tisdag 16 september 2014

Arbetar politiker och partier för demokrati?

Tidigt på valdagen bekräftade Sveriges Radio för oss lyssnare än en gång det som Piratpartiet länge försökt göra väljarna uppmärksamma på – NSA:s intrång i Teknikföretagens databaser. Här berättas om Yahoo, som tvingats ge upp sitt försvar av kundernas integritet. ”De överklagade, men medan den rättsliga processen pågick, hotade regeringen företaget med böter på 1,7 miljoner om dagen om de inte följde domstolsbeslutet - då gjorde Yahoo det. Företaget förlorade överklagandet också, och domstolsbeslutet låg sedan till grund för USA:s regering och NSA att kräva att även andra teknikföretag skulle samarbeta.”

Ett beteende från statens sida, som vi känner igen från Justitieutskottets öppna utfrågning i juni 2014, vilken ingick som en del i regeringens utredning föranledd av EU-domstolens dom om datalagringsdirektivet. När jag tänker på att Sverige nu riskerar att få Morgan Johansson (S) som ny Justitieminister efter Beatrice Ask (M) kan det knappast bli värre – ur askan i elden kan man verkligen säga. Vi kan bara hålla tummarna för att de av Löfven tilltänkta samarbetspartierna inser att de måste tillförsäkra sig inflytande i form av en samlingsregering med ett antal ministerposter, bland annat Justitieministerposten.

Det bräckliga demokratiska bygge, som politikerna lutar sig mot, vilket bland andra Nicklas Lundblad skriver om i SvD under rubriken Demokrati som skapar populism, talar verkligen för en rejäl omröring i de politiska grytorna. Många är de aktörer, som idag vet hur man arbetar för att pådyvla landets befolkning en utveckling, som de inte bett om, när röstandet vart fjärde år reducerats till en mekanism för konfliktlösning, där den med flest påhejare vinner.

Efter att ha sett en dokumentär om samernas kamp för att bevara renbetesnäringen i Nord-Norge väcktes min nyfikenhet: - Vilka intressen ligger bakom och vad har de för avsikter på kort och lång sikt. Eftersom Geologins dag sedan 2001 är ett årligt återkommande arrangemang för att hålla trycket för mineraler och dess utvinning uppe, föll min blick rätt snabbt på en annons i fredagens SvD att dagen skulle firas vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm och vid Stora Vika Kalkbrott i Nynäshamn. I denna vecka dessutom vid Geovetenskapens Hus, Stockholms Universitet och en del andra skolor och lärosäten. Detta i samarbete med en rad olika aktörer med intresse att exploatera skyddsvärda naturområden och samernas renbetesland.

Geologins dag initierades av Nationalkommittén för geologi vid Vetenskapsakademien, till att börja med som ett projekt under ledning av SGU:s informatör. Dagen fann senare sin form i Föreningen för Geologins dag. Den föreningen hade från början som syfte att sprida information och kunskap om geologi till allmänheten, men från 2004 breddades detta syfte att mer aktivt vända sig till skolelever och lärare i Sverige. Genom ett nytt skolmaterial år 2008 fick föreningen tillträde till 350 klassrum runt om i landet och dagen firades detta år av drygt 15 000 elever. Samtidigt fastställdes att syftet med Geologins dag även skulle vara att förbättra kunskapen om och förståelsen för den samhällsnytta som utvinning och användning av geologiskt material innebär. I föreningens skolgrupp finns främst företrädare för Sveriges Geologiska Undersökningar (SGU) men även Gruv- och Stenindustrin, Evolutionsmuseet och Upplandsstiftelsen. Statligt anställda kan således inom ramen för en ideell förening arbeta för att försvåra tillvaron för Sveriges urbefolkning. 

Om detta sägs inget när Skolverket under rubriken Geologin får liv på webben puffar för Geologins dag. På Sällskapet GeoNords hemsida kläddes det breddade syftet i en synnerligen vacker språkdräkt: ”Större kunskap och förståelse innebär en mer initierad debatt och bättre förutsättningar för en klok avvägning mellan nytta och uppoffring vad gäller framtida naturresursanvändning”Men detta kan möjligen bli en sanning om samernas organisationer och aktivister inom Naturskyddsföreningen på lika villkor kan tillföra undervisningen sina kunskaper och erfarenheter.

På Sametingets hemsida finns särskild information om Gruvor i Sápmi, som visar att samerna kämpar för sin och rennäringens överlevnad. Där hänvisas bl a till ett inlägg i Uppdrag Granskning den 17 september 2013. I oktober 2013 tillförde Näringsdepartementet till SGU (Sveriges Geologiska Undersökning) 12 miljoner kronor 2014 – 2016 för ”att öka kunskapen om geologins roll och dess betydelse för tillväxt i alla delar av landet.” Tidigare skrev Magasinet Filter Gruvligt! om statens agerande.

I år bojkottades Jokkmokks marknad av konstnärer och artister sedan Jokkmokks kommun sagt Ja till ny gruvdrift, vilket SVT Kultur uppmärksammade. Även i Norge strider samerna för sina rättigheter vilket framgår av Naturvernforbundets hemsida Nog är det intressant att notera hur detta ordkrig förs på flera fronter mot samerna och deras näring; dels genom statliga tjänstemän verksamma inom Föreningen Geologins dag och dess skolgrupp och dels i den direkta konfrontationen mellan människor i avfolkningsbygder, där främst politikerna på alla nivåer ser en möjlighet att stärka kommunerna med hjälp av gruvetableringar. Allt utan några nämnvärda dubier om vad detta kan leda till på längre sikt.

Känner i nuläget viss tröst i att Naturskyddsföreningen vid sin senaste stämma beslutade att gruvfrågorna ska tillföras föreningens sakfrågor, även om föreningens hemsida ännu inte uppdaterats om den saken. En bra början kan vara att uppmärksamma Skolverket och landets lärare på behovet av kompletterande material i de fall de engagerar sig i Geologins dag.


onsdag 10 september 2014

Valet styrs av oro och ängslan...

... säger Henrik Ekengren Oscarsson, professor i statsvetenskap med inriktning mot valforskning, i den tredje och sista delen i serien av artiklar under samlingsrubriken ”I valet och kvalet”. Inte alltid tänker jag och syftar här på hur litet som hänt efter Edward Snowdens avslöjanden om NSA:s och FRA:s övervakningsverksamhet. Samtidigt måste jag medge att det naturligtvis är min ängslan och oro, som förklarar att jag inte kan lägga bakom mig vad de etablerade politiska partierna och deras ledare har dragit in oss i. 

Ser hur Ronnie Sandahl i Aftonbladet gör sitt bästa för att göra Piratpartiet och dess väljare till syndabock för den utvecklingen, när udden borde riktas mot Public service-media och Alliansen, som med stöd av Socialdemokraterna baxade igenom FRA-lagarna 2008 och 2009. Som motvikt läser jag Emma Opassande Hur mycket vet du om FRA? Och Christian Engström samt Anna Troberg. Där blir det väl ändå tydligt att vi gjort vad som varit möjligt med de medel som stått oss till buds.

Noterar annars att Norrtelje Tidning uppmärksammar Finansminister Anders Borgs brev till villaägarna, sedan arbetarkommunens ordförande Olle Jansson (S) klassat detta som en ren smutskastning. Något som Kommunalrådet Kjell Jansson (M) inte vill hålla med om eftersom Socialdemokraternas partners Miljöpartiet och Vänsterpartiet sagt sig vilja återinföra fastighetsskatten. Helt klart ingår brevet i de negativa kampanjmetoder som är frestande att ta till när kunskapen om vad som påverkar väljarna allt blir allt mer känd.

I artikeln. som jag nämnde inledningsvis och som finns i dagens papperstidning refereras till Henrik Ekengren Oscarsson, som berättar om hur känslor påverkar politiska ställningstaganden. Hans förklaring till varför negativa kampanjer är verkningsfulla ger oss en inblick i hur dessa kampanjmakare tänker när de väljer att spela på väljarnas oro och ångest. Mycket intressant – inte minst för alla oss som inbillar oss att vi väljare föredrar att göra ett val styrt av förnuft. I en ledare i Göteborgs-Posten i augusti 2014 påpekas dock att den sortens kampanjer kan straffa sig.

En annan viktig iakttagelse som Ekengren Oscarsson gjort i sin forskning är att sociala klyftor oroar en stor del av de vänsterorienterade väljarna, men inte i nämnvärd grad de orienterade till höger. Den olikheten mellan vänster och höger vore det intressant att få veta mer om. Själv uppvuxen och politiskt verksam under många år i en vänsterorienterad miljö, tycker jag mig se att det på den kanten finns mångåriga erfarenheter av företeelser i samhället som kan leda till reaktioner, som de högerorienterade upplever som skrämmande. Nu ser dock rollerna ut att vara de omvända. Det, som man inte vet så mycket om, är det lättare att känna rädsla inför.

Lyckligtvis finns det en annan sida hos oss människor, som kan väckas och göra oss entusiastiska och hoppfulla inför framtiden. Frågan lokalt här i Norrtälje är dock om vägen dit går genom medborgardialoger i viktiga frågor eller med hjälp av handel, mässor och olika jippon?! Naturligtvis hoppas jag att väljarna har förmåga att genomskåda när politiker försöker dra fördel av deras oro och ängslan eller peka ut dem som stollar eller foliehattar. Eller när politikerna och deras kampanjmakare inbillar sig att väljarna nöjer sig med bröd och skådespel. Som i många andra sammanhang gäller det även här att hålla balansen mellan inflytandet från såväl känslor som förnuft. Den som ser förnuftet, som rodret och känslorna, som vinden i seglen, inser snabbt vad som krävs för en lyckad seglats. Att segla är nödvändigt.


måndag 1 september 2014

Om detta måste vi tala – helst före valet!

Av en händelse upptäckte jag att vi alla har en möjlighet att förbättra våra kunskaper om den övervakning som de statsbärande partierna inte vill prata om – varken före besluten 2008/2009 om de lagar, som stiftades för Försvarets Radioanstalt (FRA) och dess verksamhet, och som samtidigt gjorde viktiga delar hemliga, eller i samband med Edward Snowdens avslöjanden om motsvarande verksamhet i USA, som utförs av NSA – National Security Agency. Avslöjanden som svenska folket nu kan ta del av sedan Dokumentär utifrån sänt detta under rubriken ”Amerikas fördolda stater” i tre delar – del 1, del 2 och del 3 och som kan ses fram till den 29 september 2014.

När journalister nu gjort vad de kunnat för att berätta om vad som pågår på högsta nivå i USA och som med stor sannolikhet pågår även här i Sverige, med Moderaternas, Folkpartiets, Centerpartiets, Kristdemokraternas och Socialdemokraternas goda minne, återstår det för folket att hjälpa dessa fakta att ta sig genom bruset fram till väljarna före valet den 14 september. Då kan vi, som väljare, säga vad vi tycker om det som pågår genom att lägga vår röst på det parti som ända sedan våren 2008 tagit massövervakningen på största allvar – Piratpartiet, som söker folkets stöd i valet till riksdagen. Det behövs en mycket kraftig signal att det, som nu pågår med de etablerade politikernas goda minne, inte är OK.

Tänk på vad Edward Snowden och andra offrat för att göra Dig och mig och alla människor i USA och världen runt medvetna om vilka verktyg, som säkerhetstjänsterna förfogar över och som används för att tråla all vår kommunikation och se vad vi söker efter på nätet samt skapa sociogram, som visar vårt umgänge och våra kontakter med andra. I en demokrati måste vi sätta vår lit till vår förmåga att visa politikerna att de måste ändra sånt som går åt fel håll. Till att börja med måste fler bli medvetna om vad som pågår och göra det lilla de kan för att visa att Snowdens och andras ansträngningar inte varit förgäves.