söndag 31 maj 2009

EU-valet - en förövning?!

På hemväg idag såg jag affischer med partiledarnas nunor och blev verkligen häpen. Varför affischer med bilder på människor, som vi inte kan kryssa för på valsedlarna vid valet om drygt en vecka? Märkligt! Sedan förstod jag att de partier, som lanserar sina partiledare, de ser EU-valet som en förövning inför nästa års riksdagsval, men nog undrar jag om det är en riktig strategi.


Hemma läser jag P J Anders Linder och ser att han ett försök att analysera rörelserna mellan partierna och noterar vad som är på gång bland de yngre väljarna. Mårtensson kommenterar och pekar på det ohållbara i att ledande företrädare fokuserar på internet mer som fyllt av problem än av möjligheter. Något jag själv skrev engagerat om för några dagar sedan. Moderaterna ser ut att tro att FRA-lagarna ska kunna motiveras med att beskriva nätet som roten till allt ont. Men, hur man än vänder sig, går det inte att prata bort att många unga vid olika mätningar av opinionen visar sitt stöd för Piratpartiet.


En röst på Piratpartiet är en medborgare som har fått nog skrev Isobel Hadley-Kamptz i Expressen igår. Mycket väl formulerat! Det känns skönt att vara i gott sällskap. Har sänt ett inlägg till NT:s politiske chefredaktör i hopp om publicering i veckan, sedan jag fått påskrivet att min röst på Piratpartiet skulle vara en bortkastad röst. Därför var det roligt läsa hur Josh och Teflonminne under sitt meningsutbyte noterat vad som händer i Sverige just nu. Samtidigt kan vi i dagens Aftonbladet läsa en artikel om Piratpartiets partiledare Rick Falkvinge, vilket visar att de etablerade partierna nu känner sig hotade. Rick själv skrev igår att han har fått hjälp av olika kvinnor i och runt partiet att inse att bilden av honom är mycket annorlunda inåt bland medlemmar och sympatisörer än den bild som utomstående har fått av honom. Opassande beskriver detta ledarskap som resultat av ett grupparbete, som ständigt pågår i diskussioner på nätet och ger Rick en eloge för att han varit öppen och mottaglig för synpunkter. Zac noterar AB:s artikel och håller med Mary och tycker att hennes frågor är motiverade – artikeln är verkligen ett lågvattenmärke.


MinaModerataKarameller skriver som vanligt klokt och initierat om dagens situation. Hon refererar bland annat till en mycket läsvärd artikel av Per T Ohlsson i Sydsvenskan, där Anne Marie Pålssons synpunkter på riksdagens arbetssätt ges den uppmärksamhet de förtjänar. Mary XJ berör också för etthundra femtioelfte gången regeringens brist på insikt om värdet av en it-politik och det olycksaliga beslutet om FRA-lagarna. Hur otroligt det än kan låta, är vi rätt många som fortfarande hoppas på en helomvändning när det gäller detta kluster av lagar.


Men, fram till dess får ledarna inom Alliansen finna sig i att jag och andra vill markera vårt missnöje genom att agitera för Piratpartiet i EU-valet. Och detta gör vi alldeles oavsett vad motståndarnas vapendragare kan dra fram i avsikt att skandalisera Rick Falkvinge. Det är bland andra Christian Engström och Amelia Andersdotter, som Piratpartiets medlemmar vill sända till Bryssel! När det gäller partiorganisationen har Sagor från livbåten börjat fundera över att fler medlemmar leder till ett kärt besvär – att organisera sig på ett sådant sätt att partiets själ och styrka inte går förlorad.


Jens O skriver om att vi har en korvmaskin i Rosenbad förutom den, som finns i EU och flyttas mellan Bryssel och Strasbourg. Erik Hultin är bekymrad över Alliansens och Centerpartiets situation på grund av FRA-lagstiftningen, men hoppas att CenterUppropets initiativ om att integritetscertifiera kandidater ska kunna innebära en vändning. Hanna Wagenius applåderar att CenterUppropet.se är igång igen. Noterar för övrigt att DN skriver om att e-röstning används i Estland, där valdeltagandet vid förra valet var ännu lägre än här i Sverige, och att ett grupp på 46 europeiska kulturarbetare skriver ett öppet brev till EU-parlamentet där man under rubriken ”Obamas mentala revolution måste nu nå Europa” vädjar till MEP:erna att verka för en öppnare atmosfär.


Avslutar med ett inlägg av barnläkaren och författaren Lars H. Gustafsson, som applåderar regeringens förslag om en elevhälsa för alla. Jag instämmer och hoppas att det håller hela vägen samt att skolledare inser behovet av en organisation där man sätter fokus på de faktorer, som gör att elever trivs och mår bra, eftersom det borgar för goda studieresultat. Intressant.

lördag 30 maj 2009

Integritet och nätneutralitet.

Läser Språkspalten och ser att Viveka Adelswärd reagerat på EU-kandidaternas bruk av ordet Integritet och därför vill göra en insats för att klargöra ordets betydelse och därför vänt sig till Nationalencyklopedien (NE). Tråkigt nog kan jag inte länka till artikeln, varför ni går miste om hennes eminenta sätt att klara ut språkliga spörsmål, utan får med hjälp av citat försöka klara uppgiften att visa ordets dubbla betydelser, vilket förklarar varför jag intagit min ståndpunkt när det gäller FRA-lagarna. Lagarna i sig är ett brott mot integriteten i dess ena betydelse och sättet som beslutet kom till på är en kränkning av enskilda ledamöters integritet i dess andra betydelse. I NE står att integritet är både ”rätt att ha (visst) eget område som är skyddat mot intrång” och ”förmåga att handla helt efter eget samvete och utan att vara bunden av ovidkommande yttre hänsyn”. ”Begreppet innefattar två persvpektiv. Ur det ena är det omgivningen som ska skydda individen mot skadlig påverkan, ur det andra är det individens eget ansvar att göra sig oemottaglig för en sådan”, skriver Viveka Adelswärd. Kan det sägas bättre?!


Därefter något om hur en nyhet ur samma källa kan tolkas på helt olika sätt i Svenska Dagbladet och Aftonbladet. I den senare används en krigsrubrik och hela artikeln är fylld av krigsretorik, baserat på ett telegram från TT/AFP och i den förra skrivs det om att datasäkerheten skärps i USA och artikeln är i sin helhet mer balanserad, vilket framgår av följande citat - Men vi kommer inte att övervaka privata närverk eller trafiken på internet, sa Obama och underströk att ”nätneutralitet” ska förbli en ledstjärna och tillade också att det är viktigt att allmänheten blir mer vaksam på riskerna för databrottslighet. Däremot framgår att NY Times samtidigt rapporterat att ”Pentagon planerar att inrätta ett eget cyberkommando som Obama inte informerats om i detalj samt att det ännu inte bestämts huruvida försvarshögkvarteret NSA ska högsta ansvaret – eller i vilken utsträckning USA ska använda sig av cybervapen.” SvD:s artikel, skriven av Karin Henriksson, finns tyvärr inte ute på nätet, trots att jag efterlyst den hos deras webmaster. Såg på FB att den förra artikeln är i fullt sving, varför det hade varit värdefullt att kunna balansera den. I brist på det gör jag och andra klokt i att inför TT-AFP:s telegram ställa oss frågan: - Vem tjänar på att jag tror på detta? DN skriver också, men har bara den del av texten som handlar om Obamas citat ur en rapport när han presenterade hur arbetet med datasäkerheten skulle skärpas. Märkligt att Obamas markering att hans uttalande ”nätneutralitet” ska förbli en ledstjärna filtreras bort här hemmavid.


Så något om EU-valet, där jag ser i SvD att M och S backar medan Miljöpartiet och FP gått framåt. Piratpartiet har parkerat vid 6 procent samtidigt som osäkerheten framförallt bland unga väljare är mycket stor. Spännande fortsättning med andra ord. Retoriskt ställer SvD på ledarplats frågan En smocka är också en åsikt? samtidigt som vandalisering av valaffischer och andra fysiska angrepp på yttrandefriheten noteras. Detta bör partierna kunna råda bot på genom att i god tid innan valet tillsammans med sina respektive ungdomsorganisationer gå igenom vad respekten för yttrandefriheten kräver av alla som aktörer. Vissa saker inom politiken måste alla vara överens om ifall det ska fungera. Nu sker en hel del av vandalismen med partiledningens goda minne. På annat sätt kan man inte förklara det som pågår. Och en smocka är ingen åsikt – det är något som någon tar till i brist på sakliga argument och är demokratins absoluta motsats!!!


Sedan en kort runda: bloggenbent om Google Wave, MinaModerataKarameller om Copyright - dess historia, Jens O som vågar påstå att fildelning är internets ryggrad, Opassande med, som vanligt, en hel del läsvärt samt Badlands Hyena.

Intressant

torsdag 28 maj 2009

På internet transporteras ettor och nollor.

Det är intressant studera hur Justitieminister Beatrice Ask och ledamoten Hans Wallmark, tjänstledig redaktör/publicist, som sitter i Kulturutskottet och Konstitutionsutskottet, väljer att angripa en del väljares intresse att tackla den brist på respekt för medborgerliga fri- och rättigheter, som Moderaterna har visat när det gäller såväl lagstiftningen kring FRA:s signalspaning för allsköns ändamål och Ipred samt införandet av datalagringsdirektivet i svensk lag. Som vanligt buntas vi ihop med pedofiler, knarklangare och skurkar, som antingen använder nätet för att lura människor att göra dåliga affärer eller de mentala dvärgar, som vill hämnas eller vara taskiga så där i största allmänhet och därför sprider bilder och material på nätet i avsikt att skada andras goda namn och rykte.


Uppenbarligen lever Ask och Wallmark med föreställningen att allt kan lösa sig och vändas till det bästa om staten och dess olika myndigheter ges tillgång till ett fiskafänge i den trafikflod, som alla medborgare bidrar med. Intressant.


Såg en kort spontan kommentar tidigare idag av MaryXJ på Twitter: Internet är inte farligt. Vill man komma åt knark ska man stänga Posten, öppna 4 polisstationer på Plattan. Jag tolkar det som att hon med detta vill sätta fingret på att mycket av ondo kommer till/från Sverige per post för att inte tala om transporter på vägar och järnvägar. Organiserade kriminella nätverk och ligor, som gör stora pengar på andras missbruk och olycka, finns mitt ibland oss, vare sig vi använder oss av internet eller aktivt väljer att ställa oss vid sidan om. Det var inte så länge sedan vi kunde läsa om kommuner, som betalade stora summor till en del av dessa gäng för att de skulle dra vidare till andra kommuner. Projektet ”Owergrow”, där nätverk planterar cannabis i kommunala planteringar eller på skyddade platser i glesbygd är en annan företeelse, som varje år får sina efterföljare. För att komma åt detta behöver vi flera utbildade poliser i polisstationer nära människorna.


Det är en illusion tro att vi kan komma åt missbruket med mera direktiv och regler på EU-nivå. Först gäller det att redan idag samarbeta samt lära sig hur man kan kartlägga kriminell verksamhet med hjälp av öppna källor på nätet. Därutöver kan mycket mera göras i förebyggande syfte, när det gäller barns och ungdomars uppväxtförhållanden. Den nolltolerans, som Ask & Co förefaller vara så nöjd med, växte fram under en tidsperiod då politiker satsade på en organiserad samverkan mellan socialarbetare, poliser, fritidsledare och skolpersonal, som i sin tur etablerade lokala nätverk, vilka då utgjorde basen i Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle. Genom att ta avstånd från drogen men samtidigt bearbeta orsakerna till missbruket kan efterfrågan hållas nere, var filosofin. Även om det är mer än ett decennium sedan jag själv var engagerad i detta arbete, tror jag att orsakerna bakom ett missbruk är desamma. De orsakerna kommer vi inte tillrätta med genom att låta FRA tråla i svenska folkets trafikdata. Om Moderaterna vill vara Nya Moderaterna även inom detta område, håller det inte att bara satsa på repressiva åtgärder. Det är jag rätt säker på att man i ledande ställning är fullt på det klara med, men just nu har patenträtt och upphovsrätt högre prioritet, vilket en artikel i SvD ger besked om. Där satt den!


Slutligen några ord om den föreställning om Piratpartiet, som odlas inom Alliansen och därmed även hos Moderaterna. Av det, som jag kunnat läsa mig till, finns hela skalan av liberala värderingar inom Piratpartiet, men det betyder inte att den frihet, som eftersträvas, är en frihet totalt utan gränser. Genom att människor anses vara kapabla att ta ansvar och sätta gränser för vad man kan tillåta sig om man vill leva i en gemenskap, stärks den enskilde individen och därigenom samhället. Det är en idealistisk syn på människan, men klart bättre än den människosyn, där man förutsätter att alla måste övervakas för att förmå en mindre del att hålla sig på mattan. ”Utan gränser, inget hav”, skrev Gunnar Ekelöf så träffsäkert i en av sina dikter. Det vet alla människor som tänker efter.

Medan Ask och Wallmark ser nätet som något av ett avloppsdike, ser Karl Sigfrid dess möjligheter för människors friska växt och en rad nyttiga verksamheter, varför han oroas av vad Ipred och datalagringsdirektivets inordning i svensk lag kan leda till. Calandrella skriver Google är inte din vän ... inte datalagring heller.


Lagligt eller olagligt – rätt eller fel: Tankar kring detta sysselsätter dagligen oss människor i stort och smått. Mårtensson undrar om ärlighet är en bristvara hos Motormännen. Stenudd filosoferar om innebörden i Fru Justitias bindel för ögonen. Erik Hultin skriver så tangenterna glöder och tycker att det är dags att dra i nödbromsen när det gäller FRA-lagen. Bloggen Bent avslöjar den historierevision som pågår i valrörelsen under rubriken Lita inte på riksdagspartierna om friheten. Missa inte detta!


Avslutar med Scaber Nestor: Släpp fram kandidaterna i den offentliga debatten! Det är en gåta att SVT och TV4 fokuserar på partiledarna – de ska ju inte sändas till Bryssel!

Juste argumentation vs fulspel i valrörelsen

Det förestående valet till Europarlamentet närmar sig med stormsteg. I år är det viktigare än någonsin att alla svenska medborgare, inom och utom it-branschen, gör sin röst hörd.”

Med de orden inleds den läsvärda ledaren i dagens Computer Sweden, som betonar att EU:s it-relaterade politiska agenda är långt större än att bara gälla upphovsrätt kontra medborgarnas rätt till integritet. Där finns även en intervju med Lena Ek i Centerpartiet, som är först ut i raden av intervjuer med kandidater i de partier, som ställer upp i EU-valet. Tråkigt för Lena Ek är dock att Centerpartiets ledning lät sig dras in i försvaret av FRA-lagarna, varför den väljare, som vill sända en kraftig signal om att det lappande och lagande, som gjort denna lagstiftning till en soppa, måste rösta på någon annan. I svallvågorna efter FRA-debatten pågår, vad jag kan se hos Lake, en diskussion inom Centerpartiet att de ska blockera Piratpartiets möjligheter att komma in i den liberala partigruppen ALDE om PP kommer in i Europaparlamentet. Fulspelet har fått ansikten. Här är ett till – Maria Wickberg Centerpartiets fjärde namn på listan i ett inlägg på Politikerbloggen. Lågvattenmärken. Lyckligtvis har Centerpartiet fortfarande medlemmar och aktiva, som ägnar tid åt att tänka positivt och konstruktivt kring de möjligheter som internet uppenbarar – här Stefan Mårtensson, som tidigare tog initiativ till uppropet om en digital intellektuell allemansrätt. Dessutom finns bland dem, som inte tänker rösta på Piratpartiet, de som ändå vill dem väl – här Lars-Erick, som kommer med goda råd. Det är tjusningen med nätet.


De som regelbundet läser här vet att jag redan gjort mitt val. Jag har läst Copyriot och tycker att han gör en intressant utläggning om vara och göra i politiken. Jag vet inte om Leo vigt sitt liv åt Piratpartiet, bara för att han är aktiv just nu. Calandrella har ännu inte rösträtt, men har ändå gjort klart för sig själv och andra var han står. Om någon till äventyrs fortfarande tycker att sofflocket lockar finns hos Bloggvärldsbloggen en hel del bra länkar till sidor, som har det gemensamt att de vill att hela svenska folket ska gå och rösta. Opassande, aktiv i valrörelsen, gör sina iakttagelser och en del är riktigt roliga. Krohniskt, som rör sig i kretsarna runt Alliansens ledare, gör också sina iakttagelser och ställer bra frågor.


Det finns kanske anledning påminna om att det finns ett liv efter valet till EU-parlamentet och Scaber Nestor, som är aktiv i Nätverket Svart Måndag kommer bl a med en Inbjudan till Folkfest i Jönköping den 4-5 juli. Har noterat och hoppas kunna vara med. Det vore roligt att se alla dessa, som jag hittills lärt känna via tangentbordet. Ger sedan ordet till Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol hos Badlands Hyena Hon har tittat in i framtiden och tycker inte helt oväntat att det, som håller på att hända, måste stoppas.


Till sist: Mitt i steget som gillar att Barnens Ö fått andrum, men känner oro och visar en god självinsikt när han avslutar med ”Den politiska viljan, oavsett riktning, är en inte alltid helt pålitlig allierad.” Intressant.


onsdag 27 maj 2009

Hurra för en pirat i kultureliten.

Läser Lars Gustafssons inlägg i Expressen och blir helt lyrisk. Äntligen någon i den s k kultureliten, som förstår vad hela den här diskussionen om friheten på internet egentligen handlar om. Copyriot skriver om detta på engelska; för spridning över Sveriges gränser tänker jag. Mot bakgrund av Telekompaketet och en del annan lagstiftning, där MEP:er inom hela EU är involverade, är det mycket bra. Isobel;är också lycklig över Lars Gustafssons ställningstagande.


Fick för övrigt tidigare idag ett mejl från Kathy Sinnot, Independent MEP for Munster, Cork Irland, som avslutades med:

I will continue my fight for net neutrality and keep you updated. Thank you for all your advice and guidance on this very important matter.

Thank you,

Kathy”


Alla, som jobbat med direktiven för Telekompaketet, vet att det är upphovsrättslobbyn, som ligger bakom, mycket av det tryck med krav på övervakning, som politikerna har utsatts och fortfarande utsätts för. Därför är Lars Gustafssons ”brandtal” så välkommet. Det står i mycket bjärt kontrast till kulturministerns aningslösa frieri till SKAP:s medlemmar vid en middag häromdagen. Något som Sagor från livbåten skrivit mycket bra om. Mårten Schultz ser med juristens ögon på saken och ser det olämpliga även om det inte kan kallas ministerstyre. MinaModerataKarameller ser det jag ser – det är okunskapen som är sorglig. Jag är helt säker på att kulturministern är en trevlig person, som vill väl. Men tyvärr inser hon inte att det var ett illa valt tillfälle att deklarera sitt personliga åsikter. Kulturbloggen berättar mer ingående, men lägger dessutom ett rött filter över det hela.


Hax noterar att Mark Klamberg sågat den senaste FRA-propositionen. Men vad hjälper det? Regeringen är rent förhäxad när det gäller detta kluster av lagar, som anses vara av nöden för att statens olika myndigheter med tillgång till fiskekort ska kunna fiska i den trafikflod, som vi alla bidrar till. Detta trots att alla fiskare vet att fiskekort och tillgång till fiskevatten inte garanterar ett lyckat fiskafänge.


Ser att Erik Josefsson (V) och Camilla Lindberg (FP) gjort gemensam sak i en artikel i SvD:s Brännpunkt och uppmanar regeringen – bjud motstånd mot inordnandet av datalagringsdirektivet i svensk lag. När EU-kommissionen nu anmält Sverige till EU-domstolen för detta finns ett läge då Sverige skulle kunna pröva om införandet av allmän datalagring är förenligt med vad som är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. Det är just den formuleringen, "nödvändigt i ett demokratiskt samhälle", som är grundbulten för alla inskränkningar i våra medborgerliga fri- och rättigheter, skriver Josefsson och Lindberg.


Förutom att det handlar om en integritetskränkande lagstiftning kommer det att kosta en massa pengar, som alla teleoperatörers kunder kommer att få vara med och betala. I ett inslag i SVT:s Sydnytt får Erik Josefsson tillfälle berätta om sitt engagemang till försvar för medborgarnas rättigheter på internet, vilket kan vara bra att veta för den som inte kan tänka sig att rösta på Piratpartiet, men vill rösta på en politiker som står pall i dessa frågor. Tidigare har jag tipsat om att Lars-Erick slår ett slag för såväl Olle Schmidt (FP) som Erik. Nätverket Svart Måndag har gjort en lista på bra kandidater för den som vill markera sitt stöd för kandidater med en tydlig profil i fråga om ett fritt internet och respekt för folkets behov av demokratiska fri- och rättigheter även vid vistelse på nätet.


Karl Sigfrid skriver också om datalagringen Bättre för sent än för snabbt. Lake slår ett slag för Aftonbladets senaste kampanj – gå och rösta! Men, jag jublar inte precis när jag ser upplägget även om pengarna går till en god sak. Man anser väl att man behöver göra på det här sättet för att slå igenom mediebruset. Min personliga kampanj: - Delar du Lars Gustafssons uppfattning – rösta på Piratpartiet! Jag har redan förtidsröstat på deras första namn och tycker att det är skönt att se att det finns människor på den kulturella parnassen, som inser att all makt behöver balanseras.


Noterar till sist att ett under har skett: MinaModerataKarameller berättar att STIM öppnar upp för Creative Commons License-användning bland sina medlemmar. Även om beslutet är försett med både hängslen och livrem till förmån för den gamla vanliga modellen, så är det ändå ett välkommet tecken på en islossning. Släpp kompositörerna loss det är vår!

Intressant.

tisdag 26 maj 2009

Vara politiskt hemlös har även goda sidor.

Att vara politiskt hemlös är i dag bättre än att vara moderat, avslutar Margit Gennsers utträdesbrev. Det är en mycket starkt laddad slutkläm, där varje ord är skrivet med stor smärta, upplever jag det som. Att lämna ett parti, som man tjänat under decennier, är inget man gör så där i en handvändning. Men, när det väl är gjort måste man välja mellan att leva i en partipolitisk ”asyl” med ständig sorg i hjärtat eller att ta chansen att utforska andra partier, men framförallt andra människors resonemang inför de val man gör. Fram till dess att man tar steget ut i det tidigare okända, råder det – i vart fall som jag minns från min tid som socialdemokrat – ett förhållande där man ska håll sig på sin kant och inte umgås med meningsmotståndare. Något som med tiden leder till att man börjar odla myter om ”de där andra” och attityden ”vi och dom” etableras, vilket gör att man alltid finner försvar för vad man själv gör och nagelfar andra för vad dom inte gör. Ett allt annat än framgångsrikt beteende om man vill göra världen bättre. Därför välkomnar jag Margit Gennser ut i det partipolitiska ingenmansland, där ordet verkligen är fritt och den enda hon behöver visa trohet och lojalitet mot är sig själv. Hon har redan tagit det första steget.


Hennes beslut har kablats ut och mötts av många blandade känslor. Bara den, som är ointresserad av politik eller sina partipolitiska motståndare, kan förhålla sig likgiltig. Väljer en kommentar i högen, som visar att den, som tänker längre än näsan räcker, inser att Gennsers avhopp är en förlust för integriteten inom alliansen – Hanna Wagenius. Men det håller nog inte Staffan Danielsson med om, men det hedrar Hanna att hon med fräsch ungdomlig blick kan se var den skon klämmer. Bloggen Bent har gjort sin bedömning och handlat därefter. Tänk om partistrategerna kunde samla ihop dessa vittnesmål och göra dessa till ett underlag för samtal om partiernas inre arbete och hur man visar respekt för oliktänkande, så att man inte går miste om den breda belysningen, vilket krävs för en bra problemlösning och med det uppnå en framgångsrik politik.


Att integritetsfrågorna med koppling till internet fått betydelse i valrörelsen, råder det inga tvivel om och SvD:s artiklar här och här visar att de etablerade partierna inte kan bortse från att Piratpartiet ser ut att komma in i EU-parlamentet och därmed etablera sig i den svenska politiken, även om deras möjligheter att påverka vid omröstningar måste ses som ytterst begränsad. Men å andra sidan är det ju inte i plena som besluten tas, om vi ska tro de sakkunniga, som yttrat sig om den saken i samband med Anne-Marie Pålssons sorti. Den mer pragmatiske accepterar uppgörelser vid fikabord och i bastun och där tror jag att Christian och andra i PP kan klara argumentationen, utan att för den skull ringakta den roll som MEP:er har vid omröstningarna. SvD:s kartläggning visar att det räknas också.


Från EU-valet är steget inte långt till Göran Rosenbergs artikel Nationen på gott och ont i dagens DN och nationaldagen infaller dessutom dagen före EU-valet. Det är alltid intressant att läsa det Göran skriver, då han har en human syn på mänskligheten som grundbult och dessutom är en skribent av rang. Därför njuter jag vid läsningen av hans analys av sakernas tillstånd, men blir rejält överraskad av hans förslag – att införa en obligatorisk och allmän samhällsplikt med uppgift åt alla medborgare att ”stärka banden mellan medborgarna och samhället, och mellan medborgarna och medborgarna”. Sedan han kastat ut denna brandfackla, ber han att få återkomma med detaljerna och lämnar ut sin mejladress info(snabel-a)rosenberg.se Har han insett nätets möjligheter eller har han en mer eller mindre färdig modell, som han vill ”förankra”? Jag hoppas på det förra, då det först och främst gäller att reda ut om uppgiften ska vara obligatorisk eller kan lösas på frivillig väg med hjälp av folkbildning och användning av IT. En uppgift för organisations-Sverige, som idag måste kunna Lagen om offentlig upphandling (LOU) för att lägga anbud och konkurrera om att få göra de insatser, som samhället beställer? Eller en helt ny modell för att föra dialog med med folket? Intressant.


Sedan en runda för att se vad mina bloggvänner uppmärksammar: Mark Klamberg om Svensk Juristtidnings temanummer om integritet; Jens O med video-klippet Just du är en terrorist innan han skriver några ord om Margit Gennsers avhopp och FRA-förslaget; Daniel Rhodin med ett intressant resonemang om liberalism; Mitt i steget med Skymning i demokratin; Leo med en rapport från PP:s valturné; Opassande toppar med FRA-förslaget; Anna Troberg med bl a några ord om bredbandsdagarna i Kista; Kulturbloggen om bl a att Astrid Lindgren-priset ger fler böcker och bibliotek till palestinska barn; TkJ om hur virus sprids via kommentarer på YouTube; Ting & Tankar om ett release-party och en intressant hemsida; Scaber Nestor om en artikel i SvD Brännpunkt; och Stefan Stenudd om Expressen-reporterns misstag, som jag ser som exempel på detta att om man drivs av låga motiv kan resultatet allt som oftast bli något annat än vad man planerat. Även om kvinnan handlat aningslöst och egoistiskt kan det väl finnas gränser för jakten på henne. Sedan är det en annan sak att ju hårdare motstånd utifrån desto hårdare sammanhållning inne i bunkern och det är väl inte det, som journalisterna vill åstadkomma?


måndag 25 maj 2009

Dags för nästa rond?!

Denna Towel day tänker jag orda lite mer om Anne-Marie Pålssons sätt att kasta in handduken. Hon har lämnat en väl underbyggd redogörelse för riksdagens sätt att arbeta och därför är det relevant att ställa frågor om detta är vad statsvetare skulle benämna exempel på ett demokratiskt styrelseskick. Fann kommentarer hos Mårten Schultz, som jag tycker är så intressanta att jag vill återanvända en del av dem här:


Ska man lyckas som politiker måste man förstå beslutsstrukturen, var och hur besluten fattas. Besluten fattas naturligtvis inte i riksdagen, det är i utskott och över en kaffe i cafeterian. Pålsson har inte lyckats i sitt arbete som politiker, surt sa räven.”


Här vet jag inte om det är menat som satir eller om kommentatorn på fullaste allvar tycker att detta är OK.


Pålsson hittade inte rätt i den djungeln, trist för henne och kanske trist för medborgarna också. Och förresten, så här är det väl i alla sammanhang vi människor hamnar i. Vi måste förstå beslutsstrukturen och jobba efter den, vi kan inte med en dåres envishet hävda att den verklighet vi trodde oss ha också existerar trots att den inte gör det. Visst, riksdagsledamöterna har liten makt i plenum; so what?”


Visst, riksdagsledamöterna har liten makt i plenum, so what? Med en travestering på detta kan jag i dessa dagar säga: - Visst, ledamöterna i Europaparlamentet har liten makt i plenum, so what?


Sedan förundras politikerna och deras valstrateger över att en hel del av väljarna tycker att det är meningslöst att gå och rösta, varpå det mumlas om röstplikt, vilket medborgarna i Belgien, Grekland, Luxemburg och Cypern har.


Jag har dock gjort min plikt idag och förtidsröstat på Stadsbiblioteket. Där rådde god ordning och alla partiers valsedlar var snyggt och prydligt placerade i ett ställ – lätt tillgängliga. Noterar att Opassande sett vad jag beslutat för min egen del, vilket jag också fått påskrivet om från annat håll. På förekommen anledning meddelas därför att ”Damen i Norrtälje” inte varit medlem i Socialdemokraterna sedan drygt 22 år tillbaka och att hon ser sig själv som socialliberal med humanismen som livshållning. Den i Piratpartiet, som jag kryssade, är en person, som tidigare varit förtroendevald i Folkpartiet – liberalerna och som jag känner förtroende för. Jag har till de i PP, som jublat, markerat ”Sakta i backarna - jag röstar på PP för att alla de andra alternativen är omöjliga mot bakgrund av FRA m m. Jag inser att PP inte hade behövts om de andra partierna vaknat upp och funderat över internets roll i medborgarnas liv något tidigare.” För den som inte kan tänka sig att rösta på Piratpartiet har Lars-Erick ett bra alternativ.


Min uppfattning är att Europaparlamentet kräver kraftmöjliga människor, som kan slå larm till medborgarna när direktiv och annat är på gång, som hotar våra demokratiska fri- och rättigheter samt riskerar att äventyra den enskilde individens integritet och rättssäkerhet. För att inte segla skutan i kvav behövs ett rejält ankare nere i folkdjupet..


Därefter några ord om den respons, som jag fått på mina funderingar kring botnet och DDos-attacker, som en del använder sig av för olika syften. Ett svar är från David med bloggen Det demokratiska verktyget – tack för det! Det var läsvärt. Om jag tolkat David rätt anser han att det behövs folkbildningsinsatser för att vi ska förstå att våra datorer kan användas för andra syften än vad vi själva vill. Men därifrån till att politiker ska se till att det blir lag på att vi måste koppla ur våra datorer – det ställer jag inte upp på.


Sedan är det väl en tillfällighet, som ser ut som en tanke, att en fråga om botnet ställs till mig samma dag, som jag hos Hax får veta att det pågår en verksamhet för att installera spionprogram på våra datorer – i Frankrike arbetas det för högtryck på detta, som kallas Loppsi 2 och här hemma finns ett förslag om hemlig dataavläsning, som ligger på Justitiedepartementets bord. Jag och många med mig undrar: - När ska svenska folket få nog?


Avslutar med att regeringen överlämnat FRA-propositionen till riksdagen, vilket SvD, skriver om och som Mark Klamberg och Mitt i steget är först att kommentera. I det sammanhanget passar det att hänvisa till ett färskt inlägg av chefredaktören för Veckans Affärer Pontus Schultz Uppdrag: Rädda internet.

Intressant


Idag är det handdukens dag.

Det är väl att svära i kyrkan att den här dagen erkänna att jag inte minns så mycket av boken Liftarens guide till galaxen för att förstå varför så många är upprymda över att det idag är Towel Day. Till stor del beror detta på mitt sviktande minne, vilket drabbar alla förr eller senare. Ofta kan jag ta datorn till hjälp för att sopa undan dammet, men den tiden har jag inte just nu, då jag bl a lovat att lämna en text till Pythagoras-Nytt, som ska lämnas till produktion i denna vecka. MinaModerataKarameller bidrar dock till att jag kan dra på munnen, när jag tänker på hur jag firar handdukens dag.


Det gör jag genom att på NT-bloggen skriva om Anne-Marie Pålssons sätt att kasta in handduken. Många av hennes riksdagskollegor, vill säkert att surret kring detta ska lägga sig. Något som jag dock hoppas dröjer, då hon lyfter fram problematiken med riksdagens sätt att arbeta. Ett sätt som förklarar varför vi är där vi är, när det gäller FRA och all den lagstiftning som följer i dess kölvatten. Hur snårigt detta är framgick av DN:s artikel där S-politiker vaknat och vill se över hela detta komplex. Sett i det ljuset måste Anne-Marie Pålssons redovisning ses som en kraftig larmsignal – arbetet i riksdagshuset är i behov av en organisationsöversyn.


Dessutom har nästan en timme gått åt för att per telefon diskutera det hot, som alla våra datorer utgör mot andra anslutna till internet runt om i den stora vida världen, när vi inte använder dem, och om det är sunt att politikerna genom beslut ska tvinga oss att dra ut nätuppkopplingen. Det får jag nog ta mig en funderare på. Intressant.


söndag 24 maj 2009

Demokratins riddare med trasiga sköldar.

Ser att även Expressen har en ledare m a a Anne-Marie Pålssons beslut att tacka för sig, d v s att inte ställa upp för omval. Hennes beslut är väl underbyggt och hennes strategi är att göra sin sorti på ett sätt, som kan göra skillnad. Något som gör att ett antal riddare med krokiga lansar och trasiga sköldar drar ut till försvar för riksdagens arbetsformer, vilket jag bloggat om tidigare idag. Måtte media, som ska analysera den matchen, läsa såväl Johan Linanders som Staffan Danielssons inlägg och ta sig en funderare på vad ett sådant sätt att se på sitt uppdrag leder till i sin förlängning. Dessutom så billigt att göra Anne-Marie Pålssons kritik till något som handlar om henne som person. ”Hon har inte förstått hur man kan påverka”, säger Linander. För egen del läser jag – jag litar på de andra och då litar de på mig och genom att vi byter äpplen mot päron kan jag påverka. Så kommer det sig att det är en liten klick politiker och tjänstmän kan besluta om FRA och alla andra lagar, som folket sedan ska packa och rätta sig efter. Demokratins dynamik och självreglerande kraft kan inte fungera i ett sådant klimat. En av de, som kommenterade DN:s ledare på samma tema; Mårten Schultz, hade ett radikalt förslag, som det verkligen kan vara frestande att ansluta sig till.


Men eftersom jag ännu inte gett upp hoppet om att vårt demokratiska system ska kunna genomgå en renovering, har jag till att börja med bestämt mig för att proteströsta i EU-valet och ge Piratpartiet min röst. Genom att ge de etablerade partierna en spark i baken hoppas jag att huvudet ska börja fungera. I snart ett år har jag på många olika sätt vädjat till de, som vill ha hand om förståndet, men misslyckats. Därför är det nu dags för en annan strategi. Visa upp dessa riddare i sina sorgliga skepnader och sätt min lit till att många goda krafter kommer att verka för en annan tingens ordning. Erik Hultin gör sina tappra försök; Mårtensson har också sina funderingar utifrån ett annat perspektiv; Hanna visar sig också vara tveksam till det kloka i Staffans argumentation. Intressant.


Riksdagens arbetsformer och mitt val.

Kan knappt sitta stilla, när jag läser DN:s ledare Stärk riksdagen. Äntligen har frågan om hur beslutsprocessen går till uppmärksammats i ledande media. Droppen blev Anne-Marie Pålssons väl underbyggda och sakliga kritik när hon nu flaggar för att lämna riksdagen. Som vanligt försöker en del göra hennes väl genomtänkta strategi att göra sorti på ett sätt som kan göra skillnad, till något så småttigt som ett fel hos henne som person. Det gör t ex Johan Linander i ett inlägg rubricerat Ann-Marie Pålsson har inte lärt sig hur man påverkar. Han skriver bland annat ”Jag känner att jag har mycket stort inflytande över den politik som drivs på justitieområdet. Det är klart att inflytandet på andra områden inte är lika stort eftersom man är tvungen att huvudsakligen ta hand om sina egna frågor, men då har å andra sidan andra centerpartister som jag litar på inflytande där”.


Läser en gång till: ”men, då har å andra sidan andra centerpartister som jag litar på inflytande där”. I den bisatsen visar han att han inte förstått vad Anne-Marie Pålsson och för all del många kritiska väljarna ogillar. I den bisatsen ligger också förklaringen till att svenska folket nu måste finna sig i att blir övervakade av FRA!!! I den bisatsen ligger också förklaringen till att riksdagens ledamöter varit så ovilliga att svara på nätverket Riksdagssvars fem frågor om detta lagkluster.


Anne-Marie Pålsson har, vad jag kan förstå, lagt ner en hel del arbete på att gå till roten med det onda, som här handlar om svårigheterna för en enskild riksdagsledamot att ta det ansvar som uppdraget kräver i förhållande till lagarna och folket. Styrkan i det som hon redovisat är att det är allmängiltigt för alla partier och inte något specifikt för moderaterna, även om hon väljer att begränsa sig till det som hon med säkerhet vet. Staffan Danielsson (C ) känner av någon anledning ett behov att kommentera hennes beslut och där finner jag följande lilla godbit ”Varför har socialdemokraterna med vårt proportionella valsystem så skickligt kunnat dominera svenska politik i snart 100 år? Genom ledamöter med individualistiska böjelser som ständigt röstat efter personlig övertygelse? Glöm det. S har alltid följt sin regering och röstat igenom dess förslag.”


Smaka på den iakttagelsen, utan att slås av tanken ”Kan det vara förklaringen till att många väljare idag antingen väljer sofflocket eller sätter sin tillit till att det ska vara annorlunda i andra partier?” Jag berörde detta i gårdagens inlägg, men då i förbifarten. Idag gläds jag över att DN:s ledare gett mig och andra en möjlighet att debattera vad effekterna blir när man har det förhållningssätt, som är förhärskande hos S, men som uppenbarligen anammats av alliansen utan några djupare reflektioner. Idag framhärdar Staffan Danielsson och tolkar ledarsticket som ett hot mot regeringsmakten. Inte undra på att det går snett när folket sedan tränger sig på och vill ha ett ord med i laget.


Ledarskribenten ser inte några större möjligheter att reformera riksdagens arbetssätt utan tror att en del kan förbättras genom att stärka personvalsinslaget. Men, vad hjälper det när riksdagskandidaterna i en del partier i lojalitetsförklaringar avtalar bort sin lagenliga rätt att rösta så som det egna samvetet bjuder. Alla etablerade partier är fast i ett makttänk, som är förödande – demokratin kan inte fungera som en frisk och självreglerande kraft. Jag tror att det måste till mycket mer och tänker bland annat på journalisten Anders Isakssons idé om att avskaffa utskotten, vilket är grunden till den arbetsdelning som Johan Linander hyllar och den toppstyrning som Staffan Danielsson är anhängare av och som befriar de enskilda ledamöterna från ansvar gentemot lagarna och folket. Intressant. Andra som också skriver om detta: Conny T; Mårten Schultz med ett radikalt besparingsförslag; Mitt i steget med filosofen Kant i tankarna; Erik Hultin vill också ha en genomgripande diskussion i saken; Jens O visar att han också tänker på hur Lissabonfördraget pådyvlats oss; Dick Erixon har läst GP och puffar för enmansvalkretsar; Martin, som tycks leva i tron att problematiken bara gäller moderaterna; samt Daniel Rhodin, som är värd en repris. Hans utmaning i slutklämmen skaver.


Sedan till några funderingar inför valet den 7juni: För bara några dagar sedan var jag helt säker på att jag skulle kryssa Christian Engström i Piratpartiet, men sedan har Erik Josefsson , kandidat för Vänsterpartiet, spökat till det med sin ”kärleksförklaring” till Olle Schmidt (FP) tillhörande partigruppen ALDE. Jag tvingas tänka ett varv till. Olle var länge ett tänkbart val, men sedan flera av Folkpartiets ledande politiker uppvisat en i mitt tycke alltför ståndaktig attityd i fråga om upphovsrätten och lägger till deras behandling av de interna FRA-kritikerna, blir valet av Olle en omöjlighet. Stundtals har jag även funderat på Lena EK, men ett kryss på henne är också ett kryss på Centern, vars ledare aktivt försvarar FRA, och nu sättet som beslutet kom till på, det gör ett kryss på Lena till en omöjlighet. Christoper Fjellner (M) var från början ett givet val med tanke på hans kunskaper om internet och dess betydelse både som infrastruktur och som nervsystem för all sköns mänskligt liv, men moderaternas förkärlek för FRA, som möjliggör övervakning av det svenska folket, och den omilda behandlingen av Karl Sigfrid när det begav sig, det gör ett kryss på Christopher till en omöjlighet. När jag vid förra valet spred mina röster på dessa tre partier kunde jag inte drömma om att just dessa partier skulle bli de, som drev igenom FRA-lagstiftningen, vilket jag skrev om här. På måndag presenteras det som ska göra det hela smakligare. Fan tro´t. Nej, Olle och Daniel får ursäkta, det blir nog Christian i alla fall. Ser hos Deepedition att jag inte är ensam och hos Hax och Lars-Erick att det är fler som brottats med sitt val. Opassande visar att hon tycker att PP ska tänka till, när det gäller hur man handskas med dem, som medverkar till valfusk, vilket självklart underlättar mitt beslut. Dokumentera är viktigt, men sedan gäller det att tänka efter hur man handskas med det som dokumenten visar. Valfusk ska anmälas och skötas av rättsväsendet och där gäller att någon är oskyldig till dess annat bevisats. Kan inte se annat än att Politikerbloggen hänger en piratpartist med hans eget rep.


lördag 23 maj 2009

En värld full av liv på gott och ont.


-->
Medan diskussionens vågor gått höga här hemmavid för eller emot upp- och nedladdning av upphovsrättsskyddat material och lagstiftning för att skydda upphovsrättsinnehavare och upphovsrättsägare, pågår möten inför U S Copyright Office kring en begäran om ett treårigt undantag från reglerna i DMCA (Digital Millennium Copyright Act). I ett mejl från Jens O hittar jag en länk med information om detta. Där sägs bl a att EFF (Electronic Frontier Foundation) och Organization for Transformative Works kraftfullt har bemött de argument som MPAA och DVD-CCA använt när de motsatt sig det av EFF föreslagna undantaget från DMCA för kreatörer av video-remix-alster för icke kommersiellt bruk. Beslut väntas i oktober 2009.

Nyfiken på DMCA söker jag information på nätet och finner bl a en debattartikel från 2002 hos Cnet, som jag med hjälp av Google Översättning, kan förstå. Det är verkligen intressant att se att den stundtals högljudda diskussion, som pågått här hemmavid, har pågått allt sedan USA:s kongress beslutade om DMCA att gälla från 1998. Artikeln är skriven av Rick Boucher, en advokat som valdes in i den amerikanska kongressen vid 1982 års val. För den som är intresserad finns det åtskilligt att läsa, som visar att det finns ”krigshärdar” litet varstans mellan dessa organisationer för upphovsrättsägare och företag, som utvecklar teknik för kopiering av lagligt inköpta verk och/eller enskilda användare. Av detta drar jag slutsatsen att det är hög tid för våra lagstiftare att göra en markering i lag att kopiering och användning för icke kommersiellt bruk s k fair use också är tillåtet på nätet. Dessutom måste möjligheten att använda Creative Commons license göras mera känd bland kreatörer i olika branscher.

För att synliggöra det orimliga i den franska Hadopi-lagen har EFF en länk till en essä av Professor Ed Felten vid Princeton Computer Science. Efter att ha läst den – I have to brush up my English – och även noterat att EFF kämpar för öppenhet kring ACTA-avtalet, tänker jag att det måste vara möjligt att kombinera det allmänna behovet (som människor i alla tider haft) att kunna kopiera delar av andras verk, som underlag för utbyte av åsikter och idéer vart detta utbyte än försigår, och upphovsrättsinnehavarens rätt till sitt verk, där det för övrigt borde finnas en tidsgräns för olika företags möjligheter att förvärva denna rätt då en innehavare inte ska riskera att blir bunden av oskäliga villkor. Allt som kan medverka till en bättre balans mellan våra medborgerliga fri- och rättigheter och enskilda kreatörers rättigheter samt olika affärsintressen gynnar en positiv utveckling när det gäller internet. Och lösa upp knutarna i Telekompaketet.

Tänk om Regeringen skulle öppna upp en webbplats för ett grupparbete om hur en sådan reformerad lagstiftning skulle kunna se ut. Man kunde kanske låta sig inspireras av den öppenhet som den nya administrationen i Vita huset visar genom OPEN GOVERNMENT INNOVATIONS GALLERY.

Efter denna utflykt i den stora världen, åter till Sverige och det som rör sig i min intressesfär upptäcker jag att DN Opinion publicerar ett debattinlägg av professor Vernon Bogdanor vid Oxfords universitet. Han skriver om den skandal som avslöjats bland politiker i det brittiska underhuset där ledamöter från alla partier är inblandade och att det finns risk för att förbannade väljare kommer att rösta på det populistiska partiet BNP. Mannen som visslat och gett Daily Telegraph möjlighet att avslöja skandalen har trätt fram. Det är något av en elaktartad böld, som växt till sig under många år, och nu spruckit. Det hela har lett till att britterna kräver nyval skriver DN. Tillfället gör tjuven skulle jag vilja säga. Det startade när Margaret Thatcher, istället för att höja ledamöternas arvoden, beslutade att skattebetalarna skulle stå för vissa av deras utgifter och sedan har det rullat på, medan det system, som skulle hindra ett missbruk, varit alltför slappt. Som krona på verket har två lorder stängts av sedan de visat sig vara beredda att ta emot mutor för att påverka en lagändring, vilket DN skrev om i onsdags. Utan några jämförelser finns ett förfall, som inträffat här hemma, sedan personval infördes. Det gäller användningen av riksdagens utkvittningssystem, som var tänkt att användas när någon ledamot hade laga förfall på grund av sjukdom eller tjänsteresa, men som idag även används när en ledamot inte vill rösta med sin partigrupp. När byte av ”äpplen” mot ”päron” inte hjälper eller då partipiskan inte biter, återstår utkvittning. Tanken med varje ledamots lagliga rätt att rösta efter eget samvete ingår enligt mitt sätt att se i ett säkerhetssystem där varje ledamot har ett eget individuellt ansvar för riksdagens funktion som granskare av regeringen. Mitt i steget reflekterar också kring människors förmåga att hålla sig på den smala vägen. Mer filosofiska diskussioner ur ett historiskt perspektiv skulle kanske hjälpa.

Efter denna soppa, en runda i bloggosfären: Ser att Olof, skrivit om sitt sätt att plocka in svar på frågorna från vårt nätverk Riksdagssvar. Han är en trevlig grabb, som det är roligt att samarbeta med. Jens O skriver om Valfusk, feminism och fildelning; Bloggtidningen skriver om att man måste tänka efter före när man använder sociala medier och refererar till en brittisk undersökning. Inget ont som inte har något gott med sig tänker jag som varit slö med uppgifter på Facebook; MinaModerataKarameller visar hur Anne-Marie Pålssons ställningstagande tvingar Johan Linander och Staffan Danielsson, båda ledande i Centerpartiet, att tala för sin egen sjuka moster. Staffan Danielssons referens till sossarnas långa regeringsinnehav, som försvar för den nuvarande regeringens traskande på samma stig, är verkligen skrattretande. Han har tydligen inte reflekterat över varför S nu måste kämpa för att ta sig tillbaka. Sedan ett inlägg av Hax, som passar väl i dessa dagar – Förändringar i EU när Lissabonfördraget träder i kraft, där Sverige får två nya MEP:er. Avslutar med Badlands Hyena som försöker göra satir av nästa smarta drag för att hålla koll på oss, som tror att vi kan gå över till vanliga brev på posten för att slippa FRA; samt ett annat kulturellt uttryck på samma tema hos Enligt min humla . I det sammanhanget passar det att länka till Thomas Bodström, som påminner om att den tidigare utlovade lagstiftningen om FRA kommer nu på måndag. Intressant.

fredag 22 maj 2009

Den tredje makten – ett danskt drama.

Har just sett programmet i SVT1 och tänker att det är demokratins styrka att den renhållning, som massmedia har till uppgift, kan gestaltas på film och sända viktiga signaler, utan att någon behöver kläs av offentligt. Viktigt dock att de, som detta rör, inser att den typen av maktspel förr eller senare leder till att människor faller offer för än det ena än det andra samt att den, som styr och ställer med sådana fasoner, aldrig kan vara riktigt säker. Det finns alltid en ”Ulrik Torp” därute, som tar sin granskande uppgift på allvar.


"Den tredje makten" var skriven av någon med insikt om hur maktsfärer kan växa samman, när bägge parter tjänar på att man håller sams. Det handlar om att följa minsta motståndets lag. När en sådan film bjuds mitt i valrörelsen inför valet till EU-parlamentet, då är det någon som har tänkt till ;-) Tack för det! Avigsidan av detta tillstånd berättas det nu om i olika media, bl a Sydsvenskan.


Även om det är sent tar jag en liten runda och läser Mitt i steget och blir konfunderad – är Johan trött? Går vidare till Bloggen Bent och det känns som ett omedelbart svar på Johans tilltal. Efter det kan jag lugnt göra kväll.

Intressant.

Valrörelsen och annat från min horisont.


-->
Läser mina mejl och upptäcker att jag fått en ny vän på Facebook – Sheila i Kansas City, USA. Facebook har haft låg prio, då jag varit fullt upptagen med kampen för ett fritt internet, vilket för min del dominerar, när jag väljer vilken kandidat jag ska kryssa för i valet till EU:s parlament. Ser också att jag missat att svara andra som hört av sig – ber om eftergift, ska försöka skärpa mig, men jag hoppas att ni alla förstår att just nu är detta med politikernas hantering av internet prio ett.

Kollar DN:s EU-bevakning och ser att Vänsterpartiets Erik Josefsson och Jens Holm varit ute på Mynttorget och visat upp den pärm, som Jens samlat de censurerade handlingarna i som han som parlamentsledamot fått ut när han velat skaffa sig information om ACTA-avtalet – ett handelsavtal, som enligt vad som läckt ut kommer att innebära ytterligare tryck på en integritetskränkande lagstiftning i linje med vad lobbyn för upphovsrätt och patenträtt vill. Jens och Erik berättar också på sina bloggar. Intressant se om Sverige kan arbeta för mer öppenhet eller om det rent av är så att vår offentlighetsprincip gör att våra ledande politiker innerst inne föredrar det hemlighetsmakeri, som pågår inom EU och sägs vara nödvändigt av hänsyn till andra stater och affärsintressen. Annars pågår analyser av vilka effekter som Europaparlamentets beslut vid den andra behandlingen av Telekompaketet kommer att få i den slutliga hanteringen, här och här forskaren Monica Horten, Iptegrity.com. Här hemmavid är det främst Erik Josefsson (V) och Gunnar Hökmark (M) som strider om innebörden av kompromissen, som föll, och de tillägg som en majoritet av parlamentet valde att stödja. Undrar just vilka MEP:er som kommer att ingå i förliknings-kommittén och vilken inställning de har?

Avbryts av en av Olof, en av mina vänner i Riksdagssvar.se som ger mig feedback på min fråga om det gruppsvar, som jag fått från Socialdemokraternas Direktsvar, ska läggas ut på samtliga socialdemokrater, som ännu inte svarat, eller endast noteras som svar från dom jag sände den senaste påminnelsen. Olof skriver: Vi har ju fått in svar från ett antal sossar, bl.a. Bodström, så varför kan inte de andra svara? Det känns som partiledningen hindrar” utbildning av övriga ledamöter genom att "svara åt dem". Sedan föreslår han att vi besöker dem och andra, som ännu inte svarat, på deras bloggar och påminner om våra frågor parallellt med nya påminnelsemejl. Olof har på det sättet frått in en del svar och trägen vinner. Tycker att Olof är genialisk och ska ta nya tag med en kombination av blogg-besök och The Gandhi Way d v s att vänligt påminna om att vi vill ha svar.
Undrar dock i mitt stilla sinne om det inte finns ett samband mellan de stora partiernas attityder gentemot vår undersökning och det som nu senast Anne-Marie Pålsson (M) gett uttryck för när hon nu meddelat att hon inte ställer upp till omval. Hennes artikel hos Newsmill.se och DN kommenteras av Centerpartiets rättspolitiske talesperson Johan Linander och där i kommentarsfältet pågår ett samtal om riksdagens arbetsformer, som våra etablerade media speglat bara så där i förbifarten när någon ”hoppat av” och då får man som läsare lätt uppfattningen att det är den enskilde ledamoten, som är den felande länken. Att frågorna intresserar får jag ett kvitto på när redaktionen för Second Opinion bett att få publicera den del av gårdagens inlägg, som handlar om de frågor som poppat upp när jag funnit att det råder ett tunnelseende, som hindrar etablerade medier att ta ett samlat grepp och beskriva hur all denna lagstiftning samverkar och möjliggör skapandet av ett övervakningssamhälle.

Olofs idé att hälsa på hos riksdagsledamöterna via deras bloggar har, förutom påhälsning hos Johan Linander, även drabbat Annie Johansson ( C) i samband med att hon lyft fram Mere Conduitprincipen, på sin blogg. Den principen innebär att det företag, som endast tillhandahåller infrastrukturen för överföring av innehåll inte ska kunna göras ansvariga för innehållet i den information de för över, skriver Annie. Men av kommentarerna kan vi se att Annies tilltro till den principen väger lätt då e-handelsdirektivet, det s k infosoc-direktivet, upphovsrättslagen, trafikuppgiftsutredningen och polismetodutredningen talar ett annat språk. Intressant.
-->
Noterar i övrigt att Jens O kommenterar hur valfunktionärer medverkar till fusk; Sagor från Livbåten har ett tips hur man gör något åt detta; Opassande undrar vem som har ansvaret för att det går rätt till; Daniel Rhodin Fp i Eslöv gör ett nytt mycket välkommet inlägg mot övervakningssamhället; Erik Hultin för ett intressant resonemang om riksdagens arbetsformer; Mitt i steget, vill visa att det, trots tongivande skribenters misstro, skett en förändring även inom (S); Lars-Erick, vill syna hur långt Socialdemokraterna vill gå för att i handling visa detta; och MinaModerataKarameller utgår från fenomenet Falkvinge och talar sig varm för deltagandet vilket internet medger.

torsdag 21 maj 2009

Tunnelseende hindrar en ordentlig granskning?

Tele 2:s inlägg på SvD:s Brännpunkt visar att företaget är på väg att bli offer för det tunnelseende som blockerar en ordentlig granskning av hela problemet med FRA och Övervakningssamhället. Det återkommer jag till då jag först vill orda om hur roligt det är att MinaModerataKarameller antog den utmaning som låg i min gissning i går, vilket ledde till hennes kommentar:


Det är ingen fara. Jag tror dock inte på den stora konspirationen. Ingen är tillräckligt smart, det skiter sig alltid. Även om vissa tror sig vara über så stämmer det aldrig. Se nu bara vad som hände med Ipredlagen och datalagrimgsdirektivet, de tar ju ut varandra. Tror inte att någon tänkte på det heller faktiskt. Vi människor är inte annat än småskitar i universum. Så tycker i alla fall jag att man ska se på saken. Men å andra sidan så vet du att jag inte är förtjust i övervakningssamhället precis. Det är mycket dumhet och annat i luften. Förresten vill jag se dig på kaffe snart, ska jag komma till Norrtälje eller du hit till mig? Jag tar lätt bilen och kommer över.”


Jag har inte träffat Mary X tidigare och tar gärna 621:an till Åkersberga, då det vore roligt med miljöombyte även om jag räknar med trevligt sällskap. Svarade henne att hon säkert har rätt i att jag fick ett konspiratoriskt anfall igår. Jag försöker så ihärdigt förstå varför Moderaterna biter sig fast i FRA-eländet och kan bara finna ett enda skäl - man tror på allvar att det är LÖSNINGEN när det gäller att terrorister, mc-gäng, inre och yttre hot mot rikets säkerhet o s v. Men, hur få folkets acceptans? Ja, genom att så många människor ännu inte lärt sig hur internet fungerar, kan man frestas att spela på människors längtan efter enkla lösningar på svåra problem. För mig är ledarskap att hjälpa människor förstå att brottslighet är ett sammansatt problem, som kräver en rad olika lösningar. Idag skriver Mary X att tilltron till den allmänna övervakningen kan invagga oss i en falsk trygghet – det är jag beredd att också skriva under på.


Hur det förhåller sig med ledarskapet när det gäller det ledande allianspartiets satsning på brottsbekämpningen här hemma och i EU, visar sig nog vad det lider. Under tiden kan vi, alldeles oavsett partitillhörighet, stärka vår förmåga till medkänsla genom att läsa barnläkaren och författaren Lars H Gustafssons blogg. På nätet har jag funnit material som visar att han är en mycket aktiv människa med goda idéer om hur skolan utifrån ett hälsoperspektiv kan inspirera lärare och elever att tillsammans skapa en kreativ arbetsmiljö. Den kunskapen används även av fritidsledare, här ett exempel som sprids av Ungdomsstyrelsen. Detta synsätt är något av en grundbult i det brottsförebyggande arbetet.


Så till dagens mycket knepiga fråga: - Hur förmå Public service media och de etablerade tidningarna att skriva om hur de olika delarna FRA, Ipred 1, Ipred 2, Polismetodutredningen med dess starka koppling till Trafikuppgiftsutredningen samt ACTA-avtalet hänger samman och tillsammans utgör Övervakningssamhället?

I stället för att nagla journalister och tidningar vid skampålen vill jag verka för att tankeverksamheten kring dessa för samhället livsviktiga frågor kommer igång och får sin belysning. Inte minst mot bakgrund av att Grundlagsutredningens betänkande En reformerad grundlag (SOU 2008:125) överlämnats till justitieministern och varit ute på remiss fram till den 30 april. Det som sedan blir regeringens förslag ska därefter beslutas dels före och dels efter nästa års riksdagsval.


Läser Intensifiers inlägg om datalagringsdirektivet gång på gång och undrar i vilken utsträckning som alla riksdagens ledamöter har en susning om vad som är på gång? Läser Mark Klambergs inlägg om Polismetodutredningen med dess starka koppling till Trafikuppgiftsutredningen om och om igen och undrar om varje riksdagsledamot kan inse att detta är en del i något mycket större? Kan de stifta alla dessa lagar utan att mötas av tuffa frågor om konsekvenserna av denna övervakning både för den enskilde individen och för samhället i stort? Läser Tele 2-chefens debattinlägg ännu en gång och undrar: - Vilka journalister ställer TeliaSoneras chef mot väggen - varför vill han inte på motsvarande sätt slåss för abonnenternas integritet och rättssäkerhet? Vem/vilka ställer frågan: - Finns det inga andra vägar att beivra brott än att utsätta folket för en allmän övervakning med filtrering och lagring av deras trafikdata? Läser Lars-Ericks inlägg ”FRA igen, uppföljning” och ”Ett tidens tecken” och undrar : - Varför är det ingen synar riksdagens arbetsformer, som idag innebär att de flesta riksdagsledamöter tvingas ”traska patrull” i de allra flesta frågor i utbyte mot att partiledning och regeringskamrater säger Ja när man i det egna utskottet vaskat fram något?! Vilket otroligt kreativt arbetsklimat! Inte undra på att viktiga frågor faller mellan stolarna. Men är det bara jag som undrar: - Är ett sådant beteende värt årsarvodet?


Inarbetandet av datalagringsdirektivet i svensk lag handlar egentligen om att ympa in ytterligare en gren på samma träd – där FRA står för nervsystemet och där inympningar av Ipred 1, Ipred 2, Polismetodutredningen och Trafikuppgiftsutredningen samt ACTA-avtalet redan är på väg att ske. Problemträdet heter Övervakningssamhället! Regeringen borde med hjälp av LFA eller någon annan beprövad metod påbörja projektet Stegen bort från Övervakningssamhället. Som arbetsmaterial finns förutom det som nämnts ovan även Mark Klamberg ”FRA:s signalspaning ur ett rättsligt perspektiv”; Mark Klamberg ”Stoppafralagen.nu recenserar lagrådsremissen om FRA 2.0”; StoppaFRAlagen.nu; Riksdagssvar.se; FRApedia; werebuild.eu/wiki; Erik Josefssons ACTA + Internet = sant; Opassande ”Obekvämt är inte rätta ordet Beatrice Ask” för att bara nämna en del av allt som skrivits.


Återstår att säga några ord om det pågående valet, där jag gör det lätt för mig och länkar Copyriot, som skriver tänkvärt om valproceduren och dess möjliga effekter samt Christian Engström om valdeltagandet och opinionsmätningen, vilket även intresserar Karl Sigfrid. Övriga favoriter: Sagor från livbåten med en viktig text om patenträtt och upphovsrätt; Erik Hultin om Integritet, typ och värdet av harvandet i politiken; Opassande om att komma ut som piratpartist; Ankersjö om att Mats Qviberg kommit ut som Centerpartist; Mårtensson om den senaste opinionsmätningen; och Lake om vallokalen hos ICA i Edsbro.


Sedan jag postat detta inlägg till några journalister i traditionella media anser jag mig vara klar med den hemläxa, som Bloggen Bent kände för att dela ut till oss alla, sedan han lyssnat på TV4:s Kvällsöppet igår, där frågan om skyddet för medborgarnas integritet och rättssäkerhet ägnades några futtiga minuter och då med fokus på fildelning. Bent hade dagen innan skrivit Fildelning är helt irrelevant, det handlar om att avlyssna människor. Det är förvisso sant, men lagar om trålning i våra trafikdata hänger så intimt samman med intrång i upphovsrätt och patenträtt men även bekämpning av andra brott i stort och smått, varför vi måste bredda diskussionen: - Vilka politiska visioner finns och hur kan denna allmänna övervakning leda till att dessa visioner nås? Jag tycker mig se att det för närvarande råder ett tunnelseende, som hindrar media att göra en ordentlig granskning av den politik, som övervakningen ska gynna med hänsyn tagen till alla dess risker.

Intressant.

onsdag 20 maj 2009

Offentligheten som fenomen och verktyg.

Kan inte låta bli att förvånas men också förskräckas av det svall, som DN-artikeln om bloggande farmorgun orsakat. Först alla glada tillrop och värmande ord från anhöriga, vänner och bekanta, som gett uttryck för allt gott de önskar mig, då de tycker att min kamp för demokratiska fri- och rättigheter är betydelsefull alldeles oavsett om den är vid eller vid sidan av tangentbordet. De har förstått att jag bara gör något, som jag alltid har gjort, men nu med tillgång till ett verktyg, som kan sprida mina ord och tankar till en vidare krets. Avigsidan är att andra, som brinner i anden för andra saker, uppenbarligen blivit väldigt provocerade av att DN ger en bloggande farmor ett sådant utrymme, när hennes fokus är så ointressant eller rent av värdelöst. Jag, kan förstå den frustrationen, men istället för att förbanna mig och tidningen, som gör sådana (i era ögon dåliga) prioriteringar, borde ni ta tillfället i akt och se över era egna metoder – att fara ut mot journalister och andra, som får en stund i offentligheten för sin sak, säger egentligen mera om er än om mig och det som jag kämpar för. Därför tänker jag inte gå i svaromål när det gäller den sidan av saken.


Det tillhör livet att allt har sina olika sidor och jag kan bara ta ansvar för att spegla det som jag själv bedömer vara en del av en sanning, som man måste vara flera för att kunna se och göra en helhet av. Tar därför emot tips och länkar, som ligger i linje med det, som jag vill sätta fokus på. Ett tack till Bloggen Bent, som skriver mycket bra om detta och till den som tipsade om Oscar Swartz´ artikel i Computer Sweden. Det är inte tekniken, som är det viktiga, utan skyddet av medborgarnas fri- och rättigheter alldeles oberoende av var vi befinner oss. Oscars besök i ett museum i DDR, kan lära oss något om vad som sker när statsmakterna anser en allmän övervakning vara av nöden. Ur detta perspektiv är EU-valet mycket viktigt. Eftersom makten i EU är tredelad mellan parlamentet – ministerrådet – kommissionen är det av största vikt att vi väljer kandidater, som inte är rädda för besväret, utan är beredd att samla namn över de olika partigränserna för olika tillägg, när förslag om direktiv landar på parlamentets bord. Omröstningarna om Telekompaketet visar med all önskvärd tydlighet att de, som väljs, måste vara kraftfulla personer i både ord och handling samtidigt som de också måste vara goda förhandlare, eftersom trialoger tar vid när ministerrådet eller kommissionen sätter sig på hasorna och vill driva igenom sin vilja.


Ledaren i dagens Norrtelje tidning visar att partierna är mycket otydliga när det gäller balansen mellan den överstatliga nivån och den nationella. Vilka frågor ska beslutas i EU och vad ska Sveriges Riksdag besluta om? Min erfarenhet när det gäller Telekompaketet är att många politiker i EU:s medlemsländer ser fördelen med en gränsöverskridande infrastruktur, men vill gärna ha nationella regler för dess användning, vilket strider mot hela idén med internet, som för närvarande är ett internationellt nät. En varm förespråkare för mer av frihet och mindre av politikers och byråkrateras ingrepp är Hax, en frihetsfrontare och flitig bloggare med kunskap om hur EU-organisationen fungerar. I motsatta ringhörnan finns Erik Josefsson (V), som jobbar för att EU ska ta ett samlat grepp när det gäller medborgarnas demokratiska fri- och rättigheter när vi vistas på nätet, något som striden om tilläggen i Telekompaketet blottlagt behovet av. Partipolitiskt står de långt från varandra, men när det gäller synen på ett fritt internet är de överens, sedan fortgår striden dem emellan när det gäller vägvalet. Även om det hettar till emellanåt, så är mitt intryck att de respekterar varandra och hjälps åt, när saken så kräver. Ett annat aktuellt exempel på nätets dynamik är den debatt, som pågår, med anledning av Jonas Gardells debattartikel, vilket jag nämnde om igår. En kommentar av Mikro(r)evolutioner visar det komplexa i situationen, när någon påstår sig ha Gud eller Jesus på sin sida. En komplexitet som ofta går förlorad i många debattprogram i TV.


Sedan min vanliga runda bland bloggare: Christian Engström, som ger en lektion i hur förtidsröstningen, som startar idag, går till; Lake, som gör klart för sig själv och andra varför han fortsatt jobbar på inom Centerpartiet även om jag försökt så tvivel i hans unga sinne (oss emellan så hoppas jag att han har rätt ;-); Leo, som har en hel del på hjärtat, men mest intressant är hans notering om ”Vänsterbloggaren Jinge som tidigare givit ett antal kängor till Piratpartiet frågar sig idag om vi alla ska rösta på Piratpartiet för att politikerna ska få upp ögonen för integritets- och rättssäkerhetsfrågorna”; Opassande, som har bråttom; Karl Sigfrid, som noterar Junilistans utspel; TkJ, som också ser det, som fick mig att bara gapa av förvåning. Sammantaget känner jag dock att om vi ska hjälpa alla de etablerade partierna att stå fast vid sitt nymornade intresse för värnet av de demokratiska fri- och rättigheterna måste vi nog lägga vår röst på Piratpartiet.


Jag gissar att det mest tongivande partiet inom alliansen – Moderaterna – kommer att använda sitt engagemang för brottsbekämpningen här hemma och inom EU, som motiv för att hålla fast vid FRA-lagarna, vilka kommer att möjliggöra alla de andra integritetskränkande lagarna. Att FRA fortfarande ger anledning till oro det visar Lars-Erick i ett inlägg, sedan han varit i kontakt med Camilla Lindberg (FP) och andra viktiga FRA-kritiker. Att göra ett långdraget och därmed mycket stort nummer av brottsbekämpning här hemma och i EU handlar om ”Management by fear” – Ledning genom att spela på människors rädsla, vilket är det allra sämsta ledarskap man kan tänka sig i en demokrati. MinaModerataKarameller tycker nog att jag överdriver, men jag har inte glömt att Karl Rove hälsade på i Sverige under Almedalsveckan, vilket bl a Resumé skrev om. Han var inte här som turist ;-). Jag måste erkänna att jag är rätt nyfiken på vilka spår av hans inflytande vi kommer att få se och om hans sådd gror och växer i den svenska myllan. Intressant.


Noterar till sist att SvD skriver om Hovrättens kloka grepp att tänka efter före vid val av domare, något som Kulturbloggen kommenterar. Bättre sent än aldrig, säger jag, även om jag har mina tvivel om domstolarnas oväld i detta mål, nu när skadan redan är skedd. Men, å andra sidan tycker jag att alla ska få en ny chans, om man visar att man insett att man gjort fel. Det gäller brottslingar och borde i konsekvensens namn även gälla domare. Är det inte så att det är av egna fel, som vi lär oss allra mest och att det lyckligtvis är så att det mesta, som går snett ännu så länge inte är straffbart?!