onsdag 18 augusti 2010

Vi satsar alla vårt förtroendekapital.

Lars Gustafsson, Författare och Distinguished professor emeritus vid University of Texas, Austin har i ett öppet brev till styrelsen för Piratpartiet, begärt sitt utträde med anledning av att styrelsen beslutat att skydda en del av organisationen Wikileaks servrar. När jag nämnde detta i en tidigare postning med en länk till Lars Gustafssons blogg, tyckte jag att det skulle bli intressant se vilken tidning som skulle bli först med den nyheten. Oops. Intressant, det ser ut att vara Expressen Kultur Sedan TT spritt nyheten hakar GP Kultur & Nöje på. Rolling stones?


Även om alla medlemmar är värdefulla i kraft av sin numerär, finns det därutöver en och annan som i kraft av sitt intellektuella förtroendekapital har en större tyngd än oss andra, och därför är naturligtvis förlusten av medlemmen Lars Gustafsson kännbar. Men, ur en demokratisk synvinkel kan det inte vara så att hans tolkning av vad organisationen Wikileaks står för, måste anammas av styrelsen av det skälet. Vi har alla var och en ett förtroendekapital att förvalta. Lars Gustafsson gör det på sitt sätt med hänsyn tagen till situationen i sitt nya hemland USA, där kriget mot terrorismen antagit svåröverskådliga proportioner.


Att Piratpartiet skulle ge sig in i ett samarbete med en organisation, som på sakliga grunder skulle kunna klassas som ”anti-USA-orienterad” faller helt på det orimliga i påståendet. Det står nog mera för det gamla vanliga – den som inte är med mig, den är emot mig. Jag är gammal nog att ha hört mycket om McArthy-ismen och varit nära de som sysslade med kommunistjakten på 50-talet, vilket var förspelet till IB, som sedan ledde till IB-affären. Idag har vi FRA. Jag minns mycket väl den mycket upprörda diskussionen, sedan vi i ungdomsklubbens styrelse haft besök av en kriminalpolis, som ville värva oss som rapportörer av ungdomar anslutna till Kommunistisk Ungdom. Även om vi i styrelsen sa nej, då vi inte ville hålla på med angiveri, vet jag att det fanns medlemmar i klubben som trots det ställde upp. Jag har således på nära håll sett vad skräck för inbillade faror kan göra med människor.


Att läcka material, som genom sin mängd kan ge en tillförlitlig bild av krigets verkliga ansikte, är ett av de få sätt som står människor till buds för att få hejd på våldsspiralen i krig. Om jag förstått saken rätt växer opinionen mot kriget även hemma i USA, men det är inte vad jag kunnat se det huvudsakliga skälet till Piratpartiets intresse att ställa upp. För oss handlar det om att stå upp för Informationsfriheten. En viktig princip som Reportrar utan gränser betonar och som även Lars Gustafsson torde bejaka i normalfallet. Tanken är ju att risken för att offentlighetens ljus kan falla på det som händer, ska göra att man håller sig till de spelregler som finns. Det komplicerar krigföringen varför vi inte kan bortse från att stater världen över – även Sverige – vill tygla den teknik, som gör sådana läckor möjliga.


Det går inte att missta sig. Just nu pågår ett veritabelt krig på samhällets alla nivåer mellan dem, som vill låsa in informationen och göra den tillgänglig endast för en utvald skara, och dem, som i likhet med flertalet av Piratpartiets medlemmar, är övertygad om att vi har mer att vinna än förlora på offentligheten. Ett bra exempel på det senare finner jag hos Techrisk, som berättar en solskenshistoria om hur en publicering av gamla fotografier ur RAÄ:s arkiv fick ett ökat värde när en läsare läste om saken och ville komplettera bilderna med ytterligare kunskap om deras innehåll. Nog kan man undra vad som ger bäst utdelning i det långa loppet – att fokusera på möjligheterna eller att överdriva farorna och rusta oss för att möta en massa hjärnspöken.


Kan vi inte låta medborgarna i USA och andra av kriget berörda länder ta ställning till om det är bra eller dåligt att dokumenten gjorts tillgängliga. Vi måste utgå från att Wikileaks också har ett förtroendekapital att förvalta och det kan ingen annan göra åt dem. Även om jag i likhet med Calandrella skänkt problematiken en tanke, utgår jag från att de gjort ett val med tanke på de omständigheter, som de tvingas leva under.


Avrundar med Opassande, som skriver om Dagens kulturpolitiska garv med länk till Birger Schlaug som gjort en egen iakttagelse om Expressen Kulturs engagemang i valrörelsen; Anna Troberg, som bl a kommenterar Lars Gustafssons begäran om utträde; Hax gör också ett försök; Rick Falkvinge samlar info från internationella media. Ser hos Lars Gustafsson att han fått ett svar från Rick och att utträdet är bekräftat. Som vanligt finns mycket intressant att läsa i kommentarstrådarna.

Intressant.

Inga kommentarer: