fredag 7 augusti 2009

Gotland – ett gott exempel?

Tillbaka vid tangenterna känner jag mig som en åsna mellan flera olika hötappar som alla har det gemensamt att det handlar om demokrati i praktik och teori. Tar det mest konkreta först – debaclet kring landshövdingestolen på Gotland, som jag berörde som hastigast för en vecka sedan. Efter att ha läst en del artiklar i DN och SvD samt ledaren i Norrtelje Tidning tycker jag mig se att saken kan diskuteras utifrån ett antal olika vinklar även om det mesta kan liknas vid en riktig soppa. Viktiga frågor i sammanhanget: - Är det OK att en tjänsteman bandar det samtal som ligger till grund för beslutet om dispens? Kan en underordnad handläggare ses som trovärdig utan denna typ av dokumentation? Är det ett gott ledarskap som landshövdingen uppvisar, när samtalet blir offentligt? Vilket ledarskap visar ansvarig minister? Är det av respekt för lagarna och meddelarskyddet, som ministern ingriper eller finns det redan en person som ministern hellre vill se på tjänsten? Har landshövdingen offrats därför att hon är kvinna? Varför är så många okunniga om arbetsgivarens skyldighet att i första hand omplacera en chef, som man förlorat förtroendet för? Varför ska denna viktiga tjänst åter besättas utan en juste rekrytering?


Först detta om att banda ett samtal där man själv deltar, utan att underrätta andra deltagare. Det är inte olagligt, men kan ses som oetiskt, under förutsättning att den handläggare, som öppet vill banda en överläggning kan göra det, utan att senare råka ut för repressalier. Något som jag tycker att Staffan Danielsson förbisett i sin kommentar. Om Henrik Brors har rätt i sin analys, skulle det som hänt kunna leda till att fler handläggare blir så modiga att de spelar in olika överläggningar. En djärv tanke, eftersom olika slags övervakning i andra sammanhang anses hjälpa människor att hålla sig på den smala vägen. Men ett sådant resonemang om övervakning i förebyggande syfte, finns kanske bara när det handlar om familjer, som anses behöva ha hjälp att hålla sina ungar i schack?


Av artiklarna att döma har det redan tidigare funnits ett missnöje med landshövdingen, vilket nu nådde sin kulmen. Det är mot den bakgrunden vi ska se uttalanden om medias ansvar när det gäller så kallade läckor – de kan ingå i en planerad operation – inte för att landshövdingen var kvinna, utan för att hon inte höll måttet som ledare för länsstyrelsen, med verksamhet inom samma geografiska område som kommunen. Något som i och för sig kan rymma en rad olika konfliktpunkter. Hennes syn på medias roll i saken tyder på att hon själv är inne på den linjen. Hon kan ha aldrig så rätt i sitt antagande, men genom att föra det till torgs har hon inte klarat att hantera situationen på ett bra sätt. Män är nog bättre rustade för den sortens spel, framförallt genom rika träningstillfällen, men frågan är om samhället i sin helhet vinner något på det. Men den diskussionen vill jag inte fördjupa mig i här.


Trots klara indikationer på att situationen kräver exceptionellt tydliga och transparenta åtgärder för att bryta en ond cirkel, tänker ministern – vad jag kan se – inte tillämpa ett rekryteringsförfarande som utgår från en sakligt väl underbyggd kravspecifikation samt en väl dokumenterad rekryteringsprocess, trots att såväl staten som EU satsat skattemedel för att utveckla en sådan metod. Den kallas FAIR och beskrivs på projektets webbplats. Det senare skriver jag med adress till såväl Johan Linander och Alliansfritt Sverige, vilka tagit upp detta med utnämningspolitiken. Vill dagens regering vara mera framsynt än den tidigare och vinna respekt för sin personalpolitik, har de nu ett osökt tillfälle att visa sig på styva linan. En landshövding bör rekryteras på bästa tänkbara sätt, då det är en viktig position ur vilken det goda ledarskapet kan sprida sig till ett helt län, ja rent av till hela landet.


Till Hax och andra, som reagerat över höga chefers ”gräddfil” till nya jobb, när de gjort bort sig, vill jag säga att detta att ”förlora förtroendet” för en hög chef är det enklaste sättet att snabbt göra sig av med en chef från en viktig position. När det händer måste ministern enligt LAS först pröva om vederbörande kan utföra en annan arbetsuppgift och därför fixas en ”gubbhylla” eller i detta fall, en ”gumhylla”, där regeringskansliet kan hålla avdankade verkschefer och landshövdingar sysselsatta med arbetsuppgifter, som ändå skall utföras. Detta har utvecklats till praxis, eftersom en prövning i Arbetsdomstolen ofta landar där och dessutom kostar både tid och pengar. Liknande ”hyllor” finns i landsting och kommuner.


Avslutar med Stenudd och MinaModerataKarameller, som ser saken ur olika vinklar och samtidigt visar att vi lever i en komplex tillvaro, där inget är så enkelt som det först synes vara.

Intressant?

Norrtelje Tidning, DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4



5 kommentarer:

Anonym sa...

Är det OK att en tjänsteman bandar det samtal som ligger till grund för beslutet om dispens?

Ja, tjänstemannen höll antagligen på att samla bevis, en whistleblower. Personen visste att saker inte stod rätt till och tog sitt ansvar. Personen i fråga borde ha medalj, inte många som hade vågat vara så rakryggad. De flesta hade varit lydiga inför husse och därmed oansvariga. Strunta i Goodwin ett tag och titta i backspegeln.. Tror du sådana saker hade kunnat ske med fler som den där tjänstemannen i tjänst?

Är det ett gott ledarskap som landshövdingen uppvisar, när samtalet blir offentligt?

Konstig fråga, vad är din utgångspunkt för den? Landshövdingen har ingen del i offentliggörandet. Tycker nog snarare att tjänstemannen som bandade har visat upp ett ansvarstagande som pekar på goda ledaregenskaper.

Vilket ledarskap visar ansvarig minister?

De gjorde i alla något, men jag misstänker att det endast är en effekt av medias makt och inget prov på visat ansvar. Detta genom att landshövdingen antagligen kommer att få glida omkring med fantasilön fram till sin pension.

Är det av respekt för lagarna och meddelarskyddet, som ministern ingriper eller finns det redan en person som ministern hellre vill se på tjänsten?

Troligvis inte, se ovan.

Har landshövdingen offrats därför att hon är kvinna?

Har nog inte med saken att göra.

Varför är så många okunniga om arbetsgivarens skyldighet att i första hand omplacera en chef, som man förlorat förtroendet för?

Bra fråga! Jag tror det har att göra med samhällets allt mer perverterade syn på ansvar. Idag inser folk i stort inte längre att insmickrande lydighet är detsamma som oansvar. När man påpekar att frasen: Men jag lydde ju bara order.. Bara är ett sätt att försöka smita undan ansvar, så stirrar många sådär tomt, det syns att kognitiven förändrats så till den milda grad att det inte riktigt är skottat ända fram.

Varför ska denna viktiga tjänst åter besättas utan en juste rekrytering?

Finns det någon landshövding som är tillsatt juste? Jag tror inte det. De borde fundera på att nominera den där tjänstemannen som visat prov på ansvar, kurage och en rak rygg, en som vågar göra det som behvde göras.

-Kluris

Dennis Nilsson sa...

Farmor Gun, då borde rimligtvis samma gräddfilsregler gälla för oss vanliga hederliga medborgare, när vi blir av med jobbet?

Våra s.k ledare visar ju noll ledarskap men kan kamma hem storpotten.

Vad sänder det ut för signaler till unga medborgare??

Jo, mygla så mycket som du kan, skaffa dig riggkliare, erkänn aldrig någonting, blåneka så du blir alldeles blå i ansiktet, så vinner du storvinsten.

Gun Svensson sa...

@Kluris: Jag förstår att du och många andra är upprörda över det som utspelat sig på Gotland och - vad jag kan förstå - inte är unikt på annat sätt än att en tjänstman tillgripit en ovanlig metod för att synliggöra det hela.

Min fråga ställde jag utifrån Staffan Danielssons tankar kring det förkastliga i metoden och Henrik Brors syn på saken. Som sagt, mina frågor var mera retoriska, då metoden att söka svar på frågor hjälper mig själv att se saker ur olika synvinklar.

När det gäller ansvarig ministers åtgärd, så är den så ovanlig på den nivån att jag inte kunde se någon annan förklaring än att det stod någon i förstugan och väntade på att få kliva in. Speciellt som det i artiklar sagts att en juste rekrytering inte ska ske, trots regeringens löfte om en annan utnämningspolitik än den tidigare tillämpade.

I motsats till dig tror jag att det spelat roll att kvinnan ifråga inte var så tränad i de intriger och ränkspel, som förekommer litet varstans i politiken. Att sådant spel tillgrips säger väldigt mycket om kulturen i organisationen, vilket här avslöjats. Rätt hanterat, kan det vara den riktigt värdefulla effekten av den ovanliga metoden med att banda överläggningen. Men, risken finns också att dåliga chefer och mindre nogräknade politiker tar det inträffade som förevändning för att i framtiden försäkra sig om att de inte blir inspelade.

Håller helt med dig om att civilkurage blivit en bristvara i organisationer, som leds av chefer som lyder maktfullkomliga politikers minsta vink. Som medborgare har vi all rätt att ta reda på hur det är ställt i den egna kommunen, men gör vi det?

En juste rekrytering av den nye landshövdingen vore ett utomordentligt sätt att visa handlingskraft i en infekterad situation.

@Dennis: Regler för hur man ska hantera situationer då anställda gjort sig skyldiga till något som ledningen anser vara saklig grund för uppsägning, finns inskrivna i både lag och kollektivavtal. Med tiden har det med hjälp av tidigare mål i Arbetsdomstolen utvecklats en praxis, som gäller lika för alla.

Skillnaden i hanteringen kan nog bäst förklaras med att lokala arbetsgivare och lokala fackliga företrädare kommer överens om en tolkning och tillämpning, som kan skilja från fall till fall. Och om detta kunde man säkert skriva mer än en bok.

Anonym sa...

Det där går inte ihop logiskt. Först undrar du om hon ofrats pga. sitt kön, i nästa stund motiverar du din undran med att det kanske var henne det var fel på genom att inte vara tränad i ränkspelet. Anklaga inte X för att göra fel om du anser att det är Y som felar. Din fråga undrar om någon agerar utifrån sexism, men din motivering till frågan innehåller påståendet att kvinnor skulle vara sämre rustade. *Host*, undrar vem som tänker tänker sexistiskt här. Jag tror inte att kvinnor på något som helst sätt skulle vara sämre rustade i ränksmideri. Men även om jag skulle ha fel, så ursäktar inte det att någon annan gör fel. Två fel blir inte ett rätt.

Hon har agerat på ett som inte är acceptabelt och blivit avslöjad. Hennes gärning blir inte mindre oacceptabel oavsett andras motiv för att avslöja henne. Deras motiv kan dock säga en del om dem, inte om henne. Jag tycker det är förbluffande hur beslutsfattare vars löner, förmåner och positioner motiveras med ansvar, allt mer sällan behöver ta något ansvar överhuvudtaget. Om de aldrig behöver ta något anvar, då har de per definition ingen position som kräver ansvar och kan således inte motivera någonting med detta. Då är det en lögn från början till slut.

-Kluris

Gun Svensson sa...

@Kluris: Inte sämre utrustad, men mindre tränad i maktspelet, tyder jag hennes agerande visavi media som. Jag tror inte att en man i samma ställning skulle ha undsluppit sig ett påstående, som hade kunnat tolkas som att media deltog i en komplott. Om du tolkat mina retoriska frågor som att jag försöker urskulda det som hon lånat sig till, då har jag varit otydlig. Det som hänt har fått mig att vilja ta reda på hur strandskyddsärenden handläggs i vår kommun - ett intressant "forskningsprojekt" vid sidan av allt annat som intresserar i fråga om demokrati i praktik och teori. Offentlighetsprincipen finns där för att motverka maktmissbruk. Om handläggare inte klarar att hävda sig mot den, som missbrukar sin maktställning, är det hög tid att väljarna själva kollar upp saken. Riskerar du jobbet om du tolkar lagar och paragrafer alltför snävt, viker nog de flesta ner sig inför tolkningen att politikerna har rätt att tänja på gränserna och göra vidare tolkningar.

FRA och all annan lagstiftning för att övervaka oss medborgare, har visat att vi väljare måste använda våra möjligheter att granska makten och inte förlita oss på att välbetalda politiker och högt uppsatta tjänstemän eller media ska ta sitt ansvar.

Ibland tänker jag att vi väljare faktiskt har de politiker, som vi förtjänar och omvänt. Jag själv var t ex helt okunnig om FRA-lagstiftningen fram till den 9 juni förra året och har sedan dess försökt råda bot på min slapphet med att kolla det, som pågår, mera ingående.