onsdag 30 juni 2010

Vad kostar all denna övervakning?

När inget annat hjälper måste vi börja prata om pengar. Missade tidigare DN-artikeln om att SWIFT-avtalet nu är klart. Fann den via en länk hos Lakes Lakonismer. Ser att även Mark Klamberg fann ny information genom denna artikel. Intressant är att EU:s ministerråd inbillar sig att det blir tryggare för EU:s medborgare med en egen övervakare, vilket säger något intressant om deras syn på sig själva och vad man kan kosta på sig när man inte betalar ur egen ficka. Hax skriver om läget inför nästa veckas omröstning.


Nästa avtal, där maktens överhöghet sätter sig på oss alla, är ACTA-avtalet. Sedan 2008 har man träffats i olika förhandlingsrundor. Tänk om någon skulle räkna ut vad detta har kostat medborgare runt om i världen. IDG skriver ACTA-avtalet hotar integriteten. Det är vi många som hävdat sedan länge. Här finns en utförlig rapport från den senaste förhandlingsrundan. Ett antal teleoperatörer, ISP:er, kabelföretag och digitala medieorganisationer visar i ett uttalande (pdf-fil) sin oro för ACTA-avtalet, vilket är lätt att förstå. La Quadratur du Net skriver att ACTA-förhandlare inte bryr sig om internet. Michael Geist, professor i juridik vid universitetet i Ottawa, skriver om utvecklingsländernas opposition mot avtalet, som försätter dem i en utpressningssituation.


I den lilla världen hotas den enskilde med avlyssning och avstängning från nätet och i den stora världen hotas regeringar, som måste anpassa sin lagstiftning till vad dessa politiskt omhuldade producentföretag anser vara ett måste – detta alldeles oavsett tekniska framsteg.


Anna Troberg noterar att Comhem glimtar till. Det gäller hennes internetleverantör, som enligt SvD vill att tingsrätten skickar ett fildelningsmål till Europadomstolen. TeliaSonera begärde i ett tidigare fildelningsmål prövningstillstånd hos Högsta Domstolen med hänvisning till integritet och tystnadsplikt. Det är rätt avslöjande att Antipiratbyrån tror sig om att kunna misstänkliggöra Telia med påståenden om att det handlar om pengar. Uppenbarligen är människor beredda att betala för möjligheten att använda internet. Men pengar, det handlar det väl om i allra högsta grad även för Antipiratbyrån och deras advokater? Frågan är bara hur mycket av denna häxjakt på oss pirater, som skattebetalarna ska betala. För oss handlar det om integritet och rättssäkerhet, men också om en framtid med internet och dess möjligheter.


Jag håller med Anna Troberg – Väljarna förtjänar handling inte fluff fluff. Jag har sagt det förut och säger det igen – Piratpartiet behövs i riksdagen för att andra partiers kandidater med insikt om internet och dess möjligheter ska få litet råg i ryggen i frågor som rör medborgerliga fri- och rättigheter på internet. Anna hade en länk till ett debattinlägg i januari 2008, som tål en repris. Vi vet sedan hur det gick; den gode Karl Sigfrid blev hårt åtgången inför FRA-omröstningen den 18 juni 2008. Det är strongt av Karl att ta nya tag. Jag kan inte tänka mig att han ändrat uppfattning efter en sådan behandling. Själv har jag dock valt att ge väljare möjlighet att rösta med fötterna, eftersom det är det enda språk som makthavare förstår.


En tillfällighet som ser ut som en tanke: Rubriceringen av en artikel i IDG.se där det sägs att endast 25 procent av de anställda i IT-branschen har konflikter med sin chef, medan det är dubbelt så många inom hantverksyrken och media. Rubriken ”IT-anställda undviker konflikter” ger ett intryck att IT-anställda är fegare än andra, medan jag kan tänka mig att människor som bygger system för information och kommunikation måhända är kunnigare om dialogens betydelse än de flesta andra. Sedan kan man naturligtvis få problem om chefen inte förmår att vägleda sig själv och sina medarbetare genom att ställa bra frågor – innan man hamnat på kollisionskurs.


Slutligen måste jag naturligtvis säga några ord om Lakes kommentar till min insändare i NT, där han inledningsvis tycker att mitt inlägg spretar. Jag tar tacksamt emot hans synpunkter, vilket gjort att jag funderat ett varv till. Men, jag har sett och hört att jag inte är ensam om att reagera på Försvarets rekryteringskampanj, där ”din kusin” och ”mamma” representerar ett folk som inte vet vad som är bäst för landet. Något som försvarets yrkesarmé ska råda bot på, varför detta är lämpligt att åberopa i en rekryteringskampanj för dess bemanning? Inte ens min släng om att Moderaterna använder sig av Försvaret i valrörelsen var ogenomtänkt, med tanke på hur rekryteringen hittills skötts. Det finns andra metoder än stora braskande affischtavlor, men då krävs det att man gjort klart för sig vad man kräver. Arbetssökande unga människor saknas inte som bekant och de som vill ta chansen och byta jobb kan man nog nå med vanliga annonser i tidningar och på nätet. Sedan detta sagts vill jag tacka Markus för att han håller ett öga på mig, men också för att han är generös med beröm – stort tack!

Intressant.

tisdag 29 juni 2010

Den som är stark måste vara snäll.

Detta Pippi Långstrump-citat far genom mitt huvud när jag tänker på Lars-Erick Forsgrens bloggpost om en ledarskribent på DN som verkar ha fått det mesta om bakfoten när det gäller PP:s frågor. Lars-Erick har återgett vad denne Nicklas Ericsson förde till torgs i DN:s pappersupplaga den 25 juni 2010:


"Pirater utan vind

Fildelning blev 2006 en fråga som skakade Sverige och fick riksdagspartier att krypa för finniga, dataspelande tonåringar. Så sent som 2009 vann Piratpartiet ett mandat i valet till Europaparlamentet.

Men efter ett kritiserat försök till försäljning av sajten The pirate bay har fenomenet tappat sin hjältegloria. Stödet för Piratpartiet viker. Och häromdagen lades lobbyorganisationen Piratbyrån ner.

Så snabbt vänder politikens vindar. Och i det här fallet har de vänt i rätt riktning.

Niclas Ericsson


Som den verkligt demokratiske liberal, som Lars-Erick är, tog han genast tjuren vid hornen och skrev ett blogginlägg. Vid närmare eftertanke är det inte riktigt juste av oss i PP att låta Lars-Erick ensam stå för renhållningen. Därför hoppas jag att flera av oss, som kandiderar för Piratpartiet, kan göra en gemensam insats för att få in ett genmäle framför allt i DN:s pappersutgåva, där drapan utdelades. Eftersom det citerade varken är särskilt snällt eller insiktsfullt undrar jag om det skrivna ska tolkas som att DN:s storhetstid snart är ett minne blott? I så fall är Niclas Ericssons rädsla förståelig. Men det han skriver blir inte mer sant för det - det liknar mest en besvärjelse.


Andra med starka roller är alla tjänstemän med uppgift att serva regering och riksdag. Såg att en ny Riksdagsdirektör har presenterats, och dessutom läste jag i ett nyhetsbrev från Forskning.se att statssekreterare är politiska tjänstmän med stor makt. Det är väl i och för sig något, som många av oss känt till ända sedan den intensiva FRA-debatten, men det har även lyst igenom i debatten om direktiven för det s k Telekom-paketet och en hel del andra beslut i internetrelaterade frågor. Inte heller där har jag lagt märke till någon särskilt bussig attityd. All makt utgår från folket och till vår hjälp att granska makten har vi public service-media. Men, när vi ser hur Niclas Ericsson hos DN använder sin makt, kan vi konstatera att han gärna går maktens ärenden.


En som däremot ser ut att vilja ge en vidare spridning åt det som inte är glasklart är Tobias Olsson i SvD, som lyfter fram P3:s nyhetsinslag om innebörden av den Hovrättsdom som lett till att internetleverantören Black Internet inte vågar göra annat än blockera sina kunders tillgång till The Pirate Bay. Men när man lyssnar på en av Hovrättens domare och Black Internets VD Victor Möller förstår man att det inte är helt enkelt att tolka innebörden av hovrättens beslut. I SvD:s artikel kan man se att Viktor Möller inte låter sig lugnas av det som hovrättsdomaren säger. Han ser fortfarande en risk att företaget kan tvingas betala vitet om kunderna får fortsätta surfa in på fildelningssajten. – Det är just det här som är problemet med hovrättens beslut. De förstår inte konsekvenserna av det beslut de har fattat. Motparten kan vända sig till domstol för att få vitet utdömt och då är frågan hur den processen skulle se ut, säger han. Aftonbladet skriver också och redovisar andra internetleverantörers åsikt i saken.


Rick Falkvinge och Anna Troberg har i en debattartikel på SvD Brännpunkt belyst saken ur internetanvändarnas perspektiv. Av länkar och kommentarer att döma så engagerar saken . Det är ett mycket bra inlägg som sätter fingret på den problematik, som vi nätmedborgare brottas med och som Piratpartiet vill ta itu med. Piratpartiet vill inte ta bort upphovsrätten, men rimligheten i producentföretagens makt måste skärskådas och den kopieringsrätt som gäller i samhället i övrigt måste gälla även på nätet. Andra som bloggat om saken är Hax; Svensk Myndighetskontroll; Opassande; Mårtensson; Henry R; Anna Troberg – så klart :); OlofB; Jinge; Anne K; Ravenna; Zac; Anders S Lindbäck; Värmlandspiraten; Satmaran och Pezster. Den senare är för övrigt riktigt förbannad på journalistkåren som inte anstränger sig för att inse hur vrickade alla dessa lagar och domar, som följer på dem, ter sig för alla dem som kan tekniken.


Avslutar med en eloge till SR:s och SVT:s valpejl som tog till sig att även Piratpartiet bör ges möjlighet att presentera sig i deras databas. Såg tidigare att även Gudrun Schyman var på krigsstigen eftersom även F! åsidosatts. Jag gillar när människor kan se värdet i att inta ett öppet förhållningssätt.

Intressant.

lördag 26 juni 2010

En presentation och tankar om ansvar.

Häromdagen skrev jag om den Valpejl som SR och SVT håller på att rigga inför valet. Ingen kan vara förvånad över att vi i Piratpartiet reagerar. Men även andra. Med två mandat av tjugo i Europaparlamentet tycker vi inte om att bli utvisade av de tunga public service-aktörerna SR och SVT innan matchen börjat. Därför agerar vi med att presentera oss per mejl till dem och på nätet inför er alla andra. Ett särskilt tack till Lars-Erick, som reagerat och sänt ett mejl till de ansvariga. Lars-Erick har även synpunkter på DN:s ledarskribent Niclas Ericssons arroganta attityd. Så agerar i sanning en sann vän av demokrati och yttrandefrihet. Nu till min egen presentation.


Presentera dig själv:

Gun Svensson, även känd som Farmor Gun med bloggen Farmor Gun i Norrtälje, är 72 snart 73 år, änka sedan tio år tillbaka och farmor till två underbara barnbarn 14 och 10 år gamla. Efter ett aktivt arbetsliv bland unga människor och med ett engagemang i en hel rad olika föreningar är jag idag förtroendevald revisor i två organisationer med säte i Norrtälje.

Varför ska man rösta på dig?

För att jag lyckats med att gå från att vara en fördomsfull tant till att vara en insiktsfull medborgare som står upp för att demokrati och mänskliga rättigheter ska råda även när vi befinner oss ute på internet.

Vilka tre politiska frågor är de viktigaste för dig att driva?

  1. Ett fritt och öppet internet då det är ett verktyg för min och andras delaktighet i den samhällspolitiska debatten samt våra möjligheter att kommunicera med andra och skaffa oss den kunskap vi behöver för att kunna delta i samhället på ett jämlikt och insiktsfullt sätt;

  2. ett rättssäkert skydd för min egen och andras personliga integritet var vi än befinner oss;

  3. en översyn av upphovsrätten för att åstadkomma en rimligare balans mellan producentbolagens krav på skydd för sina ekonomiska rättigheter och samhällets behov av en öppen digital domän för medborgarnas inspiration och kulturella utveckling.

Var någonstans skulle du placera dig själv på en politisk vänster – högerskala?

Jag har tidvis varit en mycket aktiv socialdemokrat under åren 1952 – 1986, men har sedan dess vågat gå över till den andra sidan och upptäckt att de problem med maktfullkomlighet som jag fann hos S, i lika hög grad är närvarande på alliansens sida. Mot detta finns bara ett botemedel – transparens och öppenhet. För övrigt anser jag att vänster-höger.perspektivet är förlegat – då det hindrar insiktsfulla människor på ömse sidor att utveckla samhället i en positiv och konstruktiv riktning.

Vem är din politiska förebild?

Hjalmar Branting med sin tolkning ”Demokrati är den upplysta majoritetens beslut” har länge väglett mig. Sedan jag lämnade Socialdemokraterna har Georg Henrik von Wrigt, Rollo May och en del andra filosofer hjälpt mig att komma vidare. Människans sökande efter vägledning för ett rikare liv, i ett annat än materiellt avseeende, är universiellt och till min hjälp att vända synen på det som triggar igång mina negativa reaktioner har jag bland annat tagit Kahlil Gibrans ”Profeten”. Karl-Gustaf Rosén och Johan Wretman har gjort Gibrans ord tillgängliga på svenska och även om jag inte är en troende, som går i kyrkan på söndagarna, eller tror att kristendomen är den enda sanna läran, fångas jag av Gibrans förmåga att förmedla kraften i att tjäna en högre makt som tror människan om förmåga att se och göra vad gott är. Att tolka hans ord om Brott och straff är verkligen en utmaning värdig människan i vår tid.

Om du var aktiv i ett annat parti, vilket skulle det vara?

Eftersom dagens politik handlar om ett vänster-högerperspektiv finns idag inget annat parti. Dagens politiska strid triggar ofta igång de allra sämsta sidorna hos människor, medan jag söker ett parti där man inspirerar människor att vilja ta ansvar för ett liv i frihet istället för att se alla människor som tänkbara förbrytare i behov av övervakning och kontroll. Ett parti där man inser att kopiering är nödvändigt för vår utveckling som kulturella varelser. Ett parti med en informationspolitik där ett öppet och fritt internet ses som ett viktigt verktyg för byggandet av kunskap och därmed skapandet av kunskapssamhället.

Finns det en fråga där du ändrat ståndpunkt inom politiken?

Fildelningen. Inledningsvis trodde jag på argumenten att fildelare sysslade med stöld av annans egendom. Nu sedan jag skaffat mig kunskap om Bern-konventionen och WIPO, vet jag att producentföretagen (inte så sällan till nackdel för de verkliga upphovsmännen) fått ett osedvanligt starkt övertag i den skärpning som skett sedan 1960-talet och att detta lett till nackdelar för allemansrätten på det digitala området.

Om du får en riksdagsplats kan du då tänka dig att rösta emot ditt parti, i en för dig mycket viktig fråga?

Jag är medveten om att Piratpartiet fokuserar på vissa frågor för att kunna få genomslag i en vågmästarroll. Jag har getts tillfälle att ta ställning till detta och har – sedan jag föreställt mig Piratpartiets riksdagsgrupp som ett informellt Medborgarutskott – lovat dem och mig själv att helhjärtat avstå från att rösta mot vår regeringspartner i alla andra frågor, d v s prioritera Piratpartiets frågor. Vi lever i en situation, där det är en minoritet i de olika utskotten i riksdagen som bestämmer, medan alla andra i rikdagens majoritet traskar patrull. Det kan man verkligen ha synpunkter på, men till dess att de ledande partierna inser att detta arbetssätt är kontraproduktivt, tvingas jag följa det nuvarande spelets regler.

Bedriver du en personvalskampanj?

Ja, i den meningen att jag gör vad jag kan för att väljare ska förstå varför jag engagerar mig för Piratpartiet och att partiet verkligen är värd en röst. Om väljarna sedan väljer att kryssa mig blir det en extra bonus.

- - -

Min vandring från att vara en fördomsfull tant till att bli en mer insiktsfull medborgare, har varit en otrolig resa med många motlut. Där har jag haft stor nytta av det utbyte och samarbete, som finns i det dagliga livet på nätet. Samtidigt har mina erfarenheter av ett yrkesliv bland unga människor hjälpt mig att se och förstå hur kriget mellan advokater hos producentföretagen och datatekniskt kunniga och filosofiskt intresserade unga människor har kunnat eskalera så som skett. Givetvis har jag också haft nytta av mina erfarenheter av mitt tidigare partipolitiska engagemang i Socialdemokraterna. Idag kan jag se att det, som då gjorde mig så besviken, blivit värdefulla erfarenheter.


Mer än två decennier, som politisk hoppjerka, har lärt mig att det som jag ogillade då är sådant som frodas i alla partier, när ledarna fått en maktposition, som de och deras rådgivare vill slå vakt om. Redan de gamla grekerna varnade för hybris och gudarnas straff av de övermodiga. Romerska härskare, som tvivlade men inte helt ville bortse från möjligheten att högmod går före fall, höll sig med en slav på triumfvagnen med en enda uppgift – att viska i härskarens öra: - Kom ihåg att du är dödlig. Lyckligtvis är Piratpartiet ännu inte i den positionen, men under vägs kan partiet behöva den vaksamhet mot olater, som mina tidigare erfarenheter begåvat mig med.


Andra som presenterat sig Anna Troberg, Jan Lindgren, Emil Isberg; och Richie. Beelzebjörn kommenterar saken ur ett mera allmänt perspektiv. Opassande markerar Gong-gongen har inte slagit än... och Christian Engström önskar Bert Karlsson och alla pirater en glad midsommar. Jag önskar Christian detsamma även om midsommarafton nu hunnit bli midsommardag.


Göran ombord på Livbåten klargör att det är människornas användning av internet som skapar nätets betydelse och där överväger allt det goda som människor är kapabla till. Carl Johan Rehbinder undrar om en kommande lag om Fotograferingsförbud verkligen kommit till för integritetens skull. Han ser det som jag ser – att staten tror sig om att kunna hindra en ojuste användning av privata kameror genom lagstiftning. Det säger en hel del om statens misstro mot alla oss föräldrar, far- och morföräldrar, lärare, ledare, tränare o s v. Medan man låter näringslivet komma undan samhällsåtaganden med ”hot” om lagstiftning, har regeringen inga tvivel om lagstiftningens effekter när det gäller statens övertagande av det civila lokala samhällets ansvar för en juste socialisation av dess invånare. Avslutar med ett tack till Josef Boberg för länken till The Money Masters – How International Bankers Gained Control of America – tre timmar och 35 minuter senare är mitt intresse väckt. Men, just nu har jag varken tid eller ork att göra mera än att ta del och lägga informationen i minnet. Som vanligt vill jag kolla upp andra bilder av det historiska skeende som beskrivs i videon. Jag kan förstå om Josef förväntar sig mera, men... sorry Josef, just nu har jag framförallt valet 2010 och Piratpartiets äntring av riksdagen i fokus.

Intressant.

fredag 25 juni 2010

De kämpar för livet.

Piratpartiet har inga åsikter i försvarspolitiska frågor, varför det kan ställa till en del oreda ifall jag dristar mig till att orera om min personliga uppfattning att Läkare utan gränser behöver vårt stöd för sitt engagemang i Afghanistan. Men en dag som denna bjuder jag på det.


Läser på Läkare utan gränsers hemsida om den bombattack i södra Afghanistan igår, då många skadades och två barn och en kvinna dog. Genom att Läkare utan gränser fanns på plats vid sjukhuset i Lashkargah, kunde vård ges redan efter den första explosionen. Organisationen Läkare utan gränser använder endast gåvor från privatpersoner för sitt arbete i Afghanistan och tar inte emot några ekonomiska medel från regeringar för verksamheten i landet. Detta är viktigt att betona sedan Nato:s generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen i ett uttalande för en tid sedan antytt att frivilligorganisationer bör utgöra en ”mjuk” komponent” (soft power) som en del i den militära strategin. Något som Läkare utan gränser kraftigt motsätter sig av förklarliga skäl.


De skriver ”Läkare Utan Gränser återvände till Afghanistan under 2009, i samband med att konflikten eskalerat, med ett enda mål: Att bistå människor, som fångats i krigsområden, med sjukvård. För att nå det målet har Läkare Utan Gränser förhandlat med alla stridande parter, likväl med afghanska och internationella säkerhetsstyrkor som med oppositionella grupper, för att hålla vapnen utanför de sjukhus i Kabul och Lashkargah där vi arbetar. Endast då känner sig människor i behov av hjälp tillräckligt säkra för att våga sig dit och söka hjälp, eftersom all avsaknad av militär utrustning gör att sjukhusen inte attackeras av någon stridande part.”


Läkare utan gränser uppmanar Anders Fogh Rasmussen, liksom alla andra involverade parter i konflikten, att respektera den nödvändiga skillnaden mellan politiska, militära mål och oberoende medicinskt, humanitärt hjälparbete.


Vad ligger bakom Rasmussens tankegods? Att frivilligorganisationerna ska skyla över att FN varken har kraft eller mod nog att hindra krigshandlingarna, eller vad? Men, det må vara hur det vill med den saken;Vi kan visa vårt stöd för Läkare utan gränser och deras förhållningssätt genom en gåva – går bra att ordna på nätet eller med mobilen. Sedan USA:s president Barack Obama klarat av att ge general McChrystal sparken, vilket SvD och DN med flera skrev om häromdagen, har vår utrikesminister Carl Bildt haft synpunkter. Men om jag förstått saken rätt är det samma krig idag som igår. Hittills under juni månad i år har 79 utländska soldater dödats och en rapport hos försvarsdepartementet i London visar att skadestånden för civilpersoner som dödats av brittiska soldater har trefaldigats sedan förra året. Krig kostar inte bara liv och mänskligt lidande. Krig ger samtidigt näring åt hela det enorma militärindustriella komplexet, vilket ser ut att vara den makt som bestämmer.

Intressant.


torsdag 24 juni 2010

Kan public service-media styra informationen?

Sveriges Radio och SVT håller på att rigga en databas där ”svenska väljare kan söka information om alla kandidater som ställer upp i valet i höst - i riksdag, landsting och kommun”, enligt deras egen presentation, men redan i nästa mening sviktar ambitionen ”Riksdagskandidaterna i nuvarande riksdagspartier samt Sverigedemokraterna har även erbjudits att berätta om sig själva och sin politik, samt skicka in ett foto.”


Det innebär att Piratpartiet, som fick två av Sveriges 20 mandat i valet till EU-parlamentet den 9 juni förra året, rankas som mindre intressant för väljarna än Sverigedemokraterna. En minst sagt märklig inställning eftersom så många direktiv i EU leder till införande i svensk lag, vilket riksdagens ledamöter måste hantera på ett juste sätt. Maktdelningen i EU mellan Ministerrådet – Kommissionen – Parlamentet, ger det folkvalda parlamentet en underordnad roll, vilket innebär att riksdagen här hemma måste vara mycket mera på alerten när det gäller bevakningen av hur våra ministrar i Ministerrådet och utvalda kommissionärer i kommissionen samt deras tjänstemän sköter firman, eftersom de drar in vårt land i åtaganden som parlamentet har svårt att rida spärr mot.


Ser hos Anders S Lindbäck att EU vill kriminalisera Piratpartiet genom ACTA-avtalet. Mark Klamberg som läst att SWIFT-avtalet handlar om överföring av trafikdata i mängder till USA för att de ska kunna kolla penningtransaktioner, undrar om lösningen verkligen är att EU ska skapa en egen databas för detta ändamål. Erik Hultin (C )har läst DN:s artikel om en ledamot i EU-parlamentet, som i Facebook ser en hälsofara och vill lagstifta. Även om jag inte är beredd att idiotförklara människan, eftersom det finns gott om politiker, som i bästa välmening vill lägga livet tillrätta åt oss människor, så håller jag med Erik. Utöver allt detta kommer sedan den övervakning och kontroll av hela svenska folket, som riksdagen beslutat om under den senaste mandatperioden, vilket har en direkt bäring på överenskommelser i mer eller mindre slutna rum på EU-nivå. Aningen udd skrev på årsdagen hur hon minns beslutet om FRA-lagen i juni 2008.


Mot den här bakgrunden blir det dock lättare att se hur SR:s och SVT:s viktning till fördel för Sverigedemokraterna berättar något väldigt intressant om våra just nu viktigaste public service-media. Man vill ge väljarna en möjlighet att veta mer om SD, men vill ogärna medverka till att Piratpartiets kandidater blir mer kända för en bredare allmänhet. Varför? Jag har sagt det förut och säger det igen: - Jag tror att det beror på journalisternas egenintresse i frågan om upphovsrätten? I det sammanhanget är det bara ett måste att visa att upphovsrättsinnehavare inte kan vara hur glupska som helst. Det visar den här domen i Hovrätten. Som bekant vill Piratpartiet få till stånd en rättvisare avvägning mellan detta privata monopol, som tidsmässigt utökats under de senaste femtio åren – främst med hänsyn till producentföretagens (ej upphovsmännens) ekonomiska rättigheter – och den allmänna digitala domän, som behövs för landets kulturella utveckling i en tid då informations- och kommunikationstekniken behärskas av allt fler människor i olika åldrar.


Sedan måste man fråga sig: - Hur stämmer ”utvisningen" av Piratpartiet överens med SR:s och SVT:s uttalade syfte: ”Valpejl är en informationskälla för alla väljare som vill fördjupa sitt beslutsunderlag inför valdagen. Vi vill genom detta öka intresset för kandidater på alla nivåer över hela landet och inte bara på det fåtal kända rikspolitiker som vanligtvis figurerar i medierna. Valpejl är också tänkt som en öppen plattform för alla medborgare som vill gräva vidare för att publicera egna journalistiska granskningar av våra politiker.”


Ser att Anna Troberg, Piratpartiets vice partiledare, bestämt sig för att presentera sig för Valpejl.se även om hon inte blivit inbjuden. Själv blev jag förbannad av SR:s och SVT:s taskiga attityd och lät deras mejl bli liggande, tills jag mera lugnt och sansat kan tala om vad jag tycker. Ser också att Oscar Swartz, tränad som han är när det gäller nätets verklighet, lägger märke till att SR och SVT tror sig om att kunna styra nätanvändare i förutbestämda tankespår.


Det kommer att straffa sig bland alla de unga väljare, som förhindras att ta del av information om de kandidater, som kan vara intressanta för deras del. Vill inte SR och SVT ligga hyfsat bra till hos unga väljare? Ges dom inte möjlighet att kolla in det parti och de kandidater, som bryr sig om internetrelaterade frågor, då väljer de nog även fortsättningsvis bort SR och SVT som informationskälla, vilket jag tycker vore trist. Många unga människor har redan reagerat på den valkompass som TT Spektra skapat och som används av olika tidningar på webben. Piratpartiets Mikael Nilsson tog saken i egna händer och skapade en egen variant med SvD:s valkompass som underlag. Har testat och undrar om inte alla dessa valkompasser fungerar ungefär som olika Quiz på Facebook – ett roligt tidsfördriv.


Opassande tycker att det är för bedrövligt att Piratpartiet så grovt ignoreras i media. Men, jag tröstar mig – vi vet att vi finns, även om vi inte syns i olika media! Det är bara att ta på den lila t-tröjan, ge sig ut på stan och prata med folk. Det får vara mitt motdrag. Precis när jag skrivit detta, ringde Axel Nygren, Nyheter 24 och undrade vad jag tyckte om att någon skrivit att man skulle rösta på Piratpartiet för Farmor Guns skull. Jag måste erkänna att jag skrattade gott innan jag svarade att jag känner mig hedrad av att vara utvald och få chansen att vara talesperson för Piratpartiet i dessa frågor. Jag är verkligen tacksam mot alla dessa unga människor, som inspirerat mig att söka kunskap om hoten mot internet, som jag idag ser som en outsinlig kunskapskälla. Det hela blir inte mindre roligt när jag ser att smiley-Bert i Skara toppar artikeln. Dessutom gillar jag att han ser Piratpartiet som farligare än Sverigedemokraterna, vilket visar att han har insett att tiden arbetar för oss.


Även om vi kan känna av att det är en tung uppförsbacke just nu, då vi vill vara synliga i alla dessa opinionsmätningar och olika media. Men det avskräcker inte - tvärtom. Det sporrar mig att anstränga mig ännu mera. Så, tack alla som försöker osynliggöra oss!!! Sedan sällar jag mig till Rick och Copyriot som förklarar vad Piratbyrån betytt för uppbyggnaden av den kunskap med vilken Piratpartiet byggt ett principprogram. Detta som komplement till SvD:s och DN:s korta snuttar från TT. Antipiratbyrån ska inte inbilla sig att de vunnit slaget, när Piratbyrån nu lösts upp, eftersom dess odödliga filosofi tagit sin boning i många, många andra insiktsfulla människors hjärtan. Men det är nog de trosvissa kring Antipiratbyrån och Bert i Skara alldeles för inskränkta för att någonsin kunna förstå.


Avslutar med att länka till Sagor från Livbåten som bjuder på helgläsning och önskar er alla en riktigt Glad Midsommar!

Intressant.

onsdag 23 juni 2010

Verkligheten visar att frihetskämpar behövs.

Idag tar Joakim Jardenberg tillfället i akt att på SvD:s Brännpunkt ha synpunkter på SVT:s roll när det gäller medias attityder till spridning och användning av det material som produceras. Här gäller det ett gyllene tillfälle att på alla möjliga sätt dra fördel av SVT:s helt makalösa satsning på Kronprinsessans bröllop. Eftersom detta material för SVT:s del redan är betalt av skattebetalarna, är det ett rätt rimligt krav som Joakim kommer med – lägg ut det med CC-BY licens och låt människor använda detta efter eget huvud.


Han avslutar sitt inlägg ”En moderniserad attityd och en öppen licens säkerställer att vi både demokratiskt och ekonomiskt får största möjliga utdelning av den tv-avgift vi betalar varje månad. Om inte cheferna för våra public service-bolag fattar det här beslutet själv, så får väl våra politiker tvinga dem. Vem ska jag rösta på i höst för knuffa utvecklingen i rätt riktning?” Ett bra sätt att få upp frågan på den politiska dagordningen är att rösta på det parti, som tydligast av alla förespråkar bättre möjligheter att dela kultur med andra, d v s Piratpartiet. Vi får dock lov att kolla upp den kritik mot CC-licenser som Mattias Klang påtalar.

Uppdatering: SVT:s Eva Hamilton ger Jocke svar på tal i SvD:s Brännpunkt. Hon säger sig arbeta för en modernisering av upphovsrätten, men jag har svårt att se vad i hennes agerande som visar detta.


En annan sak, som det också tål att ordas om och där Piratpartiet är tydlig. Det är den ökade användningen av teknik för övervakning av oss alla under förespegling att samhället därmed kan avvärja hot och minska antalet brott. I måndags gjorde Justitieminister Beatrice Ask (M) på besök i Malmö ett populistiskt utspel för att göra övervakningskameror till en valfråga. Samtidigt finns information hos bland andra BBC News om en häpnadsväckande ineffektiviteten trots stora investeringar i kameraövervakningssystem.


Endast 3 % av Londons gaturån har kunnat lösas med hjälp av övervakningskameror. Till att börja med trodde man att alla dessa kameror skulle avskräcka människor från att begå brott, men så har det inte blivit. Det tar tid och är mentalt tröttsamt att gå igenom det filmade materialet, varför man säger sig behöva bygga upp databaser för en avläsning med hjälp av tekniska verktyg. Därutöver säger sig polisen vara beredd att lägga ut bilder på misstänkta för rån och våldtäkter på internet. Polisen medger att kameraövervakning inte är lika bra som DNA och fingeravtryck, när det gäller att klara upp brott.


I The Guardian läser jag att en medborgare i Birmingham dragit igång ett uppror, som bland annat gav till resultat att Nick Clegg, ledaren för Liberal Democrats, under sin valkampanj i ett TV-tal lovade att "end the culture of spying on its citizens". Även om liberalerna gick till val på en evidensbaserad straffrättspolitik återstår att se vilket inflytande han får gentemot högerpolitikern Cameron. Kampanjgruppen NO CCTV har en webbsida där de lägger in artiklar om CCTV (övervakningskameror) och ställer viktiga frågor: - Varför påstår media, polis och regering att övervakningskameror är effektiva verktyg? - Varför har det inte varit någon offentlig debatt? Det är två mycket bra frågor, som söker svar.


I London däremot får de boende i Westminster leva med att Metropolitan Police har en särskild enhet VIIDO (Visual Images, Identifications and Detections Office), som räknar med att bli ledande för polisens arbete i hela landet. Deras meddelande till alla är: "Kom inte till Westminster för att begå brott - om du gör det, kommer du att fångas på kameran, bli identifierad och lagförd". Kan just undra hur deras databas ser ut – ett kartotek av digitala bilder som underlag för teknisk avläsning? Den gamla katt- och råttaleken mellan tjuv och polis går vidare, idag med moderna metoder, vars effekter kan diskuteras. BRÅ har i dagarna lyft fram forskning, som visar platsens betydelse för polisarbetet, varför man kan ifrågasätta nyttan med att lusa ner stan med övervakningskameror,så som ledande moderater vill. Beatrice Ask är, vad jag kan se, bara en förtropp, som ska ta eventuella smällar, innan partistrategerna lokaliserat var man måste sätta in det breda artilleriet. Med hennes syn på rättssäkerheten, kan hon – oavsett valutgången – inte vara kvar som Justitieminister. Rick ser ut att hantera sin frustration på ett kreativt sätt :)


Så som läget är idag kan jag inte låta bli att undra: - Vilka krafter det är som styr när informations- och kommunikationstekniken allt mera används för övervakning och kontroll istället för att gynna den information och mellanmänskliga kommunikation, som vi behöver för att tillsammans skapa ett bra samhälle.


Jag vet att det finns människor med en humanistisk livshållning verksamma i alla andra partier, men erfarenheterna från EU-valet visar att de inte kan göra sig gällande inom det egna partiet förrän fokuspartiet Piratpartiet tagit sig in i parlamentet. Det betyder att de behöver att jag och andra kandidater lyckas attrahera väljare, som vill att vi lägger alla andra frågor åt sidan för att visa allvaret i satsningen på den personliga integriteten och rättssäkerheten samt ett fritt och öppet internet som verktyg för delad kultur och en viktig källa för all världens kunskap. Gissa om jag lägger manken till!


Avslutar med en bloggrunda där Mark Klamberg ställer en viktig fråga med fokus på SWIFT-avtalet; Joshen med erfarenhet av internet fyllt av kunskap, tolerans, hjälpsamhet och kärlek; Christian Engström, som kräver Cecilia Malmström på faktaunderlag när det gäller hennes argument om barnporr; MinaModerataKarameller, som enligt Riksdagens kansli inte håller måttet för en pressackreditering; Mårtensson som uppmärksammar att intresset för EU är ljumt i traditionella medier; och slutligen Jocke Jardenberg, som kan berätta att nya friska vindar blåser, som vi kan hoppas håller i sig.

Intressant.

tisdag 22 juni 2010

Ett öppet eller blockerat/censurerat internet?

Har tittat/lyssnat på UR Samtidens program med debatten vid Göteborgs Universitet den 6 maj om Ett öppet internet eller kamp mot barnporr, som las ut på nätet igår den 21 juni.


Det är hur tydligt som helst att dagens politiker inte klarar av att stå upp för yttrande- och tryckfriheten och därför ger man sig ut på detta gungfly. Därför ligger det mycket i författaren Anders R Olssons förslag om lagstiftning för Yttrande- och Tryckfriheten på internet, där undantag för att stävja pedofilers övergrepp på barn ska vara väl underbyggda och följa rättspraxis.


När en opinionsbildare med ett så stort ansvar som Ola Lindholm, Kamratposten och BRIS, inte klarar att hålla balansen utan med emfas blåser under moralpaniken, i tro att den metod som föreslås kan göra att man kommer åt övergreppen, har jag inget som helst hopp om att en majoritet av våra politiker klarar att hålla huvudet kallt. Det värsta är att den förespråkade metoden bara skulle tjäna syftet att inbilla människor att krafttag görs för att komma tillrätta med ett allvarligt problem, men dra ett löjets skimmer över politikerna hos dem med kunskap om teknikens möjligheter och begränsningar.


Det var ganska intressant att de uppgifter, som tidigare cirkulerat vad gäller mängden av internetsidor och pengasummor som verksamheten omsätter, inte längre är desamma som vi kunde höra Drottning Silvia tala om i samband med galan om Världens barn och som fortfarande ligger ute på SVT:s hemsida. I UR:s sändning kan vi höra en av poliserna idag sväva på målet när det gäller dessa uppgifter. Han var tydligen inte beredd att hålla fast vid dessa längre. Det visar att tillnyktring är på gång, men hos alltför få, eftersom de tidigare uppgifterna spritts till en mycket stor allmänhet och där fått fäste, eftersom folk inte kan tro att Drottning Silvia och SVT ligger ute med osanna uppgifter. Jag tvivlar på att det finns någon med tillräckligt mycket stake att de klarar att informera drottningen om att hon blivit förd bakom ljuset och plockar bort materialet från webbsidan för SVT/Världens barn. Oscar Swartz, en av de medverkande i debatten i Göteborg, skrev i början av maj Politiker älskar barnporr. Det är provokativt, men jag förstår honom, sedan jag lyssnat ännu en gång på UR Play.

Intressant.

söndag 20 juni 2010

Visst måste väl ord och handling hänga ihop?

Det är ingen hejd på oblygheten när nu Lena Ek och Johan Linander viker ut sig på Aftonbladets debattsida – nu tar vi kampen mot datalagringsdirektivet. Men, samme Johan Linander, Centerpartiets rättspolitiske talesperson, hade inga som helst problem med att rösta igenom FRA-lagstiftningen och Ipred-lagen. Det vänder sig i min mage! Vem tror Johan Linander att han är? Fingerfärdig trollkarl som kan trolla bort Centerpartiets roll när FRA-lagstiftningen pressades igenom i Sveriges riksdag den 18 – 19 juni 2008? Visst är jag uppriktigt glad att Lena Ek sent omsider insett internetfrågornas sprängkraft och jobbar på i EU-parlamentet för att avvärja de grövsta attackerna, men här hemma har hennes parti en hel del på sitt samvete när det gäller synen på internet. Rick har uppmärksammat att Johan Linander saknas bland undertecknarna av uppropet mot datalagringsdirektivet. Han återfinns inte heller bland de Integritetetscertifierade bland Centerpartiets medlemmar. Bland deras riksdagskandidater är endast Erik Hultin noterad. På sin blogg lovar Erik att hans bloggtystnad ska vara över, men det verkar vara kärvt i portföret.


När det gäller synen på internet, finns en hel del att lära av grannlandet Island, vilket Expressens Isobel Hadley-Kamptz lyfter fram som föredöme i en kommentar till mötet på Utrikesdepartementet om friheten på internet. Rick Falkvinge skrev om det historiska beslutet i det isländska parlamentet i veckan som gick. Jag har svårt med ledande politiker som i likhet med Carl Bildt säger ett vid sina olika offentliga framträdanden, medan deras partier gör något annat i praktiken. Det känns som ett hån mot alla oss, som anser att ord och handling måste hänga samman och tagit på oss rollen att uppmärksamma när ledande politiker säger ett och sedan tycker att det OK att de själva eller partiets ledning gör något helt annat.


Isobel refererar till Frank La Rue, FN:s rapportör för yttrandefrihet, som medverkade vid mötet på UD. Han tror inte på filter eller censur. Han stödjer kampen mot barnporr, men påpekar att polisarbete mot grov brottslighet torde vara mer effektivt än censur. Egentligen en självklarhet eftersom den brottslighet som ettorna och nollorna i nätet gör synligt sker på fysiska platser där poliser och en uppmärksam omgivning borde kunna göra mera, eftersom barnporr rimligtvis måste uppröra människor oavsett var på klotet som man bor. Med tanke på att brottsligheten på många flera områden än detta, spänner över hela världen, borde ett världsomspännande polisiärt samarbete vara det som krävs. Polisers närvaro gör skillnad det visar bland annat David Weisburds forskning. Sedan kan man fråga sig vad alla dessa kyrkor, som ska levandegöra människokärlekens budskap i människors vardag världen runt, håller på med. Detta att vara och göra mot andra så som man vill att andra ska vara och göra mot en själv är ju universiellt och borde få ett bredare genomslag. Om inte, är det inte internets fel.


För att lugna ner mig går jag runt bland mina favoritbloggare och finner Opassande – klok som alltid. Nu är det dags att skärpa sig! Håller med, men utan djupdykningarna skulle vi inte se det vi ser. Sent igår kom jag till klarhet varför jag varit så låg i mitt förhållande till regeringen – jag känner mig bedragen! Samtidigt bannar jag mig själv för att jag röstade som jag gjorde i valet 2006.


Emma har alldeles rätt, det är dags att jag skärper mig och tar uppdraget inom Piratpartiet på allvar. Egentligen är Piratpartiet ett friskt frö och svaret på mitt sökande efter ett politiskt parti med humanismen som livshållning. Här finns massor av alerta unga människor som är lika sökande efter kunskap som jag själv och som ser internet som en outsinlig brunn att ösa kunskap ur. Här finns också människor med livserfarenhet och ord till tröst som t ex Göran och Marcus ombord på Livbåten – idag med tips om tre inlägg och en video.


Låt vara att det är en rejäl uppförsbacke, när vi mot oss har ledande politiker som vill sätta in filter i brunnen istället för att inse att det filter mot ondska, som världen behöver, måste finnas inom varje individ. Beskäftigheten hos Alf Svensson och alla andra, som vill frälsa världen från ondo med hjälp av riksdagsbeslut, måste aktivt motverkas i varje demokratiskt land. Sedan måste vi hantera att DN och andra media använder sig av ett partitest, som gynnar de redan etablerade partierna. När jag själv testade och svarade Ingen åsikt på allt utom de två frågor, som rörde Piratpartiets hjärtefrågor, ansågs Miljöpartiet vara det rätta partiet för mig. Självklart när DN bestämt sig för att osynliggöra Piratpartiet. Men det gör mig bara än mer beslutsam. Jag tänker visa att Piratpartiet finns, även om vi inte syns i DN.

Intressant.

lördag 19 juni 2010

Tillit till och förtroende för folket?

Vad kan passa bättre en dag som denna än ett opus om tillit och förtroende. Igår var jag i en mycket låg sinnesstämning, även om jag under tiden, som jag arbetade med min bloggpost, återfick så pass mycket av mitt pågångsmod att jag kunde brottas med mina tankar kring regeringens attityder gentemot folket och omvänt. Plötsligt slog det mig att det uppstått en avgrund och att regeringen bränt alla broar eftersom de så tydligt visat att de känner större tillit till och har större förtroende för FRA än svenska folket. Allt efter som detta går upp för oss undersåtar, infinner sig först en häpnad kryddad med misstro ”det kan inte vara sant”, sedan söker vi oss till tryggheten i ”om det vore sant då skulle radio, tv och tidningar skriva mycket, mycket mera om det”. Här slår sig många till ro, men en del av oss borrar vidare då vi vill ha visshet: Kan FRA vara viktigare än tilliten till och förtroendet för oss undersåtar? Det liknar ett förhållande där den ena parten vänsterprasslar. En del av oss kan leva med det genom förnekelse, andra begär att tilliten till och förtroendet för den andra parten ska vara ömsesidigt. Om inte, gör man slut och bygger upp något nytt.


1986 skedde min första skilsmässa i politiken, när jag lämnade Socialdemokraterna. Sedan har jag haft några tillfälliga förhållanden med främst Centerpartiet och Folkpartiet för att vid det senaste valet rösta på M, FP och C på de olika nivåerna. Efter FRA-lagen, Ipred-lagen och en del andra integritetskränkande lagar, gjorde jag slag i saken och bröt upp från detta förhållande. När jag vid JMW:s frukostmöte stötte ihop med Karl Beijbom talade vi helt kort om sakernas tillstånd och till honom kände jag att jag kunde lätta mitt hjärta och tala om mitt sökande efter en ny dimension i politiken med humanismen som livshållning. Jag mår verkligen illa när jag ser folkföraktet i förhållningssättet – ge folket det folket vill ha – och bristen på ett ledarskap med tilltro till det goda hos människan. Nu fokuserar Justitieminister Beatrice Ask och EU-minister Cecilia Malmström på ett samhällsproblem på ett sjukt sätt. Scaber Nestor och andra har genomskådat vad som egentligen ligger bakom. Vittnar det om tillit till och förtroende för folket? Michael G vill att vi ger barnen en möjlighet att vara barn.


Visst finns det en rejäl portion nostalgi, när jag gör en tillbakablick till den tid då landet hade ledare som såg oss fattiga och obildade ungar som landets begåvningsreserv. Men även avskalat den ingrediensen står detta i bjärt kontrast till Jan Björklunds syn på vad som inspirerar barn att göra sitt bästa i skolan. För mig är det en gåta att så många lärare fortfarande röstar på Folkpartiet – är det inte hög tid för en skilsmässa?


Ordet skilsmässa hör annars inte dagen till, men den kan vara nödvändig för att kunna röra sig i nya banor. Vi har en annan prinsessa som visat detta. Jag vet inte om det är symptomatiskt för vår tid, där jämmer och elände varvat med lättsmält gods är det som säljer nyheter, att vi behöver dystopier för att vakna till. Full Mental Straightjacket bjuder därför på en framtidsvision för den 18 juni 2018. Håller med Anna Troberg att detta inlägg var gårdagens bästa med tanke på sinnestillståndet då. Men för mig räcker det idag att veta att staten med hjälp av en majoritet i Sveriges riksdag berett sig tillträde till allt det som jag sysslar med på nätet. Den riksdagsmajoriteten har knäckt en av Sveriges allra viktigaste principer. Det är oförlåtligt. Det krims-krams, som hängdes på i sista stund, kan inte skymma detta faktum. Eftersom jag i huvudsak använder gmail för kommunikation kring mitt bloggande, vet jag med säkerhet att mina trafikdata passerar Sveriges gränser.


Även om jag torde vara totalt ointressant ur FRA:s synvinkel, upplever jag obehag och ser det som fullkomligt oacceptabelt i ett demokratiskt land. Dessutom vet jag att FRA i sin hemligstämplade utvecklingsverksamhet har tillgång till mycket större volymer av trafikdata och en egen variant av PUL, där man får registrera allt som är förbudet i den PUL, som gäller samhället i övrigt. Det fick vi viss insyn i innan hemligstämpeln sattes dit. Detta underlättar deras byggande av sociogram, vilka berättar mer om en människa än vad människan själv riktigt har koll på. I en demokrati måste informationen vara fri och lagstiftningen bygga på åtgärder som främjar det goda hos människan. Därför är valet 2010 av utomordentligt stor vikt.


Henry Rouhivuori har i likhet med mig kollat in DN:s partitest och sett att vi pirater aldrig kan rösta pirat i detta manipuleringsinstrument, eftersom Piratpartiet inte finns med på kartan. Trots att jag svarade Ingen åsikt på alla frågor utom den om FRA-lagen och Kopiering tillåten för icke-kommersiellt bruk, fick jag veta att jag till 100 procent låg närmast Miljöpartiet, tätt följt av Vänsterpartiet och till 50 procent Socialdemokraterna. En sida i det politiska träsket, som jag lämnat sedan lång tid tillbaka och som jag inte ser som något alternativ, när jag nu för min självkänslas skulle måste lämna de partier, som drev igenom FRA-lagen och sedan visat sig gå i upphovsrättsindustrins ledband.


Den enda fasta tuva som står till buds är Piratpartiet men detta parti har uteslutits i DN:s valtest. Hur kan den tidning som säger sig stå upp för demokrati och yttrandefrihet låna sig till den sortens manipulation och klara sig undan granskning från annat håll? Enkelt! Alla andra gör likadant. Det gäller att fösa in fåren i gamla invanda fållor, eller vad!? Upplysning – det är tveksamt. Därför beundrar jag Markus ”Lake” Berglund som av och till vågar bjuda upp en etablerad journalist till samtal – här i Ring P1 i fredags.


Samtidigt känner jag viss sorg, Markus är värd ett bättre öde än den kräftgång som Centerpartiet verkar vara inne på. Dags att tänka på skilsmässa även där? Badlands Hyena bjuder oefterhärmligt på argument :)


Nu tänker jag ladda för att fira Kronprinsessans och Daniels bröllop – Hurra, hurra, hurra, hurra!

Intressant?

fredag 18 juni 2010

Den 17 och 18 juni - Minnesvärda dagar?

Man kan diskutera om dagar, som bär på minnen, vilka förlamar handlingsförmågan, är dagar värda att minnas. Det betyder inte att jag tycker att de ska förbigås med tystnad. Har svårt att i ord klä de känslor, som dagarna 17 och 18 juni river upp, varför jag väljer att lyfta fram andra som klarar av det. Den 17 juni 2008 fick vi uppleva något av partirävarnas triumf då FRA-lagen återremitterades några timmar för att sedan komma tillbaka behängd med diverse krims-krams så att de motspänstiga i Centerpartiet skulle kunna göra en kovändning. Utan att tappa ansiktet – trodde man, vilket var väl optimistiskt. För min egen del gjorde den krumbukten att jag helt tappade förtroendet för Annie Johansson, som jag tidigare sett som en skärpt tjej och frisk fläkt.


Men i valet mellan att spela ett spel eller följa den linje som Centerpartiet gick till val på, valde Annie att spela med i det spel som ansågs vara nödvändigt sedan statsministern gjort omröstningen till en kabinettsfråga. Ytterligare ett beslut i år i en annan hjärtefråga gör att Lakes Lakonismer vill utnämna den här dagen till Partipiskans dag.


Opassande illustrerar sin tillbakablick med en tweet av Josh ”Jag känner mig uppgiven. Orkar inte vara arg längre. Ta vår frihet, men vänligen lobotomera mig så jag slipper veta.” Anna Troberg konstaterar bl a ”Många av dem, som kämpade med näbbar och klor mot FRA-lagen tillsammans med oss, gör nu sitt yttersta för att de politiker som drev igenom FRA-lagen ska få fyra år till på sig att bygga övervakningssamhället och montera ner vår personliga integritet”. Futuriteter ger ordet till en gästbloggare, vars ord dagens moderater ser ut att ha glömt. Drottningssylt undrar Känns det verkligen bra? Svart fredag minns också, liksom Liberal och långsint; Anne Kekki; och Futuriteter. Scaber Nestor har listat de riksdagsledamöter som klubbade igenom lagstiftningen.


Som om inte det, som hände då, vore nog, kommer nu den skrivna deklarationen Smile29, där en majoritet i EU-parlamentet kräver att datalagringsdirektivet ska utvidgas till att även omfatta alla våra sökningar på nätet. Hör i P1 att Lena Ek intervjuas. Vi minns att Lena Ek och Christian Engström, Piratpartiets MEP, gjorde gemensam sak. Hax och Sultan noterar det som händer och Mattias Bjärnemalm skriver om mannen bakom Smile29 och hans avsikter. Hax gillar att Rick ryter, medan jag själv studsar när jag ser illustrationen på Ricks egen blogg. Jag förstår att han vill illustrera vad de mäktiga politikerna utsätter folket för, men jag är rädd för att det kommer att leda till en twist som kommer att vändas mot oss. Sedan kommer jag på mig själv med att jag agerar så som makthavarna vill att vi ska reagera – av rädsla för att råka illa ut, ska vi inte våga ta ut svängarna i den politiska debatten. Juristen skriver om en sorgens vecka. Per Pettersson skriver om en farlig utveckling i EU. Andra som skriver är Emil Isberg, Hanna Dönsberg, Fribrytare och Andreas Froby.


Ombord på Livbåten har Marcus och Göran tagit ett dagsaktuellt massmedialt grepp för att skapa uppmärksamhet kring sin story. Lars-Erick visar med sin fundering kring Joshens inlägg att den senaste tittförbudslagen verkligen är knepig. Själv undrar jag vad det är för knapp hos lagstiftarna som moralpaniken utlöser. Är det för att de själva inte klarar stå upp för några av våra viktigaste demokratiska principer, som de behöver FRA för att hålla koll på hela svenska folket?


Yttrandefriheten har begränsningar i olika länders lagar varför den ständigt måste diskuteras skrev Krister Thelin, lagman i Skånska hovrätten, medlem av FN:s kommitté för mänskliga rättigheter och tidigare bland annat domare i FN:s Krigsförbrytartribunal i Haag intressant om tidigare i veckan. Eftersom vi kan se en trend där makthavare vill kontrollera allt mera av det som delges folket, blir webbplatser som Wikileaks allt viktigare. Frendo skriver om den kampanj som bedrivs mot Wikileaks grundare Julian Assange och här ber Assange Friends of Wikileaks att göra en insats för att stärka webbplatsen runt om i världen. Nätverket Svart Måndag uppmanar oss att stå upp för demokrati och yttrandefrihet.


Avslutar med Lakes samtal med Tomas Tengby i Ring P1 i morse ackompanjerat av snutten i P1 att Säpo lägger ner sina enheter för kontraspionage och kontraterrorism eftersom de enheterna ska ersätts av nya enheter för inhämtning, bearbetning och analys. Sydsvenskan är källan och i deras artikel omnämns även författningsskyddet. Fantastiskt att vi får veta så pass mycket redan före valet. Efter valet kommer väl besked om på vilket sätt det hela kommer att kopplas ihop med FRA:s verksamhet. Om inte folket tydligt visar sin vilja i höstens val. Allra tydligast blir en röst på Piratpartiet.

Intressant.