”Men det är anmärkningsvärt att utövarna själva vill beskatta sina distributionskanaler”, skriver Carl Johan von Seth, vikarierande politisk redaktör i Norrtelje Tidning i dagens ledare rubricerad En märklig ersättning. En ledare befriande klarsynt för att komma från tidningsvärlden, där journalister oftast sympatiserar med upphovsmän eller de företag, som köpt upp upphovsrätter, och alla deras intresseorganisationer, som ska ha sin del av kakan. Tycker att Carl Johan von Seth är värd mycket länkkärlek för denna insats. Andra som skriver om Copyswedes idéer och som jag missat tidigare är SvD, Sydsvenskan, Aftonbladet, Fritänk, Copyriot, Mikael Persson, Cybernormer, MinaModerataKarameller och Svensk Myndighetskontroll. Eftersom det är valår har det rätt snabbt kommit en respons från en del politiker, här i Aftonbladet. Frågan är om det håller särskilt länge efter valet, om inte Piratpartiet äntrar Riksdagsskutan. Vi har inte glömt beteendet före och efter valet 2006.
När jag ändå är inne på ämnet gammelmedias förhållningssätt till internet vill jag uppmärksamma Beelzebjörns inlägg i förra veckan med anledning av DN:s sätt att selektera nyheter på nätet respektive papper. Men, det är tydligen inte helt lätt att delge människor fakta, vilket Emil Isberg berättar om. Ett mycket tänkvärt inlägg för alla med ambitioner att ta in nya fakta om saker som ligger varmt om hjärtat. Ett politikområde som bär syn för sägen är justitieministerns fögderi. För litet drygt en vecka sedan skrev Johannes Forsberg i Expressen en ledare, där han med utgångspunkt från Storbritanniens modigaste man synliggjorde att politiker kostar på sig vad som helst för att visa sig potenta inför sina väljare. De flesta blundar för att det kan finnas ett samband mellan ökande kostnader när allt fler gärningar straffas allt hårdare och det krympande ekonomiska utrymmet för t ex barnomsorg och skola. Forsberg skriver bland annat ”Debatten om brott och straff drivs av starka känslor och när sådana är i farten har torra ämnen som ekonomi och vetenskap inte en chans. För politikerna är hårdför kriminalpolitik ett potensmedel, i en tid när deras makt har minskat. Kenneth Clarkes eftertänksamhet betraktas som mesig och omanlig.” En träffsäker och intressant iakttagelse.
Ett annat område är säkerhetsindustrin, som verkar inom såväl Justitiedepartementets som Försvarsdepartementets ansvarsområde. Hax tycker att Washington Posts grävarbete när det gäller den svällande ineffektiva säkerhetsbyråkratin i USA borde stämma till eftertanke även här hemma i frågor runt FRA och teledatalagringen. Själv är jag rätt nyfiken på hur mycket av våra skattepengar, som är i omlopp, när denna industri håller hov här hemma vid Stockholmmässan i Älvsjö dagarna före valet. I inbjudan till den inledande debatten sägs ”Hur hanterar vi dagens hårda samhällsklimat? Alldeles oavsett om man inte statistiskt kan belägga att det är ett hårdare samhällsklimat idag, så upplever många grupper i samhället att så är fallet.” Läs gärna den sista meningen en gång till.
Det är helt uppenbart att det är ur dessa upplevelser som såväl politiker som aktörer inom denna industri hämtar sin näring. Med tanke på Emils bloggpost inser jag svårigheterna att vrida politiken bort från nuvarande hårdföra politik till en politik där man utgår från att både barn, ungdomar och vuxna har en inneboende förmåga att göra sitt bästa och ta ett eget ansvar för det som man har möjlighet att påverka i sin omedelbara närhet. Men där som här krävs ett gott ledarskap, som förmår att på ett juste sätt ta denna förmåga i anspråk. Var finns Sveriges modigaste politiker, som vågar gå i bräschen för en politik byggd på både förnuft och känsla? Om jag kunde formulera en vision inför år 2022 skulle den grunda sig på en tillitsfull människosyn kopplad till Isak Gersons kunskapskärlek och syn på immaterialrätt, även om jag inte håller med honom fullt ut när det gäller hans filosofiska vägval.
Slutligen ett stort tack till Badlands Hyena för ett riktigt, riktigt gott skratt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar