fredag 16 april 2010

Bokslut behövs innan vi går vidare.

Funderar på IDG:s artikel och ser att några undersökt saken, när USA:s regering nu ifrågasätter tidigare rapporter om kopieringens negativa inverkan och istället rent av antyder att det kan vara tvärtom. ”Genom åren har flera upphovsrättorganisationer som MPAA och RIAA pekat på de negativa konsekvenserna av olaglig nedladdning. Ibland innehöll deras rapporter siffror som uppgavs komma från regeringskällor. Därför gav amerikanska kongressen GAO uppgiften att se hur det stämmer.”, skriver tidningen. GAO står för Government Accontability Office och är känt som kongressens undersökande arm eller kongressens vakthund. "Konsumenter använder ibland piratkopierade varor till "stickprov" av musik, film, program eller spel innan de köper legitima kopior. Det kan leda till ökad försäljning av lagliga varor", skriver GAO i ett uttalande enligt IDG:s reporter. Istället för att tala om ”stickprov” vill jag se det som att vi ger varandra ”smakprov” på det som vi själva gillar och det kan i sin tur leda till inköp, vilket skulle kunna ske i större utsträckning om det vore enkelt att betala för enstaka låtar. Josh välkomnar att någon äntligen efter alla dessa år synat lobbyn i sömmarna. Han delar också med sig av vad han funnit när det gäller den italienske minister som outat att han är en stolt nätpirat.


Opassande har också uppmärksammat IDG:s artikel, men dessutom att EU-kommissionen i sin utvärdering av datalagringsdirektivet effekter, funnit att det saknas tillförlitliga fakta som talar för dess effektivitet när det gäller att bekämpa brott. En nyhet, som SvD verkar vara ensam om att uppmärksamma. Detta trots att att det är en het potatis, som bollats mellan moderater och socialdemokrater, innan man bestämt sig för att låta saken bero till efter valet. Tillsammans med många andra kandidater har jag tagit ställning och skrivit under ett väljarkontrakt om nej till datalagring. Noterar att jag ännu inte listats på sidan, men räknar med att det sker när väljarkontraktet kommit fram till den det vederbör.


I likhet med Emma vill jag att vi anstränger oss när det gäller att hålla spelet om FRA:s roll vid liv i det samhälle för avlyssning och kontroll, som alliansen och socialdemokraterna med gemensamma krafter har skapat. Kommande val handlar inte bara om framtiden, utan gäller i lika hög grad ett bokslut över den mandatperiod som snart är tillhända. Jag är numera medlem i Piratpartiet och dess kandidat i höstens riksdagsval, eftersom det parti, som jag röstade på, varit med om att driva igenom ett kluster av lagar som möjliggör den kartläggning och övervakning, som FRA sysslar med idag och kommer att syssla med efter valet 2010 eftersom FRA då kommer att få utvidgade uppdrag – om inte svenska folket före valet sätter ner foten och säger stopp och belägg.


När etablerade partier inte lyssnar, då måste folket rösta med fötterna. Här är Piratpartiet ett mycket gott alternativ eftersom partiet fokuserar på skydd av privatlivet och skapandet av kultur och kunskap i samklang med den tekniska utvecklingen. Rick påminner om det utspel som gjordes under Almedalsveckan 2008 och vad som hänt sedan dess. Mark Klamberg noterar att det är skillnad på vilka som räknas till de invigdas skara. Något som också säger oss något. Låt oss för allt i världen inte glömma det krav på nätcensur, som Cecilia Malmström i sin egenskap av ny EU-kommissionär föreslagit och som Christian Engström debatterat med henne i radions Studio ett. För att bringa klarhet i den här frågan har han ställt en skriftlig fråga till EU-kommissionen, vilket han kan göra eftersom svenska folket såg till att han kom in i EU-parlamentet. Det visar hur viktigt det är att vara med på den arena där man har rätt att ställa frågor och kan räkna med att få ett svar. Erfarenheterna visar att vi behöver frågvisa människor även i Sveriges Riksdag och jag vill väldigt gärna vara en av dem.


Men på vägen dit är det uppenbart att vi har att tampas med moralisterna inom KD, som försöker göra gällande att vi i Piratpartiet är anhängare av nätmobbing. Något som Anna Troberg tagit itu med i en replik i GT Expressen.se I Annas eget blogginlägg om saken finns en länk till den ursprungliga artikeln, men framförallt noterar jag det positiva anslaget att varje enskild individ har ett eget ansvar för lära sig hur man fredar sig. Anna skriver bl a ”Det finns många sätt att skydda sig mot trakasserier på nätet. De flesta sajtägare och moderatorer är hjälpsamma om man anmäler problem med någon annan användare. Man kan blockera oönskade personer så att de inte kan kontakta en via chattar, etc. Man måste naturligtvis ha kunskap om vad man kan göra och hur man gör det, men med den kunskapen har man alla förutsättningar för att må bra på nätet. Ibland är tillvaron på nätet faktiskt enklare än i resten av samhället. Hur blockerar man någon från fikabordet på jobbet eller rasten i skolan?”


Den där moraliska beskäftigheten, som Pernilla Gunther (KD) visar prov på, är roten till mycket ont. Nog är det väl hög tid att ställa sig frågan vilken effekt detta får på längre sikt och hur ett mera konstruktivt angreppssätt till förmån för ett juste beteende oss emellan kan se ut. Hör i bakgrunden hur man i radions Studio ett diskuterar anonyma kommentarer på nätet och stör mig på Lisa Bjurwalds attityd. Märkligt att en journalist inte förstår värdet av att en människa kan uttrycka en uppfattning anonymt. Själv undrar jag över vad det är i vårt samhälle, som gör att en del människor har ett behov av att komma med pekpinnar, medan en del andra känner för att vräka ur sig en massa otidigheter. Kan det vara så enkelt som att det är moralisternas attityder, som triggar igång en motreaktion? Gillar att Aftonbladets chefredaktör Jan Helin låter samhällsdebattens varbölder spricka inför våra ögon. Om fler tar ett eget ansvar och visar var man står, utan att sätta sig på höga hästar, kan den, som modererar, få en bättre bild av läsarnas attityder både när det gäller det som sägs och sättet som man säger det på. Hur många inlägg har Lisa Bjurwald anmält till Aftonbladets moderator? Eller är det detta hon gjort, utan att få gehör? Eller står hon fortfarande och stampar i den ”bloggsörja” som den här mejlväxlingen handlar om?

Intressant.

Inga kommentarer: