måndag 27 juni 2011

Gillar kommunens politiker lag och ordning?

Har tänkt på min mammas uttryck ”Ju mer man gräver i skit desto mer luktar det” medan jag ägnat några timmar åt att förstå turerna kring kommunens försäljning av en del av kvarteret Faktoriet, som gällande detaljplan antagen av Kommunfullmäktige den 28 maj 1990, § 105, skulle tillförsäkra Stiftelsen Roslagsmuseet, vilket jag bloggade om dagen före midsommarafton. Andra som bloggat i saken är Morfar Gunnar och Mats Wedberg (MP) med bloggar hos Norrtelje Tidning. Själv har jag lagt ner min blogg hos NT då jag inte har haft ork att uppdatera så som man bör.


Upptäcker nu vid en genomgång av på webben tillgängliga protokoll att det ingenstans i handlingarna rörande försäljningen av fastigheten Faktoriet 4 framgår att marken ingår i en fastställd detaljplan avsett för ett allmänt ändamål.


Enligt Kommunfullmäktiges delegation gällande från 11-01-01 kan Kommunstyrelsen i Norrtälje kommun besluta i följande grupper av ärenden:

  • köp, försäljning, byte, fastighetsreglering, expropriation eller inlösen med stöd av plan- och bygglagen (1987:10) av fastighet eller fastighetsdel samt upplåta tomträtt inom av kommunfullmäktige fastställd kostnadsram och till ett belopp av högst 5 mkr i varje enskilt fall.


I det aktuella ärendet har jag hört att mäklaren hade ett utgångspris på 5,5 miljoner, som senare vid avslut den 30 maj 2011 stannade vid drygt 4.8 miljoner, d v s strax under den gräns där det kunde vara tillräckligt med ett delegationsbeslut i Kommunstyrelsen. Ärendet behandlades i Kommunstyrelsens Arbetsutskott den 1 juni 2011, § 195, och även om där noterats att oppositionen gjort en protokollsanteckning, finns den inte med i protokollet ute på nätet. Därför kan man inte se om samtliga politiker varit införstådda med tidigare fattade beslut gällande detaljplan för fastigheten Faktoriet.


Men uppenbarligen har Kommunstyrelsens ledning insett att man varit ute på för djupt vatten varför KS den 7 juni, § 143, förslår Kommunfullmäktige fastställa ramen till högst 20 miljoner, vilket sedan tas upp som ett nytt ärende vid Kommunfullmäktige den 20 juni 2011. Ditttills hade kommunledningen tydligen utgått från att det varit tillräckligt med ett policydokument för ”budgetering och uppföljning” enligt beslut den 24 januari 2011, § 17, för att driva igenom fastighetsaffären.


Beslutet har väckt berättigat medborgerligt intresse, då det under ärendets gång inte framkommit att tidigare fattade beslut om detaljplan för Kvarteret Faktoriet skulle vara upphävt. Det inträffande kan inte tolkas på något annat sätt än att den nuvarande kommunledningen sätter sig över det tidigare beslut om överföring av mark till Stiftelsen Roslagsmuseet för dess framtida behov och att man är beredd att sälja mycket centralt belägen mark till underpris för att hålla sig inom de gränser som Kommunfullmäktige tidigare fastställt i Kommunstyrelsens delegationsordning. Men för att vara helt på den säkra sidan initierades samma dag ett nytt ärende om en ändring av delegationsordningen där tidigare angivet belopp på 5 miljoner ändras till 20 miljoner.


Enligt Kommunallagen 6 kapitlet 4 § åligger det styrelsen särskilt att 1. bereda eller yttra sig i ärenden som skall handläggas av fullmäktige med de begränsningar som framgår av 5 kap. 29-32 §§, 2. ha hand om den ekonomiska förvaltningen, 3. verkställa fullmäktiges beslut, och 4. i övrigt fullgöra de uppdrag som fullmäktige har lämnat över till styrelsen.


Har därför kollat på grunderna för att begära en laglighetsprövning av de fattade besluten hos Förvaltningsrätten i Uppsala. Av 10 Kapitlet, 1§, framgår att ”Varje medlem av en kommun eller ett landsting har rätt att få lagligheten av kommunens eller landstingets beslut prövad genom att överklaga dem hos förvaltningsrätten.” Grunderna för en sådan prövning anges i samma kapitel, 8§, ”Ett överklagat beslut skall upphävas, om 1. det inte har tillkommit i laga ordning, 2. beslutet hänför sig till något som inte är en angelägenhet för kommunen eller landstinget, 3. det organ som har fattat beslutet har överskridit sina befogenheter, eller 4. beslutet strider mot lag eller annan författning.” Där sägs även i 10 § ”Vid prövningen av överklagandet får inte beaktas andra omständigheter än sådana som klaganden har hänvisat till före klagotidens utgång”.


För att vara säker på att kommunledningen respekterar medborgarnas rätt att begära en lagakraftsprövning, vore det rimligt att Förvaltningsrätten i Uppsala meddelar en inhibation av verkställigheten tills saken prövats, vilket man naturligtvis kan anhålla om även om det i lagen sägs följande: 14 a § Ett beslut som kan överklagas enligt bestämmelserna i detta kapitel får verkställas innan det har vunnit laga kraft om inte särskilda skäl talar emot det. Lag (2002:438). Här handlar det som ett skrivning som skapar utrymme för kommunen att synda på nåden, om inte Förvaltningsrätten i Uppsala lyckas sätta P för det. Men det har nog sagts förut att Kommunallagen är fylld av gummiparagrafer sedan lagändringar gjorts under de senaste decennierna.


De handlingar som är av betydelse för prövningen är självklart 1. utdrag ur protokoll i Kommunfullmäktige den 28 maj 1990, § 105, när detaljplanen för Kv. Faktoriet fastställdes; 2. utdrag ur protokoll i Kommunfullmäktige den 24 januari 2011, § 17; 3. utdrag ur Kommunstyrelsens Arbetsutskott den 1 juni 2011, § 195; 4. utdrag ur protokoll i Kommunstyrelsen den 7 juni 2011, § 143, om ändring i reglemente avseende ökad beloppsgräns för bland annat fastighetsköp och försäljningar; 5. utdrag ur protokoll samma dag, § 164, Godkännande av försäljning av fastigheten Faktoriet 4; 6. utdrag ur protokoll i Kommunfullmäktige den 20 juni alternativt dagordning som visar att fullmäktige då behandlade ärendet Ändring i kommunstyrelsens reglemente avseende ökad beloppsgräns för bland annat fastighetsköp och försäljningar; samt 7. därmed tillhörande bevis/anslag om protokollsjustering med datum för anslags nedtagande. Bloggposten måste därför följas av ett brev till Förvaltningsrätten med vidhängande bestyrkta protokollsutdrag. Det senare kräver ett mejl med åtföljande besök i Kommunens hus på Estunavägen. Har man inget att göra, kan man som medborgare i Norrtälje kommun lätt skaffa sig :).


Sedan den här uppgiften klarats av kommer jag att koncentrera mig på Almedalsveckan. Kommer inte att vara där, utan ska göra mitt bästa att hemifrån följa och kommentera det som händer med hjälp av nätet. Det finns många mycket intressanta mötesplatser och ämnen samt många olika intressanta aktörer. Dessutom en hel rad av mina bloggvänner, så det kommer att bli en intressant vecka här hemma framför datorn.

Intressant.

onsdag 22 juni 2011

Vem kan kan tygla politikerna inför valet 2014?

