lördag 16 oktober 2010

Frihet under ansvar eller övervakning och kontroll?

En veckas ledighet från bloggandet har skapat en viss abstinens, samtidigt som det känts bra med tid till eftertanke, som rört sig kring våra tillkortakommanden trots goda föresatser. Det mesta har kretsat kring detta med Frihet under ansvar som motvikt till lagar och regler. Det är när vi människor frestas att göra sånt som vi både för vår egen och andras skull borde låta bli, som risken för upptäckt ska hjälpa oss att hålla oss på den smala vägen, om eller när samvetets röst fallerar. Det gäller i såväl privatlivet som i samhällslivet och affärslivet. Denna enkla filosofi ligger till grund för medias roll i samhället och att vi sätter värde på whistleblowers d v s dem som slår larm eller ”skvallrar” när något oegentligt pågår. Men, med tanke på vad som fortgår och ser ut att eskalera måste vi ställa oss frågan: - Hur kommer det sig att detta "samlevnadssystem" inte fungerar som det är tänkt?


Går vi mot en utveckling där människor genom att läcka information mot betalning ska svara för att näringsliv och samhälle håller sig inom lagens råmärken? I SvD Näringsliv läser jag att metoden prövas i USA sedan Obama lyckats införa en ny finanslag, som bland annat innehåller ett starkt skydd för Wall Streets whistleblowers. Här berättas om advokater i New York, som i en reklamfilm på bio i samband med visningen av filmen ”Wall Street – Money never sleeps” erbjuder tipsare 10 – 30 procent av det miljonbelopp, som ett fuskande företag kan komma att dömas betala. Eftersom en whistleblower sätter hela sin karriär på spel, måste de få något i gengäld är tanken. Han har tidigare jobbat med whistleblowers på avdelningen för finansbrott på New Yorks åklagarmyndighet. Människor, som här hemma slår larm om bestickning och mutor, hamnar ofta i onåd hos chefer och andra i sin omgivning, skriver Clas Sandgren i gårdagens SvD Brännpunkt. Han menar att de som slår larm behöver ett bättre skydd än det som finns idag. Det tål att ta sig en ordentlig funderare på.


Att även den kommunala verksamheten måste sättas under lupp, visar händelserna i Göteborg och turerna kring nationalarenan i Solna. Det senare har tidningen Dagens samhälle och Fokus synat närmare i sömmarna. Mats Sjölin professor vid Växjö universitet har lett en grupp forskare som visar att det finns problem med korruption och maktmissbruk i landets kommuner. Deras förslag om en fristående revision möts dock av protester bland de politiskt förtroendevalda revisorerna. Men att det inte blir offentligt förrän det gått så långt, visar att det brister på flera händer. Både hos politiker och deras handgångna tjänstemän, som blivit fartblinda, och media, som inte klarat av att göra något av olika tips innan ett beteende växt till en kultur.


Kan tänka mig att det kan bero på att politikerna inte klarar att driva en demokratisk process, utan kommer undan med att den tar för lång tid, och att redaktioner och/eller journalister räknar med att den som ”skvallrar” antingen drivs av egna låga motiv eller en överdriven omsorg om laglydighet och skattepengar. I det läget torde det inte hjälpa att stärka skyddet för den som ”skvallrar”. Eller kan det vara så att lockelsen att få ersättning ska ses som mera legitim än de motiv som driver ”vän av ordning”. Jag tycker att vi måste ställa oss frågan: - Kan vi räkna med att media skärper till sig, när det gäller att hålla koll på det som sker i slutna rum, eller ska samhällets friska funktion verkligen bygga på köpta skvallerbyttor? Det är inte utan att min nyfikenhet väcks – hur ser det ut här hemmavid? Med en kommundirektör på entreprenad och en hel rad chefer, som fått lämna sitt jobb, kan man ju undra vad som egentligen pågår.


För övrigt lyssnade jag igår på den sista dagen av #spectrial d v s rättegången mot The Pirate Bay i Hovrätten. Försvaret gick hårt åt Tingsrättens dom på väsentliga punkter. Ny Teknik, DN, SVT och skriver om den avslutande dagen. Kulturbloggen skriver att nu har Hovrätten möjlighet att göra om och göra rätt. Instämmer. Rick livebloggade. Emil Isberg är i likhet med mig själv tacksam för att vi fick möjlighet att följa det hela. Hos både SR och SvD kan den som är intresserad ta del av det som hänt under de senaste veckorna. Under tiden går jakten på länkar till upphovsrättsskyddat material vidare.


Man kan verkligen undra över nätets framtida utveckling inför allt som pågår. Ibland tycker jag att det verkar som att den finns en ohelig allians mellan politiken, juridiken och journalistiken kring uppfattningen att bäst vore det om nätet bara fick användas av vissa utvalda grupper med särskilda tillstånd. En känsla som stärktes när jag lyssnade på SVT Debatt där det som hänt tidigare i veckan och har blivit känt, därför att det hela visades på internet, upprör människors sinnen. Med runt 300 självmord per år enbart i Sthlms län är det intressant att ämnet blir intressant i gammelmedia främst därför att det utspelades på nätet och att unga människor med problem söker hjälp via nätet. Då möts de av att där finns - inte bara Karolinska sjukhusets NASP - utan även ett diskussionsforum, där andra inte tar snacket riktigt på allvar, eller stöter på en och annan som erbjuder ”säkra” utvägar vid val av metod. Helt klart ville Belinda Olsson införa regler och förbud och därför såg till att omge sig med politiker och journalister som drar åt det hållet. Även här pratades om ansvar vs yttrandefrihet. Just ansvaret sattes sedan i fokus i Eftersnack, där Carl Johan Rehbinder fick ord om sig att vara yttrandefrihetsfundamentalist och för övrigt mest fick rollen att rädda redaktionen undan anklagelser för bristande objektivitet.


Snart kommer det nya förslaget till Yttrandefrihetsgrundlag och Tryckfrihetsförordning att presenteras och då får vi se var vi har den tredje statsmakten – om det är egenintresset eller allmänintresset som ger sig tillkänna. Men, det kan också vara så att deras intressen redan har tillgodosetts och att förslaget därför kommer att förbigås med tystnad. Detta medan vi i bloggosfären, som intresserar oss för politik och samhälle, tvingas slåss för vår rätt att få interagera i spänningsfältet mellan enskilda individer – medier – politiker utifrån vårt intresse för demokrati och mänskliga rättigheter. När vi fick veta att Karin Hübinette tvingades lämna Agenda, fick debatten om journalistik och objektivitet bränsle. Journalister är också människor skrev Rebecka Åhlund i SvD och visade en ovanlig öppenhet, men också en insikt om att ett stelbent regelverk kan slå helt fel. Släktskap syns medan det finns så många andra mera dolda band mellan journalister och den ”verklighet” som de synliggör i sitt arbete.


Samtidigt kan vi se att regler ibland kan vara bra att ta till i situationer när en makthavare som Thomas Bodström förväntar sig undantag från reglerna och gör det hela till en fråga om rätten till ett gott föräldraskap. Men hallå – föräldrar, som är lediga på deltid, ska väl vara på jobbet resten av tiden?! Hans anhängare delades rätt snabbt upp i två läger – antingen tycker man att reglerna ska gälla till dess riksdagen har funnit tillräckligt bärande skäl för att ändra dem eller så håller man med Thomas Bodström, som ansåg att man kunde rucka på reglerna för att visa förståelse för en småbarnsförälder. Eva Franchell satte ljuset på hur denne gunstling hittills hanterats och uppenbarligen är det en och annan inom S som också ifrågasätter det rimliga. Även om Erik Laakso ser tecken på att det just nu pågår ett positionerande utifrån att både ha kakan och äta den, d v s manövrera inför utsikterna att mannen kan komma tillbaka och då gäller det att inte ha bränt sina skepp. Maria Abrahamsson, nybliven riksdagsledamot för M, som sett fram emot att få tampas med Thomas Bodström i Civilutskottet, ser nyktert på saken – mossiga regler kan ändras, men fram till dess att så skett måste reglerna respekteras. Igår fick vi beskedet att han valt att lämna uppdraget och stanna kvar med familjen i USA. Han förnekar dock att han kommer att utnyttja sina förmåner. Mediecirkusen kring hans avhopp gör att man måste fundera kring den logiken. Avsiktligt eller inte, men nog förminskades Mona Sahlin inför våra ögon.


Sedan detta sagts tar jag nu helgledigt. Även om Full Mental Straight Jacket skrivit ett mycket intressant inlägg, som jag gillar och gärna vill ta som utgångspunkt för en fördjupad diskussion, då jag känner för att delta i utvecklingen av Piratpartiets politik. Men det får jag återkomma till.

Intressant.

Inga kommentarer: