs i bloggosfären, väljer censur istället för att tro på dialogens möjligheter. Med detta är det inte bara det fria internet, som går i graven, utan i lika hög grad demokratin i den form, som vi känner den. Lambrinidisrapporten, som det röstas om i morgon den 25 mars 2009 är nu på motsvarande sätt utsatt för en attack från Toubon & Co. Den handlar om "De grundläggande rättigheterna på Internet" och röstades igenom i LIBE-utskottet den 17 februari i bred enighet med röstsiffrorna 44 - 0, sedan Inger Segelström (S) lagt ett antal ändringsförslag.

Det råder idag en obalans på Internet där det är de folkvalda som granskar folket och inte som i det övriga samhället där folket skall ha möjlighet att granska de folkvalda, skrev man samma dag på partiets EU-blogg. Tråkigt dock att det för Socialdemokraterna är viktigare att slå sig för bröstet och därmed äventyra ett gott slutresultat än att söka samförstånd över blockgränserna för den goda sakens skull. Det är annat än slaget om Telekompaketet där Eva-Britt Svensson (V) tog över efter Christoffer Fjellner (m), men uppenbarligen var det bara ett semifinalheat. Nu gäller det att vinna över Toubons lag, i båda dessa finalheat. Anohito har också sina tvivel.


Med en travestering på William Shakespeares ord vill jag rusa ut på Stora torget och utropa: - En statsman! En statsman! Vårt kungarike för en statsman, som kan ta oss ur denna mardröm!!! Men, jag inser raskt att de, som borde rusa till undsättning, tycker att det är OK att censurera d v s filtrera det, som han eller hon ogillar, och ger blanka f-n i vad det leder till i sin förlängning. Alltför svartsynt? Ja, kanske det, men överbevisa mig gärna om motsatsen.


Tecken i tiden är inte så upplyftande – Kommenterat om tidsandan; Stenudd om yttrandefriheten och Svenska Pen; Anders Widén om människan först; Calandrella – jag litar inte på regeringen; Karl Sigfrid som positivt föreslår att ACTA spolas till förmån för en förhandling om en liberaliserad upphovsrätt, medan mycket talar för det motsatsen – se DN:s artikel om den uppskjutna omröstningen om ett förlängt skydd för inspelad musik.


Avslutar med Rick Falkvinge, som välkomnar Thomas Bodström till bloggosfären. Efter detta blir hans liv inte detsamma som förut. Det vet vi, som redan deltar och hellre ser till den kloka massans kunskap istället för att fokusera på tecken som talar för motsatsen. Sätter till sist punkt med något som lockade mig att le: Stationsvakt, Mårtensson och Ögonblick i norr. Intressant.


måndag 23 mars 2009

Konsten att avtala bort grundlagen.

Nog kan man undra med vilken rätt en handfull personer ska ges fullmakt att avtala bort vår rättssäkerhet i samband med förhandlingar om ett nytt internationellt handelsavtal ACTA (Anti-Counterfeiting Trade Agreement). Det har aktualiserats av aktörer i USA, vilka anser sig vara i behov av skärpt lagstiftning till skydd för upphovsrätt och patenträtt. Ser nu att DN uppmärksammar att den sekretess, som råder kring detta avtal, ska diskuteras i riksdagens näringsutskott nu på torsdag. Det är intressant.


Den 12 mars kunde jag redovisa de svar jag fått på mina frågor i saken till ledamöterna i EU-parlamentet, där offentlighet är en bristvara. Idag har jag kunnat uppdatera med ännu ett svar - det är från Junilistans Hélène Goudin. I EU är det Telekom-paketet, som vid sidan av ACTA-avtalet utgör lockelsen för upphovsrättslobbyns aktörer. När det gäller kravet på offentlighet har EU-parlamentsledamoten Jens Holm (V) fått följande svar: "Kommissionen leder förhandlingarna i samråd med de behöriga kommittéer som rådet utsett. De frågor som hör till medlemsstaternas behörighetsområde samordnas av ordförandeskapet inom de behöriga förberedande organen före förhandlingarna så att medlemsstaternas åsikter återspeglas i förhandlingarna." Det måste rimligen betyda att Sveriges regering inte kan skylla på andra utan måste hålla emot varje detalj i avtalet, som kan äventyra enskilda medborgares rättssäkerhet.


Ser hos Iptegrity.com att den franske EU-parlamentsledamoten Jacques Toubon lyckats att på nytt föra in upphovsrättsfrågorna i Telekom-paketet till den andra läsningen. Det är minsann inte lätt att förstå hur det är möjligt. Undrar vad Eva-Britt Svensson och alla andra svenska ledamöter tänker om detta just nu? De var ju med rätta rejält uppåt när de hade lyckats få med sig en majoritet i parlamentet på ändringsförslag vid den första läsningen.


Samtidigt ser jag hos Christian Engström att Internet är under attack i Frankrike och i kommentarsfältet hos Karl Sigfrid att det händer saker på Nya Zeeland. Där är det är The National Business Review som bland annat skriver ”Prime Minister John Key has announced the government will throw out the controversial Section 92A of the Copyright Amendment (New Technologies) Act and start again.”


Medan denna kamp för internetanvändares demokratiska fri- och rättigheter pågår i EU:s medlemsländer, kan vi vara glada för att det finns människor, som ser till att domstolar prövar lagligheten i det som sker. Svensk Myndighetskontroll har funnit en artikel om olagliga engelska databaser. Här på hemmaplan är Josh, Leo och Badlands Hyena riktigt uppåt när Liza Marklund visar sin okunnighet om fildelning. Hax har också nåtts av hennes remarkabla story. Thomas Bodström, som premiärbloggar på Bodströmsamhället.se, erkänner dock utan omsvep det som vi länge anat – han är en teknisk idiot.


söndag 22 mars 2009

Vad kännetecknar en demokrati?


-->
Bra att DN skriver om hur censuren breder ut sig även i länder som säger sig vara demokratiska. Karl Sigfrid skriver om censuren i Australien och Nya Zeeland. Jag har tidigare noterat att Sverige ser ut att gå att mer i korporativ riktning, då riksdagens ledamöter inte ser som sin roll att företräda medborgarnas intressen gentemot resursstarka gruppers egenintressen. Anders Widén påstår rent av att riksdagen inte vill oss väl. Alla dessa integritetskränkande lagar kan inte tolkas på särskilt många andra sätt än att andra intressen än försvaret för medborgarnas demokratiska fri- och rättigheter tagit över. I fredags skrev DN om dimridåerna kring ACTA-avtalet efter det att frågor ställts i riksdagen. Erik Josefsson (V) skriver om den kommande omröstningen i Näringsutskottet den 26 mars. Det ska bli intressant att se hur våra politiker agerar då. JensO är en av många som följer detta med stort intresse. Anohito ställer frågan Är det rimligt? m a a datalagringsdirektivet och vad det kommer att kosta oss samt hur det är tänkt att fungera med referens till Janne Flygheds artikel i Aftonbladet Vågar du lyfta luren nu? Även här kan vi se att det finns företag som ligger långt framme när det gäller att svara mot politikers fåfänga dröm om att kunna övervaka alla och envar. Opassande noterar och analyserar det som pågår.
Att något hänt, som är svårt att förklara, visar bloggen Att dricka liberalt, som grävt i Folkpartiets rapporter. Och hos Umeå live ser jag att P-O Ågren antagligen var först med idén om en digital allemansrätt. Mårtensson, som deltagit i Centerns distriktsstämma i Sthlms län, är nöjd med ”att centern ska verka för att upphovsrätten ska moderniseras och anpassas till dagens teknik. Upphovsrätten ska inte vara ett hinder för utvecklingen utan tvärt om. Dessutom ska centern utforma ett upphovsrättspolitiskt program”. Måtte det ge ett bättre resultat än det vi ser hos Folkpartiet. Intressant.

I fredags var det dags för Ungdomsriksdagen att samlas efter månader av förberedelser, skriver Norran. Det var 349 blivande studenter från 61 orter som för en dag fick fatta beslut i ett antal viktiga frågor. Med röstsiffrorna 179 – 107 röstade ungdomarna ett tydligt nej till att FRA skulle få tillstånd att signalspana i kabel. IPRED hann man inte rösta om, men beredande utskott hade förordat ett avslag. Det finns hopp om framtiden. MMN-o kommenterar. Riksdagens ordinarie ledamöter medverkade bl a som ordförande i olika utskott. Annie Johansson (C ) i Näringsutskottet; Fredrik Federley (C ) i socialförsäkringsutskottet och Göran Pettersson (M) i socialutskottet – allt omnämnt i deras bloggar.

Sedan kan man naturligtvis undra om det finns något samband mellan intresset hos våra riksdagsledamöter att bevaka oss alla och deras slutenhet gentemot oss, som valt dem. Vi i nätverket Riksdagssvar bygger vidare på vårt digitala monument över deras hållning gentemot oss, som varit kritiska mot deras beslut om FRA. Eftersom det sägs att vi inte förstått det fina i kråksången har vi formulerat fem olika påståenden, som de erbjudits att ta ställning till Ja, det stämmer eller Nej, det stämmer inte eller Vet ej samt möjlighet till Kommentar. De, som ser ur att ha störst svårigheter att avge ett svar är större delen av Moderaterna och Socialdemokraterna. Men, fortfarande kan vi notera att svar flyter in – här Olof. Lars-Erick skriver tänkvärt om den tigande makten.

Vet inte om det blir ett allför djärvt hopp, men nog undrar jag om folkets intresse för ockultism och andra företeelser, som knappast talar för att vi är ett upplyst folk, slagit rot även i Riksdagen. Detta sedan jag läst Isobels Myten om det upplysta Sverige. Ser att Svensk Myndighetskontroll funderar i liknande banor.

torsdag 19 mars 2009

När bryts ett samhälle sönder?

Dit det bär, bär det, brukade min mamma säga, när något gick överstyr, vilket det gjorde när någon gick för långt i sin iver att sätta P för företeelser i det mänskliga livet. Det är med mänskliga relationer, som med hus och broar – det finns en hållfasthetslära, som politiker måste behärska annars går det överstyr. Det har inget med höger – vänster att göra, utan mera med balansen mellan mänskligt och omänskligt. Det som nu läckt ut om ACTA-avtalet och som DN nu äntligen skriver om visar att vår oro har varit befogad. Detta är mer än ett handelsavtal – det handlar de facto om en gemensam lagstiftning, som förhandlas fram bakom vår rygg. Många har synpunkter och ställer frågor bl a Erik Josefsson och Varför inte?


Sagor från livbåten har en idé om en möjlig lösning och det kan behövas annars hjälper det föga att EU:s Margot Wallströms skriver mångordigt på SvD Brännpunkt om sammanhållning och gemensamma tag. Alla dessa direktiv, som kommer från EU, och där vi, som använder internet, betraktas antingen som konsumenter eller potentiella kriminella istället för medborgare stärker inte ett positivt förhållningssätt till denna överstatlighet - tvärtom. Vi som gillar mångfald och internationellt utbyte undrar varför EU:s ledare och administration gillar detta pysslande bakom ryggen på oss.


Därför ska det bli intressant se vad som händer med datalagringsdirektivet sedan Wiesbadens förvaltningsdomstol funnit att en allmän datalagring är oproportionerlig och därmed olaglig, vilket Mark Klamberg skriver om. Detta publicerades den 16 mars, d v s dagen före det att Moderaterna meddelade att de bestämt sig för att dra gränsen för den tid som uppgifter ska lagras till sex månader. I mitt nattliga inlägg länkade jag bl a till Intensifier, som bl a berörde att uppklaringsfrekvensen i Tyskland ökat med 0,006 %! Mårtensson har också noterat det för oss positiva domslutet och hoppas att Sverige ska låta sig påverkas. Uppdatering: Sedan detta skrevs har diskussion uppstått om hur detta ska tolkas, vilket Sidvind, gjort mig uppmärksam på.


Mammas hemsnickrade visdomsord är användbara även när jag läser vad Opassande skriver om tillståndet i Nya Zeeland efter deras skärpta lagstiftning när det gäller fildelning. Karl Sigfrid berättar med hjälp av Hax och Wired om hur långt galenskapen drivits i Australien. En kommentar som passar väl i sammanhanget finns hos Badlands Hyena.


Lars-Erick funderar över skyddstider för upphovsrättsskyddade verk i förhållande till patent och Mark Klamberg berättar om Försvarsmaktens remissvar på alliansens FRA-kompromiss. Det senare återkommer jag till när jag tagit mig tid att läsa och grunna på vad som kan falla ut av det. Spontant undrar jag var de kritiska fp-kvinnornas smärtgräns ligger? Gör de som Fredrik Federley – slutar prata om saken och hoppas att människors oro för vart landet är på väg därmed ska försvinna?


Stort och smått i livet.

Väcktes av sopbilen, som backade in mot hyreshusets rum för hushållssopor. Har sovit länge då jag kom hem sent efter fullgjord farmorsdag. Farmorsdagar är dagar då barnbarnen går före allt annat. Oftast handlar det om att göra ett inhopp då mamma eller pappa har svårt att få ihop pusslet, men det kan också vara att delta i och dela glädje och fest, när någon fyller år, eller skola, fritids, dans- och teaterledare ordnar särskilda arrangemang för föräldrar och anhöriga.


I bussen på väg hem tänkte jag på Thomas Bodströms (S) ord i samband med att M ordat om datalagringsdirektivet d v s skyldighet för teleoperatörer att under en tid spara uppgifter om vem som kontaktar vem, hur länge och om vad. - Hur i alla glödheta tänker kar´n? Menar han på fullt allvar att det skulle bli svårare för Hells Angels att dölja sin brottslighet och lättare för brottsoffer att slippa bli utsatta om dessa uppgifter lagras under längre tid? Märkligt att den, som tidigare varit justitieminister och dessutom är jurist är så okritisk mot dem som sjunger dataminingens lov. Men inte bara det, inte ser ut att ha en tanke om vilket klimat all denna övervakning och avlyssning skapar i samhället. Är han bara korkad eller spekulerar han grovt i att den typen av resonemang ska köpas av ett folk, som beskrivs som sovande? Erinrar mig i skrivande stund att Mårtensson skrivit om att Tysklands författningsdomstol är på väg att pröva om direktivet strider mot artikel 8 i Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Ett i övrigt läsvärt inlägg. Hur som helst kunde jag inte få ro att sova förrän jag skrivit om saken. Därför behovet av sovmorgon.


Men nu några ord om dagens lokala nyheter. Nyheten om att Norrtälje enskilda gymnasium gått i graven sedan skolan köpts upp av RHS-gymnasiet, vilket i sin tur ingår i utbildningskoncernen EUC Education AB. Skriver nog om det i NT-bloggen. Noterar vidare att landshövding Per Unckel, som ordförande i den nybildade Skärgårdsrådets exekutivkommittén, kommer att arbeta tillsammans med bland andra Norrtälje kommuns kommunalråd Kjell Jansson (M) för bättre och snabbare resultat i nära dialog med skärgårdsborna. Tänker genast på första sidan av DS, där rubriken Strandväktare och en bild på bygglovchefen i Värmdö kommun, puffar för artikeln inne i tidningen om dragkampen mellan friluftslivet och dem som vill bygga på strandtomter ständigt pågår i Värmdö. Därför har man utarbetat en lokal strandskyddspolicy. Undrar om det finns något liknande i vår kommun?


Ser också ett intressant debattinlägg i DS ”Håll distansen till lobbyorganisationer”. Det är Per-Olof Åberg, kommunpolitiker (MP) i Bollnäs, som skriver om Svenskt Näringslivs enkät, vilken ligger till grund för deras mätning av företagsklimatet i landets kommuner. Efter att ha varit i kontakt med Svenskt Näringsliv skriver Per-Olof Åberg bland annat ”Det går emellertid inte att hävda att Svenskt Näringslivs ”undersökning” av ”företagsklimatet” verkligen mäter vad undersökningen avser att mäta eller att resultaten är tillförlitliga. Kommunerna tävlar om att komma högt på denna lista. Säkert ingår nu Svenskt Näringslivs nyckelbegrepp i det lokala planarbetet i fler kommuner och regioner än min. Min uppfattning är att politiker och tjänstemän borde upprätthålla nödvändig distans och integritet gentemot olika lobbyorganisationer”. Intressant.


Det senare påminner mig om det utbyte jag haft i kommentarsfältet om Sifos väljarundersökning, vilket landat att att jag också måste gå till källan och ställa frågor om hur denna mätning går till och dess främsta nytta. Men, nu måste jag först och främst tänka på dagens viktigaste övning – hjärtgympa. Den gör mig verkligen gott och dessutom är det tryggt med kroppsansträngningar under sakkunnig ledning.


Datalagring m m – ett steg i taget?

Läser i SvD att Moderaterna backar till EU:s miniminivå när det gäller tiden för datalagring , men är beredd att gå längre än EU-direktivet i andra delar. Thomas Bodström (S) vårdar sin baby och tröstar sig med att det viktiga nu inte är hur lång tid uppgifterna sparas, utan att lagen blir verklighet. Sedan ställer han nyttan för Hells Angels mot en försämring för brottsoffer med den kortare lagringstiden – simpelt så det förslår!!! Inget argument är uppenbarligen för lågt för den, som är van att tjäna den rättvisa vi har. Sedan noterar han att när lagen väl är på plats kan den förlängas om det behövs. Intressant.


Mark Klamberg, som tidigare lärt oss att vara uppmärksam på detaljerna, pekar på några saker som det gäller att kolla upp, bl a kopplingen till polismetodutredningen. Som det verkar handlar det om att uppgifter ska kunna tas ut utan att en domstol prövat saken. Intensifier har också noterat backningsläget men kompletterar med uppgifter om läget i Tyskland, där datalagringen redan är ett faktum. Karl Sigfrid, klarar ut vad M sagt tidigare och pekar på betydelsen av de villkor som måste uppfyllas för att uppgifter ska lämnas ut. Han reagerar också på Bodströms uttalande, det hedrar honom. Annie Johansson (C ) har dock en något annorlunda minnesbild vad gäller moderaternas tidigare inställning.


Calandrella har verkligen tagit sin uppgift på allvar – förutom att bemöta en insändare i Metro och fundera kring skampålen som införts i och med IPRED-lagen ser hon på datalagringen med en ung människas klara ögon och undrar varför så bråttom. Datalagringsdirektivet är under prövning i Europadomstolen, vore det inte klokt att vänta? Nja, tänker jag. Sverige ska ju ta över Ordförandeskapet i EU om några månader och då vill väl ledargarnityret ha städat undan detta. Det lär vara så att Sverige är anpassligare än de flesta andra i EU-familjen. Stefan Stenudd tar itu med påståendet att fildelarna är orsak till IPRED och alla dessa lagar. Fildelning i sig är ingen olaglig teknik - Bloggtidningen reder ut begreppen. Opassande bjuder på goda argument om upphovsrättens inlåsningseffekter. Ting och Tankar bjuder på en tipslista.


Sedan inlägget hos Morfar Gunnar Från Sundskär till kontrollsamhället, där han återger den tidigare moderatledaren Gösta Bohmans uttalande år 1975 med anledning av vad han då visste om den övervakning/avlyssning som USA ägnade sig åt och vad detta kunde leda till i sin förlängning. Värt att läsa en gång till och undra: - Varför är det, som var så uppenbart då, så fjärran hos alldeles för många moderater idag? Jag säger bara FRA.


Förmodligen ligger det en hel del i Anders Widéns iakttagelse. Avslutar med Deepedition som skriver tänkvärt om hur illa den, som är brinnande i sin tro, passar i den organisation, som ser som sin uppgift att förvalta pundet. Jag tror att många, som bärs upp av en ideologi i sitt politiska värv, kan känna igen sig, även om det inte är av samma dignitet.


tisdag 17 mars 2009

IPRED – resultat av demokrati eller korporativism?

SvD publicerar idag en Sifo-undersökning, som visar att IPRED-lagen, där företag som anser sig vara utsatta för intrång i upphovsrätten, kan ta lagen i egna händer, inte får godkänt av folket. Även om 1.000 tillfrågade personer uppdelade efter partisympatier inte kan anses vara allmängiltigt för väljarna i stort, kan jag inte låta bli att fundera över den skillnad som syns mellan Folkpartiet-Centerpartiet och övriga, där uppemot hälften eller drygt hälften tycker att lagen var rätt. Centerpartiets rättspolitiske talesperson Johan Linander, själv kritisk till att internetoperatörer ska få lämna ut uppgifter om sina kunder, tror att felaktigheter i debatten påverkat opinionen och tar detta med husrannsakan som exempel. Den som lever får se, tänker jag. Det blir allt lättare att tvivla på politikers ord. Liberal och långsint funderar också kring detta, men tycker att det allvarliga är att det hela gjorts till en civilrättslig sak med oproportionerligt stor makt åt en industri som saknar förankring i verkligheten. Aftonbladet, Expressen, IDG, HD och Dagens Industri skriver också om undersökningen. SvD har dessutom en artikel där spelbranschen skyller hela den här situationen på pirater, vilka man menar hyllar piratkopieringen. En ny variant på hönan och ägget, tänker jag.


Håller helt med MinaModerataKarameller, som ber regeringen ”Upp med strutshuvudet ur sanden nu och ta integriteten på allvar...”. Beatrice Asks kommentarer om politikers plikt att fatta obekväma beslut bemöts också av Opassande och hennes argumentation skriver jag under på, dock tvekar jag fortfarande när det gäller Piratpartiet. Vi får se hur det går med förlägningen av skyddstider för inspelning av musik vid den kommande omröstningen i EU. Hos Erik Josefsson läser jag att han hoppas på Olle Schmidt (FP), som annars är en respekterad politiker när det gäller våra grundläggande fri- och rättigheter. Det verkar det vara litet si och så med den saken i EU. Denna överstatliga konstruktion, som uppvisar allt mer av korporativism till nackdel för demokratin.


Läs gärna Copyriot, som skriver om korporativism i fem punkter med utgångspunkt från IPRED1, IPRED2 samt ACTA-avtalet (IPRED3), som alla handlar om att ge företag ett orättmätigt stort inflytande över upphovsrätts- och patenträttslagstiftningen, där lobbyister men inte medborgare har insyn och inflytande. Hans iakttagelse att Socialdemokraterna insåg att alliansens förslag handlade om en informell korporativism och därför föreslog en formell korporativism är intressant. Att socialdemokraterna inte själva ser detta, beror på deras vana att låta företrädare för olika organisationer prägla deras politik. När jag skrivit detta tänker jag på författaren Anders Widén, som lagt ner sin själ på att få de sina att förstå. Det är tungt när alla dessa lojaliteter står i vägen för den fria tanken. En annan författare Stefan Stenudd ser att lagen ställer gamla mot unga.


Hax skriver att i USA hemligstämplar Vita Huset det material som rör ACTA-avtalet. ”Och samtidigt som allmänheten, media och de flesta parlamentariker vägras insyn i ACTA-förhandlingarna – så lämnar USA ut materialet till företrädare för upphovsrättsindustrin.”, som då kallas rådgivare. Canada arbetar för öppenhet. Intressant.


Att IPRED krockar med forskningen skrev IDG.se om sedan Pelle Snickars, forskningschef på Kungliga Biblioteket berättat om den tveksamhet som man där känner till fortsatt användning av deras trådlösa nätverk efter IPRED-lagens ikraftträdande. Peter Alvarsson, Computer Sweden gjorde ett bra inlägg ”Gör Piratkopiering ointressant”, men tyvärr når han inte i ett databranschens forum särskilt många av riksdagens ledamöter eller kultureliten. Anna Troberg har dock bestämt sig för att blicka framåt och berättar om ett projekt, som är tänkt att hjälpa och inspirera olika sorters kreatörer att våga sig ut på nätet och testa sina vingar. Ett juste grepp på problematiken!


Andra som skriver om IPRED: Mårtensson, Magnus Andersson, Copyriot, Tommy k Johansson, Sagor från livbåten, Free and thinking, Mitt i steget, Patrik Öhman, In your face, Viktor, Hax, Satmaran, Krohniskt, Allt inom IT, Sidvind, johanfirst och Varför inte? för att bara nämna en del av alla som noterat undersökningen. Scaber Nestor funderar kring piratkopiering - privatkopiering.


Apropå undersökning – avslutar med att nämna att jag nu fått svar från SvD:s journalist när det gäller väljarundersökningen. Tack för det! Det är inte mindre än 14,1 procent, som just nu saknar ett parti att rösta på. 14,1 procent! De osäkra är Sveriges tredje största parti!!! Det framgick inte av artikeln. Däremot att Folkpartiets nedgång med 2,1 procentenheter till 6,3 procent är statistiskt säker. Tänk om de osäkra skulle få en egen stapel i diagrammet, då skulle måhända politikerna förstå att en stor del av medborgarna känner sig frustrerade. Sammantaget noterar jag att det är fler än jag och Lars-Erick, som har problem med att Folkpartiet tappat bort sin liberala själ.


måndag 16 mars 2009

Upphovsrätten och teknikskiftet.

Inleder med ett stort tack till Same same but different, vars fullspäckade veckogenomgång kom, som från himlen sänd, när jag hade börjat fundera på dagens inlägg.


Ikväll kl. 20.00 anordnar Publicistklubben debatt under rubriken Vad händer med journalistiken när upphovsrätten försvagas? Debatten sänds på Publicistklubbens webb.

I en tid då upphovsrättshökarna visat musklerna och på olika sätt försöker sätta skräck i alla, nu när de fått möjlighet att med stöd av IPRED-lagen beivra intrång i upphovsrätten, då talar journalister och publicister om att upphovsrätten försvagas. Jag försöker förstå vad jag har missat när jag ser det rakt motsatta – att allt fler lagar stiftas för att kringgärda upphovsrätten med ännu starkare stängsel. När det inte hjälper, försöker upphovsrättens hökar genom EU-administrationen lobba fram ett handelsavtal – ACTA – som bl a ska ge tullen rätt att genomsöka datorer, usb-minnen och andra lagringsmedia i jakt efter innehåll skyddat av upphovsrätt.


För 8 månader sedan hade jag ingen aning om att musik-, film- och dataspelsindustrin under tio års tid har bedrivit ett veritabelt krig mot den teknik, som möjliggör fildelning, vilket rättegången mot The Pirate Bay var tänkt att utgöra kulmen på. När TV4 skapade rubriker kring The Pirate Bay och Arbogabilderna borde det ha varit lätt att se att detta var en del i den striden, men icke. Den kände journalisten Björn Elmbrant var en av många, som i Dagens Arena förfasade sig. Inte över att Tingsrätten i Arboga missat att med stöd av sekretesslagen hemligstämpla bildmaterialet, utan för att en enskild individ hade ett meddelande uppsatt hos The Pirate Bay att materialet, som då var offentliggjort av tingsrätten, fanns tillgängligt hos denna person. Tidigare hade journalisten ofta varit filtret mellan rättsinstansen och läsaren, men med internet blir allt offentligt tillgängligt för alla. Efterfrågan på Arbogabilderna ökade lavinartat efter TV4:s nyhetsinslag, men ingen journalist utkrävde något ansvar av Tingsrätten och ingen opinion förfasades över TV4:s medverkan i spridningen. Tvärtom. Fortfarande cirkulerar upprop på nätet med krav på att bilderna ska tas bort, nu som ett firande av en årsdag. Det säger mig att etablerade media oavsett formen för att bära ut information till folket underlåter att göra det.


Kan skillnader i synen på internet förklara att vi har så olika bilder av det som sker?


Ja, jag tror att en bidragande orsak är många journalisters och författares nedlåtande syn på internet och de människor, som gillar att vara på nätet under en del av sina dagliga liv. Dessa från bloggträsket upphöjda ser ingen nytta, utan mest elände förknippat med nätet. I färskt minne har jag samtalet i SvT:s Babel, då författaren Jan Guillou skåpade ut oss. Paul Ronge förhåller sig mera balanserat i sitt inlägg Om bloggsnatter och stofiler.


I debatten om papperstidningens framtid i förhållande till tidningen på nätet är tonen minst lika skruvad. Bo Svensson, vd för Mktmedia, uttalar sig i Medievärlden och kan nog anses stå för den uppfattning som är mest frekvent inom pressen. En som på ett bra sätt beskrivit det skifte, som pågår, och då ur en annan synvinkel är Sydsvenskans Anders Mildner. Han beskrivning av processen när man möter andra, som skriver och kommenterar, känner jag som bloggare igen mig i. En människa är inte en öde ö. Med Bo Svenssons språkbruk räknas nog Mildner till Internetlibertarianerna. Men, den som känner behov av att klistra sådana etiketter på människor, med andra erfarenheter än de man själv har, gör sig själv en otjänst. Det är inte svårt att se att de yngre föredrar webben medan vi äldre föredrar papperstidningen. Men, att göra det till en fråga om kvalitet håller inte hela vägen. Med vana att vara på nätet, har jag upptäckt att det finns flera sätt att se på saken än vad etablerade media bjuder på. Genom att själv delta lär jag mig också att inte ta saker för givet. Det finns även webbplatser, t ex Second Opinion och Newsmill, där möjlighet ges att se nyheter ur olika synvinklar. Då kan man bilda sig en egen uppfattning, som inte är mera sann eller falsk än någon annans.


Medan jag botaniserat för att spegla de tongivande opinionsbildarnas syn på upphovsrätt och internet har Lars-Erick funnit att det finns liberaler, om man tar sig tid och ser sig omkring. Det tråkiga är att de inte finns bland riksdagens politiker, tänker jag, samtidigt som jag känner att jag börjar bli otålig – varför svarar inte journalisten på Svenska Dagbladet, som skrev om opinionsmätningen, på min per mejl ställda fråga: - Hur stor procentandel ansåg sig inte kunna rösta på något parti? Tänk om vi, som är besvikna på alliansen på grund av FRA, IPRED m m, skulle vara Sveriges tredje största parti!? Den delen räknas ju bort innan man fördelar sympatierna. Avslutar med Christian Engström, som skriver om skyddstider för upphovsrätten.

Intressant. Same same but different.


söndag 15 mars 2009

En lagbrytares försvarstal.

Börjar dagen, som vanligt, med några timmars umgänge med verk av SvD:s skribenter och journalister i deras papperstidning. Börjar med Näringsliv där jag går från Politisk regndans i Bryssel till intressanta artiklar om Bankepok i graven och Surdegslyftet för att stanna upp en längre stund vid Framtidsfabriken, där arbetet vid Mobile Life Centre beskrivs. Eftersom man där utvecklar nya mobila tjänster behöver de tidigt höra vad konsumenterna tycker för att snabbt kunna tänka om eller justera, vilket innebär att de nu lägger ut testprogram på nätet. Även om jag själv bara använder mobilen som telefon, har jag förstått att mobilen blivit ett allt viktigare verktyg för yngre användare, då de där bl a har sin kalender. I vart fall ser Mobile Life Centre det som självklart att ta användare i anspråk för att utveckla produkten. Användare ses som kapabla att komma med bra synpunkter. Snacka om att bygga kundrelationer! Innan jag går över till Kulturbilagan ögnar jag igenom Linda Skugges Substans slår ut glitter och tänker ”inget ont som inte har något gott med sig”.


Kultursidorna inleds med att Jan Blomgren ger oss en inblick i hur tidningsägaren Lebedev genom att själv göra visar landets president Putin hur åsiktsfrihet och tryckfrihet kan fungera. När tidningsägaren inte gillar vad hans tidning Novaja gazeta tycker, då skriver han en egen kolumn. - Det händer två, tre gånger i månaden att Lebedev skriver själv och det är ett civiliserat sätt att samarbeta på, tycker Dmitrij Muratov. Muratov är chefredaktör.


Hyllningen till 50-åringen Barbie hoppar jag över, då hon redan hyllats i många olika media. Läser sedan Söndagsintervjun med Sanna Bråding och önskar henne lycka till i hennes föresatser. Vänder blad och tar del av ”Kultur i veckan” där Berglins figurer, som vanligt lockar till ett riktigt gott skratt. Sedan tre härliga uppslag med Simpsons som firar 20-årsjubileum. Vilket söndagsgodis med ett härligt yttrande av Jouni Paakinen: – Min favoritkaraktär brukade vara Homer, innan han blev knäpp runt säsong 10 och förvandlades från en älskvärd drummel till en irriterande idiot. Så vänder jag på bladet, och vad hittar jag väl där ...


Jo, en artikel om modeskapare utan gränser. - Jag hoppas nätet kan komma att betyda lika mycket för mindre modemärken som de gjort för oetablerade musikskapare, säger modeskaparen Ulrika Sandström, som nyligen lanserat en egen webbutik för sitt märke. Intressant att modeskapare kan synas i etablerade media och få lyfta fram värdet av kommunikation och försäljning via nätet, medan upphovsrättslobbyn skriker i högan sky när oberoende musiker säger samma sak. Intressant.


Sedan kommer jag till den kolumn som föranledde rubriken till detta inlägg. Det är Kaj Schueler, som påstår att lagbrytarna har initiativet när det gäller nätets inbrytningar i den icke-virtuella världen. ”Nätets inbrytningar i den icke-virtuella världen”, smaka på den formuleringen. I Kaj Schuelers värld är uppenbarligen ord, som transporteras tryckta på papper verkligare än ord som transporteras med hjälp av nollor och ettor på nätet. Här måste jag stanna upp – hur tänker han? Är han en modern variant av ludditen? Neej, då i början av 1800-talet var det arbetare, som ogillade de tekniska framstegen. De förstod väl inte bättre, obildade som de var, kan man tänka. Idag är det kultureliten, som går till storms mot internet, där gemene man kan få komma till tals.


I en nyhetsförmedling som professionell process, ”där en text bedöms och rannsakas efter värde, etiska regler och ansvar”, finns inget utrymme för vad andra proffs får lov att dras med, nämligen glada amatörer. I denna värld ses bloggare som outvecklade kräldjur i bloggträsket. Uppenbart är Kaj Schueler oförmögen att se att sociala medier fyller många olika funktioner. Jag vill inte förhäva mig, men jag vågar påstå att Kaj Schueler, Horace Engdahl, Jan Guillou med flera beter sig som de gamla grekerna – parnassen är till för dem med de ädla tankarna - de som tillhör den bildade klassen. Arbete var på den tiden något för slavar, som inte var fullvärdiga medborgare.


När nu slavarna fått rösträtt och emellanåt äntrar parnassen för att visa att vi finns och att vi har ett liv där vi finner nöje i att länka till eller använda oss av kopior av upphovsrättsskyddade verk, då får det stora tänkarna spader. När vi dessutom börjar ifrågasätta med vilken rätt kultureliten ska få låsa in vårt kulturarv, då önskar sig Kaj Schueler en kvalificerad jurist som ny ledamot i Akademien. En ledamot, ”som i detalj kan tolka och analysera frågor inom bland annat upphovsrätt, tryck- och yttrandefrihet”. Han tvivlar på politikernas handlag, då hanteringen av FRA-lagen lämnar en del att önska. Detta tvivel delar han med många av oss, som dragit ett lass för att synliggöra det storverket. "Det behövs balans och en motståndsrörelse mot motståndsrörelsen, organisationer och individer som på ett innovativt sätt – med nätets alla möjligheter – kan ta tillbaka initiativet", skriver Kaj Schueler.


Själv tycker jag att det är helt galet att internetanvändare ska behöva fundera på hur man kan fortsätta vara anonym på nätet, vilket Opassande skriver om. Det om något är ett resultat av en välbetald upphovsrättslobbys aktiviteter. Min förhoppning är att kultureliten ska besinna sig och se att ett sunt samhällklimat kräver en dialog och inte mer av applåder åt upphovsrättshökarna. Jag anser att det behövs en tredje väg, där eliten bör tänka på att den parnass, där de vandrar i sin upphöjdhet, har byggts upp av tidigare folkliga ledare, som räknade med att folket skulle kunna lyfta sig själva ur okunskap, fattigdom och elände – om man betrodde dem. Det blev grunden till den folkbildning, som betytt så mycket för vårt land. Vi är tillräckligt många, som minns och insett värdet av det och tycker att det är helt OK att kräva en digital intellektuell allemansrätt på nätet och där det går att ifrågasätta det rimliga i en del patent, som detta exempel ur International Herald Tribune i oktober 2006 men också Microsofts attack mot företaget TomTom. ACTA-avtalet kan innebära att upphovsrätts- och patentlobbyisterna bakvägen tvingar på oss lagar, som på både kort och lång sikt blir kontraproduktiva när det gäller människors skapande. Det måste vi sätta P för!


Sedan jag skrivit detta går mina tankar till Författarförbundets seminarium om ”Google-avtalet i ett nordiskt perspektiv” vilket jag bloggade om i fredags. Undrar vad man kom fram till? Undrar om Googles åtgärd att klassa vissa sektioner hos The Pirate Bay, som farliga, vilket Tommy k Johansson bloggar om, kan ha något med detta att göra? Rundar av med Mårtensson, som noterar att Ifpi lobbar fram orimliga skyddstider.