De flesta som läst Bodil Jönssons bok ”Tio tankar om tid” vet värdet av ”ställtid”, när man står inför uppgiften att finna ord för att beskriva något av betydelse för både en själv som individ och samhället istort. Med mitt samhällsengagemang över tid försöker jag bli klok på vad kombatanterna Moderaterna och Socialdemokraterna står för idag. Framförallt när det gäller det som pågår i kommunen och landstinget, eftersom det är här på den lokala nivån som politikerna praktiskt kan visa hur de tänker omsätta de visioner för utvecklingen som t ex den nya Plan- och Bygglagen möjliggör. En titt på kommunens hemsida visar att man tagit itu med arbetet att ta fram en ny Översiktsplan. Här ges medborgarna möjlighet att anmäla intresse för att delta i en medborgardialog.


Men, under tiden byggs det som aldrig förr i kommunens centralort staden Norrtälje, samtidigt som här presenteras ett politiskt utspel om en nytt badhus uppe på Södra Bergen för 140 miljoner (!). Mycket sprängsten blir det ... Samtidigt sätter kommunens ledande moderater käppar i hjulet för Roslagsmuséets utveckling, där man säger sig behöva sälja den del av kvarteret Faktoriet (som tidigare planerats för museets framtida utbyggnad) för att finansiera en påbörad upprustning av muséets byggnader. Kultur- och Fritidsnämndens ordförande Bengt Ericsson (C ) tassar med, salig över att få vara med på ett hörn. Han tycks tro att det räcker med en del av den summa kommunalrådet Kjell Jansson (M) räknat med att få vid försäljningen av fastigheten intill museet. Bengt ser inte det som jag och andra ser – att det handlar om efterhandskonstruktioner efter det att Moderaterna gett fingret åt alla oss som tycker att ett lokalt museum är viktigt för att hålla stadens historia levande. Idag är det bara stadens grundare Gustaf II Adolf som anses vara värd att hålla i minnet. Försäljningen av grannfastigheten är nu överklagad eftersom det finns ett tidigare beslut i Kommunfullmäktige sedan den 28 maj 1990 om att den delen av kvarteret skulle tillföras Stiftelsen Roslagsmuseet för att möjliggöra en framtida utbyggnad. Men till allt detta finns det anledning att återkomma när vi vet mer om spelet bakom kulisserna.


Det tar tid att få grepp om vilka krafter som styr den utveckling som pågår. Att ledande socialdemokrater tidigare gärna gynnande intressen, som låg i rörelsens eller enskilda ledande personers egenintresse, det var rätt lätt att se. Nu föreställer jag mig att någon form av kohandel måste pågå när det gäller olika intressen som rör markanvändningen. Något som inte är helt lätt att genomskåda, men nog kommer att visa sig. Allt kommer till den som kan vänta ;-). Vilket är trösterikt med tanke på min hälsa. Jag måste bland annat att tänka på blodtrycket. När jag ser att vi i Norrtälje inte är ensamma om att politikerna går privata intressenters ärenden, då sjunker trycket, eftersom jag inser att tiden arbetar för att flera medborgare kommer att bry sig. Läser därför med stor behållning Gunnar Strömmers kolumn Dags för stramare tyglar i kommuner om hur det kommunala självstyret ser ut i Leksands kommun. Gunnar Strömmer har tidigare varit verksam jurist inom Centrum för rättvisa och är uppenbarligen en f d MUF-ordförande, som ser att enskilda individer står sig slätt när politiker, oavsett partifärg, sätter egna intressen i främsta rummet. Just nu fjäskar politiker av alla kulörer för de företagare, som man vill ligga bra till hos. Men det går inte ta miste – Fredrik Reinfeldt verkar tycka att företagarna nu måste inse att de också har ett socialt ansvar bland annat när det gäller att ta tillvara och utveckla arbetslösa människors förmåga. Det ska bli intressant se om detta är ärligt och uppriktigt menat och hur han i så fall kommer att tackla dem som under flera decennier blivit bortskämda med att kunna luta sig mot ett tolkningsföreträde.

Intressant.

måndag 6 juni 2011

Du tronar på minnen från fornstora dar. . .

En dag som denna ska man känna stolthet över Sverige, men ju mer jag tänker på texten i nationalsångens andra vers desto mer fundersam blir jag. Där sjunger vi om fornstora dar och säger oss veta att landet både är och blir vad det en gång har varit. Hur mycket framåtanda ligger det i sånt tankegods? Sedan slår mig tanken om det månne är detta synsätt som kan förklara varför upphovsrättsindustrins lobbyister går på i ullstrumporna och kräver licens- och kopieringsavgifter på all tänkbar konsumtion och utrustning med anknytning till internet. De räds en framtid där de måste tänka nytt istället för att kräva att varje svensk ska tvingas fortsätta göda de heliga kor som upphovsrättsindustrins olika organisationer har blivit. Just nu stöts och blöts frågan om extra avgifter på hårddiskar och USB-minnen samt licensavgifter på mobiltelefoner.


Parallellt med tröga förhandlingar med teleoperatörerna lobbar man friskt både i Bryssel och annorstädes för att förvrida huvudet på politiker och tjänstemän, som har till uppgift att finna en rimlig balans mellan olika intressen. Sedan 1960-talet, då rättighetshavare med närstående intressen lyckades baxa in sina uppköpta ekonomiska rättigheter under Bernkonventionen, har allmänintresset satts i strykklass. Trots att det i de lagstiftande församlingarna borde vara väl känt att vi människor är biologiska, sociala och skapande varelser, som är beroende av att kunna interagera med varandra kring allt mellan himmel och jord för att kunna utvecklas. Ur den synvinkeln är initiativet med Creative Commons License mycket intressant. Eftersom det ger en upphovsman möjlighet att enkelt ange på vilka villkor något får användas av andra, vilket naturligtvis underlättar för oss alla. Dessutom ser man lättare det komplexa om man likt Magnihasa ser enkelt på saken. Intensifier noterar att hans bok blivit ebok. Det nätpolitiska manifestet finns nu tillgänglig på The Pirate Bay, vilket han ser som den bästa rescension han kan få. Så kan man också se på andras spridning av ens verk.


Kulturbloggen undrar: - Hur kan någon alls föreslå skatt på hårddiskar som ersättning för piratkopiering? Deepedition ser också hur vi attackeras och noterar att fem år gått utan att denna industri ansett sig behöva fundera över sina affärsmodeller. Men kopieringsavgiften har också den fördelen att de inte behöver jaga enskilda individer och bevisa att de gjort sig skyldiga till piratkopiering. Naturligtvis är det enklare och dessutom ger det mer pengar att straffskatta oss kollektivt istället för att hålla hela rättsapparaten igång för att jaga dem som rent alltmänt påstås stjäla brödet ur munnen på alla kulturskapare. Sedan de väl knäckt principen ligger vägen öppen att ta betalt gång på gång på gång för samma innehåll. Samtidigt slår Fredrik Sand, IT-expert vid Stockholms handelskammare ett slag för att upphovsrätten ska ses ur både ett ekonomiskt och ett näringspolitiskt perspektiv istället för enbart det juridiska som hittills. Emil Isberg berättar om sitt besök vid det event som Copyswede ordnade den 3 juni. Eric Erfors visar i sitt inlägg på Opinionsbloggen att ingen politiker bryr sig om vad det kostar så länge de i åratal kan mjölka skattebetalarna.


En annan sak att beröra denna dag är hur det står till med demokratin i vårt land. Något vi måste fråga oss sedan resultatet av WVs undersökning publicerats i olika media. Det som är särskilt intressant med denna undersökning är att undersökningen genomförs med jämna mellanrum sedan år tillbaka och att samma frågor ställs under samma tidsperiod till ett visst antal jämförbara respondenter i en rad olika länder. Även om den inte svarar på frågan varför folk väljer att svara som de gör, är det intressanta jämförelser som kan göras när det gäller synen på olika företeelser i samhället. Alla data är tillgängliga på nätet varför den intresserade kan botanisera i materialet på egen hand. Detta i motsats till den censur som Telias dotterbolag i Vitryssland ägnar sig åt, vilket Martin Uggla ställer frågor om i ett inlägg i SvD Opinion. Många är vi som gläds åt att FN:s rapportör för yttrandefrihet Frank La Rue markerat att fildelarlagar är ett hot mot våra mänskliga rättigheter. Även om vi kan räkna med kraftiga reaktioner från deras organisation WIPO som tidigare hävdat att upphovsrätten och dess närstående rättigheter ska räknas till de mänskliga rättigheter som FN ska skydda. Sedan finns det olika sätt att gräva fram information, vilket bloggen Ting och tankar visar. Önskar att den politiska majoriteten i vår kommun (m+c+fp+kd) vore mer intresserad av att bevara miljöer som kan berätta om tidigare århundranden i vår stad. Det ska bli Intressant se vad Bengt Ericsson, ordförande i Kultur- och Fritidsnämnden, kan göra åt saken.

Intressant.

lördag 4 juni 2011

Allt kan köpas för pengar?

Läser DN:s artikel Demokrati inte så viktigt för dagens unga svenskar och har svårt att tro mina ögon. Men efter att ha rådfrågat Paki Holvander, kommunstrateg för Demokrati och Mångfald i Södertälje kommun, vet jag nu att undersökningen sker med jämna mellanrum och håller god kvalitet samt ingår i en världsomspännande forskning med ett stort antal länder involverade. Annars hade det legat nära till hands att tro att någon roar sig med att skämta i en mycket allvarlig sak. Som pensionär har jag hört om den ironiska generationen och tänkte först att dagens unga, som utsätts för enkäter om än det ena än det andra företeelsen bland unga som vuxenvärlden gärna förfasar sig över, helt enkelt pekar finger genom att inte vara helt seriösa i sina svar. Men, inser sedan att svaren kan vara helt sanningsenliga och då måste vi ställa oss frågor om vad dessa svar vilar på för grund och vad som kan ligga bakom.

Forskningsledaren Staffan I. Lindberg frågar sig också hur detta kan komma sig, men har inget svar utan kan bara göra antaganden utifrån svar från unga i sin omgivning. Helt rått kan jag tänka mig att förtroendet för politikerna, som själva tjänar rätt bra på sina politiska uppdrag, står i direkt relation till dem som är beredd att tjäna en hacka på att sälja sin röst. Inte så konstigt eftersom de politiker som slåss om makten visat att de kan sälja ut sitt tidigare deklarerade demokratiska förhållningssätt inför hotet att förlora inflytande inom politiken i allmänhet och sitt parti i synnerhet.

Piratpartiet är ett exempel på ett politiskt parti som inte hade kommit till stånd om de etablerade partierna hade varit mera lyhörda inför de samhällsförändringar som krävs i en tid då människor förväntar sig fritt kunna dra fördel av den teknik som finns för information och kommunikation. Vi människor vill ha rätt att bete oss på samma sätt som tidigare, då man med hjälp av papper och penna samt skrivmaskin olika tekniker för mångfaldigande av eget och andras tankegods och olika uttryck för kultur- och kunskapsutveckling, kunde utveckla sitt eget inre liv. Ett beteende som senare ledde till köp av sådant som man kände behov av att ha i sin ägo. Vad jag kan se är det ingen skillnad idag mot tidigare – först kollar man och utbyter meningar med andra om saken, sedan köper man det om man anser det vara värt pengarna. Som svar på detta har riksdagen skärpt lagstiftningen för att underlätta upphovsrättsindustrins jakt på människor som delar filer med varandra. För att inte tala om FRA en rad andra åtgärder i syfte att övervaka allt vad vi medborgare sysslar med när vi befinner oss ute på nätet.

Inom andra samhällsområden finns det andra exempel. Ta till exempel de unga människor, som engagerat sig för djurens rätt till en juste behandling. Vad händer i dessa unga sinnen, när det visar sig att samhället står rätt handfallen inför den vanvård som sker? Eftersom våra nyhetsmedia verkar vara ointresserade av att granska det som pågår i olika djurstallar och samhällets kontrollanter intalats att de arbetar för en successiv förbättring genom goda råd istället för att använda sina möjligheter till sanktioner (vilket inbjuder de samvetslösa att synda på nåden), blir en del ungdomar allt mer militanta medan andra får sin bild av ett samhälle, där pengar betyder mer än djurs välbefinnande, ytterligare förstärkt. Om andra kan tjäna pengar på ett samhälle där rättrådighet inte lönar sig, är det kanske inte så konstigt ifall allt fler ungdomar ser en möjlighet att sälja sin röst, men jag måste medge att det är smärtsamt att tänka i de banorna.

Hur som helst – allt hänger ihop. Nu gäller det bara att fördjupa forskningsinsatserna för att ta reda på de bakomliggande orsakerna. Här är det inte enbart i skolans inre arbete, där elever ska ges möjlighet att tillämpa demokratiska fri- och rättigheter i sin egen vardag, som kan vara av intresse. Utan i minst lika hög grad krävs studier av skolböckernas ideala värld i förhållande till den praktiska politik, som den tar sig uttryck i den egna kommunen och i landet i stort. Antalet kommentarer och blogginlägg säger oss att ämnet Unga och politik intresserar.

Andra som skriver är bl a följande: DN-huvudledare; SvD; Juristens funderingar; MinaModerataKarameller; Viktualiebrodern; Scaber Nestor; Lars-Erick; Tokmoderaten; Motpol; Jan Nilsson; Beelzebjörn; Thomas Böhlmark; Unni Drougge; Martin Moberg; Knapsu; och Johan ”Mitt i steget” Westerholm. Samt sist men inte minst Badlands Hyena, som kan konsten att vrida till det hela. Twitter som detta exempel från norr ökar inte precis tilltron till politikers omdöme.

För övrigt anser jag i likhet med Isobel Hadley-Kamptz att de som ansvarar för den förda politiken kring GMO måste granskas mera ingående och ifrågasättas. För övrigt ett bra exempel på att lagstiftningen för immateriell rätt har haft helt fel fokus och att pengar har fått företräde framför andra minst lika viktiga värden.


Intressant.

torsdag 2 juni 2011

Samhällsstödda ideella föreningar eller CSR-certifierade företag?

Senaste Uppdrag granskning lämnar mig ingen ro. Vad handlar det om? Att sprida en reklamkalender till skolbarn förklädd till budbärare för organisationen Friends? Det finns inga gratis luncher sägs det och då finns det knappast några gratiskalendrar heller. Jag kan tänka mig att Friends roll varit att öppna dörren till klassrummen för en produkt där ett antal sponsorer kan visa att de tror sig göra en insats mot mobbning. Som tack för medverkan får Friends en annons och tre procent av det som annonserna ger och säljföretaget får ett starkt argument i det stöd till Friends kampanj mot mobbning, som kalendern påstås vara en del av.


Tidigare fick vi genom Uppdrag granskning kännedom om hur förbundet Hem och Skola genom ett avtal med samma callcenterföretag fått hålla till godo med c:a 20 procent för en kampanj mot mobbning. Pengar som i huvudsak användes av förbundsledningen till konsulters medverkan vid föreläsningar, workshops och liknande inom skolan. Under tiden levde de lokala Hem- och Skola-föreningarna under knapphetens kalla stjärna. Detta samarbete är nu avslutat och Hem och Skola-förbundet sliter nu för en uppbyggnad av organisationen med engagemang underifrån. De är därför angelägna om att folk ska veta att de inte är involverade i Kompiskalendern. Sedan återstår frågan: - Hur får sponsorer veta vilka resultat de nått med sitt stöd? Om man ska tro Skolverket har mobbningen snarare ökat än minskat. Men det kan naturligtvis vara så att den ökande medvetenheten lett till fler anmälningar. Det är den ena sidan av saken.


Den andra sidan handlar om att Sverige genomgår en förändring där skatterna sänks och samhällets stöd till kultur- och fritidsverksamhet förväntas vara en del av företagens arbete med att bygga upp sitt företags immateriella värde i människors medvetande genom att företagen synliggör sitt samhällsansvar. Till dess att bankernas och företagens övertagande av uppgiften att stödja de verksamheter, som hittills haft sitt stöd genom politikernas fördelning av skattemedel, har det uppstått en lönsam nisch för företagsamma mellanhänder. Här i form av ett callcenterföretag i vars moder- och/eller systerbolag man utvecklat ett affärskoncept för att sysselsätta företagaren och dennes närstående, som i sin affärsverksamhet kan dra nytta av den goodwill hos befolkningen, som det civila samhällets föreningar och stiftelser har byggt upp genom åren.


Ett av de mer iögonenfallande exemplen på möjligheten att dra nytta av människors godtrogenhet är Postkodlotteriet, som jag skrev om på min blogg i Norrtelje Tidning, sedan tidningen entusiastiskt berättat om en vinst i Hallstaviks-området, utan att de med ett ord nämnde om de förhållanden, som journalister i såväl Svenska Dagbladet som Aftonbladet avslöjat när det gäller behållningen för VD och det företag som driver verksamheten i namn av drygt 30 organisationer med en rejäl exponering i TV 4. Friends är för övrigt en av dem och de ser Svenska Postkodlotteriet som en av sina huvudsponsorer vid sidan av Swedbank och Telia. För mig är det helt uppenbart att något är fundamentalt fel när en lotteridirektör inklusive bonus kan tjäna uppemot en halv miljon kronor i månaden, medan en sjuksköterska med sju år i yrket på sin höjd kan få runt 25.000 kronor i månaden. Och lärare, som politiker sagt att man ska satsa på, kommer att få slita rejält för en uppvärdering av sitt yrke. Ett sådant beteende av dem som profiterar på människors engagemang är inte långsiktigt hållbart.


Kan jag i all enkelhet få föreslå ett nytt tema för #prataomdet – Vad är bäst för våra barns och samhällets utveckling? Kultur- och fritidsverksamhet genom samhällsstödda ideella föreningar eller CSR-engagerade företag? Eller både det ena och det andra för att driva fram en CSR-certifiering?


Men, det är svårt att veta om det senare är sprunget ur näringslivets kampanjer eller om tanken på CSR-engagemang vuxit fram ur företagares eget intresse och vilja att bidra till en långsiktigt hållbar utveckling. En av de flitigaste aktörerna när det gäller det förra skrev med anledning av Svenskt Näringslivs framtidsdagar i Göteborg, som startade den 26 maj, på GT:s Ledare & Debatt Lita inte på politikerna.



Kommen så långt får jag ett osökt tillfälle att länka till Göran Widham ombord på livbåten som skriver om värdet av att #prataomdet. Den helt otroliga medieexploateringen av sexrelaterade spörsmål allt från Kungen upp och ner fram och tillbaka till ”prataomdet” borde kunna maka på sig för att ge plats åt seriösa samtal om en samhällsförändring, som påverkar verksamheterna för många barn, ungdomar och föräldrar samt förenings- och fritidsledare i det lokala samhället. Går sedan vidare till Christian Engström, som berättar om De grönas aktiviteter kring ACTA-avtalet i Bryssel. Det känns bra. Emil Isberg uppmärksammar att Quatrohelixmaskinen behöver support, vilket jag ser som en aktiv handling med bäring på dagens tema.

Intressant.