lördag 24 november 2012

Livet i smått och stort


Det är nu drygt tre månader sedan jag gjorde ett blogginlägg. Då jag valt att fokusera på styrketräning för att förbättra mina chanser att få vara med ett tag till, har det inneburit att jag undvikit stillasittande framför datorn. Något som i sin tur lett till att jag känt en viss bävan inför ett nytt blogginlägg. Dagar har kommit och gått och mina dagliga tidningar Svenska Dagbladet och Norrtälje Tidning har hållit mig ajour med världen utanför. Inte så sällan har det kliat i fingrarna att sätta tankar på pränt, men sedan har jag lutat mig tillbaka och tänkt på vad något av alla mina härliga medmänniskor gjort mig medveten om – medan du vilar verkar den högre makt, som alla goda människor bär inom sig.

Trygg i den förvissningen har jag inte känt något större tryck att ta till orda här på nätet. Inte förrän idag när ”gubbjäveln” Svante Lidén i AB berättar om sitt livs första house-party. Om och om igen har jag läst hans berättelse om upplevelsen av Swedish House Mafia på den nya nationalarenan i Solna och skrattat riktigt gott. Tänk att någon,15 år yngre än jag, har svårt att hänga med! Trots det förstår jag att det handlar om rytm och förmågan att skriva kod så att tekniken kan presentera ljus och ljud så att människor oavsett ålder påverkas och i den, som inte är helt förstockad, väcka lusten att interagera. ”Det går inte komma undan, man susar iväg som Omar på flygande mattan. Härligt.” skiver Lidén. 

Trots det väljer han för kvällen det trygga och invanda ”Mozart, ett säkert kort. På topplistan varje vecka – i 250 år.” Själv konstaterar jag att det ena inte behöver utesluta det andra.

Teknikrädsla eller teknikintresse? En fråga som genomsyrar utvecklingen i vår tid på samma sätt som främlingsrädsla eller främlingsintresse.

Det senare gör att jag trots att hälsan lägger hinder i vägen, försöker hålla mig ajour med den diskussion som förs om nätets möjligheter, väl medveten om att jag och andra får oss till livs en hel del som vi helst av allt vill slippa. Men, allt mänskligt har sina avigsidor och bara för att vi inte vill se försvinner det inte. Här hjälper endast tålamod och sakliga argument.