tisdag 1 juni 2010

Kan vi lära något av det som varit?

Ser i SvD att Israel försöker vinna propagandakriget efter blodbadet ombord på det turkiska fartyget som ingick i gruppen Ship to Gaza. Ytterligare ett argument som talar för att informationen måste vara fri i ett demokratiskt land, något som Piratpartiet talat sig varm för sedan länge och även nu. Anna Troberg spinner vidare på den tråden idag med vilken verkan det kan ha. Belackare finns det som alltid gott om. Webhackande ser också en del av konfliktens komplikationer. Intensifier förklarar och landar i att en stat som inte kan hantera fri information är felkonstruerad och måste byggas om. Sagor från livbåten vill nu se handlingar inte bara ord och Erik Laakso problematiserar saken med att Hamas har sin del i det som pågår.


Ända sedan Vietnamn-kriget har militära ledare försökt ”bädda in” vänligt sinnande reportrar vid sina operationer. Anledningen till det förstår man, mer än väl, sedan man sett dokumentären Massakern i Song My, som sändes i SVT i söndags – kan ses hos SVT Play fram t o m söndag den 6 juni. Här kommer både soldater och civila till tals och det är ett starkt tidsdokument men också ett starkt argument mot krig som lösning på konflikter. Jag minns händelsen och eftersom min egen son var 6 år var det inte svårt att leva sig in i den skräck och fasa som människorna utsattes för. Videon är ett måste för alla som vill förstå vad krig och konflikter gör med oss människor och varför en konflikt som t ex denna mellan Israel och Palestina inte ser ut att ha någon lösning. Att välja sida är ingen utväg, eftersom det inte finns några vinnare, sedan en konflikt gått över till i detta krigsliknande tillstånd. Men, nog är det stötande för rättskänslan att detta kan fortgå utan att FN sätter ner foten. Man kan undra till vilken nytta den internationella domstolen i Haag finns? Ekot visar att till och med utrikesminister Carl Bildt har svårt att få information i saken.


För övrigt noterar jag att Europaportalen.se skriver om att tre svenska MEP:s skrivit under en skriflig förklaring, som innebär att sökningar med hjälp av t ex Google ska omfattas av datalagringsdirektivet. Deras motiv är att de tror att man därigenom kan stoppa barnpornografi och pedofili. Men, som jag försökt visa, bland annat med inlägget igår, är det i högsta grad diskutabelt om detta kan fixas med hjälp av tekniska lösningar. Av artikeln framgår att chefer för EU-ländernas dataskyddsmyndigheter riktar kritik mot Google och andra sökmotoret för att de inte uppfyller EU:s lagar om dataskydd samtidigt som svenska MEP:s vill att datalagringsdirektivet ska gå längre än vad som hittills angetts. Att de inte insett att detta hänger samman med datalagringsdirektivet kan inte försvaras med att en sådan skriftlig förklaring inte är detsamma som ett bindande direktiv. Därför vore det intressant att veta om dessa skrifliga förklaringar finns där bara för att slå blå dunster i ögonen på opinionen hemmavid. Hax ordar också om detta.


Det är förklarligt om vi medborgare drar slutsatsen att politikerna vill öppna dörren för censur av internet. Något som gör att ”mere conduit” eller budbärarimmuniteten flyger sin kos eller att operatörerna blir dom som ska ansvara för filtrering och blockering efter politiska påtryckningar. Redan idag finns avtal mellan polisen och operatörerna när det gäller filtrering/blockering av barnporr, dock utan någon insyn av någon med ansvar för den enskildes rättssäkerhet. En ordentlig utredning om fördelar och risker med detta är det minsta vi kan begära.


Parallellt pågår en annan utveckling där hemlighetsmakeriet runt politikerna breder ut sig. När det gäller offentligheten kring besökare hos riksdagens ledamöter har reglerna ändrats så att ledamöterna själva väljer om de vill anmäla sina besökare. Om ett besök anmäls gallras uppgifterna efter ett dygn. Det är rätt långt från den offentlighetsprincip som gällde innan Bertil Kjellberg (M) förra året fick gehör för sitt förslag om restriktioner. Det finns vad jag kan se en tidsanda, där den som sitter på makten i en situation vill utnyttja den enbart till sin egen fördel.


Det gäller även bland företag som drar fördel av it-utvecklingen. Man låser in sina kunder i lösningar som är något annat än ett öppet och fritt internet. Såg ett meningsutbyte tidigare idag på twitter. Det handlade om Ipad, som – särskilt i kombination med ett operatörslåst 3G-abonnemang – är något allt annat än ett öppet internet med möjlighet till både öppna plattformar och nya applikationer. Helt klart vill både politiker och it-företag att vi ska nöja oss med att behandlas som kunder, istället för att göra anspråk på att vara medborgare med demokratiska fri- och rättigheter även när vi vistas på nätet. Internet har verkligen synliggjort konfliktytan mellan detta att vara kund och att vara medborgare. Genom avtal ska vi frånhända oss våra demokratiska rättigheter. Medborgare komplicerar tillvaron genom att lägga sig i det som sker inom världssamfundet med hjälp av internet och en teknik som främjar en gränslös kommunikation människor emellan. Men nog undrar jag om det verkligen bara är handel som kan främja världsfreden?


Sedan detta sagts vill jag se om någon annan skriver i saken och finner ACTA-bloggen med en rapport från EU:s utskott för internationell handel och Christian Engström, som länkar till nyheten att Indien vill försöka skapa en gemensam front mot ACTA.

Intressant.

Inga kommentarer: