måndag 31 maj 2010

Filtrering – en lösning av ”ondskan” på nätet.

Sitter och kollar på en bambuser-sändning (1,5 timme lång) med denna rubrik från stiftelsen .Se, där ett samtal förs med utgångspunkt från journalisten och författaren Anders R Olssons inledning utifrån skriften Sökes: En teknisk lösning på ondskans problem (pdf-fil). Det är väl använd tid att ta del av detta. Läs även hans debattinlägg på SvD:s Brännpunkt. Efter att ha lyssnat på detta tycker jag att det är hög tid med en allmän politisk debatt där politikerna inte gömmer sig bakom populistiska argument om barnporr utan lyfter debatten upp på ett ideologiskt plan med fokus på yttrande- och åsiktsfrihet och där undantag från huvudregeln och risken för ändamålsglidning måste genomlysas ordentligt. En ordentlig utredning vore på tiden. Den frivilliga överenskommelsen om filtrering av barnporr har funnits rätt länge nu och under tiden växer olika gruppers anspråk på filtrering av andra internetsidor. När människor egna samveten inte fungerar hjälpligt då inbillar sig politiker och olika världsförbättrare att det finns tekniska lösningar på problemen.

Intressant.

söndag 30 maj 2010

Det ena får inte skymma det andra.

Även om vi kämpar för mänskliga rättigheter i vår tillvaro på nätet, kan vi inte blunda för det som pågår i livet runt omkring oss. Den som klarar att synliggöra hur det står till i konungariket Sverige, är jounalisten Maciej Zaremba, här i en artikel om Safet, mobbad på sin arbetsplats Ljungby Maskin AB. Här kan den, som vill se, lära sig något om hur rättslös en människa blir när omgivningen väljer att blunda. Det är skakande läsning. Vad hjälper föreskriften Kränkande särbehandling i arbetslivet när chefer och fackliga företrädare inte använder sig av den? Zarembas grepp att sätta in det enskilda fallet i ett större sammanhang, visar att ”tidsandan” spelat roll. Mot detta hjälper bara att visa på vad det kostar – allt lidande oräknat! - Jag ber om ursäkt för sifferexercisen, men det är en nyhet jag söker etablera, skriver Zaremba. ”För det är väl inte allmänt känt att de största enskilda posterna av sjukpengen inte går till att hålla efter mikrober, läka sår eller uthärda strålbehandling, utan till att städa efter sjuka organisationsplaner, fega chefer, intrigörer, översittare, dussinknölar samt en och annan psykopat.”


Mymlan skriver kort och gott ”Det där kallar vi journalistik”. Det ska bli intressant att följa Zarembas artiklar och se vad de kan leda till. Nog kan man undra hur det står till med de mänskliga rättigheterna i vårt land, när ett sådant beteende från arbetsgivare och fackliga företrädare kan passera ostraffat? Man kan ställa sig frågan om det inte vore klokare ifall de anställda istället för avgift till facket öppnade ett sparkonto att ha till hands vid anlitandet av en jurist kunnig i arbetsrätt, som kunde biträda vid ett möte med arbetsgivaren i Tingsrätten. Svensk Myndighetskontroll skriver om sjuka Eva, efter att ha läst om hennes situation i Expressen. Här är det svårare att se var hjälp finns att få i en tid då arbetslinjen är allt annat överskuggande.


Annars har jag i veckan som gick, känt en oerhörd frustration över den moralism som fått makt över ministrars och riksdagsledamöters tankar. Opassande ser också saker som gör henne förtvivlad. Jag förstår henne. Ur detta föds ett behov att låta frustrationen pysa ut? För min egen del blev det igår ett mejl till EU-parlamentarikern Cecilia Wikström, ledamot i LIBE – utskottet för Medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor. När jag hade klickat på skickat, drabbades jag av eftertankens kranka blekhet. Hur skulle detta uppfattas av alla pirater, som visat mig sitt stöd? Var det så klokt att följa en ingivelse även om jag sovit på saken?


Det fanns bara ett sak att göra – blogga om saken och vara beredd på reaktioner. Kollade sedan kommentarerna och såg strax att det finns förståelse för mina ansträngningar att försöka nå in med information till den som har makt att göra skillnad. När någon tycker att jag visat att jag underskattar pirater, kan jag bara hålla med. Inser att min oro är obefogad och tror att det kan vara en kvarleva från den tid då jag i ett annat parti lärde mig att man ska hålla sig på sin kant. Men PP:s frågor går egentligen bortom både vänster och höger. Även om det finns kandidater i de etablerade partierna som jobbar för att öka kunskapen om internet och upphovsrätt, som t ex Karl Sigfrid.


Debatten om upphovsrätt visar att något är ruttet i ett samhällssystem där den, som har pengar att processa, kan styra lagstiftningen. Vad jag kan se har många ledamöter i de etablerade partierna stirrat sig blinda på att informations- och kommunikationstekniken gjort det möjligt för en svärm av människor att dela filer med varandra. Men, det visar bara att man inte förstår att sådana svärmar är något, som bildas spontant kring företeelser eller spörsmål och är en viktig del av livet på nätet och tjusningen med det. När jag gick med i kampen mot FRA-lagstiftningen, var jag omedveten om upphovsrättsindustrins aktiviteter för att med hjälp av juridiken stoppa nyttjandet av tekniken i kulturutbytet på nätet. Men, det stod snart klart att FRA var tänkt att klara övervakning och kontroll för flera andra ändamål än de uttalade.


Hittills har vi bara sett början. Det visar EU-kommissionären Cecilia Malmströms initiativ om ett direktiv med censur av barnpornografi som sedan kommer att följas av åtgärder mot trafikdata innehållande upphovsrättsskyddat material. Något som MEP Christian Engström ställer frågor om. Såg för övrigt i ett tidigare nummer av nyhetsmagasinet Fokus att artisten Alexander Bard, Liberati, som ser att nymoralismen brer ut sig, förefaller vara totalt blind för att värnet av folkets integritet förutsätter ett kraftfullt motstånd mot upphovsrättslobbyns krav på internetoperatörerna att de ska ta ansvar för innehållet i kundernas trafik. Intresset ljuger inte som bekant. Jag måste säga att jag beundrar Lars-Erick som oförtrutet jobbar på för att hålla liv i den ideologiska debatten inom Folkpartiet-liberalerna. Det är värt länkkärlek, vilket också gäller MMK/Mary XJensen. En trevlig avslutning på en bloggvecka.


Njuter av Emil Isbergs blogginlägg Fildelning – En författares synvinkel då där finns bra synpunkter av värde för den som vill vidga sitt synfält när det gäller upphovsrätt i en digital värld. Kulturbloggen gör också en bra insats för att öka kunskapen om värdet av att det finns lyssningsmöjligheter, som kunderna gillar. Ler när jag läser Göran Widham om hur teknikens användning vinner insteg hos en partiledare. Gläds också åt Olofs bilder från Hammarkullefestivalen, där lokala pirater tog tillfället i akt att informera om det program som vi går till val på. Leo skriver om PP:s aktiviteter i Kristianstad. Ser fram emot när vi här i Norrtälje ordnar ett piratfika och en del andra aktiviteter.

Intressant.

lördag 29 maj 2010

Om filter och censur.

Idag har jag skrivit ett mejl till Cecilia Wikström, EU-parlamentariker med plats i LIBE-utskottet (Medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor) som sammanträder på måndag.

Hej Cecilia!

Senast jag skrev till dig var i samband med tillkomsten av lagklustret för FRA:s avlyssning. Bristen på balans till förmån för folkets behov och intressen i frågor som rör internet i såväl Sveriges riksdag som EU har sedan dess lett till att jag bestämt mig för att överge alliansen och rösta med fötterna och således blivit både medlem och riksdagskandidat för Piratpartiet. Inte enbart som en protest, utan därför att jag under vägs insett att upphovsrättsindustrins intressen tillåtits dominera såväl direktiv som lagstiftning och att det under snart ett decennium pågått ett krig mellan dem och unga människor med kunskap i informations- och kommunikationstekniken där de yngre sett ett öppet och fritt internet som förutsättningen för en levande demokrati och skydd av mänskliga rättigheter. Kronan på verket är att deras antagonister Antipiratbyrån (upphovsrättsindustrin) har som strategi att i stödja filtrering och blockering av internet när det gäller barnpornografi för att sedan kunna kräva motsvarande åtgärder för material skyddat av upphovsrätt. Märkligt att våra politiker inte klarar att se hur de tänker dra fördel av censuråtgärder riktade mot barnporr när t o m ECPAT upptäckt detta förhållande. Sedan kan man ställa sig frågan: - Hur kommer det sig att polis och banker kan stänga ner siter. som länsar konton inom det ekonomiska betalsystemet, inom fyra timmar men inte klarar av motsvarande när det gäller barnpornografi? Någon tjänar uppenbarligen på den situation som råder, varför man måste fråga sig: - I vems intresse ligger det att den skillnaden råder?


Det är i detta samhällsklimat som Piratpartiet växt fram och just nu kan jag inte se något annat parti som lika tydligt tagit ställning för internet i mänsklighetens tjänst. Om antipiraterna (upphovsrättsindustrin) lyckas i sitt uppsåt kommer operatörernas immunitet som budbärare eller ”mere conduit” att upphöra. För att kunna skydda sitt eget skinn mot advokaternas krav på skadestånd kommer operatörerna att skapa användarvillkor där rättssäkerheten hänger på en mycket skör tråd. Sådana villkor finns redan på sina håll och där förväntas kunden acceptera att leverantören bereder sig tillträde till datorer och annan utrustning utan någon som helst rättslig prövning av det rimliga i åtgärden. Rättsstaten nedmonteras därför att våra lagstiftare inte klarar av att väga in allmänintresset när det gäller upphovsrätten, som inledningsvis var 14 år och nu är ofattbara livstid +70 år. Då var motivet att detta tidsbegränsade monopol behövde vara 14 år eftersom det tog tid att producera, marknadsföra och försälja. Idag när tekniken möjliggör avsevärt kortare tid för motsvarande process, då har skyddstiden tiodubblats!? Det är helt orimligt!


Dessutom - när det gäller andra branscher, som genomgår förändringar på grund av teknisk utveckling, då klarar politikerna att stå emot krav på samhälleliga insatser, men inte här. Slutligen; Det allra viktigast med bäring på detta med internet och filter. Det enda filter som fungerar är det samvete som varje individ bär inom sig. Men även här krävs en balans i förhållande till det omgivande samhället. Med allt vad det innebär för dig som fått det tunga ansvaret att pröva de direktiv som sedan ska bli lag. I det arbetet avgör du om Piratpartiet kommit för att stanna och växa sig starkt i EU:s olika länder eller om detta uttryck för de etablerade partiernas okunskap ska kunna ses som överflödigt sedan övriga partier tagit sitt förnuft till fånga.

Med vänlig hälsning

Gun Svensson

- - -

Kan tänka mig att många pirater gapar av förvåning och undrar om jag blivit galen - kliver in i motståndarnas läger och ber dem att ändra sig, istället för att ta fighten och riva ner dem från deras stolar. Det kan bero på att jag känner ett behov av att vara en ögonöppnare även där. Jag vill behålla min tilltro till dessa i andra sammanhang kloka individer, men när jag tycker mig se hur de förblindats av sina vanföreställningar om pirater, vill jag göra klart för dem deras egen roll i det som sker och resultatet av det. Om någon pirat - medlem eller förtroendevald - känner detta som ett svek från min sida, då finns alla möjligheter att ge järnet för att ge väljare tips om andra, lämpligare kandidater.


Jag har sent omsider läst boken "Piraterna" och följer den kamp som pågår runt hela vårt klot för ett öppet och fritt internet och känner att jag måste pröva möjligheten att vädja till förnuftet hos dem som sitter på mera makt än vad vi gör. När politiken, juridiken och tekniken används på det sätt som nu görs, kommer inte särskilt mycket gott ut av varken det ena eller det andra. Självklart kommer jag att fortsätta göra vad jag kan för att Piratpartiet ska komma in i Sveriges Riksdag i valet 2010, eftersom det är den enda möjligheten att visa de etablerade politikerna att de är inne på fel väg när de tror att tvång med hjälp av juridiken leder till en utveckling av tekniken på ett sätt som gynnar samhällets friska växt. Vad hjälper dividerandet om fördelningspolitiken om fundamentet för vårt samhälle vittrar sönder?

Intressant.

fredag 28 maj 2010

Pirater behövs om sanningen ska fram.

De senaste dagarna har vi kunnat följa MiNimaliteters och andras arbete att kolla upp hur tillförlitlig TT Spektras valkompass är. Om det bara vore enstaka medier som använde sig av deras kompass, kunde vi väl stå ut med det, men Mikaels kartläggning visar att allt fler använder den och då blir det naturligtvis viktigare att den fungerar på ett sätt som inte gynnar en del partier på andras bekostnad. Även om den uppdaterats, sedan Mikael först slog larm om hur missvisande den var, är det inte tillfredsställande. Nu ber Mikael om en insats – det gäller att kolla vilka som valt att använda den och hur den fungerar bland annat för oss i Piratpartiet jämfört med den, som finns hos valkompass.se


Om en stund drar jag in till Medborgarplatsen och PP:s demonstration. I bagaget har jag upplevelsen av mötet med mig själv hos Nyheter24:s Maktkamp24. Arrrgh! Vill man in i Sveriges riksdag får man inte dra sig undan de möjligheter som bjuds att synas. Det sägs ju att syns man inte – finns man inte. Detta alldeles oavsett att jag själv vet att jag finns. Sedan är det en konst, som jag avundas journalisterna, att de lyckas koka ner det som man surrar om till en essens, som man känner är helt OK – även om den resa jag gjort från den 9 juni 2008 fram till idag verkligen varit en berg- och dalbana, som gett mig många nya intryck men framförallt visat på etablerade politiker och deras behov av och tilltro till övervakning och kontroll.


Opassande visar att kampen är långt ifrån över, när det gäller ACTA-avtalet och Christian Engström berättar om de krafter som verkar i Bryssel. Sedan tidigare vet vi att Cecilia Malmström jobbar för att införa censur. Den debatt som just nu pågår mellan DN och Ross Tensta gymnasium visar behovet av att saker kan belysas ur flera synvinklar. Här är det Second Opinion som bidrar till att alla berörda får komma till tals.

Intressant.

torsdag 27 maj 2010

Livet på nätet rymmer både frustration och kärlek.

Tillvaron på nätet rymmer allt man kan tänka sig och litet till. Befann mig för några timmar sedan i ett mycket upprört känsloläge i samband med mitt förra inlägg och strax därefter när jag upptäckte att riksdagen genom ytterligare ett beslut skapat ett mycket rättsosäkert läge för landets unga människor samt att driften av blåljusmyndigheternas system för kommunikation Rakel ska privatiseras, vilket IDG skriver om. Det senare kände jag att jag måste jag twittra om och ställa frågan: - Vem/vilka är det nu som ska berika sig på skattebetalarnas pengar? Fråga är relevant med tanke på att det verkar finnas en kultur inom dagens offentliga sektor att det är helt OK att på olika sätt gynna de polare som har företag.


Lyckligtvis twittrade Brit Stakston hos JMW Kommunikation om Kristina Alexandersons inlägg Skolan behöver web 2.0, vilket gjorde mig helt euforisk. Ett alldeles underbart inlägg om kommunikationens betydelse för inlärning och vilka verktyg som står dagens lärare och elever till buds. Önskar att jag vore 40 år yngre och fått en möjlighet att vara med i den utvecklingen, när en majoritet av lärare går från att fokusera på jämmer och elände till att se möjligheterna med kommunikationsredskapen. Kierkegaards ord ”Se mig i mitt friska öga...” är i högsta grad närvarande i den utvecklingen. På samma sätt som Aaron Antonovskys kunskap om olika faktorer, som gör att vi håller oss friska, är av betydelse för både lärares och elevers lärmiljö och utveckling. En som har egna praktiska erfarenheter av vägen till hälsa i skolan är barnläkaren Lars H Gustafsson, som nu aviserat att han med ålderns rätt och med årens avstånd till praktiken kommer att trappa ner sin verksamhet som föreläsare. Med sin senaste bok ”Växa – inte lyda” är han i högsta grad aktuell. Ibland önskar jag att en del människor kunde vara evigt unga :)


I den goda sinnesstämning, som Kristinas inlägg och spaningen efter Lars H Gustafssons nuvarande liv och leverne, försatt mig i känner jag mig upplagd för uppgiften att visa min kärlek till en hel rad olika bloggare, som på olika sätt berikat och berikar min tillvaro.


Inleder med Opassande, vilket knappast behöver förklaras och MinaModerataKarameller, som i början hjälpte mig tillrätta i bloggandets tekniska delar. Förutom att hon ingav hopp om att Moderaterna förr eller senare skulle inse att hon och Karl Sigfrid sitter inne med för detta parti värdefulla kunskaper om internet visade deras svårigheter (att fånga övriga moderaters öron) på ett förhållande som hjälpte mig att gå vidare i min process – bort från M och andra allianspartier då det inte var något för framtiden. Men, innan jag landar där jag är idag, vill jag uppmärksamma Anders Widén, en arbetare i sossarnas vingård som idag bloggar allt för sällan; Johan Westerholm, som gör vad han kan för att skapa en juste valdebatt och Erik Laakso, en fritänkande individ i det stora kollektivet. På vägen har jag mött Lars-Erick, som gör sitt bästa för att hålla liv i FP:s socialliberala gren, sedan den alltför hårt beskurits av Jan Björklund, partiledare och Johan Pehrson, rättspolitisk talesperson. Parallellt har jag haft stort glädje av Markus ”Lake” Berglund, en centerpartistisk Guldpirat med sinne för demokrati och rättssäkerhet. Vid sidan av dem vill jag ge en eloge till Mark Klamberg, Jakob Heidbrink och Mårten Schultz för att de frikostigt delat och delar med sig av sina juridiska kunskaper samt Sagor från livbåten, som oftast intar ett humanistiskt förhållningssätt långt bortom höger och vänster i politiken. De kompletteras av Jens O, som tar ställning i frågor om demokrati och mänskliga rättigheter samt Scaber Nestor som bland annat kämpar för en författningsdomstol, men även antagit utmaningen om bloggkärleksveckan och Svensk Myndighetskontroll, som ofta säger sitt hjärtats mening. Därutöver finns OlofB, som värvade mig till arbetet med att försöka förmå riksdagens ledamöter att svara på frågor om FRA till riksdagssvar.se; Josh för att han bland mycket annat sett behovet av Wagenius Lag i Wikipedia och twittrat med adress till ICA att ”50-talet ringde och ville ha tillbaka ett reklamblad”; samt MiNimaliteter, Infallsvinkel, Techrisk, Copyriot, Intensifier, Upphovsträtan och Oscar Swartz för att de hjälpt mig att se hoten från olika håll mot ett öppet och fritt internet. Utöver dem finns Christian Engström, Amelia, Hax och Erik Josefsson som hjälpt mig förstå värdet av ett envist arbete i EU:s labyrinter; samt sist men inte minst en hel lång rad pirater Magnihasa; MMN-o; Anna Troberg; Skivad lime; Maloki; Webhackande; Rick Falkvinge och många, många andra.


Förlåt - orkar inte länka in er alla, men älskar er verkligen för att ni trodde att jag skulle kunna tillföra Piratpartiet något av värde för de frågor som vi alla kämpar för. Ni ska veta att det varit en rätt arbetssam resa att lämna de fördomar, som jag hade om pirater i juni 2008 och komma till klarhet, vilket jag gjorde i samband med EU-valet 2009. Nu är det bara resten kvar – att övertyga så många som möjligt att Piratpartiet behövs i Sveriges riksdag efter valet den 19 september 2010.


PS. Kaminskis dialog med TeliaSonera visar varför det är viktigt att PP kommer in i riksdagen. Själv har jag funderingar kring användarvillkoren hos stadsnätet i Norrtälje. Undrar om bolagets ordförande Gösta Colliander (C ) ägnat dem någon eftertanke? DS.

Intressant.

Riksdagen går på i ullstrumporna.

Igår beslutade riksdagen att ändra en viktig princip när det gäller skadeståndsansvar för vårdnadshavare. Advokatsamfundet har i sitt yttrande (pdf-fil) pekat på att detta sker utan något empiriskt stöd eller annat utredningsunderlag för att styrka antagandet att ett skadeståndsansvar för föräldrar skulle innebära att föräldrar engagerar sig mer i sina barn och att ett ekonomiskt ansvar för barnets handlande därmed skulle avhålla barn från att begå brott. I andra sammanhang hör man rätt ofta att ”föräldrar vet vad som är bäst för deras barn” och att ”makten ska flyttas till köksbordet”, vilket måste tolkas som att det finns olika sorters föräldrar – de som tar sitt ansvar och vars barn och ungdomar sköter sig och de som inte inser sitt ansvar, utan behöver pappa staten som ska lära dem genom att ålägga dem en straffavgift för att deras barn begått brott. Efter att ha lyssnat på Justitieministern Beatrice Asks argumentation kan man undra om ansvarskännande föräldrarna behöver argumentet att det kan kosta mamma och pappa pengar ifall barnen inte sköter sig. Att känna och ta ansvar handlar väl mera om vad man har sitt samvete till. Om det inte sträcker sig längre än till föräldrarnas plånbok kan man ju undra vart samhället bär hän. Det är den ena sidan av saken.


Den andra sidan och minst lika betydelsefull är sättet på vilket man idag stiftar lagar, vilket borde väckt rejäl uppmärksamhet i media. Men när jag söker på DN.se finner jag en artikel den 5 oktober 2009 och en signerad ledare av Johannes Åman den 13 februari 2010. Inte en enda stort uppslagen artikel där man ställer frågor till olika sakkunniga både när det gäller kvaliteten på underlag för politiska beslut samt föräldrars och andra vuxnas roll vad gäller barns och ungdomars ansvarstagande. Hos SvD är denna fråga enbart en fråga för ledarsidan d v s partipolitiken, där det finns en kommentar den 6 oktober 2009. Bland många andra som bloggade om saken finns Mårten Schultz som gjort en bra genomgång i flera inlägg med många intressanta kommentarer och länkar till flera läsvärda inlägg.


Ytterligare ett exempel på en lag som hafsats fram är den nya plan- och bygglagen, som blir offentlig den 8 juni och enligt tidplanen ska beslutas i kammaren den 21 juni. Av en artikel i Dagens samhälle (DS) idag framgår att Stadsbyggnadscheferna i Stockholm, Göteborg och Malmö kräver att lagen stoppas, då den är för dåligt genomarbetad och inte hänger ihop. Tidningen skriver ”Regeringens ambition är att förenkla och förtydliga lagstiftningen – och det efter många års utredande. Men de tre cheferna anser att det blivit tvärtom och att de ändringar som gjorts efter hand inte är avstämda mot varandra.” Miljödepartementets Andreas Carlgren (C ) driver på och rättschefen Egon Abresparr föreslår departementets ledning ”att samla ihop frågan om den urholkade byggrätten och andra uppkomna problem i en kompletteringsproposition som läggs fram i höst”, skriver DS. Det stuket känner vi inom Piratpartiet igen från FRA-omröstningen – blir det kritik, då hänger vi på litet krusiduller och utlovar kompletteringar senare.


Kan tyvärr inte länka till artikeln då den inte finns ute på nätet. Trist att en tidning som i så hög grad existerar med hjälp av skattemedel är så sparsam med länkar till sina nyheter på nätet. Bara det faktum att ett antal kommunala chefer vågar ifrågasätta politiken är idag så uppseendeväckande, att det borde väcka upp alla de medier som berömmer sig av att vara public service-media. Men väl att märka att detta ”mod” bara sträcker sig till den egna ”branschtidningen” Dagens Samhälle. Ett sök på SvD:s och DN:s webbplater visar att detta för samhället viktiga lagförslag ägnats en kort TT-notis och ett rätt stort antal artiklar som handlar om stora vindkraftverk där lagen nämns i förbigående. Att en lag, som ska uppfylla olika kvaliteter för den miljö som omger oss, har rönt så ringa medieintresse säger något intressant om dagens media. Med tanke på att vi människor skapar vår miljö och att den formar oss (med allt vad det innebär) borde politikernas och tjänstmännens hantering av planering och byggande synas mera i sömmarna.


Land ska med lag byggas har länge varit ett hedrat begrepp inom myndighets-Sverige. Men det härstammar från den tid då landet hade ämbetsmän med ett gediget kunnande och en riksdag som inte slarvade ifrån sig uppgiften att stifta lag. Idag är politiken så angelägen om att visa vem det är som bestämmer att precis vad som helst går an. Känner att jag sitter och eldar upp mig över att det blir allt mer av ett allmänt tyckande som läggs till grund för lagstiftningen. Ett annat exempel, som jag gärna upprepar, är idén om censur av internet, vilket Christian Engström skriver om på Europaportalen som en kommentar till tidigare inlägg av ECPAT:s David Lagerlöf med anledning av Cecilia Malmströms förslag om ett direktiv i denna riktning för hela EU.


Måste spy ur mig detta för att ha någon chans att komma i rätt sinnesstämning för ett inlägg på veckans bloggtema om kärlek oss bloggare emellan. Till det återkommer jag.

Intressant.

tisdag 25 maj 2010

Man lär något nytt varje dag.

Idag har jag lärt mig att det finns en världsomspännande organisation WITSA som säger sig ha en rejäl impact på den globala IT-miljön. De genomför just nu sin 17:e konferens i Amsterdam. Mats Odell och Åsa Torstensson är självklart på plats.


Presentationen på deras webbplats WCIT2010 lyder: WITSA has a real impact on the global IT environment. It strengthens the industry at large by promoting a level playing field and by voicing the concerns of the international IT community in multilateral organizations, including the World Trade Organization (WTO), the Organization for Economic Cooperation and Development, the G-8 and other international fora where policies affecting industry interests are developed. Under några veckor har bokförläggare och en rad andra intressenter haft möjlighet att fram till idag ge input till Commissionen (pdf) via nätet. Vågar jag gissa på input om internetleverantörernas ansvar för det som deras kunder använder kablarna till?


Genast infinner sig tankar ifall jag ska kunna tro att politiker och tjänstemän går folkets ärenden när de vistas i denna miljö. Hur som helst finner jag mig själv gnolande på en strof ur en visa ”Svaga är vi nog och små, men vår stämma skall ändå alla våra vänner kring jorden nå-å. Mörkrets skuggor viker för den flamma, som vi tänder. Utan gränser, utan gränser är vårt framtidshopp.” Men, hur liten och svag man än känner sig, måste vi ändå fortfarande sätta vår lit till att det är möjligt att välja politiker som inser för vem de är med i dessa sammanhang. Dessutom tror jag att Hax sätter fingret på något mycket viktigt i sitt inlägg om positiva krafter mot negativa. Full Mental Stright Jacket ger ett bra exempel på de negativa krafternas spel. Till de positiva krafterna räknar jag Techrisks glada nyhet om pengar till flera workshops för Nordiska Creative Commons - Grattis!


La Quadratur du net skriver om beslut i EU-parlamentets JURI-utskott den 1 juni 2010 om Upphovsrättens framtid i EU mot bakgrund av den s k Gallo-rapporten. Intressant se om vi kan få in bränsle ur den diskussionen i den svenska valdebatten.


Det kan synas vara långsökt att jag från detta hoppar till beslutet om kreditupplysning men nog är det väl intressant att ministrar och riksdagsledamöter verkar inse värdet av skydd för den personliga integriteten först när de själva riskerar hamna i sökarljuset. Thomas Mattsson Expressen ger oss en intressant inblick i resonemanget. Kommer ni ihåg beslutet 2009-01-28 där en av Moderaternas verkliga tungviktare Bertil Kjellberg hade motionerat om att skydda ledamöter och deras besökande i riksdagen mot offentlighetens ljus. Eftersom riksdagen överlät till riksdagsstyrelsen att hantera saken utifrån riksdagens mening att riksdagsstyrelsen skulle överväga "i vilken utsträckning anmälningar om besök hos riksdagens ledamöter bör göras och vilka uppgifter som behöver antecknas i besöksregistret i syfte att säkerställa möjligheten för människor att besöka sina folkvalda utan att bli registrerade" har jag för en stund sedan mejlat riksdagsinformation och bett om en redovisning av vad det hela ledde till i praktiken.


Uppenbarligen försöker alliansregeringen trolla bort att ministrar och riksdagsledamöter hör till den del av staten som ska kunna granskas med stöd av offentlighetsprincipen. Men, de inbillar sig uppenbarligen att de kan driva opinion för sin sak i skydd av den strid som bland andra Piratpartiet utkämpar för att skydda enskilda individer mot statens intrång i deras liv. Carl-Johan Rehbinder, en annan kandidat för Piratpartiet, ser vissa fördelar med förslaget men anar ugglor i mossen. MiNiMaliteter har jobbat vidare på sin Valbarometer och nu får vi en valkamp mellan politik – juridik – teknik även när det gäller kampens resultattavlor. Slutligen känner jag för att bistå Sagor från livbåten så att det tryck, som frustrationen över valdebatten skapar, kan jämnas ut genom spridning i bloggosfären.

Intressant.

Idag firas Towel Day – dags för match?

Ute på nätet kan man inte undvika upplysningen om att den 25 maj är Towel Day, för att hålla minnet av författaren Douglas Adams vid liv. Runt hela klotet går människor idag omkring med en handduk och visar att de tillhör detta växande sällskap. Liftarens guide till galaxen är väl den berättelse som de flesta av oss har någon form av relation till. Men, om jag skulle bära en handduk idag, vore det nog för att hedra författarens kamp för bergsgorillornas överlevnad, även om hans satir behövs för att vi ska stå ut med en del av mänsklighetens tillkortakommanden. Emil Isberg tillhör entusiasterna. Hur som helst har SF-bokhandeln ett läckert badlakan med texten Don´t panic. Måhända en lämplig present till alla politiker, som är rädda för vad informations- och kommunikationstekniken kan ställa till med om yttrande- och åsiktsfrihet samt rättssäkerhet får råda även på internet.


Handduken kan också komma väl till pass för politiker, som känner sig otrygga vid olika möten med väljarna. SR:s Ekot berättar om hur polisen rustar sig. Ser att Rick Falkvinge twittrar med #towelday om att han beställt tre handdukar – från Piratshopen – fyndigt! Han kunde måhända få in en rad om detta alternativ hos www.towelday.org ;-) Med tanke på den helt absurda situation som uppstått sedan upphovsrättslobbyn slagit följe med ECPAT och andra fanatiker, som vill filtrera och censurera internet, borde vi kanske skapa en handduk i författaren Adams anda. Christian Engström gör ett nytt inlägg med hänvisning till ECPAT:s debattartikel hos Europaportalen.se, vilken jag länkade till i tidigare inlägg. Uppdatering: Hax skriver om det nyligen beslutade tittförbudet.


Oscar Swartz har tidigare gjort ett inlägg i hopp om att politiker och andra makthavare ska förstå vikten av åsikts- och yttrandefrihet samt rättssäkerheten på internet. I likhet med Oscar tror jag att informationspolitiken kan få ett lyft när Piratpartiet kommer in i riksdagen. Anna gör vad hon kan för att vi ska komma dit. Själv funderar jag på att dra in till Sthlm fredag eftermiddag för att delta i Piratpartiets demonstration och flygbladsutdelning kl 16 - 17 på Medborgarplatsen. Det vore verkligen roligt om pirater i Norrtälje ville göra mig sällskap, även om vi här i stan bjuds på Marknadsafton.


Avslutar med Surgubbens ”älskvärdhet” visavi filmindustrin och en uppmaning att kolla in SvD Idag där en ny artikelserie om människans altruism inleds med Människan är inte bara girig. GeekGirls Charity Hack är vad jag kunde se ett bra exempel på detta. Det ska bli intressant att följa artikelserien, då altruism inte är detsamma som välgörenhet. Det vet den, som någon gång blivit utsatt för ”välgörenhetstanter”. Det senare är en beteckning, som jag använder när jag talar om en del beskäftiga världsförbättrare av bägge könen.

Intressant.

Upplysning och kunskap med internet.

Läste hos Mattias Klang att han skulle medverka vid ett seminarium på Kgl Biblioteket i Sthlm om Offentlighet och upphovsrätt. Twittrade ut en fråga om det är någon som sänder eller rapporterar från detta. Intressant se när, var, hur vi får ta del.


Eftersom upphovsrättsindustrins lobbyister har ett sådant osedvanligt starkt inflytande när det gäller alla dessa lagar om övervakning och kontroll, ligger det nära till hands att tro att detta går hand i hand med att politikerna själva tror sig om att kunna utveckla verktyg och metoder för att styra samhällsdebatten. Om journalister delar det intresset vill jag låta vara osagt, men en del journalisters attityder gentemot sociala medier och oss användare lämnar oss (i egenskap av läsare) i ett bryderi: - Kan verkligen en så okunnig person vara tillförlitlig i andra sammanhang? Självklart, men tvivel uppstår. Därför borde varje journalist, som värnar sin trovärdighet, reflektera kring en utveckling av samhället, där tekniken på gott och ont synliggör det mänskliga livet i hela dess vidd, utan alla de filter som journalister och mediaföretag tidigare har bestått oss med. Varför förfasas över detta, när uppgiften istället kunde vara att se och spegla allt gott som människor uträttar tillsammans med hjälp av informations- och kommunikationstekniken?!


Gillar därför när Deepedition lyfter fram hur kontakter på internet utvecklas och tar form i möten afk (away from keyboard). Det är ett sätt att föra ut kunskap om sociala medier och deras förtjänster. Ett annat är Brit Stakstons initiativ med Politik 2.0. Det är nog ingen tillfällighet att de båda arbetar på samma arbetsplats JMW Kommunikation. I detta inslag av deras Talkshow förs ett intressant resonemang om förhållandet mellan politikerna och deras väljare.


Sedan några ord i anslutning till mitt föregående inlägg, där jag tyckte mig se att Upplysning och Kunskap satts på undantag och att Moralism och Moralpanik kommit att bli det som vägleder våra lagstiftare i riksdagen. Uppenbarligen har den organisation, som varit mest framgångsrik när det gäller krav på censur av internet, äntligen insett att en framgång för dem kan fungera som en murbräcka för andra. En tillnyktring som dock mera liknar en baksmälla, eftersom man inte drar den riktiga slutsatsen att de måste undersöka andra vägar än att gå vidare i sitt arbete än att ställa krav på censur och tittförbud. Isobel Hadley-Kamptz har för övrigt skrivit en bra artikel hos Internetdagarna.se Filtrering lösning på ”ondskans” problem? Den klargör det aktuella läget och de frågor som man kan ställa sig kring det som görs och inte görs för att komma åt problemet.


Här kan det passa med Per Agermans kommentarer till regeringens rapport från Kina med anledning av världsutställningen i Shanghai och tankar kring censur och blockering av internet. Noterar också att Lake gör tappra försök att påverka sitt Centern i rätt riktining, men jag har mina tvivel. Jan Rejdnell har inte heller gett upp hoppet om att kunna vrida utvecklingen åt ett mänskligare håll, vilket Svensk Myndighetskontroll noterar och kommenterar. Anders S Lindbäck uppmärksammar att politiska makthavare ser olika på sin egen och andras integritet och Juridikbloggen visar att de som stiftar våra lagar inte riktigt vet vad de håller på med. Sedan ser jag att Josh har läst boken Spionen på FRA. Det påminner mig om att den boken ligger och väntar på att jag ska ta mig an den.


Avslutar med Mattias Klang som bjuder på en rapport från det seminarium som jag inledde det här inlägget med. Intressant.


söndag 23 maj 2010

Tolkning och tillämpning av snårig lagstiftning.

Helt uppenbart är tolkningen och tillämpningen av lagar som rör trafiken på internet helt obegripliga för alla oss som lever delar av våra liv där. Det visar inlägg med anledning av Expressens TT-artikel om Svea Hovrätt domar mot några internetleverantörer. Kan verkligen detta sakernas tillstånd bara förklaras med att det är vi som är korkade? Eller kan det ligga något i det som sägs i blogginlägg med åtföljande kommentarer hos Rick Falkvinge; Peter Karlberg; Svensk Myndighetskontroll; och Satmaran. Juristen, lägger till ytterligare en fråga: - Vad ska vi göra med våra lögnaktiga domstolar?


Rosemari hos Kulturbloggen bjuder förutom några tankar kring frihet och censur dessutom på en inblick i en del KD-ledamöters tankevärld om bloggar och twitter. Vore jag rik skulle jag omedelbart donera en uppsättning av Politik 2.0, men å andra sidan tjänar riksdagens ledamöter så bra att de borde ha råd att investera i sin kunskapsutveckling på egen hand.


När jag tänker på hur våra nuvarande riksdagsledamöter förhåller sig till internet ser jag mycket tydligt hur ideal om Upplysning och Kunskap satts på undantag och Moralism och Moralpanik gjort entré i släptåg med alla dessa lagar för brottsbekämpning som ska göra oss tryggare, men som skapar så mycket känslor kring hot av olika slag. Vi människor är så sinnrikt konstruerade att det som vi sätter fokus får vi mera av. Själv föredrar jag att sätta fokus på allt det goda som jag finner, när jag tillbringar en stor del av min dag där ute. Stärkt av detta ska jag snart ta bussen till Sthlm och Geek Girls meetup.

Intressant.


Geek Girl meetup – ett möte med enastående kvinnor.

Känner mig verkligen priviligierad som tack vare mitt bloggande fått möjlighet att vara med och känna på den atmosfär, som kvinnorna i Geek Girl skapar, när de möts. Denna gång för att göra nytta tillsammans med ActionAid. En teknikrädd skrivglad farmor bland alla dessa enastående tekniskt kunniga kvinnor – det känns verkligen upplyftande.


Eftersom jag lovade att dela med mig av länkar till mitt urval av sidor/platser av betydelse för min egen utveckling gör jag det enkelt för mig genom att lägga in dem i detta inlägg:


Började blogga i november 2006, där mötet med filmen Borat blev min första utmaning, då jag måste ta reda på vad det var för fel på mig, som hade svårt att uppfatta det som alla andra talade om – filmens HUMOR. I samband med fyra blogginlägg under en vecka hade jag sökt kunskap och landat i att Humor är en sak – gyckel och satir något annat:

I samhällssystem där makthavare inte är särskilt intresserade av folkets åsikter om saker och ting, där utvecklar en del människor en enastående förmåga att skämta om sakernas tillstånd. Detta fungerar som en säkerhetsventil, både för gycklaren och andra.”


Den första klickbara länken la jag in i ett blogginlägg den 25 oktober 2007 (en del tar det tid att lära) efter ett SNS-seminarium som bland annat handlade om rekrytering där det talades om ”magkänsla”. En känsla som man bör se upp med om man vill bredda kompetensen i sitt företag. Ett hjälpmedel för att lära sig något om sig själv är Implicita associationstestet.


Den verkliga utmaningen blev dock lagklustret kring FRA:s verksamhet, där jag inledde arbetet med ett citat av Ian Fleming/James Bond: - Medan flugorna sover bättrar spindeln på sitt nät. Expressens ledare – Norrtelje Tidnings ledare ligger inte kvar på nätet. Bland många, många andra blev dessa under hand verkliga brunnar att ösa kunskap ur: StoppaFRAlagen.nu; Mark Klamberg; Per Agerman; Marie Andersson ”Opassande”.


Några viktiga minnesbilder:

1. Sanna Raymans ledare i SvD den 31 augusti 2008, då hon bättre än många andra kunde beskriva det svärmarbete som pågick på nätet.

2. Under vägs hade jag fått upp ögonen för en del bloggare som sympatiserade med Piratpartiet och den kamp som pågick mellan upphovsrättsindustrin och fildelare. I oktober 2008 fann jag en artikel ur Ny teknik daterad 16 november 2005 där en grupp forskare vid KTH skriver under rubriken Upphovsrätten måste anpassa sig.

3. Sedan kom debatten om IPRED-lagen, då jag bland annat lärde mig om Creative Commons license. Förundrades över att det sitter så långt inne, innan etablerade media visar någon som helst lust att lyfta blicken bortom industrins piratjakt för att se vad det verkligen handlar om – att den industri som köpt in upphovsrätterna vill låsa in kulturella aktörer i gamla produktions-, leverans- och försäljningsmönster.

4. I december 2008 noterade jag att bloggare ur olika partier våndades inför deras partiledares förhållningssätt när det gäller Internet. Jag förstår deras vånda, men vet av egen erfarenhet, att det enda människor kan göra för att åstadkomma en förändring – det är att rösta med fötterna.Själv hade jag varit aktiv i nätverket Riksdagssvar.se, som jobbat stenhårt för att få svar på fem frågor om FRA från riksdagens 349 ledamöter. Webbplatsen Riksdagssvar.se står nu som en digital minnessten och berättar om svårigheten för en grupp medborgare att söka kunskap vid källan. Sent omsider lämnade S ett gruppsvar för de flesta av sina ledamöter, medan de flesta av allianspartiernas ledamöter valde att inte svara alls. SVT:s Jämtlandsnytt var de enda (vad jag känner till) som uppmärksammade vårt arbete.

5. Ett bra inlägg av riksdagsledamoten Karl Sigfrid (M) om Polismetodutredningen – som IPRED fast tvärtom, som visar hur regeringen använder det ena för att legitimera det andra. Rättssäkerhet?

6. Fastän teknikutvecklingen talar för en förkortning av upphovsrätten tar EU beslut om att förlänga upphovsrätten för inspelad musik från 50 till 75 år. Det visar att industrins lobbyister har ett enastående inflytande hos både politiker och i kommissionen. Balansen mellan det tidsbegränsade monopol, som upphovsrätten är, och den allmänna digitala domänen är kraftigt snedvriden.

7. När jag tagit del av Christian Engströms blogginlägg den 26 januari 2009, i samband med rättegången mot The Pirate Bay, insåg jag varför Piratpartiet hade uppstått.

8. Den 28 februari 2009 skriver DN artikeln Gräsrötter effektiv PR, där man gör gällande att upproret mot FRA-lagklustret var ett verk av PR-byråer. Mitt eget och andras svar lät inte vänta på sig. Per Agermans kommentar till detta är också mycket läsvärd.

9. Den 18 maj 2009 uppmärksammar DN:s EU-bevakare Hans Rosén mitt bloggande under rubriken Farmor Gun är den nya nätmedborgaren.

10. I mitt sökande efter kunskap om de krafter, som hotar det öppna och fria internet och budbärarimmuniteten (d v s principen att internetleverantören inte har ansvar för trafikens innehåll) har jag funnit bland annat följande källor: Michael Geist, professor i juridik vid Universitetet i Ottawa; Monica Horten, forskare vid University of Westminster; La Quadratur du Net en fransk medborgarrättsrörelse; The Knight Commission – ett projekt inom Aspen Institute om samhällets informationsbehov i en demokrati. För att bara nämna några. På nätet vill jag vara medborgare med demokratiska fri- och rättigheter och inte ses enbart som kund.


Glömde säga att jag under denna tid stressade av med många goda skratt, som bloggare med sinne för gyckel och satir bidrog med, ingen nämnd och ingen glömd. Efter detta blev det helt följdriktigt att jag röstade på Piratpartiet i EU-valet den 9 juni 2009 och bidrog till att Piratpartiet fick två mandat – ett omgående och ytterligare ett när Lissabon-fördraget är i hamn inom hela EU. Samma dag som beslutet i riksdagen om FRA-lagklustret d v s den 14 oktober 2009 skrev SvD artikeln Kunskapen om FRA brister – i sanning ett viktigt tidsdokument.


Grävandet efter information och kunskap har tack vare mitt bloggande lett till att jag gått från stadiet att ha en massa fördomar om pirater och Piratpartiet till att bli en bland dem :-). Boken Piraterna av Anders Rydell och Sam Sundberg läste jag först för några veckor sedan och den kan rekommenderas till alla som vill vidga sitt synfält. Den var reselektyr på väg till ett arrangemang i Borås med fokus på sociala medier och i det sammahanget vill jag slå ett slag för boken Politik 2.0 som Brit Stakston initierat.


Idag är det drygt 16 procent som i olika opinionsmätningar uppgett att de inte vet vilket parti de ska rösta på. Denna andel är ”det tredje största partiet”, som räknas bort när maktförhållandena mellan partierna redovisas. Något som de flesta inte tänker på när kampen mellan alliansen och de röd-gröna redovisas. Det är inom denna stora grupp, som jag hoppas och tror att Piratpartiet ska vinna insteg och därmed komma över spärren fyra procent.


Senare idag ska jag återse dessa Geek Girls och få höra om resultatet av deras möte.

Intressant.

onsdag 19 maj 2010

För demokrati och deltagande.

Många ställer frågor om mitt bloggande, vilket tvingat mig att tänka efter varför jag gillar detta att vistas på nätet minst halva min dag. När jag gjort en tillbakablick, kan jag se att det är en kombination av att använda bloggen för att processa sökandet efter kunskap kring det, som för tillfället intresserar mig, men också att bloggen är ett verktyg för att hålla mig ajour med den förändring, som samhället genomgår, och att syna hur politiker och tjänstemän använder den makt, som utgår från folket.


Just nu saknar jag en kritisk granskning av hur politikerna ur ett demokratiskt perspektiv förvaltat de mandat, som vi gav dem vid valet 2006. Detta eftersom makthavarna hellre vill tala om framtiden. Men, i alla viktiga projekt är en utvärdering eller en aktuell kartläggning av det rådande tillståndet A och O, innan man kan lägga ut kursen framöver. Lagklustret kring FRA visar att vackra ord i ett valmanifest väger lätt när ett departements anspråk på herravälde gör sig påmind. Lagar och avtal med fokus på upphovsrättsindustrins tolkningsföreträde i frågan om upphovsrätten i den digitala eran, visar att ministrars ord före ett val, väger lätt när industrins advokater dikterar lagarna. Sist men inte minst allvarligt syns det mig att den personliga integriteten och rättssäkerheten gång efter annan offras på populismens altare. Advokatsamfundets yttranden över en del lagförslag är riktiga ögonöppnare. Att jag inte är ensam om att se bloggandet som en lärprocess visar Magnihasa, vars livfulla skildring säger det mesta om effekterna av detta att blogga och kunna ta del av andras perspektiv.


Igår var det stora samtalsämnet att Piratpartiet ställer upp med bandbredd för att The Pirate Bay:s hemsida och sökmotor ska kunna fortsätta vara uppe på nätet. Medan en del såg detta som ett knep för att komma in i valdebatten, ser jag och andra ett politiskt parti med en ledning snabbtänkt nog att visa innebörden av politiken i praktiken. Opassande sätter ord på mångas känslor när hon skriver – nu är bollen i lobbygruppernas hörna. Erik Laakso ställer en mycket relevant fråga: Finns det några som erövrar demokratin? Ja, jag tycker att Piratpartiet är det parti som sätter fingret på det demokratiska underskottet och pekar ut vilka som egentligen har makten när det gäller hur lagar kommer till, men också hur lagarna tolkas och tillämpas. Andra som skriver är bland andra Unni Drougge; Sagor från livbåten; Ershag; Lakes Lakonismer 1 och 2; Satmaran; ProjO; Infallsvinkel; och Drottningsylt. Upphovsträtan menar i en kommentar till mitt inlägg igår att domen i Tyskland är ett sätt att förbjuda en viss teknisk utveckling av Internet och ett led i en oroande utveckling mot det som Rasmus Fleischer tidigare kallat för statlig licensiering av nätverksoperatörer där ”mere conduit” bara gäller för vissa, av staten utpekade, aktörer. En i sanning allt annat än demokratisk utveckling av nätets användning.


För den som inte ids eller orkar sätta sig in i problematiken (de multinationella företagens uppköp av den ekonomiska delen av upphovsrätten och deras anspråk på makt över utvecklingen och användningen av informations- och kommunikationstekniken) kan göra det enkelt för sig och påstå att Piratpartiet ägnar sig åt att befrämja brottslig verksamhet. Men, de som är mera insatta i saken kan se behovet av att pröva hur mycket av den politiska retoriken som håller i praktiken. Jag håller med Unni Drougge – en film om det krig som pågår här och nu, det vore verkligen nå´t. Själv läste jag boken Piraterna under bussresan till Borås och häpnade över den bekräftelse jag kunde få av det, som jag tidigare bara fått olika bitar av och bitvis bara kunnat ana mig till. Till priset av 39 kronor kan vi nu få en tillförlitlig inblick i Piratpartiets framväxt. Det känns riktigt bra att få vara en del i denna kamp för ett öppet och fritt internet.


Att Piratpartiet är intressant även utanför Sveriges gränser, fick jag också bekräftat när jag tog del av en föreläsning av Catherine Howe, som ligger ute på nätet efter SKL:s Medborgardialogkonferens den 22 april 2010. Den som sätter all sin politiska prestige på att styra och ställa, kommer inte särskilt långt i en tid då medborgarna har verktyg i sin hand, som gör det möjligt för dem att lägga sig i det som makthavarna håller på med. Föreläsningen är på engelska, men som aktivist i frågor om demokrati och användningen av internet med alla dess möjligheter inom EU och världen, gäller det att damma av skolengelskan och ge sig i kast med uppgiften. Det påminner mig om att det var några dagar sedan jag besökte Michael Geist för att se hur hans kamp utvecklas. Ett snabbt besök och jag ser att han oförtrutet kämpar på för en juste lagstiftning med en rimligare balans mellan kreatörers och användares intressen. I Storbritannien undrar Monica Horten om internets frihet är säkrad under den nya koalitionen mellan de konservativa och liberal-demokraterna och Open Rights Group gör en namninsamling. Detta medan La Quadratur du Net skriver om Nellie Kroes Digital Agenda, som publicerats idag i Strasbourg. Det betyder mer grupparbete - MEP Christian ber om en insats - flera ögon ser mer än ett par. En sak är säker – kampen för ett öppet och fritt internet har gått in i en ny fas.

Intressant.

tisdag 18 maj 2010

Att tillämpa sina idéer i praktiken.

Knappt hade SR fört ut nyheten om att Piratpartiet ställer upp för att The Pirate Bay ska kunna fortsätta vara uppe på nätet, förrän jag fick frågan varför PP engagerar sig i ett övertagande av TPB. Detta sedan en domstol i Tyskland tvingat den tidigare ISP:en Cyberbunker att stänga ner TPB:s webbsida, vilket Ny Teknik skrivit om. Men om man inte förstår skillnaden mellan att bistå med bandbredd och ett övertagande av TPB:s verksamhet kan man få det hela om bakfoten. Copyriot ser den potential som ligger i att förklara denna skillnad.


För mig, som fört en enveten kamp för att jag ska kunna vara en medborgare med demokratiska fri- och rättigheter, när jag vistas på nätet, är det självklart att Piratpartiet ska ställa upp för en verksamhet, som tydligare än många andra visat på det orimliga i dagens lagstiftning för upphovsrätt och hur industrin ägnat mer tid och pengar åt att jaga fildelare än att skapa lagliga lösningar för dagens kunder. Vad man än tycker om The Pirate Bay, kan man inte komma ifrån att deras verksamhet synliggjort hur penningstarka lobbyister påverkat och fortfarande starkt påverkar lagar och avtal på alla nivåer ända in i mitt vardagsrum. Hittills har ”mere conduit” den s k budbärarimmuniteten varit en grundbult i förmedlingen av försändelser, vilket innebär att en leverantör inte kan göras ansvarig för innehållet i dessa. Men, det som hänt visar att det är si och så med den saken. Parallellt har allt fler internetanvändare tvingats fundera över behovet av en allmän intellektuell digital domän vid sidan av detta som industrin försöker stänga in med hjälp av teknik, lagar och avtal.


För mig började detta uppvaknande med lagstiftningen kring FRA:s verksamhet. Men det dröjde inte länge förrän jag fick anledning att sätta mig in i hur denna industri lyckats driva igenom såväl direktiv som lagstiftning med långtgående befogenheter för industrins aktörer i kraft av Ipred-lagen. På detta följde kampen om direktiven i det s k Telekompaktet i Bryssel och sökandet efter information om ACTA-avtalet. Hax noterar en del reaktioner och gör en egen djupare analys; Techrisk ser naturligtvis det som är mycket intressant i sammanhanget – att här färdas användarna av TPB:s ettor och nollor i samma kabel som ett politiskt partis ettor och nollor. Det kan bli en utmaning som heter duga för dem som ser nedsläckningen av TPB som en fjäder i hatten.


Anders S Lindbäck var bland de första att kommentera. Han har även noterat att DN Kultur och SvD skrivit om saken. Något som även AB och Sydsvenskan gjort. Stefan Flod talar om en käftsmäll; HumbleBee, Ravenna och Pezster gillar detta skarpt; och In your face anser att PP köper sig in i debatten. Cybernormer är mera utförlig och undrar vart detta leder i längden.

Intressant.

torsdag 13 maj 2010

Vem kan man lita på?

Vid min föredragning vid Mötesplats Sociala Medier 2.0 i Borås berättade jag bland annat om en opinionsundersökning som hösten 2007 väckte min nyfikenhet och som lärde mig att man ska förhålla sig mycket kritisk till de opinionsmätningar, där man inte får tillgång till frågeinstitutets egen rapport om resultatet. Jag måste medge att det kändes som något av en revansch att ha fått ett osökt tillfälle att berätta om den ignorans som HUI:s VD Fredrik Bergström visade mig den gången.


Demoskops väljarbarometer för maj månad har vid den traditionella filtreringen av en journalist hos Expressen lyfts fram som bevis på att Alliansen nu tagit in sitt tidigare tapp i opinionen. Detta har Kulturbloggen noterat och ger oss en länk till bloggen Den allierade journalisten granskar, där det sägs att Expressen undanhåller viktig information. Genom mitt länkande hoppas jag att många andra kan notera att gruppen osäkra väljare uppgår till drygt 16 % och att man därför måste ta uppgifterna om alliansens fortsatta övertag i opinionen med en nypa salt.


I Demoskops egen redovisning sägs bland annat ”I stort kan sägas att tendensen nu är mycket tydlig, men också att väljarnas osäkerhet och rörlighet är osedvanligt stor. En av sex väljare (16,4%) kan inte uppge ett parti. Det är den högsta andelen sedan i strax innan valet 2006. Bland dem som uppger ett parti är säkerheten i blockvalet relativt låg. Studier vi har genomfört säger oss att fyra av tio inte är helt säkra på sitt blockval. Det ger en antydan om hur mycket som ligger i potten och vilka rörelser som kan komma att ske. Det utgör också en väsentlig förklaring till varför den historiska opinionsutvecklingen inte utgör något bra mått för hur det kommer gå i höstens val.”


Det är sådant som gör att jag och många andra aktiva i PP är vid gott mod, trots att vi ännu inte noterats i dessa opinionsmätningar. (Dessutom var det riktigt roligt att läsa Den allierade journalistens hänvisning till en debattartikel i DN Debatt den 30 januari i år, som handlar om Missvisande mediebilder om den höga sjukfrånvaron, alltså bland annat den undersökning som jag inte fick ta del av i november 2007. För övrigt ett exempel på det tillfälligheters spel som jag älskar.)


Jag är helt övertygad om att Piratpartiet behövs, som en motvikt till all den undfallenhet som gör att de, som är anförtrodda uppdraget att upprätthålla lag och ordning, tror sig kunna handla hur som helst, eftersom så få journalister verkar vara intresserade av att seriöst granska hur de agerar. Hos Anna Troberg finner jag en intressant bloggpost som visar att det är si och så med laglydnaden hos dem, som är satta att bedöma den saken hos oss andra. Mark Klamberg, som uppmärksammat att MiNiMaliteter skrivit om saken, gör en egen analys. Josh skräder inte orden om det som kommit fram.


I ett utslag av min (ibland plötsligt uppdykande) cynism undrar jag om inte Metros artikel kan ses som ett led i arbetet med att putsa upp glansen hos det politiska organet Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden? Här visar dom att man klarar av att kritisera genom att välja Säpo som måltavla. Och hur var det nu? Är det inte problem där, när det gäller deras beställarfunktion. Läser Ny Tekniks artikel Säpo ser risker med förlorad terrorinformation och försöker få ihop det ena med det andra. Måste man inte fixa hållbara argument för att Säpo ska kunna inrangeras i kön till FRA som utförare? Till detta kommer Polismetodutredningen, med allt vad den kan innebära av avlyssning och övervakning. Ja, detta är naturligtvis bara lösa spekulationer från min sida, men medge att det som förevarit tärt så hårt på vårt förtroende att vi är beredda tro att den lilla starkt begränsade klick, som sitter på makten i dessa frågor, kan låna sig till vad som helst?!


Parallellt med att vi hanterar detta måste vi också hålla koll på upphovsrättsindustrins ovetenskapliga rapporter om fildelningen, som de använder för att slå dunster i okritiska politikers ögon. Med sorg i hjärtat kan jag konstatera att lusten att borra i dessa är högre i branschtidningar än i våra viktiga prasseltidningar, trots att effekterna av denna industris lobbyverksamhet drabbar oss alla i form av fördyringar av teleräkningen, men också i form av orimliga användarvillkor om de får som de vill i ACTA-avtalet.


Går sedan en kort runda bland en del av mina övriga bloggvänner för att kolla vad som rör sig i deras tankar: Dr Spinn, som fått frågor om polisens närvaro på FaceBook; Mary XJ har synpunkter på vänsterretoriken; Johan Westerholm gör ett inspel i debatten om Debatten där Kulturbloggen vill vara ett bevis på att Erik Laakso har fel; Erik gör sitt bästa för att förklara att politik är relationer – inte slagord. Opassande ger också svar på tal där hon bemöter en bloggares reaktion på andra bloggares möte med författaren Anders Jallai och hans bok ”Spionen på FRA”; och sist men inte minst Mymlan, som länkar till en tänkvärd text av Magnus Betnér om provokatören Vilks och yttrandefriheten.

Intressant.