tisdag 15 november 2016

Riggat för mer övervakning.

Är idag oerhört besviken på alltför många aktörer i den kulturella sfären. Det beror delvis på min egen missbedömning, då jag utgått från att de, som är verksamma inom den kulturella sektorn i lägre grad än andra skulle låna sig till övervakning av oss alla inför utsikten att kunna avslöja en och annan internetanvändare som snyltgäster i den kulturella djungeln - ett ekosystem där allt mänskligt förekommer och ger upphov till något för alla att livnära sig på. Men, jag tvingas nu att revidera min hittills odlade uppfattning att kulturella utövare och deras publik skulle styras mindre av girighet än andra. En marknad, inte minst den digitala, tycks förutsätta att människans sämsta egenskaper måste ges spelrum.

Detta sagt mot bakgrund av Regeringens och EU-kommissionens samt Ministerrådets projekt #SingleDigitalMarket eller på svenska En digital inre marknad i EU. Det sjösattes på Regeringens webbplats strax före midsommar 2015 och är nu inne i fasen för Nya och/eller ändrade Direktiv samt Nya och/eller ändrade Lagar i Sverige bland andra LEK (Lagen om elektronisk kommunikation) Jag har tidigare berättat om detta här, här, här, här och härGenom Regeringens smarta upplägg att involvera hela Sveriges kulturella sfär med dess uppsjö av intresseorganisationer i ett remissförfarande har det svenska folket i övrigt hållits ovetande medan försvarsställningarna har riggats och nu bemannas.

Men, inte ens i min vildaste fantasi hade jag kunnat tro att Svenska Pens Ola Larsmo skulle låna sig till detta, vilket SVT Kultur berättat om och som bekräftas av debattinlägget i SvD "Många vill tjäna pengar på så kallat näthat" skrivet av Anya Alenberg, nätvettsexpert och integritetsombudsman hos internetföretaget Bahnhof. Genom att jag googlat hade jag fått klart för mig att EDRi.org hade lämnat Europa Digital Forum eftersom deras företrädare upplever att det förslag som nu lagts är att gå allför många steg på det sluttande plan, som leder bort från det demokratiska samhället. 

Att Ola Larsmo - av alla människor - lånat sig till detta är i mitt sinne mer eller mindre oförlåtligt. Att inte tro att det finns andra sätt att stärka de krafter, som behövs för en fredlig samvaro, än att skälla människor för att vara obildade idioter och därför förtjänta av att övervakas och stängas av från internet det är verkligen ett fattigdomsbevis. Såg att någon tog illa upp på grund av att Bahnhofs Anya Alenberg talat klarspråk, själv vill jag tvärtom ge henne en eloge för hennes klarsyn och mod. Själv tyckte jag mig se att här förelåg ett klart fall av bestickning och tagande av muta för att förmå en aktad person att gå ärenden åt mycket mörka krafter, och twittrade "En parasit uppsöker en livsform och livnär sig på den", något som min klarsynte make Guy lärde mig att se, i en tid då jag trodde mig om att kunna försvara precis allt som då frodades inom den statliga sektorns domäner.

Det är ingen tillfällighet att detta med #HateSpeech eller på svenska #Hatpropaganda placerats i samma låda som Åtgärder mot Terrorism och Våldsbejakande Extremism, då det därmed kan bli föremål för EU-direktiv och gå ärenden åt stater, vars politiker vill slippa besväret att hålla sig till eller att utveckla mera demokratiska metoder för att kunna regera i en fredligare miljö. Efterspelet till valet i USA är - för den som vill se - en lektion i konsten att förföra ett folk, som inbillar sig att politiker ska ordna allt till det bästa och att etablerade mediers journalister inte har någon del i det som sker, utan tror sig kunna komma undan med att lägga all skuld på de sociala medierna. Politiker, som vill vinna val, går dit vinden för dem och just nu är det framkomligt att inbilla den äldre befolkningen att allt blir bra genom att lägga skulden på Internetanvändarna - allt var så mycket bättre innan Informations- och Kommunikationstekniken med Internet togs i bruk, inbillar man både sig själv och andra. 

Men så är det inte alls: Vad tekniken bidrar till är att den tydligare än någonsin tidigare visar vår oförmåga att se oss själva och vår egen roll i det, som sker, samt vår enastående förmåga att fly från det egna ansvaret och lägga skuld på andra. Vi behöver långt fler som Birgitta Jónsdóttir. Under Skavlans intervju klarade hon av att sätta en överhetsperson på plats utan att tillgripa #HateSpeech - när medverkar Kultur-Sverige i den folkbildningen.


fredag 11 november 2016

Intressant med demokratiska beslut i vårt ställe ...

Före valet i USA har jag roat mig med att översätta en artikel, som visar vad som är på gång i Europa. Det är en artikel ur The Hollywood Reporter daterad 2016-09-14 som i översättning lyder som följer:

"Nya förslag skulle möjliggöra all-europeiska video-on-demand, att stärka immateriella rättigheter för journalister och förläggare, och tvinga YouTube att använda tekniken för att automatiskt upptäcka upphovsrättsligt skyddade verk. EU-kommissionen, verkställande organ i EU, har presenterat sina nya, mycket kontroversiella planer på att se över och harmonisera upphovsrätten tvärs över sina 28 medlemsländer. Förslagen, som på onsdagen presenterades i ett tal av EU ordförande Jean-Claude Juncker, skulle göra det lättare för video-on-demand-tjänster (VOD) att sända program i hela EU; stärker nätets upphovsrättsligt skydd för journalister och tidnings- och tidskriftsförlag; samt introducerar striktare tillsynskrav för online plattformar som YouTube. Alla förslag är kontroversiella och har skarpt kritiserats. Vissa delar av kommissionens planerade utkastförslag hade redan läckt ut och drog på sig eld från alla sidor. Kritiker säger att det allvarligt kan skada både äldre medieföretag och internet-uppstickare. Förslagets utkast kommer nu att läggas fram för EU-parlamentet för översyn och godkännande innan det skickas till de enskilda medlemsstaterna för ratificering. För underhållnings-industrin , är ändringar i licensregler för VOD streaming av största intresse. För närvarande förvärvar europeiska tv-nät licenser till programvisning, sådana som amerikanska filmer och TV-serier, enbart i det egna landet. De nya förslagen kommer, enligt Juncker, att innehålla en rättslig mekanism för att göra det lättare för programföretagen att strömma deras sändningar i hela EU med onlinetjänster, liknande BBC: s iPlayer. Detta "kommer att ge fler valmöjligheter för konsumenterna", sade Juncker. Men innehålls-producenter hävdar att en sådan europeisk tillgång allvarligt kan skada deras affärsmodell, som ofta förlitar sig på att använda exklusiva gränsöverskridande licenser för att generera högre intäkter. Tidigare i sommar, varnade chefer från 15 kommersiella TV-företag, däribland Storbritanniens ITV och Sky, Frankrikes Canal Plus och RTL i Tyskland, för att förändringar, som tillåter en all-europeisk licensiering skulle ha en "dämpande effekt på innehålls- investeringar" över hela kontinenten. En rädsla är "köp en, få 27 gratis-effekt": att programföretag från mindre europeiska länder kan förvärva en lokal licens för en film eller tv-serie billigt och sedan strömma visningen i hela EU, därmed underminera försäljning till större nationer. Men vissa programföretag, välkomnade onsdagens förslag. "Detta är ett snävt inriktat förslag som kommissionen själv säger "kommer att ha en begränsad inverkan på upphovsrätten" och är inte avsedd att hindra licensiering av innehåll på en" territoriell "basis", sade Sky i ett uttalande. "Vi ser fram emot arbeta med Kommissionen för att se till att dess förslag fungerar för kunder och branschen som avsett, för att bibehålla de förhållanden under vilka fortsatta investeringar i innehållsproduktion och distribution kan blomstra". Juncker sade att det nya direktivet om upphovsrätt också skulle stärka rättigheterna för nyhetsförlag gentemot nätets aggregatorer, som Google News och av musik- och videoproducenter gentemot video-delningsplattformar som YouTube och Dailymotion. Ett förslag kommer att fordra att online-plattformar använder teknik för att automatiskt upptäcka "låtar eller audiovisuella verk" vilka identifierats av rättighetsinnehavare, som plattformarna då kommer att krävas att antingen godkänna, och kompensera rättighetshavare för, eller att ta bort (min markering). Kommissionen föreslår också att tidnings- och tidskriftsförlag ska ges rätt till upphovsrättsskydd, som liknar de som gäller för europeiska film- och musikproducenter. Detta skulle innebära att sajter, som Google News, skulle behöva betala för att använda originalartiklar tagna från europeiska nyhets-webbplatser. I sitt tal gick Juncker inte in på detaljer om den nya planen, men utkastet, som läckte ut tidigare denna månad, har förslag om att ge tidningar och andra journalistiska skrifter en 20-årig upphovsrätt online och kräver online-aggregatorer att förvärva en licens från upphovsrätts-innehavaren innan publicering även av ett par meningar ur artikeltexten. Denna idé - att införa en så kallad sidoupphovsrätt för journalistiskt arbete - har prövats på nationell nivå i både Tyskland och Spanien och misslyckats båda gångerna. Men, Günther Oettinger, EU-kommissionär för Digital ekonomi och samhälle, sade att en pan-europeisk strategi skulle fungera. "För Google kan kanske klara sig utan en enskild marknad som Spanien, men inget globalt företag har råd att verka utan marknaden i hela Europeiska unionen. ... Och om de vill göra affärer här, måste de uppträda med våra regler." Vice kommissionär Andrus Ansip, sade emellertid att förslagen inte innehöll text om att "beskatta hyperlänkar", avfärdande spekulationer om att nya regler skulle innebära att företag och privatpersoner skulle behöva betala endast för att länka till upphovsrättsskyddat material. Mindre kontroversiell är upphovsrättsöversynens tredje plattform, vilket skulle göra digitalt material lättare att komma åt och använda för studenter, lärare och synskadade i hela Europa. Kommissionen skulle vilja lägga till undantag från EU: s upphovsrättslag att tillåta utbildnings-institutioner att använda upphovsrättsskyddat material i online-kurser, för att göra det lättare för europeiska forskare att använda så kallade datamining för att analysera stora datamängder från hela kontinenten, och låta kulturarvsinstitutioner göra digitala kopior av verk för att bevara dem för framtida generationer. Kommissionen föreslår också lagstiftning för att öka antalet publicerade arbeten för blinda eller på annat synskadade att "se till att upphovsrätten inte utgör ett hinder för full delaktighet i samhället för alla medborgare." Upphovsrättsöversynen är en del av EU: s bredare övergång till vad man kallar en digital inre marknad (min markering), ett försök att undanröja hinder för online-handel mellan EU-länder. Som ett led i detta arbete, meddelade Juncker på onsdagen förslag för att förbättra tillgång till Internet för europeiska medborgare. EU: s mål, sade han, är att alla europeiska hushåll ska ha tillgång till onlinetjänster med en nedladdningshastighet på minst 100 Mbps och att alla tätorter samt större vägar och järnvägar, bör ha oavbruten 5G täckning, den femte generationen av trådlösa kommunikationssystem. Juncker sade att 5G tjänster bör vara kommersiellt tillgängliga i åtminstone en stor stad i varje EU-land 2020."

Som synes handlar det inte om att vi nätmedborgare ska ha tillgång till kulturdomänen Online. Nu är jag uppriktigt nyfiken och vill veta hur många av mina vänner och följare, som är medvetna om att detta är på gång. Själv sitter jag med 69 pdf-filer med svar på den svenska regeringens remiss i saken. Regeringen har bland annat frågat företrädare för Sveriges kulturelit (ursäkta ordvalet Reidar Carlsson, Norrtelje Tidning) och domstolsväsende om deras syn i denna sak. Behöver jag säga att Wikimedia inte tillhört de utvalda, men valt att i likhet med mig själv att tränga sig på. 

Däremot finns Wikipedia omnämnt som källa hos Stadsnätsföreningen. På det här stadiet noterar jag att i fråga om sådant, som politikerna inte klarar av att stå för - ansikte mot ansikte - inför oss medborgare, där kommer de att luta sig mot grundlagsändringarna 2010, där vi medborgare gav dem mandat att i EU-sammanhang besluta i vårt ställe. Det innebär att politikerna i skydd av EU-kommissionen och Ministerrådet utformar direktiv, som de sedan kan luta sig mot för att förändra nationella lagar t ex LEK - Lagen om Elektronisk kommunikation. Det gäller att vi håller i minnet att det är Stefan Löfven (s), Alice Bah Kuhnke (mp), Ann Linde (s), Morgan Johansson (s) och Mikael Damberg (s) som är de tunga instanserna i den här saken. Sedan finns det ett knapptryckarkompani, som sitter i Europaparlamentet, men jag har mina tvivel på att de har en mer framtidsinriktad syn på saken. 



söndag 6 november 2016

I Kulturprofitörernas värld ...

... är vi alla bara kunder, som gillar att köpa grisen i säcken.

Det pågår ett arbete i EU om en digital inre marknad där upphovsrättsindustrin är på tårna, naturligtvis uppbackade av opinionsbildning här hemmavid bl a i gårdagens DN. Där finns bland de andra även en talesperson för Rättighetsalliansen. Det påminde mig om något jag såg den 28 okt., där Henrik Ponthén uttalade sig, varför jag kollade närmare på denna hans nya skepnad. Kunde då konstatera att han numera är ledamot i styrelsen för Rättighetsalliansen Europa AB, ett bolag, som bildades 2011-04-29 för ändamålet Konsultverksamhet inom juridik, it och teknik, med Svensk NäringsgrensIndelning - SNI : 62020 - Datakonsultverksamhet och 69101 - Advokatbyrå-verksamhet. Jo, jo, det finns tydligen en marknad ...

Ur askan av Svenska Antipiratbyrån har det likt fågel Fenix stigit fram en ny skapelse, förkunnande att staten måste vara alliansens beskyddare mot de fortfarande så förfärligt tjuvaktiga fildelarna. Och de lyckas, eftersom ledande politikers rådgivare i immaterialrätt och marknadsrätt vid främst våra universitet och branschens advokater alldeles ostörda kunde fila på lagändringar i skydd av intresseorganisationer för anhängare av upphovsrätt och äganderätt/civilrätt. Detta eftersom de lyckades invagga ledande politiska talespersoner i föreställningen att Immateriell rätt handlar om Äganderätt till en fysiskt existerande pryl, som t ex en gräsklippare, istället för att vara ett tidsbegränsat monopol för nyttjande av något, som tillhör den allmänna kulturdomänen när skyddstiden löpt ut.

Alla, som skapar något, är influerade eller inspirerade av andra människor och livet omkring dem eller av vad andra har skapat före dem. I takt med teknikutvecklingen har dock skyddstiden förlängts i stora kliv fram till idag den rent absurda tiden en upphovspersons livslängd + 70 år. Om företagen inte på olika sätt finner sätt att förnya verken, så att skyddstiden förlängs ytterligare några decennier. Något som i ett rättssamhälle borde ha betraktats, som närmast kriminellt med tanke på att den allmänna kulturdomänen därigenom berövats nytt innehåll för generationer. Sorgligt att kulturskaparnas organisationer inte inser vad de lånar sig till.

Att trackern the Pirate Bay bidrog till att många film-, video- och musikintresserade kunde sålla fram det material, som de fann vara värt att lägga sina pengar på i olika former, det nådde inte fram till alla dessa branschaktörer genom mediebruset. Och deras advokater hade knappast något intresse av att ta in den informationen, utan där satte man en ära i att knäcka grabbarna, som skötte driften av trackern. Jag antar att det till stor del berodde på att även mediebranschen befolkas av människor, som själva ser sig som upphovspersoner och därför likt många andra i den gruppen har snöat in på att de måste hjälpas åt att hålla "snyltgästerna" i herrans tukt och förmaning. Till nöds kan de måhända tillstå att Spotify och Netflix, som sent omsider såg dagens ljus, var sprunget ur nödvändigheten att göra kulturellt innehåll lättillgängligt på nätet och att TPB kunde ha bidragit till det. Men när det gäller Dagspressen, den bransch där journalisterna själva verkar, där har utvecklingen gått i stå även om grunden håller på att rasa. Där byggs betalväggar och få inser att de slagit in på en väg, där snålheten kommer att bedra visheten. 

Till detta ber jag att få återkomma, eftersom Medieutredningen kommer att offentliggöras i morgon måndag och det ska bli intressant se vilka förslag som kommer från det hållet. Men, innan dess vill jag dock passa på och beröra en händelse för några dagar sedan när jag kom in i en diskussion på nätet om journalistik och mediepolitik utifrån en ledare i Helsingborgs Dagblad om filterbubblor och värdet av att betala för att läsa det som filtrerats av proffs på tidningsredaktioner. Rubriken var "Filterbubblor inte något som sociala medier infört i våra liv." skriven av Per Grankvist. I tråden till den diskussionen dristade jag mig till att ha synpunkter utifrån mina erfarenheter av att betala dyrt för en tidning utan möjlighet att kunna dela en och annan artikel, som jag var intresserad av att diskutera med mina vänner. Fick då av Joakim Jardenberg en länk till en artikel där - döm om min förvåning - precis det, som jag hade yrat om i månader "möjligheten för en som prenumererar att dela innehåll med icke prenumeranter" faktiskt existerade!!! Och dessutom med den intressanta rubriken Strategic insights Surviving in a Post-Truth, Post-Data, Post-Reason World av Thomas Baekdal, där det framgick att jag fått en inbjudan av prenumeranten Joakim Jardenberg med en inbjudan om att läsa, men där fanns också en inbjudan om att själv prenumerera. 

När jag översatt artikeln helt och fullt (det jobbet gör att jag förstår innehållet så mycket bättre), då tar jag mig en funderare på om jag har tid och ork att prenumerera även på denna produkt av innovativa människor, som insett att livet Online erbjuder ännu fler möjligheter till livet Offline. Gillar dessutom igenkänningsfaktorn, eftersom jag ända sedan barnsben har använt mig av möjligheten att kopiera för eget bruk för användning både i egna inre kunskapsprocesser, men också i det politiska arbetet och i umgänget med mina vänner. Minns att jag redan som barn var med om att bilda kamratgäng, där vi slet och gnetande för att få ihop pengar, turades om att köpa stenkakor för 2:95 kr/st till byns enda vevgrammofon, och texthäften med kända schlagers för (om jag minns rätt) 15 öre, som vi sedan skrev av för hand i flera ex för att kunna lära oss texten tillsammans med melodin med målet och sjunga tillsammans. Psalmverserna fick konkurrens. Minns också under realskoletiden, då jag var med i ett kamratgäng, där vi turades om att för sparade veckopengar köpa Biggles-böcker, som sedan gick runt i kamratkretsen. 

Vi stal verkligen inte något från någon kulturskapare - vi hushållade med våra pengar samtidigt som stillade vår läslust, men dessutom var vi med och skapade ett intresse för författarnas och förläggarnas produkter, som höll i sig genom åren och kom såväl biblioteken som andra författare till del. Att hålla ett intresse vid liv det är, om något, en marknads grundfundament. Märkligt förresten att ingen under vägs kommit på att beskatta papper och penna, kalker- och karbonpapper, färgbandet och skrivmaskinen, stencilen, spritduplikatorn och stencilapparaten för att inte tala om kopiatorn - på samma sätt som nu görs med USB-minnen och datorers lagringsmedia?!. Undrar just hur lång tid det ska ta innan alla Kulturprofitörer, som lever gott på industrins pengar och gör det, som de tycks älska (att med EU:s och Riksdagens hjälp jaga ungdomar och andra, som privat delar innehåll med varandra) kommer att bli avslöjade som de kulturens dödgrävare de i verkligheten är. I deras värld är vi alla bara kunder, som gillar att köpa grisen i säcken. 

Läs även:
Näringslivets roll i samhället, tidigare publicerad 2015-11-05 och/eller
En kultur bara för producenter, tidigare publicerad 2010-06-09


lördag 5 november 2016

Har EU all makt i vår del av världen?

Det är helt uppenbart att det finns en avgrund mellan hur riksdag och regering tolkar sitt uppdrag och hur folket tolkar den lagliga grunden och upplever riksdagens och regeringens verkställande av detta uppdrag. Därför har det varit nödvändigt att gå till källan Regeringsformen

 Av dess 1:a kapitel 1:a § framgår att "all offentlig makt i Sverige utgår från folket" och att den "förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse" samt att den "offentliga makten utövas under lagarna". Dess 2:a § stadgar bland annat att "den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde" och för "den enskilda människans frihet och värdighet och att den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten" samt att "det allmänna ska verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden samt värna den enskildes privatliv och familjeliv".

Regeringsformens 10:e kapitel utgör regelverk för Regeringens och Riksdagens rättigheter att ingå och godkänna internationella överenskommelser och Överlåtelse av beslutanderätt inom EU-samarbetet och utanför EU-samarbetet samt dessutom även Framtida ändringar i internationella överenskommelser samt Statliga myndigheters underrättelseskyldighet. Detta kapitel synliggör att Sveriges Regering och Riksdag redan har överlåtit beslutsrätt till EU och kan göra det även fortsättningsvis.

I likhet med andra länder har Sverige ett visst inflytande i EU-kommissionen, EU:s ministerråd och EU-parlamentet. Av information hos EU-upplysningen framgår att EU:s direktiv och lagar gäller framför svensk lag. Detta genom en anpassning, som skett etappvis, med bland annat förändringar av Sveriges grundlag genom Riksdagens beslut före och efter valet 2010. När direktiv, som ska styra medlemsländernas nationella lagstiftning, tas fram, då sker detta i en process där Kommissionen presenterar ett arbetsprogram, som styrdokument för dess arbete fram till dess att förslag föreläggs Ministerrådet och Parlamentet för beslut. Vid oenighet förhandlar dessa parter fram till dess att en samsyn kan nås.

I EU-kommissionens arbetsprogram för 2017 som presenterades i oktober 2016, sägs bl a "I arbetsprogrammet har EU-kommissionen samlat de förslag till nya EU-lagar och regler som den planerar att lägga fram under 2017. Kommissionen kommer bland annat att föreslå åtgärder för att hantera migration och den pågående flyktingkrisen, genomföra en digital inre marknad (min markering, minska utsläppen från fordon och resor, bekämpa terrorism, skapa jobb och ekonomisk tillväxt, underlätta handel samt fördjupa den ekonomiska och monetära unionen." De politiska riktlinjerna presenterades redan 2014.

Det är således här vi kan finna underlag för det arbete med a DigitalSingelMarket - En digital inre marknad, vilket offentliggjordes på regeringens webbplats strax före midsommar 2015 och som sedan dess pågått i olika arbetsgrupper inom Kommissionen samt här i Sverige under ledning av berörda departement fram till i oktober i år, när det - i vart fall för mig - stod klart att något genomgripande var på gång i fråga om upphovsrättsindustrins möjligheter att med lagstiftningens hjälp stärka sin makt över de närstående rättigheter i frågan om tolkning och tillämpning FN:s Allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, och dess Artikel 27, där det de facto är det enskilda landet d v s Sverige, som har ansvar för att det råder en rimlig balans mellan varje enskild människas rätt "att fritt delta i det kulturella samhällslivet, att njuta av konsten samt att bli delaktig av vetenskapens framsteg och dess förmåner" i förhållande till upphovsmännens rätt till skydd för sina "moraliska och materiella intressen, som härrör från vetenskapliga, litterära eller konstnärliga verk till vilka han är upphovsman.".

Att företag, som genom köpeavtal förvärvat upphovsrätt i form av närstående rättigheter, skulle kunna trumfa alla människors rätt till en skälig tillgång till kulturdomänen online, torde strida mot allt det som vetenskapligt har belagts om människan som biologisk, social och skapande varelse genom årtusenden. Här berörs inte enbart tolkning och tillämpning av upphovsrätten i förhållandet mellan enskilda individer online och skapare av olika verk, utan en bedömning av rimligheten vad gäller monopoltiden för företagens närstående rättigheter samt frågan huruvida handelsavtal ska innehålla avsnitt, som handlar om immateriella rättigheter så länge som dagens absurt långa skyddstider är rådande.

Det är således i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna som svenska medborgare för närvarande måste söka för att finna stöd för sina mänskliga rättigheter. Och där lyser människans rättigheter enligt Artikel 27 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheter med sin frånvaro. I Europastadgan ses immateriella rättigheter som en egendomsrätt och inte en grundläggande mänsklig rättighet. I dess Artikel 17 sägs: "Rätt till egendom 1. Var och en har rätt att besitta lagligen förvärvad egendom, att nyttja den, att förfoga över den och att testamentera bort den. Ingen får berövas sin egendom utom då samhällsnyttan kräver det, i de fall och under de förutsättningar som föreskrivs i lag och mot rättmätig ersättning för sin förlust i rätt tid. Nyttjandet av egendomen får regleras i lag om det är nödvändigt för allmänna samhällsintressen. 2. Immateriell egendom ska vara skyddad." Här visas ingen insikt om den Immateriella rättens särställning både som en tillgång för alla människors tillblivelse, varande och utveckling och som en tidsbegränsad rättighet att nyttjas på en marknad av den, som skapat verket.

Här talar enbart den snöda vinningen, vilket kommer att straffa sig. Om inte annat genom att den begränsar möjligheten att vinna insikt. Något som bonden Martin Moreus kommit fram till och skriver om på sin blogg Bonde på riktigt i tidningen Land.