torsdag 7 december 2017

Metoo-kampanjen döljer effektivt ...

... berörda parters organiserade flykt från det gemensamma ansvaret för den goda arbetsmiljö, som Arbetsmiljölagen (AML) och dess regler ska bidra till. Det vågar jag påstå sedan jag sökt efter den källa ur vilken denna världsvida opinionsbildning är sprungen. Många är de journalister, som på olika sätt bidragit med att lyfta fram kampanjens resultat i form av "vittnesmål" från aktiva inom olika branscher och verksamheter. Framförallt i november 2017 när kampanjens resultat med hjälp av olika fyndiga hashtaggar och den gemensamma hashtaggen Metoo vällt fram likt eruptioner ur en sedan länge sovande vulkan.

Idag - en månad senare - kröns detta med en debattartikel av ordföranden för Sveriges Kommuner och Landstings arbetsgivarorganisation SKL, Lena Micko, i samverkan med företrädare för MÄN för jämställdhet, Unizon (kvinno., tjej- och ungdomsjourer) och Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF. Debattinlägget handlar om deras våldsförebyggande arbete med utgångspunkt från kampanjen mot könsrelaterat våld i arbetslivet det vill säga Metoo-kampanjen och har publicerats både på tidningen Dagens samhälles och SKL:s webb. Medan jag läst har jag naturligtvis klurat på ifall socialdemokraten Lena Micko håller sig uppdaterad och har samrått om hur hennes insatser kan samspela med det som görs inom förhandlingsdelegationen inom SKL med fokus på det systematiska arbetet med arbetsmiljön i kommuners och landstingens eller regionernas verksamheter samt deras bolag och eleverna i skolan. Men, den diskussionen finns det anledning att fördjupa sig i senare eftersom den av SKL skickligt tajmade Nationella konferensen om våldsförebyggande arbete, under den 7 - 8 december 2017, nog främst ska ses som ett påpassligt partipolitiskt inspel inför valet 2018.

Började istället mitt sökande hos Journalistförbundet för att se vad detta fackförbund gjort för att åstadkomma ett gott arbetsliv i arbetsmiljölagens anda och finner info om såväl Arbetsmiljölag och Arbetsmiljöavtal som Ett jämställt arbetsliv. Det är på sidan för Ett jämställt arbetsliv som jag finner upphovet till Metoo-kampanjen "Den 8 mars är det Internationella kvinnodagen, och International federation of Journalists, IFJ, uppmanar till jämställdhet på redaktioner runt om i världen. Journalistförbundet, som är anslutet till IFJ, ställer sig bakom de fyra punkterna i IFJ:s krav: Se till att kvinnor och män har lika stor möjlighet att inta ledande positioner på redaktionerna; Stäng lönegapet mellan könen; Behandla alla anställda lika, oavsett kön: Genomför aktiva åtgärder för jämställdhet på redaktionerna, det bidrar också till en mer jämställd nyhetsrapportering."

Gick sedan vidare till International Federation of Journalists och fann uppropet Stop gender-based violence! Support an ILO Convention Där förklaras att Könsbaserat våld (Gender Based Violence) är en manifestation av ojämlika maktrelationer mellan kvinnor och män. På jobbet, som i samhället, kan GBV ta sig multipla former, bland annat: Fysiska övergrepp, inklusive våldtäkt; Verbal misshandel och hot om våld - även online; Mobbning; Psykologisk misshandel och hot; Sexuella trakasserier. Det är alltså detta som på Journalistförbundets webb omnämns med orden "Behandla alla anställda lika, oavsett kön" och "Genomför aktiva åtgärder för jämställdhet på redaktionerna, det bidrar också till en mer jämställd nyhetsrapportering." IFJ har rapporter om kampanjens olika inslag från maj till november 2017. Teaterförbundet visar också sitt deltagande i kampanjen och jag utgår från att initiativtagarna till kampanjen använt sig av de kanaler som de internationella fackliga organisationerna förfogar över, vilket förklarar den förhållandevis breda uppslutningen kring Metoo-kampanjen. Samtidigt som vi i Sverige med alla motsättningar mellan rasister/nationalister och journalister samt mellan fullblodsfeminister och deras motståndare har bäddat för att hålla grytan kokande i månader. Att Time Magazine korat Metoo-kampanjen till Årets Person - De som bröt tystnaden blir bara den slutliga bekräftelsen på hos vilka ordets makt ligger. Undrar vilket/vilka PR-företag, som kan sätta en fjäder i hatten för detta lyckade påverkansarbete? Samtidigt skaver det rejält att den yrkesgrupp, som vi väljare är så beroende av för att demokratin ska fungera, verkar tycka att det jesuitiska förhållningssättet - Att ändamålet helgar medlen - är helt OK, när det gäller dem själva och därför inte har några dubier när det gäller att promota en kampanj, som främst gynnar deras egna intressen.

Avslutningsvis vill jag meddela att jag inte längre är en aktiv medlem i Piratpartiet, eftersom jag inte vill att någon skugga ska falla över alla ambitiösa pirater, för att jag idag väljer att stå upp för min åsikts- och yttrandefrihet framför att vara partipolitiskt bunden. Intressant?

måndag 27 november 2017

Metoo och rättsstatens principer.

Igår eftermiddag gjorde jag något, som jag inte gjort på mycket länge, jag köpte Aftonbladets papperstidning, sedan jag noterat att där fanns en intervju med Advokatsamfundets generalsekr. Anne Ramberg om #metoo-kritiken, balansgången mellan engagemangen och att vara första kvinnan på toppen rubricerad "Måste upp till styrelser och vd".

Vi får veta att hennes arbetsvecka varit hektisk, främst på grund av det årliga arrangemanget Advokatdagarna med 750 advokater, men också på grund av att en del av samfundets medlemmar valt att ansluta sig till metoo-kampanjen under hashtaggen #medvilkenrätt och hunnit framföra kritik mot hennes #metoo-krönika i tidningen Advokaten.

Inledningsvis får hon frågan: - Vad hoppas Du konkret att uppmärksamheten kring kampanjen kommer att leda till i rättssalarna? Och svarar: - Den otroliga kraften i kampanjen ska vi använda för att titta framåt så att allt inte återgår till status quo. På alla nivåer i samhället. Jämställdhets-frågor har ofta gömts i arbetsgrupper. De måste upp till styrelser och vd, först då får de en legitimitet. Men ett problem är att kampanjen innehåller allt från grova våldtäkter, som ska lagföras och förövaren dömas för,  till allmänt ohyfs. 

Efter att ha läst artikeln flera gånger sätter jag störst värde på att nålen i Anne Rambergs etiska kompass stadigt visar vägen med hjälp av rättsstatens principer samt att det kan vara framkomligt att problematisera saken när olika intressen kan uppfattas vara lika legitima. Anne Rambergs hållning i saken är mycket värdefull, eftersom det krävs både ett framåtblickande och att vara beredd på att saken inte är ur världen med en kampanj av det här slaget.

Det räcker med att ta del av Staffan Heimerssons krönika i dagens Aftonbladet, för att inse det. Jag tar fasta på det, som förefaller mig ha störst relevans "Det blir rättegångar. Män som utpekats som våldtäktsmän men inte åtalats, inte dömts, inte straffats öppnar förtalsmål mot medier." Heimersson gör sedan en jämförelse med målet mellan Björn Borg och tidningen Z år 1990, där tidningen Z blev dömd för förtal. Heimersson citerar ur domen ”Den fråga som tingsrätten har att besvara är om den undantagsregel i förtalsbestämmelsen som medför ansvarsfrihet, det vill säga om det med hänsyn till omständigheterna varit försvarligt att lämna uppgift i saken.” Nyckelmeningen är: ”Är det med hänsyn till personens gärning försvarligt att utsätta honom/henne för andras missaktning?” ”Yttrandefrihet innefattar visserligen en frihet att kritiskt granska politiker, offentliga befattningshavare, vetenskapsmän, artister och även kända idrottsmän. Den kritik som vederbörande måste tåla anses dock vara begränsad till vad som är relevant; det ska gälla en kritisk granskning av den offentliga insats han gör”.

Heimerssons närmaste vänner hade varnat honom för att skriva den här kolumnen: ”Du kommer bara att betraktas som gubbe och kallas sexist." Den gubbe, som levt till 82 års ålder, skräms dock inte så lätt. Själv gumma, 80 år, som det senaste decenniet fått lära mig leva med att kallas misogyn, när jag bland annat uttryckt uppfattningen att kvinnor istället för att jämra sig till exempel måste lära sig både att beskriva hur det arbete, som de utför, bidrar till verksamhetens resultat samt vad detta rimligen kan vara värt i lön, vilket också kräver träning av förmågan att förhandla. Vi lever ju numera med personliga löner.

Att segla är nödvändigt - det är en bra livshållning. Men, då krävs både förnuft och känsla, där känslorna fyller seglen med den nödvändiga vinden och förnuftet är det roder, som måste hanteras för en framgångsrik seglats. Jag har dock mina tvivel att alla aktörer i #metoo inser att deras känsloladdade berättelser måste kombineras med kunskap om vad, som är rimligt att låna sig till inom ramen för rättsstatens principer. 

Själv har jag ställt mig ett antal frågor: - Vilket Sverige vill vi ha? Ett Sverige där människorna inte längre kan skilja på vad som är av särskilt värde för offentligheten och vad som bör avhandlas privat eller i samspel med en terapeut i avvaktan på eventuella rättsliga åtgärder? Eller ett Sverige där vi tror oss om att vara kapabla att skapa en tillvaro, där vi tar itu med våra rädslor (som mindre nogräknade politiker kommer att spela hårt på under valrörelsen)? Ett Sverige där vi respekterar både vår egen och andras behov av integritet? Ett Sverige där vi känner tillit till varandra? Vad jag själv kan göra för att bidra, det funderar jag på.

Intressant?



onsdag 11 oktober 2017

Biblioteken - digitala noder för demokrati?

Rubriken stod klar för mig när jag läste Biblioteksföreningens intervju med Julia Reda, ledamot i Europaparlamentet och flera av utskotten samt rapportör och lots för arbetet med Info-soc-direktivet inom arbetet med en reformerad upphovsrätt. Då effekterna av det som pågår i EU påverkar oss alla när det gäller den framtida utvecklingen och medborgarnas mänskliga rättigheter vid tillkomsten av En Digital Inre Marknad i Europa, där direktiv och lagar för närvarande riggas i Bryssel och här hemma i Regeringen och Riksdagen.

Därför har jag översatt intervjun till svenska så att så många som möjligt ska kunna ta del av vad som pågår och som kommer att påverka oss och vårt land under många år framöver.

Reformerad upphovsrätt - intervju med Julia Reda.

Varför är en upphovsrättsreform betydelsefull?
- EU:s upphovsrättsdirektiv är över 15 år gammalt. Det var skrivet innan teknologier som e-lån eller text- och datautvinning blev vanliga och innan online-publicering blev tillgänglig för alla. Upphovsrättsskyddet behöver en uppdatering för att återspegla dessa förändrade omständigheter, så att det inte hindrar kulturinstitutioner och forskare från att göra sitt jobb och som stör människors vardagliga uttryckssätt online. Den rättsliga ramen måste också harmoniseras ytterligare i hela EU för att återspegla den ökade efterfrågan på gränsöverskridande tillgång till verk skyddade av upphovsrätt.

Hur påverkas bibliotekets och bibliotekets användare av Kommissionens förslag?
- Det är ett vattendelande ögonblick: Situationen kan bli mycket bättre - eller mycket värre. Undantag från Upphovsrättsdirektiv för undervisning, bevarande och text- och datamining (TDM) kommer sannolikt att bli obligatorisk i hela Europa. Men vart och ett av dessa kan sluta med en så snäv definition att bibliotek och deras användare skulle bli lidande:
  • Kommissionen vill begränsa TDM-undantaget till "forskningsinstitut", vilket gör det oklart i vilken utsträckning bibliotek kan dra nytta av det.
  • Kommissionen torde tillåta medlemsländerna att i många fall överväga utbildningsundantaget: Inte bara när det finns utökad kollektiv licensiering utan även när det finns en individuell licens tillgänglig på marknaden. Detta riskerar att skapa en hög administrativ kostnad för att faktiskt kunna använda sig av undantaget. Förslaget är också oklart i fråga om biblioteken ingår bland förmånstagarna. Om undantaget antas så är undervisningsundantaget endast tillämpligt på utbildningsinstitutionens lokaler eller över ett slutet nätverk, vilket kan vara ett steg tillbaka jämfört med status quo i vissa medlemsstater. Det måste klargöras att utbildningsanvändning via Internet är täckt.
  • Kommissionen föreslog att begränsa undantaget för bevarandet av verk som är "permanent i samlingen" inom ett bibliotek, med undantag för de som är långfristiga lån eller offentligt tillgängliga på nätet (webbskörd). Undantagets användbarhet kan också begränsas om det inte klargörs att kulturarvsinstitutioner kan söka partners hjälp att göra bevarandekopior, eftersom inte alla bibliotek har resurser att göra det själv.
Europaparlamentets ledamöter har lämnat in ändringsförslag som föreslår ett antal andra förbättringar som kommer att läggas till en omröstning:
  • Obligatoriska undantag för e-lån och dokumentleverans över gränserna
  • Att ta bort "dedikerade terminals" -bestämmelser som gör det svårt för bibliotek att tillgängliggöra arbeten i deras lokaler idag
  • Att skapa ett undantag för att tillgängliggöra out-of-commerce-verk som fungerar när det inte finns något samlarsällskap som kan erbjuda en förlängd kollektiv licens
  • Tillåta kringgående av tekniska skyddsåtgärder när detta är nödvändigt för att dra nytta av ett undantag, såsom bevarande.
Dessutom kan bibliotek också hitta egna online-erbjudanden som påverkas av de mest omtvistade punkterna i upphovsrättsförslaget - en extra upphovsrätt till nyhetssajter och en skyldighet för internetplattformar att filtrera alla uppladdningar.

Vad händer i Europaparlamentet för tillfället och vilka är de viktigaste frågorna?
- Den avgörande omröstningen om reformförslaget i Europaparlamentets rättsliga utskott har skjutits upp flera gånger efter det att föredraganden - parlamentsledamoten med ansvar för att lotsa förslaget genom parlamentet - ersattes. Det kommer nu att ske i slutet av november eller början av december.

De mest omtvistade punkterna i kommissionens planer är införandet av en extra upphovsrätt till nyhetssajter, vilket skulle göra länkande till nyhetsinnehåll med ett utdrag (t.ex. rubriken, ett kort utdrag eller en miniatyrbild) kräver en licens och en ny skyldighet för internetplattformar att filtrera sina användares uppladdningar som upphovsrättsintrång, skapa "censurmaskiner" och därmed motarbeta utvecklingen av europeiska plattformar.

Debatten om de nya undantagen, som kommer att påverka biblioteken mest , får mindre av allmänhetens uppmärksamhet. Medan den nya föredraganden ledamot Axel Voss (PPE-gruppen / den konservativa partigruppen) försöker gummistämpla kommissionens smala definitioner, andra begär att de utvidgas.

Ministerrådet, som representerar medlemsstaternas regeringar, förhandlar om dessa frågor parallellt. Flera länder, inklusive Finland, har ifrågasatt huruvida uppladdningsfiltrer är kompatibla med grundläggande rättigheter. Den svenska regeringen däremot verkar inte ha haft någon stark position hittills.

Vilka är dina förhoppningar om det slutliga resultatet?
- Vi måste bredda de föreslagna undantagen och besegra den extra upphovsrätten till nyhetssajter och uppladdningsfiltret. Detta kommer att kräva att det öppna kunskapssamhället intar ett mer strategiskt angreppssätt och inte bara lobbar för egen räkning, utan på uppdrag av öppen kunskap i en bredare bemärkelse: Biblioteken måste förespråka att undantagen inte bara täcker dem själva utan erbjuder möjligheter till många människor och institutioner. De måste också ta ställning till de mest diskuterade punkterna. 
Ett bra exempel gavs nyligen av det öppna vetenskapssamfundet, som bildade en bred koalition för att uttrycka sin oro över förslaget (vilket Svensk biblioteksförening ställt sig bakom, reds. anm).




söndag 27 augusti 2017

Rösta i Kyrkovalet den 17 september 2017?

Röstkorten har nu börjat sändas ut till medlemmar i Svenska Kyrkan.inför valet. Medlemmar, som fyllt 16 år senast på valdagen och är upptagna i röstlängden fram till den 18 augusti 2017 är röstberättigade. I valet utgörs valkretsen av det nya pastoratet - där den församling, som man är medlem i , ingår från och med den 1 januari 2018. Vi som bor i Norrtälje-Malsta församling tillhör således Roslagens Östra pastorat.

På Svenska Kyrkans webbplats finns länkar till pastoratens webbsida, här Roslagens Östra pastorat, där det även finns länkar till de församlingar, som ingår i pastoratet: Blidö, Estuna-Söderbykarl, Frötuna, Lohärad, Länna, Norrtälje-Malsta, Riala, Roslagsbro-Vätö, Rådmansö och Väddö. Här är de församlingar som tillhör Roslagens Västra Pastorat dock utan länkar till de berörda församlingarna.

Genom att ange sitt postnummer i det system, som Svenska Kyrkan riggat för att publicera nomineringsgruppernas kandidater i de tre olika valen, är det möjligt att kolla in varje grupps kandidatlistor till de tre nivåerna - Kyrkofullmäktige i pastoratet, Stiftfullmäktige och Kyrkomötet. Allt för att vi ska kunna förbereda oss inför valet, som kan ske antingen i förtid eller på valdagen. För att underlätta för väljarna, har de olika nomineringsgrupperna ombetts svara på de tre frågor, som de själva anser vara viktiga inför Kyrkomötet och kyrkans framtid, Längre ner i detta inlägg finns länkar till dessa frågor och svar men även länkar till källor med info vid sidan av det material som Svenska Kyrkan centralt har presenterat.

Kyrkan spelar en viktig roll med sitt arbete lokalt i församlingen, i de 13 stiften och centralt genom Kyrkomötet, som bistås av det centrala Kyrkokanslitet Nationellt sker också ett ekumeniskt
samarbete med andra samfund genom Sveriges Kristna råd och internationellt genom samarbete med andra kyrkor inom Lutherska Världsförbundet. Därför gäller det att bilda sig en uppfattning om vilken grupp man vill ge sin röst i valet till Kyrkofullmäktige i pastoratet - vilka i sin tur ska utse ledamöterna i respektive församlings eget Församlingsråd - men minst lika viktigt är valet av kandidater till Stiftsfullmäktige respektive Kyrkomötet, där makten över stiftets och hela kyrkans vägval och framtid ligger.

Allt sedan kyrkan vid millennieskiftet 1999/2000 skiljdes från staten, nomineras valbara kandidater av olika nomineringsgrupper, vars beteckningar visar att förändringsprocessen fortgår - även om det fortfarande finns nomineringsgrupper, som visar att de politiska partierna fortfarande har ett stort intresse av Svenska Kyrkan, som maktfaktor i samhället. I Roslagens Östra pastorat finns, som bevis på detta, Borgerligt alternativ, Centerpartiet, Miljöpartister i Svenska Kyrkan, Socialdemokraterna i Svenska kyrkan och Sverigedemokraterna (Fädernes Kyrka). med kandidater på alla tre nivåer; därutöver finns Fria Liberaler i Svenska Kyrkan (FiSK) och Kristdemokrater i Svenska kyrkan (en levande kyrka) med kandidater enbart till Stiftsfullmäktige och Kyrkomötet. De sistnämnda har tidigare på grund av problem med att få sitt namnbyte till "Kristdemokrater för En levande kyrka" godkänt, haft en förklaring om detta på egna webbplatsen, men 2017-09-18 återfinner jag den förklaringen  endast i en debattartikel från den 20 juli 2017 i tidningen Dagen. Bakgrunden till det nya förbundets namn är - enligt ledande företrädare - deras anknytning till den kristdemokratiska socialetiken, som de framhåller kom till i en ekumenisk samverkan mellan katolska och protestantiska teologer och filosofer i mellankrigstidens Europa.

Den knepiga frågan för Generalsekreteraren, som hade att besluta i saken i enlighet med Kyrkostyrelsens delegation, torde ha varit frågan ifall ett evangeliskt-lutherskt trossamfund, inom sig kan rymma en aktiv medlemsgrupp, som inte nöjer sig med Svenska Kyrkans ekumeniska arbete med andra samfund, utan kämpar för att detta, som skapades i mellankrigstidens Europa, ska ges möjlighet att etablera sig och bygga upp katolskt influerade grupper inom den Svenska kyrkan. Detta sagt inte minst med tanke på utvecklingen efter det Andra Vatikankonciliet.

Processen att skilja religion och partipolitik åt är inte så enkel att genomföra i praktiken. Den grupp, som kommit längst, är POSK (Partipolitiskt obundna i Svenska Kyrkan), som i vårt pastorat ställer upp med kandidater i alla tre valen. POSK har sedan organisationen bildades 1987 arbetat för att de, som är aktiva i församlingslivet, ska kunna vara valbara i de organ, där beslut tas om kyrkans verksamhet och dess framtid, utan att vara engagerade i ett politiskt parti. 

Till POSK vill jag återkomma efter presentationen av de två lokala nomineringsgrupper, som enbart ställer upp med kandidater i valet till pastoratets Kyrkofullmäktige. Den ena gruppen är Lohärads framtid och den andra kallar sig Kyrkfolket, den sistnämnda skapad genom ett samarbete mellan kyrkoaktiva kandidater i pastoratets olika församlingar. Har inte orkat ta mig tid att kolla upp om Kyrkfolket har någon koppling till Svenska Kyrkans Lekmannaförbund, som fyller 100 år nästa år och därmed har en intressant historia. Hur som helst, så måste de, som röstar på kandidater i någon av dessa två grupper - om de vill vara företrädda i Stiftsfullmäktige och i Kyrkomötet - välja kandidater ur någon av de andra nomineringsgrupperna, som ställer upp i dessa val.

Sedan åter till gruppen POSK (Partipolitiskt obundna i Svenska Kyrkan). I valet 2013 var denna grupp den näst största gruppen i Svenska Kyrkan efter Socialdemokraterna. Detta trots att de sedan 2005 fått konkurrens av gruppen FRIMODIG KYRKA och sedan 2009 även av gruppen Öppen kyrka - en kyrka för alla (ÖKA) Det är framförallt i utvecklingen inom POSK med dessa två "utbrytare", som vi tydligt kan läsa av effekterna av de diskussioner, som varit de mest högljudda inom Svenska Kyrkan och därmed även i media - d v s debatterna om kvinnliga präster och vigsel av samkönade par, där FRIMODIG KYRKA och Öppen Kyrka - en kyrka för alla (ÖKA) tydligt har visat motstridiga uppfattningar.

Personligen anser jag att Frimodig kyrkas idé, att kyrkan ska lämna ifrån sig den juridiska vigselrätten, främst måste ses som en praktisk åtgärd för att undgå risken att bli ställd inför en domstolsprövning åtalad för diskriminering av personer med annan sexuell läggning än heterosexuell. De anser att Kyrkan ska "stå för välsignelse, glädje, högtid och kyrkbröllop medan samhället skall stå för myndighetsutövning.". Att de därmed förmenar människor med annan sexuell läggning döpta och konfirmerade i Svenska kyrkan rätten till "välsignelse, glädje, högtid och kyrkbröllop" ser de inte som något, som står i strid med det kristna kärleksbudskapet, vilket myntades långt innan vi människor fick kunskap om att människor av naturen kan ha begåvats med en annan sexuella läggning än den heterosexuella, vilket vi har att förhålla oss till.

Tolkar ÖKA:s deklaration som ett svar på detta "Några av de viktigaste punkterna vi arbetar med är att: Behålla vigselrätten och att Svenska kyrkans präster viger par av såväl samma som olika kön; Vara en engagerad röst i samhällsdebatten: samt Bemöta varje människa med kärlek och aktning och motverka alla former av diskriminering.". Dessutom uttalar ÖKA tydligt sitt stöd för jämställdhet mellan könen bland biskopar, präster och diakoner.

Nöj Dig således inte med att bara läsa igenom de olika nomineringsgruppernas svar på tre viktiga frågor när det gäller kyrkomötet, utan sök även information på nätet och bilda Dig en egen uppfattning ifall dessa nomineringsgrupper står för ett förhållningssätt, som Du vill lägga Din röst på. Trossamfundet Svenska Kyrkan har vid sidan av de politiska partierna en viktig roll att spela för att vårt land ska utvecklas i en kärleksfull anda med tillit till det goda inom människan. Kyrkans uttalade tro på människans värde och rättigheter grundad i den evangelisk-lutherska gemenskapen gör att jag fortfarande är medlem, även om jag inte är någon flitig kyrkobesökare.

Om Du inte redan upptäckt Svenka Kyrkans informationsvideos om Kyrkovalet 2017 så hittar Du dem här, där det även finns en video med en talesperson, som förklarar hur valet går till med hjälp av teckenspråk. Avrundar med en länk till tidningen Dagen med en ledare av Joel Halldorf "Överdriven rädsla för svensk kristen höger" som kan vara bra att ha i åtanke, eftersom det faktiskt är överdriven rädsla eller stark avsky, som alldeles för lätt skapar det spinn på nätet och därmed både i sociala och etablerade medier, vilket gynnar de krafter, som man vill motverka. Själv ska jag försöka sitta på händerna till dess Kyrkovalet är avklarat.



onsdag 19 juli 2017

Skärpta straff redovisas senast den 29.9.2017

Kollar på filmen TPB AFK, som publicerades på YouTube den 8 februari 2013 och är tillägnad alla som kämpar för ett öppet internet. När jag själv la ut en länk till den på FaceBook den 10 februari 2013 skrev jag "Det handlar inte om juridik - det är politik" Just därför är det intressant att se filmen fler ggr? Vad lär vi oss - om relationer mellan USA och Sverige - om rättsväsendet och dess kluster av åklagare, advokater, domare och upphovsrättsindustrins alla intressenter - om datanördar, som tror att de kan rå på den, som sitter på makten att skärpa lagarna under processens gång ... " Alla tillsammans lydande under naturlagen om Orsak och Verkan och därmed beroende av sans och balans i rättstillämpningen både för individers och samhällets friska växt.

På detta sätt laddar jag för att friska upp minnet samt hämta inspiration innan jag tar itu med uppgiften att gå igenom regeringens politik med anledning av våra d v s internetanvändarnas behov av att på ett juste sätt kunna dela material med varandra, nämligen Regeringens Kommittédirektiv Diar. 2017:4, som handlar om Regeringens beslut den 19 januari 2017 ang. Straffskalorna för vissa allvarliga immaterialrättsintrång. Utredningstiden förlängs. Uppdraget ska i stället redovisas senast den 29 september 2017. Det bäddades för detta redan förra året när beslutet om inrättandet av Patent- och Marknadsdomstol togs i riksdagen den 2 mars 2016. Allt inom ramen för En inre digital marknad i EU.

Under rubriken Behovet av en utredning på sidan 2 redovisas Regeringens ståndpunkt under två rubriker dels Vikten av ett fungerande upphovsrättsligt och varumärkesrättsligt skydd och dels Civilrättsliga och straffrättsliga sanktioner m.m. innan man landar i Uppdraget på sidorna 7 - 12. Ett uppdrag som förefaller vara beställt av de lobbyister och företag, som under decennier livnärt sig på att med mer eller mindre ljusskygga metoder jaga fildelare - eller företag, som i mer eller mindre industriell skala, har förvärvat närstående rättigheter till ett kreativt innehåll genom betalning av licenser för sitt nyttjande av upphovsrättspersoners rättigheter, vilka förmedlas genom olika mellanhänder, till exempel insamlingsorganisationer för licensmedel, där den ursprungliga kreatören inte har något annat val än att vara med, eftersom en majoritet av medlemmarna i deras intresseorganisationer har beslutat att så ska det vara. En ordning som byggts upp under decennier av en industri, som gjort allt vad den förmått för att förhindra en sund utveckling av affärsmodeller, som går hand i hand med den tekniska utvecklingen och kan vara till nytta även för produktion i mindre skala i de enskilda länderna med människor i hela världen, som intresserade kunder. Detta i motsats till de från USA styrda imperierna, som på sikt utgör ett reellt hot mot de enskilda ländernas kulturarv och därmed även mot mångfalden av kulturyttringar.

Det här ovan sagda kan förefalla vara fria fantasier, men det räcker att ta del av det som sägs på sidan 2 i detta stycke
"Upphovsrätten ger rättighetshavaren möjlighet att styra över hur verket används och ta betalt för verket. Som utgångspunkt får upphovsmannen hindra andra från att framställa exemplar av verket utan tillstånd och göra det tillgängligt för allmänheten. Det innebär t.ex. att ett verk, utan upphovsmannens tillstånd, varken får läggas ut på en webbplats på internet, laddas ner eller delas vidare till andra. Även s.k. närstående rättigheter som gäller till förmån för exempelvis utövande konstnärer (artister) och framställare skyddas. I den fortsatta framställningen omfattas de närstående rättigheterna när begreppet upphovsrätt används."
för att inse vad det egentligen är frågan om.

Genom att här slå fast att de närstående rättigheterna ska likställas med upphovsmannens rättigheter visar regeringen att det är företagens och insamlingsorganisationernas intressen, som går före de enskilda upphovsrättspersonernas och medborgarnas intressen. Genom att lägga makten över utvecklingen i händerna på 1. företag med närstående rättigheter och 2. Insamlingsorganisationer, som idag livnär sig på att inkassera och fördela intäkter från de tillstånd/licenser, som dessa tecknat med företag på 3. den kollektivt anslutne kreatörens vägnar, vill regeringen förhindra en utveckling, där små och medelstora företag i olika länder jorden runt ges en möjlighet att berika både sitt företag och den kulturella allmänningen. Samtidigt vill regeringen förhindra medborgarnas tillgång till en juste användning för privat bruk online. Detta genom att underlåta att reglera det, som i den analoga världen kallas juste nyttjande för privat bruk enligt God sed eller Fair use och som i den digitala världen kan kallas Fair Dealing Rights.

Kan Sverige idag ses som ett rättssamhälle, där människor är kapabla att respektera en juste och balanserad lagstiftning och där företagen ges möjligheter att göra vinst på ett sätt som står i samklang med det allmänna rättsmedvetandet?

Förr kunde människor dela sina upplevelser och erfarenheter med en relativt liten begränsad grupp enligt god sed, men icke desto mindre bidrog detta mänskliga beteende till individens, företagens och samhällets utveckling. Idag vill människor, som tillbringar en hel del tid online, kunna göra detsamma och på så sätt bidra till att information om människors liv och deras behov av varor och tjänster sprids runt om i landet, men även internationellt. Frågan är dock om upphovsrättsindustrin och de etablerade politikerna är kapabla att skapa en god miljö för mänskligt liv och företagande med sin syn på oss nätmedborgare, som snyltgäster och ouppfostrade odågor?

Att det blivit så här beror inte enbart på uppkäftiga och stundtals skämtsamma pirater i kretsen kring The Pirate Bay, vilka tidigt insåg teknikens möjligheter, men inte kunde förutse verkan av att industrins advokater umgicks med domare, advokater och professorer i föreningar för alla med intresse att jämställa immaterialrätt med äganderätt, dock med en begränsad skyddstid, som eskalerat allt efter som tekniken utvecklats. Detta beror inte heller på alla oss andra enskilda individer, som även på nätet vill kunna dela material med varandra för utbyte av åsikter om och upplevelser av skilda uttryck och avtryck i det mänskliga livet, här hemma och i världen omkring oss till en rimlig kostnad. 

Alla ansträngningar, som gjorts och görs för att låsa in material och jaga fildelare har lett till att inte ens en prenumerant på en etablerad tidning kan dela artiklar med några andra än de, som redan är prenumeranter, trots att tekniken finns. En teknik, där en publicist kan ge prenumeranter möjlighet att dela med sig av en länk och mottagaren av länken i sin tur möts av upplysningen från vem länken kommer samt av uppmaningen att dela med sig och upplysning om möjligheten att teckna en prenumeration per månad eller under ett år. I det fallet har utgivaren förstått att läsaren är en viktig länk i kedjan, som leder till nya prenumerationer. Gläds mycket åt att jag av min son och hans familj fick pengar när jag nyligen fyllde 80 År, för att kunna prenumerera på Thomas Baekdals utgivning. Dessutom - i en tid av Fejknyheter och "Alternativa nyheter" - är det rent ut sagt skamligt att etablerade media inte kommit längre än att de låser in sina artiklar bakom betalväggar, åtkomliga enbart för prenumeranter, som inte alltid förstår vad de ger ifrån sig, när de accepterar villkor för betalningen via mellanhänder. 

Detta trots att distributionen av en artikel på uppdrag av egna prenumeranter är försumbar och originalet fortfarande finns kvar hos utgivaren. Men hur göra för att få ledande politiker att förstå detta och ordna med en upphovsrätt där Fair Dealing blir möjlig även online. Intressant?

måndag 19 juni 2017

Bob Dylans insats för vår mänskliga rätt.

I december gick det inte att ta miste - Bob Dylan var överraskad av Svenska Akademiens val av honom som Nobelpristagare i litteratur. Citat ur hans tacktal översatt till svenska "Men som Shakespeare är jag också ofta upptagen med sökandet efter mina kreativa ansträngningar och behandlar alla aspekter av livets vardagliga frågor. "Vilka är de bästa musikerna för dessa låtar?" "Spelar jag in i rätt studio?" "Är den här låten i rätt tonart?" Vissa saker ändras aldrig, inte ens under 400 år." Inte en enda gång har jag någonsin haft tid att fråga mig själv: "Är mina låtar litteratur?" Så jag tackar Svenska Akademin, för att ha ägnat tid åt att överväga den här frågan, och i sista hand för att komma med ett så underbart besked."

I inspelningen av det tal, som han sedan sent omsider, har levererat, gör han ingen hemlighet av att det står var och en fritt att själv tolka en text. "Våra sånger lever i de levandes land. Men sånger är inte som litteratur. De är menade att sjungas, inte läsas. Orden i Shakespeares pjäser var menade att framföras på scen, precis som sångtexter är menade att sjungas, inte läsas på en sida. Och jag hoppas att några av er får möjligheten att lyssna till dessa texter på det sätt som de var avsedda att höras: i en konsert eller på en skiva eller hur nu folk lyssnar på sånger i våra dagar. Jag återvänder till Homeros, som säger: "Sjung, o gudinna, i mig och låt så historien berättas.".
Den slutklämmen blev sedan underlag till rubriken i Expressens recension Blygsamt skryt i Bob Dylans Nobeltal.

I väntan på om Dylan skulle leverera detta tal till Svenska Akademien, eller om prispengarna skulle frysa inne spekulerades det en hel del. Och idag, efter alla lovord i media i början av juni månad, har vi nu nåtts av uppgiften att Dylan snott/lånat avsnitt. Där han refererar till några litterära klassiker, sägs han ha lånat ord från en läxhjälpssajt för skolelever. GP skrev om det under rubriken Dylans tal lånat från läxhjälpssajt. Något, som det även talades om och raljerades kring i SVT:s Gomorron-soffa den 15 juni med DN:s kulturchef Björn Wiman och SvD Kultur/Söndagsmagasins Erika Hallhagen, som var inbjudna att komma med synpunkter.

Trodde inte mina öron. I vanliga fall skulle indignationen över ett sådant tilltag varit pompöst. Själv tänker jag att just detta grepp, när Dylan med referenser till några klassiker visar en - som jag tolkar det - artighet gentemot den kulturella eliten i Svenska Akademien - samtidigt som han håller sig till sin egen känsla för vad situationen kräver, när han lånar ord från en läxhjälpssajt, det är i sanning genialt!!!

Efter alla år, sedan tryckpressen kom i bruk, borde vi under 2000-talet ha varit kapabla att reda ut vilka som har rätt att göra anspråk på att äga innehållet i vår allmänna kulturdomän? Samt klara ut de marknadsmässiga skäl för ett tillfälligt monopol, som kan finnas under en viss begränsad tid för vissa verk med en tydlig och vettig balans med hänsyn tagen till den allmänna kulturdomänens behov tillskott av material även i modern tid. En kulturdomän, som behöver det tillskott, som idag förvägras mänskligheten med stöd av Upphovsrättslagens skyddstider på en kreatörs livstid +70 år. Den, som kan räkna, inser lätt det absurda i denna ordning.

Ansvariga politiker har hittills låtit företagen med närstående rättigheter, insamlingsorganisationers kanslier och ledare för kreatörernas intresseorganisationer i samverkan att - uteslutande av eget intresse - lägga beslag på rätten att använda sig av modernt material inom en helt groteskt lång tid. Samt förhindra en användning av material i kommunikationen på nätet enligt God sed på det sätt som är möjligt i vår analoga tillvaro. De misstankar om missbruk, som därmed visas oss nätanvändare, eroderar möjligheterna att vinna den respekt som goda relationer och en sund laglydnad vilar på.

Frågan är vad vi kan göra åt det? Hittills har näringslivets lobbyister tillåtits förvrida huvudet på våra politiker både här hemma i Sverige och i Europa, ja, rent ut sagt i hela världen, vilket lett till en Copyright-lagstiftning, som är helt absurd främst för att monopoltiden i vårt land nu utsträckts till en absurditet.

Genom sitt tal tog Bob Dylan hem stålarna och har råd att anlita advokater i händelse av åtal för brott mot upphovsrätten. Lysande! Men det lär knappast ske, för det vore naturligtvis att riskera utmana människors förmåga att komma till en djupare insikt om detta förhållande. Därför lobbar branschen istället för att det ska bli lag på att Internetleverantören ska tvingas att skicka ut meddelanden till sina kunder med påståenden om upphovsrättsintrång och med krav på ersättning för att undvika att bli ställd inför en domstol med allt vad det kostar av tid, pengar och obehag. Något, som leder till missbruk och som förmodligen kommer att segla upp som en valfråga i Canada, vilket Michael Geist, Professor of Law; Canada Research Chair in Internet and E-commerce Law, University of Ottawa skriver om på sin blogg i inlägget Copyright Misuse Emerges as a Political Issue

Undrar verkligen om det som nu pågår i namn av en Digital inre marknad i Europa är en fair tolkning av Europastadgan och FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna. Intressant?

söndag 9 april 2017

Något har hänt ... men vad?

Det är den fråga vi ställer oss, medan vi kollar på reaktionerna i etablerade nyhetsmedia. Till att börja med fanns det en viss förvirring, men med tiden har vi kunnat inta ett tydligt ställningstagande - de etablerade medierna anser sig sköta det hela exemplariskt medan sociala medier - där jag och andra i min vänkrets befinner oss - ägnar sig åt allt, som äventyrar en sund nyhetsförmedling. Till de sociala medierna räknas naturligtvis journalister och en del andra aktörer, som valt att verka utifrån en webbplats på nätet med eller utan utgivningsbevis.

Alldeles oavsett var vi befinner oss, vet vi idag att gärningsmannen bakom det som hänt, är en man från Uzbekistan, som fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd och sedan hållit sig undan från den utvisning, som är en naturlig följd att detta. Mannen har nu valt att utföra en handling, som krävt ett antal människors liv och dessutom skadat många andra. För mig är det inte svårt att tänka mig att det handlar om en desperat handling. Men, att tänka i banorna att det kan finnas en rimlig förklaring för en sådan handling, det är i många människors sinnen ett obeskrivligt svek mot allt mänskligt. Således anser de flesta att jag - bara genom mina tankegångar - valt att ta ställning till förmån för terrorism.

Lyssnar på SVT:s Agenda söndag kväll och noterar hur programledaren Camilla Kvartoft styr diskussionen på ett närmast förutsägbart sätt, men fascineras av att det är MANNEN, Göran Greider, som prompt sätter ner foten, vilket leder till att kvinnorna i studion tvingas till eftertanke. Något som borde utmana de, som vanligtvis gillar att förklara världen utifrån det manliga och det kvinnliga perspektivet. Vittnesmål från Fanny i Frankrike talar sitt tydliga språk - muslimer är allvarligt oroade över det som pågår. Och utblicken mot just Frankrike inger idag inget hopp om en tryggare samvaro människor emellan i Europa. Den kvinnliga ledaren Marie Le Pen har valt den valvinnande vägen - att tjuta med vargarna.

Samtidigt undrar jag en hel del över detta andra av media favoriserade fokuset på just höger-vänster-perspektivet. Något, som verkar vara i otakt med de flesta moderna människors synsätt. Vågar därför påstå: - Vi har blivit allt flera som har svårt att förklara världen utifrån det förenklade perspektivet om höger - vänster.


tisdag 28 februari 2017

Upphovsrättsreform? Vem granskar makten?

Detta är ingen fejknyhet utan ett Öppet brev från European Research Centres och gäller det förslag som EU-parlamentet och Ministerrådet godtagit och som ska bli lag i Sverige och andra länder inom 18 månader. Nästa uppdrag jag ger mig själv är att ta reda på varför de MEP:s, som röstade Ja struntade i den här informationen. Intill dess håll till godo med min översättning av det som våra MEP:s borde ha tagit till sig och pratat med folket om - innan de röstade:

"EU:s förslag om en Upphovsrättsreform är olämpliga i den digitala eran (Öppet brev till ledamöter i EU-Parlamentet och EU:s Ministerråd.) Vi är självständiga juridiska, ekonomiska och samhällsvetenskapliga forskare och representerar ledande europeiska centra, som forskar om lagstiftning för immaterialrätt och innovation. Det är troligt att du personligen blivit uppvaktad med avseende på detta komplexa reformpaket för upphovsrätt som utvidgats till 3 förordningar och 2 direktiv (vilket stöds av över 400 sidor med konsekvens- bedömningar). Förslagen använder de rätta orden på omslaget: "EU:s Upphovsrättsregler lämplig för den digitala tidsåldern. Bättre val och tillgång till innehåll på nätet och över gränserna. Förbättrade upphovsrättsliga regler för utbildning, forskning, kulturarv och integrering av funktionshindrade personer. En rättvisare onlinemiljö för kreatörer och pressen."

Även om det föreslagna direktivet om upphovsrätt i den digitala inre marknaden (KOM (2016) 593 slutlig) innehåller ett antal rimliga åtgärder baserade på sunt förnuft (t.ex. när det gäller gränsöverskridande tillgång, ur-handeln-utgågna verk, och tillgång till förmån för synskadade personer), finns det även två bestämmelser som i grunden är helt felaktiga. De tjänar inte allmänhetens intresse.

Artikel 11 syftar till att skapa en extra ensamrätt för pressutgivare, trots att publicister redan har förvärvat exklusiva rättigheter från författare via kontrakt. Denna extra rättighet kommer att avskräcka nyhetskommunikation, hindra online-licensiering, och kommer att påverka författare negativt.

Artikel 13 försöker indirekt att ändra E-handelsdirektivet (2000/31 / EG), som avgör ansvaret för nätets mellanhänder i förhållande till användargenererat innehåll, till ett gemensamt ansvar för rättighetsinnehavare och tjänsteleverantörer. 

Förslagen kommer att hindra digital innovation och användarnas delaktighet. När det gäller de bägge bestämmelserna har oberoende empiriska bevis ignorerats, samråd sammanfattats på ett missvisande sätt och berättigad kritik betecknats som anti-upphovsrätt.

Vi uppmanar er att granska upphovsrättspaketet och uppsöka oberoende expertis. För att underlätta diskussionen, har vi tagit fram två korta bilagor till detta brev, som visar på de viktigaste bristerna i förslagen, och listar källor för utvärdering. Det finns oberoende vetenskaplig enighet om att artiklarna 11 och 13 inte kan tillåtas att stå kvar."

De som undertecknat inkluderar akademiker från en rad universitets forskningscentra:
CIPIL, University of Cambridge, UK, CEIPI. University of Strasbourg, France. CREATe, University of Glasgow, UK, Humboldt-Universität Berlin, Germany, IViR, University of Amsterdam, Netherlands, MPI Munich, Germany, NEXA, Torino, Italy, SciencesPo, Paris, France, Tilburg University, Netherlands inkl. TILT o TILEC. De två korta bilagorna och listan med de uppemot 40 undertecknarnas namn och profession finns redovisade i materialet, som jag länkat till i andra stycket här ovan. Denna samlade kunskap har ignorerats av en del eller kanske rent av alla Sveriges ledamöter i EU-parlamentet.

Här är IT- och Telekomföretagens syn på det som Sverige - bäst i klassen inom EU när det gäller att fixa fram direktiv åt upphovsrättsindustrin -  där Tidningsutgivarna numera spelar en framträdande roll, eftersom de i likhet med Musik-, Film- och TV-industrin här fått samma närstående rättigheter, och ser oss nätmedborgare, som vill använda en del material i vår privata meningsutbyte, som tjuvar. Detta istället för att inse att Fair Dealing Rigts Online med stöd av Bernkonventionen och dess Trestegstest är en del av den process, som både leder till vår kunskapsutveckling och att vi lättar på plånboken. Människor, som visas tillit, motsvarar förväntningarna och sköter sig inom de ramar som gäller. Om inte obstrueras det. 

Men, företagen med de närstående rättigheterna vill fortsätta odla myten att vi är så korkade att vi kan piskas av lagstiftarna och deras specialdomstolar att köpa grisen i säcken!!! På kuppen har vi fått en Patent- och Marknadsöverdomstol, som är sista instans även om det som företagen ägnar sig åt är eller kan vara ett brott mot Europastadgan och Sveriges grundlagar. Sorgligt, men på sitt sätt onekligen intressant att övervakningen skärps i S och MP.s hägn.


måndag 6 februari 2017

Vilka media håller sig till fakta?

En bit in på år 2017 vill jag dela med mig av ett fynd, som sociala medier bidragit till. Har översatt texten med hjälp av Google Översätt och gör därmed mitt för att den tjänsten ska bli mer träffsäker. Tar mig alltså friheten att återge en del av en artikel hos Forbes.com Artikeln är skriven av Paul Glader, som är docent i journalistik vid Kings College i New York och mediaforskare vid Berlins School of Creative Leadership. Jag ser mitt tilltag, som en praktisk tillämpning av de Fair Dealing Rights, vilka jag anser att vi nätmedborgare måste ha laglig rätt till, om vi ska kunna hålla oss ajour med vad som händer i världen baserat på tillförlitliga media. Önskar att även vi i Sverige kunde ha tillgång till en liknande lista över svenska och europeiska mediehus, som sätter en ära i en bra tillämpning av de pressetiska reglerna. Då artikeln i sin helhet är läsvärd finns en länk till den i slutet av blogginlägget. Här är Paul Gladers tio-i-topp lista, vilken kan tjäna som exempel och föredöme för andra listmakare.

"10 journalism-brands där Du kan finna reella fakta hellre än alternativa fakta.
Inse att miljontals fler människor kliar sig i huvudet och undrar vad man ska läsa och var spendera sina prenumerationspengar, här är mina topp 10 stora journalistiska varumärken där jag tror att du oftast kan hitta reella, rapporterade fakta:

1. The New York Times
Detta är, enligt min uppfattning, den mest inflytelserika tidningen i USA . Dess redaktionella sida och en del av dess nyhetsbevakning intar en vänsterorienterad, progressiv syn på världen. Men NYT hävdar även etiska normer för rapportering och de klassiska elementen i journalistik i Amerika. Det är vad som fortfarande - utan tvekan - hjälper NYT att vara kvar som den nyhetsorganisation i Amerika, som sätter dagordningen. Den är ledande inom näringslivet, politiken och kulturbevakningen.

2. The Wall Street Journal.
Tidningen med den största spridningen i USA, WSJ skapade sin struktur som en affärstidning och har banat väg för nya särdrag i amerikansk journalistik (till exempel kallas dess speciella mitten-kolumn "Ahed" och en längre form djupgående reportage kallas "leders"). Eftersom företaget köptes av australiska mediamogulen Rupert Murdoch 2007 svängde WSJ för att kunna täcka mera allmänna nyheter utöver affärsnyheter. WSJ är fortfarande helt Brand X bland dagliga affärstidningar i världen. Dess ledarsida är Amerikas bastion för den fria marknadskonservatismen, med hjälp av mottot "fria marknader, fria människor." Med tidigare republikanska talskrivare och strateger som Karl Rove, Peggy Noonan och Bill McGurn, som kolumnister, är WSJ ledarsida ofta ett måste för republikanerna i Washington. Och vänstervridna läsare bör inte avfärda WSJ ledarsida bara för att de kanske inte håller med om dess ståndpunkter. Den har vunnit flera Pulitzerpris för ledare och kolumner, vars kännetecken är en tydlig teori, backas upp av noggrann faktabaserad rapportering och djärva argument.

3. The Washington Post
Tidningen som fällde president Richard Nixon med sin rapportering om Watergateskandalen i början av 1970-talet behåller sin intellektuellt robusta tradition under det nya ägandet av Jeff Bezos, Amazon.com´s grundare . The Post har under årtionden varit en del av de tre stora nationella tidningarna - en jämlike med NYT och WSJ - när det gäller att vinna Pulitzerpris, anställa de bästa och smartaste reportrarna och producera stora scoops. Av de tre stora, är The Post utan tvekan den mest framåt-tänkande just nu i sina försök med nya digitala strategier som har ökat läsekretsen. Och med Bezos uppbackning, är The Post på ett uppdragskalas för begåvade reportrar medan NYT och WSJ har skurit ner sin rapporterings stab under de senaste månaderna. De flesta människor tror att The Post´s ledarsida lutar åt vänster, men betraktas ofta som mer kvar i mitten än NYT.

4. BBC
BBC är bärare av den globala standarden för kvalitet i Radio- och TV-journalistik. Om bara amerikanska kabel nyhetskanaler kunde följa BBC:s recept. Och samtidigt som PBS producerar några stora program med underhållning, dokumentärer och nyheter, verkar deras nyhetsprogram ofta sakna den kreativa energi som finns hos BBC. Medan NPR (National Public Radio) producerar en del fantastisk journalistik, förefaller huvuddelen av deras nyhetsbevakning komma från åter-rapporterade nyheter från New York Times och Associated Press. Och den amerikanska allmänheten uppfattar NPR vara mer vänsterinriktade än BBC.

5. The Economist
En annan brittisk export, The Economist, är bemannad med utmärkta ekonomer och journalister, som producerar en stramt redigerad, sakligt strikt berättelse om vad som händer i världen varje vecka. En underlighet är att The Economist inte offentliggör bylines av deras skribenter så du vet aldrig exakt vem som skrev en viss artiktel.

6. The New Yorker
Denna amerikanska pärla publicerar sofistikerade berättande facklitterära artiklar från topp skribenter och reportrar varje vecka i en tryckt tidning och i allt högre grad på andra plattformar. The New Yorker utökar sin publik på ett smart sätt på nätet, erbjuder massorna innehåll, som brukade vara öppen endast för deras prenumeranter i tryck. Tidskriften själv kör ett stycke fiction varje vecka (identifierar den som sådan). De faktabaserade reportagen i längre form om politik, kultur, näringsliv och andra ämnen tar ofta månader att rapportera, skriva och fakta-kontrollera. Resultatet är djup rapportering och analys varje vecka, som är svårt att hitta någon annanstans. Och de narrativa strukturer och tekniker, som författarna använder, bäddar för trevlig läsning. I likhet med The New York Times presenterar The New Yorker en progressiv syn på världen. Konservativa läsare bör känna igen det, men inte låta det hindra dem att njuta av några av de bästa rapporterade och skrivna verk om händelser i världen.

7. Wire Services: The Associated Press, Reuters, Bloomberg News
Du kan inte precis "prenumerera" på dessa nyhetsbyråer. Men du kan lita på att rapporter från dessa organisationer är sakliga. De ger en ryggrad av nyheter och informationsflöden om politik och ekonomi. Och deras medlemsorganisationer, som använder deras reportage, drar nytta av denna rapportering. Du kan följa dessa organisationer på sociala medier och kan även följa vissa reportrar för dessa organisationer som rapporterar om ämnen som intresserar dig. Dessa nyhetsbyråer har också webbplatser och mobila appar, som du kan använda för att hålla dig à jour med nyheterna.

8. Foreign Affairs
Detta varannan månads magasin publiceras av Council on Foreign Relations. Det är en serös tidskrift för folk som vill ha underrättelser om globala frågor. Magasinet och dess många digitala plattformar har fördelar från föredragningar, inlagor, dialoger, olika åsikter och analyser från många ledande tänkare, experter på internationella relationer.

9. The Atlantic
Detta är en annan nationell pärla, en månatlig tidskrift som presenterar en bild av nationen och världen från Washington D.C. Den informeras av många topp journalister, som skriver långa specialartiklar och ibland även några analyser. The Atlantic´s webb-sida yxar ibland till klick rubriker. Men tidningen och dess moderbolag skriver också under på amerikanska journalistiska principer för faktabaserad rapportering.

10. Politico
Grundat av reportrar som lämnade Washington Post 2006, har Politico byggt sig själv till en avgörande aktör i politikrapportering i USA (och med expansioner till Europa). De publicerar vissa produkter i tryck, men Politico är lätt tillgänglig på Internet och mobila enheter. Håll ett öga på Axios, en nyhets start-up lanserad i år av två grundare av Politico."

- - -
Detta är endast en del av en längre artikel av Paul Glader, som är docent i journalistik vid Kings College i New York och mediaforskare vid Berlins School of Creative Leadership, publicerad av Forbes.com Den längre artikeln innehåller en intressant inledning och dessutom även en lista på Runners Up, som Du han hitta här. Glader presenterar sig själv som följer: "Tidigare i min karriär, var jag trainee på Associated Press och Washington Post. Jag arbetade som anställd skribent på Wall Street Journal mellan 2001-2011. Jag har också publicerat frilansartiklar i The Post, New York Times och New Yorker (hemsida) samt några av de publikationer som anges i listan för Runners up."