onsdag 21 maj 2014

Vi behöver ett starkt Europaparlament.

Norrtelje Tidnings politiske chefredaktör Reidar Carlsson redogör för sina intryck av den paneldebatt inför EU-valet, som Rodengymnasiet anordnade igår. Jag håller helt med honom om att man kan undra om debatten var så informativ att den kunde bidra till att underlätta elevernas val. Ovan vid debattformen och rejält ringrostig, kände jag mig själv stundtals rätt bortkommen. Men, hoppas att jag trots det lyckades informera både om Piratpartiets hjärtefrågor och min syn på den övervakning som Edward Snowden avslöjat. För den som vill veta mer om kopplingen mellan FRA och Snowdens avslöjanden hänvisar jag till en välskriven debattartikel i Expressen från den 16 september 2008, som visar att vi som ifrågasatte FRA-lagen redan då hade lyckats klura ut vad som var på G.

Vid gårdagens debatt bekräftades också något, som jag haft på känn sedan en tid tillbaka. Utan att vi riktigt vet, när detta skedde, lever vi idag i en elitdemokrati, det vill säga att vi överlåter all vår politiska makt till en ”elit” utvald av de politiska partierna och sedan har vi inget att säga till om fram till nästa val. Detta stod klart sedan jag vågat påstå att det råder ett demokratiskt underskott inom EU och att Piratpartiet vill ha ett nytt grundfördrag istället för det svårbegripliga som man hittills lappat och lagat.

Om jag minns rätt var det Folkpartiets Monica Renstig som replikerade och menade att besluten i EU är förankrade i Sveriges Riksdag genom de samråd som våra ministrar håller med riksdagens EU-nämnd, innan de deltar i Ministerrådets möten. Detta samråd är alltså den sköra tråd som ska garantera att den makt, som folket överlåtit till riksdagens ledamöter, hanteras med omsorg och respekt för EU-stadgan samt Sveriges grundlag. Här blir det naturligtvis intressant att titta närmare på processen i EU-nämnden. Tar man där uppdraget från folket på allvar eller är de bara en pluton i det knapptryckarkompani, som förre riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson skrivit en bok om? Utan att göra en djupdykning efter svaret på den frågan, tycker jag mig redan här få en förklaring till varför valet till EU-parlamentet mest förefaller vara ett spel för gallerierna. Eftersom Ministerrådet ibland blir tvungen att förhandla med EU-parlamentet för att få sin vilja igenom, passar det alldeles utmärkt med ett parlament, som valts med klent folkligt stöd.

Det förklarar också varför varken ledande politiker eller media anstränger sig när det gäller att hålla isär de frågor, som hör hemma i Sveriges Riksdag, och de som ska hanteras i EU. Så blandar man bort korten och förvillar väljarna. Men sådant straffar sig. Politiker som brister i respekten för folkets behov av begriplig information, kommer i längden inte undan med att bara formellt uppfylla kraven på folkligt inflytande i våra beslutande organ. När folket upptäcker att Elitdemokrati blivit ett vedertaget begrepp, då måste de politiska partierna inse det egna behovet av kunskap om folkstyre och dess förutsättningar. Jag är rätt övertygad om att främlingsfientliga partier kan konsten att spela på människors känslor av underläge i den utveckling, som pågår. Och här passar EU, flyktingar, invandrare och muslimer in som utmärkta syndabockar.

Under de dagar som återstår till valdagen söndagen den 25 maj hoppas jag att allt fler väljare genomskådar maktspelet och inser att försvaret för de mänskliga rättigheterna i den politiska miljö, där informations- och kommunikationstekniken vunnit insteg, där behövs Piratpartiet, vars två främsta företrädare Christian Engström och Amelia Andersdotter redan visat att de både har kunskap och mod att säga stopp och belägg när tekniken används mer för att kränka våra mänskliga rättigheter än att stärka dem. Instämmer till fullo i Opassande Emmas funderingar – Om integritetsfrågan är död som valfråga, vad mer är det som är dött i vårt samhälle? Avrundar med Christian Engströms blogginlägg om Piratpartiet; och Henrik Alexanderssons om Beatrice Ask och datalagring.

fredag 9 maj 2014

Vem ska värna vår rätt till integritetsskydd?

Gårdagen började med att jag blev klarvaken när jag läste morgontidningen – landets högsta chefer inom Rikspolisen och Rikskrim bjöd på en rätt anmärkningsvärd reaktion mot Europadomstolens dom om Datalagringen under rubriken Nätleverantörer har förhindrat vårt arbete. Henrik Alexanderssons reaktion blev omedelbar eftersom det inte var några vanliga medborgare som tagit till orda. Själv hade jag störst besvär med en passus, som jag inte trodde vara möjlig i ett rättssamhälle Det krävs ett beslut av domstol, åklagare eller polischef för att begära ut uppgifter från leverantörer och det måste gälla misstanke om brott som ger minst sex månaders fängelse.” Det betyder att det enligt dessa höga polischefer skulle vara ett tillräckligt skydd för vår integritet med ett beslut av en polischef eller en åklagare för att hos en internetoperatör begära ut metadata om allt som vi använder nätet till vid misstanke om brott, med undantag endast för de brott som betraktas som ringa. Som ringa brott räknas de brott som kan ge böter eller fängelse upp till 6 månader.

Dessa garanter för vår rättssäkerhet avslutar sitt debattinlägg ”Medborgarna förtjänar en polis med rimliga befogenheter.” Ja, det var just det – rimliga befogenheter. Tillgång till internet är i en FN rapport klassad som en mänsklig rättighet, vilket Wired.com skrivit om. Den rättigheten är det inte mycket bevänt med, om där inte finns ett robust skydd för vår personliga integritet. Medan regeringen och Socialdemokraterna slingrar sig och krumbuktar i en tävlan om vem som kan gå längst, när det gäller att tillfredsställa mer eller mindre väl underbyggda krav på övervakning av oss, när vi rör oss på nätet, pågår i USA ett helt annat arbete i spåren av Edward Snowdens avslöjanden. Där försöker politikerna enas om att begränsa övervakningen, vilket Ny Teknik berättar om. 

Som kronan på verket denna dag, kommer sedan en replik av internetoperatören Bahnhofs Jon Karlung på de höga polischefernas debattinlägg Bahnhof svarar – Vi har lagen på vår sida. Där förklaras klart och tydligt vilka premisser som gäller enligt deras tolkning av lagen. Om det anses vara fel må det prövas i en domstol. Nog är det väl ändå upp- och nervända världen att en internetoperatör måste vara den som tar fighten för vår rätt till skydd för integriteten och rättssäkerheten och inte Justitieministern, Justitieutskottet och landets högsta polischefer? Nog för att det är ett riksdagsval i antågande, men sådant valfläsk stinker rejält. Kan bara hoppas att allt fler genomskådar det upplägget.

Eller är det rent av så att Alliansen och Socialdemokraterna kallt räknar med att de ska vinna slaget genom att spela på brottsoffrens sårbarhet och sedan vara ensamma om sin tolkning bland Sveriges valda till EU-parlamentet. Är det inte solklart varför Piratpartiet behövs både i Sveriges riksdag och i Europaparlamentet?


fredag 2 maj 2014

Trygghetsvurm säljer övervakning.

- De enda uppgifter som myndigheterna inte missbrukar är de uppgifter som myndigheterna inte har tillgång till.” Citatet finns i slutklämmen på artikeln Åklagare och Säpo vill införa nytt tvångsmedel i dator i Dagens Juridik, som för övrigt omgavs med en röd varningstext när den nådde mig via mejl sedan den delats bland vänner på Twitter?! Artikeln speglar skeendet när Svenska Kriminalistföreningen anordnade en debatt i Rosenbad. Den visar bland annat att medlemmar i denna förening, som själva inte ens har en hemsida på nätet, vill gå mycket långt i sin iver att spionera på nätets användare i hopp om att kunna finna bevis som kan styrka deras misstankar om att nätet kryllar av brottslingar. Känner stor tacksamhet gentemot Advokatsamfundets Anne Ramberg, som i sådana sammanhang orkar stå upp för allas vår integritet och rättssäkerhet.

Dessa kriminalister backas upp av säkerhetsbranschens aktörer, som skickligt spelar på människors rädsla och brottsoffers känslor för att öka efterfrågan på varor och tjänster inom Säkerhetsbranschen, en organisation som bildades när den tidigare VD:n Per Edsmar under 2013 lyckades med bedriften att fusionera teknikbolagens organisation Swelarm med bevakningsföretagens Sweguard. Med f d Rikspolischefen Björn Eriksson som ordförande, är kontakten med Justitiedepartementet säkrad. Där är det ingen hemlighet att branschen lobbar för att privata företag ska avlasta Polisen en del arbetsuppgifter, vilket Eriksson framfört i ett brev till Justitieministern. Något som P4 Skaraborg uppmärksammat. Är det valår så är det.

En av dem, som vurmar för övervakningskameror med kontinuerlig inspelning, passar naturligtvis också på och argumenterar i SvD Brännpunkt – i papperstidningen under rubriken Lagen skyddar inte brottsoffer. Naturligtvis ses Datainspektionen som det stora hindret för branschens utveckling eftersom de synar hur kameraövervakningen tillämpas med hänsyn till lagens bestämmelser. När Datainspektionens GD Kristina Svahn Starrsjö i SVD Brännpunkt ger sin syn på saken, bekräftar hon vad många anat – branschen säljer övervakningsutrustning med hjälp av skönmålning – övervakningen sägs gälla trygghet. Underförstått kräver användningen av branschens utrustning därmed att vi ska vara villiga att offra vår grundlagsskyddade rätt till skydd för vår personliga integritet i utbyte mot en ökad känsla av trygghet.

Övervakningskameran har därför begåvats med en alldeles egen dag och kallas då naturligtvis Trygghetskamerans dag – en dag då Datainspektionen nu senast ställdes i skamvrån. Här fanns ingen förståelse för Datainspektionens behov av överprövning i domstol för att praxis skulle kunna uppstå. Redogörelse från den tillställningen kan få varje rättänkande individ att känna skräck. Bland de politiker, som medverkande, fanns Socialdemokraternas Morgan Johansson, tippad Justitieminister om Socialdemokraterna vinner valet. Han säger själv att det inte är någon hemlighet att han vill gå betydligt längre än vad regeringen har gjort. Inför ett sådant hot måste varje rättänkande väljare besinna sig – rösta på Socialdemokraterna och få Morgan Johansson som Justitieminister?!

Som ett extra påbröd kommer dessutom signaler om att Säpo vädrat morgonluft och vill ha möjlighet att infektera misstänkta personers datorer med utrustning för övervakning. Läser dock i Computer Sweden artikeln Polisiära trojaner måste bekämpas som visar att det lyckligtvis finns säkerhetsexperter som tänker längre än näsan räcker. Tomas Djurlings slutkläm lyder ”Om polis och åklagare skulle få rätt att använda denna metod så riskerar de rättssäkerheten för alla i samhället. Det är knappast något någon vill.” 

Det sista vill jag dock låta vara osagt, eftersom medierna svämmar över av upprörda reportage, som till tröst för brottsoffer och deras anhöriga ofta utmynnar i krav på strängare straff. Enligt BRÅ:s Nationella trygghetsundersökning är det personer, som upplever att brottsligheten i samhället ökar kraftigt, som också känner sig otrygga i större utsträckning. Något som borde leda till eftertanke på redaktionerna. Hur och med vad balanseras det nyhetsmaterial, som säljer, men samtidigt inger läsekretsen en ökad känsla av otrygghet? Mot den bakgrunden var frågeställningen i DN:s ledarartikel för några dagar sedan Fler – men inte bättre välgörande klarsynt. Vad hjälper strängare straff om polisen av skilda orsaker inte klarar av att utreda de anmälningar som görs?

Frågan är om det finns hopp om bättre sans och balans under kommande mandatperiod. Den frågan söker jag svar på när jag tar del av EU-kandidaternas svar på Aftonbladets fråga i Valkompassen om ”Inskränkningar i medborgarnas integritet är acceptabla för att bekämpa brottslighet” Där visar det sig att 28 kandidater Tenderar att inte hålla med och 19 kandidater Inte alls håller med. Bland dessa 47 återfinns 10 PP, 10 MP, 9 V, 8 C, 5 FP, 2 KD, 2 M och 1 S. Bland de 34 kandidater som Tenderar att hålla med eller Fullständigt håller med finner vi 3 kandidater (1 FP och 2 M) som Fullständigt håller med och 31 kandidater (10 S D, 6 S, 6 KD, 2 FP, 2 C, och 5 M) som Tenderar att hålla med. Därutöver har vi 7 kandidater (3 S; 2 KD och 2 FP) som svarar varken/eller.

Nog är det intressant att se var åsiktsgemenskapen ser ut att vara som störst och fundera över vad detta bär med sig i framtiden. Att Vänsterpartiets kandidater röstar, som de gör, är inte underligt mot bakgrund av partiets historiska erfarenheter av att finnas på Säpos lista med personer, som hållits under uppsikt. Men att så många socialdemokrater värderar Integritet lika lågt som motsvarande antal hos S D, det hade jag inte väntat mig. Inte undra på att Morgan Johansson tuppar sig. Men, nog är det talade på mer än ett sätt. Samtidigt kan man se vilka partier som haft mest diskussioner om bristen på sans och balans när det gäller medborgarnas rätt till skydd för sin personliga integritet även på nätet. Den som är intresserad av en Rättspolitik präglad av respekt för medborgarnas demokratiska fri- och rättigheter samt ett robust skydd för den personliga integriteten, måste verkligen prioritera bland frågorna i EU-valet. 

Ingenting kan vara viktigare än att välja ett parti som står upp för att Informations- och Kommunikationstekniken – ICT – ska användas för att skydda medborgarnas mänskliga och konstitutionella fri- och rättigheter. I systemen inbyggd design för användarnas personliga integritet är inte genomförbar om ledande politiker sällar sig till ivrarna för ökad övervakning. Att verka för en teknik i medborgarnas tjänst är det starkaste motivet för mitt engagemang i Piratpartiet.