Idag kan vi läsa i SvD och DN om ett domslut som ger tyska underrättelsetjänsten rätt att spana på vänsterns offentliga framträdanden och skrifter. Det sägs att det inte gäller någon hemlig avlyssning eller någon annan form av intrång. Men där som här är väl den delen en hemligstämplad verksamhet, som det är omöjligt att få någon insyn i. FRA:s egen variant av PUL talar sitt tydliga språk, där har man numera laglig rätt att registrera allt som är förbjudet i den Personuppgiftslag som gäller för alla andra. Varför har FRA getts sådana befogenheter? Andra som skriver om detta är Scaber Nestor, och Det progressiva USA. Europaportalen kartlägger läget inom EU.
Jag är en av många som dragits in i partipolitiken igen då jag i mitt bloggande om ditt och datt i min egen lilla värld blev medveten om att riksdagen var på väg att sälja ut våra demokratiska fri- och rättigheter i utbyte mot en högst diskutabel trygghet. Detta skrivande sorteras idag in under begreppet Sociala medier. Partierna är ointressanta i de sociala medierna skriver Kent Persson (M), ansvarig för veckans bloggtema, som många andra nappat på och skriver om: Joshen, Brit Stakston, Paul Ronge, och Mary XJ. Erik Laakso ger sig in på något så lönlöst som att förmå en av sina partikamrater se och hantera skrivandet på nätet, som den socialt utvecklande process det är, istället för att se det likvärdigt med ett anförande från en talarstol eller ett flygblad utdelat på stan. Men jag gillar att Erik tog tjuren vid hornen och gratulerar honom till det nya jobbet, eftersom vi har möjlighet att möta på honom på nätet även i framtiden.
När jag såg reaktionen på Eriks funderingar kring Piratpartiets roll, tänkte jag på Emil Isbergs inlägg som jag länkade till i ett tidigare inlägg. Emil skriver bland annat ”Nyligen har en del statsvetare påvisat en mänsklig tendens som kan verka nedslående för faktahanteringen. Fakta har inte nödvändigtvis möjlighet att ändra våra uppfattningar. Snarare tvärt om. I en serie studier vid University of Michigan konstaterades att när felinformerade människor, i synnerlighet politiska anhängare, utsattes för faktakorrigerade artiklar, ändrade de sällan uppfattning. Faktiskt så blev de snarare starkare i sin övertygelse. Fakta kunde inte bota desinformation, upptäckte forskarna. Precis som en för svag antibiotika kunde fakta faktiskt göra desinformationen starkare.”
Det stämmer till eftertanke. Hur gör jag själv? Ja, till att börja med hade jag inga andra politiska ambitioner med mitt bloggande än att nån gång ibland lyfta en och annan aktuell fråga för att kunna syna den ur olika synvinklar, ibland med hjälp av andras sätt att se på saken. Men ibland även genom att kolla in vart olika specifika sökord med bäring på frågan kunde leda mig. Politiken var ett sedan i mitten av 1980-talet ett avslutat kapitel i mitt liv. Det trodde jag fram till i början av juni 2008, då en del av lagklustret kring FRA:s verksamhet var på väg upp till beslut i riksdagen. Jag har sagt det tidigare – det var bloggen och bloggandet som på nytt drog mig in i politiken.
Det är också bloggandet som lett till att jag fått en mängd nya vänner och intresserade följeslagare, trots att jag inte alls hinner vara särskilt social i förhållande till dem. Ibland känns det som att jag spammar dem med mina inlägg. Men då jag vet att de kan välja hur länge de vill vara med, så tänker jag att de själva får ta ansvar för om de tillåter sig bli uttråkade av mina aktiviteter. Genom att följa deras uppdateringar kan jag se vad som händer i deras värld, även om jag inte visar något intresse för de spel och tidsfördriv, som dom gillar. Jag gillar att lösa korsord, helst i en papperstidning sittande i min favoritfåtölj med tillgång till uppslagsböcker ur min bokhylla. Tycker att det känns gott att vi är olika, men ändå har något gemensamt. Här tror jag att det är intresset för en levande demokrati och mänskliga rättigheter samt värnet av rättssäkerheten.
Därför reagerar vi utifrån våra olika synvinklar på olika sätt i förhållande till sådant, som vi upplever som hot mot dessa värden och tillsammans blir vi en faktor som andra inte helt kan bortse från. Ser till exempel att våra reaktioner på de påhopp, som Erik Laakso råkat ut för, lett till att Ann-Catrin Brockman, kommunalpolitiker i Sandviken, tagit till orda och påminner sina partikamrater om Sossar mot Storebror. Strongt!!! Johan Mitt i steget gör sitt för att Ann-Catrin och andra inte ska tappa sugen. Han vill tro att allt slit inte varit förgäves, tvärtom.
Det är också en del av den sociala samvaron på nätet, att politiskt aktiva vågar föra en konstruktiv debatt över partigränserna. Den möjligheten kommer att få en allt större betydelse, tror jag. En som tänker i liknande banor är Emma Opassande som idag går ut med en idé hon fått och inbjuder till en bredare diskussion om informationspolitik. Dit hör att media och de etablerade partierna ska inse värdet av att släppa in Piratpartiet och andra på valrörelsens olika arenor, vilket Göran Widham skriver om i SvD Brännpunkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar