lördag 9 januari 2010

Sociala medier för politik och frihetskamp.

Just nu pågår en intressant diskussion på nätet om sociala medier med fokus på Twitter, där journalister utifrån olika perspektiv ställer frågor om vad olika intressenter kan förvänta sig av sin närvaro. I SvD Näringsliv ställs frågan Funkar Twittret i längden? Detta med utgångspunkt från att skribenten ser saken uteslutande ur synvinkeln att Twitter är till för att sälja produkter och tjänster. Brit Stakston hos JMW Kommunikation intervjuades av Tobias Brandel igår i SvD om politikernas användning av Facebook utifrån ett tydligt exempel, en kampanj för att lansera Birgitta Ohlsson som ny EU-minister efter Cecilia Malmström, som utsetts till EU-kommissionär. Det som Brit Stakston säger är intressant och tänkvärt.


Det är inte mängden supporters utan hur Birgitta Ohlsson månar om de supporters, som hon redan har, som blir avgörande. Eftersom det är dessa, som sköter fotarbetet till stöd för hennes sak. Det handlar om att bygga relationer oavsett om det gäller varor, tjänster eller politiska budskap. Eller att samla och/eller sprida information till en vidare läsekrets. Själv tycker jag att det är intressant att kunna välja vad jag själv vill ta in, när det appellerar till något, som jag själv gått och tänkt på.


Brit Stakston skrev redan för en vecka sedan ett läsvärt inlägg på sin blogg om Politik och sociala medier i valrörelsen 2010. Min slutsats är att sociala medier blir vad vi användare gör det till. Sedan kan de journalister, som vill fokusera på att där även finns en del banalt innehåll och göra detta till stor sak, fortsätta med det, om de får ut något av det. Sedan jag läst artikeln av Björn Elmbrant i Dagens Arena, tänker jag på OlofB:s och hans Patcha Sveriges politiska maskin, som visar en ung programmerares politiska uppvaknande. Tänk om Björn Elmbrant, Jan Guillou och andra ignoranta gammelmediajournalister vore beredda att fundera på hur deras kärlek till den analoga världen skulle kunna finna vägar till en samexistens med vår digitala och vad det skulle kunna innebära av ömsesidig utveckling. Jag kan inte påstå att jag själv behärskar internets användning till fullo, men att vara med och lära medans jag gör, är en god början. Noterar att Johan Westerholm också funderar kring detta med politik, journalister och sociala medier.


Okunskapen bland artister har också fått ett nytt ansikte – U2:s Bono. Hos Rick Falkvinge får han och hans supporters en möjlighet att lära av Edenberg i Rednex. Sagor från livbåten och Enligt min humla sågade Bono för några dagar sedan. Annars skriver Rick med koppling till DN:s artikel om vad som är på gång i Spanien. Rick skriver att Spaniens regering, nu när de tagit över ordförandeklubban i EU, vill sabotera Internet. Det är verkligen oroande. Karl Sigfrid (M) skriver också om detta. Övervakningen av kundernas trafik drar som en farsot över Europa, allt baserat på upphovsrättslobbyns infiltration och den analoga världens ovilja att se den digitala världens möjligheter. Opassande skriver ett mycket bra och tänkvärt inlägg om effekterna av detta. Vilken utveckling vill vi se? Är det bara de som spelar på vår rädsla, som politikerna vill se på framkant i den tekniska utvecklingen? I så fall ber jag dem om en omläsning av en understreckare, samtidigt som jag skriver ett Grattis till Nicklas som skrivit bra om Kunskapsekonomier och blivit läst av många.


Christian Engström uppmanar alla som ännu inte röstat i Piratpartiets primärval att göra det. Blir glad när jag ser att jag finns med bland dem, som han kan tänka sig att ta med på sin valsedel. Blir också riktigt upprymd när jag ser att Karl Sigfrid; Annica Tiger och en del andra röstat på mig i omröstningen till Stora Bloggpriset 2009. Jag har inga problem med att Aftonbladet vill dra en lans för bloggandet och därmed Bloggportalen.se eller om det är sant eller inte att tävlingsreglerna är uppåt väggarna – jag ser fram emot festen! Mikael Nilsson gav mig en möjlighet att vara med på ett hörn förra året, när StoppaFRAlagen.nu gavs ett hederspris. Det var en riktigt trivsam tillställning. Folkligt – festligt – fullspikat, som man brukade säga då när Nalen, Gata Regerings 74, var adressen till innestället nr 1.


Till sist – utan att ta ställning för eller emot vargjakten, tycker jag att det är intressant ta del av Scaber Nestors postning om det korporativa samhällets inmarsch även inom detta område, utan att våra public service-media ser ut att reagera nämnvärt.

Intressant.